Agri Ismaïl: Nu kan alla skriva själlösa plattityder

För ett antal år sedan livnärde sig en vän till mig genom att skriva LinkedIn-inlägg åt vd:ar på olika startupbolag. Han var duktig på att få till en personlig röst, att länka en allmängiltig värdering (till exempel att det är bra att öka sin produktivitet) till ett intressant och tämligen okänt historiskt skeende. 

Givetvis sinade hans inkomster så fort vd:arna kunde generera dessa inlägg själva med hjälp av ChatGPT och andra språkmodeller. Det visar sig inte vara särskilt svårt att skriva ihop plattityder.

Att självhjälpsgenren verkar gå samma öde till mötes som LinkedIn-inläggen är därför ingen överraskning. Tim Ferriss, författare till böcker som The 4-Hour Workweek, The 4-Hour Body och The 4-Hour Chef, skriver i ett blogginlägg att hans försäljning gått ner med över 57 % på ett år. Ferriss beräknar att han kommer att sälja hela 80 % färre böcker 2026 än han gjorde 2022, året då ChatGPT släpptes. Han menar att självhjälpsboken är kanariefågeln i kolgruvan och att AI riskerar att föröda hela fackboksgenren. 

Men, som Emma Jacobs skriver i Financial Times, har försäljningen av fackböcker alltid varit volatil och befinner sig i ett slags nollsummespel med skönlitteraturen: efter den 11 september 2001 läste ingen romaner, man ville i stället förstå hur världen funkar. Nu är det romantasyns eskapism som efterfrågas. Dessutom finns det en skillnad mellan en djuplodande långessä eller reportagebok och en bok som menar att det som skiljer dig från Warren Buffett är att han går upp tidigt och bäddar sin säng. När jag förra året läste ett antal självhjälpsböcker för Finansmagasinets sommarserie om flygplatslitteratur landade jag gång på gång i att många av dessa böcker lika gärna skulle kunna ersättas av en punktlista. 

Att just sådana böcker nu ersätts av något som genererats av en språkmodell är kanske inte det värsta som kan hända litteraturvärlden.