Henrik Mitelman: Skippa visionen – köp arbetsmyran

Atlas Copcos vd och tennisstjärnan Rafael Nadal har mer gemensamt än man kan tro. Den ene är från Brasilien, den andre från Mallorca, men de har båda nått världseliten i sina yrken genom att försöka bli lite bättre varje dag, året runt.

På Netflix går det just nu en fascinerande dokumentär om tennisstjärnan Rafael Nadal.

På ytan handlar det om hans otroliga segrar som gör honom till en av de mest framgångsrika tennisspelarna genom historien. Under ytan handlar det om vägen dit, hans vinnarskalle och hans smärtor. I hela sitt vuxna liv har han varit tvungen att bemästra de mest obehagliga av skador – rygg, knä, fötter med mera. Men det fanns inte en chans i världen att han skulle ge upp. Han lade om strategin, anpassade sig till den nya kroppsliga verkligheten och gnetade vidare med enorma träningsdoser (och medikamenter).

Varje dag skulle han bli lite bättre. Han hade så klart en otrolig talang för tennis, men också för att uthärda smärta och träning.

Ett par dagar senare läser jag EFN:s stora intervju med Atlas Copcos vd Vagner Rego, en långvägare från enkla förhållanden i São Paulo. Vilken resa han har gjort, från arbetarhemmet till universitetet och vidare till ett första jobb på Atlas Copco i just São Paulo. Där började en karriär som ett drygt kvartssekel senare tog honom till världseliten som vd för ett av världens främsta bolag.

I EFN-intervjun säger han:

– Jag har egentligen bara haft ett mål, att vara en bra ingenjör, och har aldrig fokuserat på vad som ska bli nästa jobb. Det jag har lärt mig på min resa är att om du fokuserar på ditt nuvarande jobb, försöker förstå ditt uppdrag och prestera på det uppdraget, så är sannolikheten för att du får nästa jobb ganska hög.

Och nyckelmeningen:

– Jag tror att ibland är uthållighet den bästa strategin. Det tillämpar jag fortfarande när våra verksamheter går igenom svåra perioder. Självklart anpassar vi oss, men man får inte glömma det långsiktiga perspektivet.

Parallellt noteras Space X till en astronomisk värdering, men så ska de ju också upp till rymden, och den där grundaren är innovativ som få. Börsen älskar i dag drömmar och diskonterar lätt fina framtida kassaflöden. Elon Musks förlustbringande bolag är värt 20–25 gånger så mycket som Atlas Copco. Om det är en korrekt framtidsanalys står skrivet i stjärnorna. Jag satsar hellre en slant på Vagner Rego.

Det betyder inte att vi ska dissa de visionära företagsledarna med de till synes galna idéerna. Alla behövs. Men ibland förvånas jag över att alltför många tror att den framgångsrika vd:n ska vara en karismatisk reseledare som står längst fram på scenen och trollbinder alla. I själva verket är det slående hur de mest framgångsrika snarare är gnetare, sådana som varje dag vill göra det lite bättre, år ut, år in. De tjatar på sina medarbetare om affärsplanen och de följer upp sina key performance indicators.

Företagsledarna som ska frälsa världen om tio år bör man som aktiesparare se upp med, även om vi önskar dem all lycka till. Ibland springer man på ett guldkorn, men det är mer undantaget som bekräftar regeln.

Gratisluncher och snabba cash är sällsynta i verkligheten.

Atlas Copco har inte alltid lyckats. I slutet av 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet var det ingen framgångssaga, men bolaget har varit uthålligt, anpassat sig och sina produkter, och funnit de rätta människorna som gör de rätta sakerna, dag efter dag. Ingenjörerna, som Vagner Rego leder, gnetar på, vilket under de senaste tio åren genererat en 350-procentig avkastning till aktieägarna.

På helt andra arenor gjorde Rafael Nadal samma sak, och i Borås, Markaryd och andra företagsamma städer är det nya tag varje dag. Man måste komma ihåg att det är en väldig skillnad mellan att drömma om framtida kassaflöden och att faktiskt leverera dem. Nu gnetar vi vidare.