Sandviks vd: ”Jag kan i princip lösa vilket problem som helst”

Det saknas inte självförtroende hos Stefan Widing när EFN Finansmagasinet träffar vd:n på Sandviks huvudkontor i Stockholm i slutet av maj.

Varför skulle det?

Det senaste halvannat året har han fått se sitt Sandviks aktie utklassa verkstadsindex och mer än dubblas, inklusive återlagda utdelningar. Samtidigt har värderingsmultiplarna skjutit i höjden: tvärtemot hur det har sett ut historiskt värderas verkstadskoncernens vinster numera klart över snittet i sektorn.

Självförtroendet lyser igenom när han pratar om verksamheten, när han avfärdar analytikers värdering av bolaget och när han dömer ut ärke­rivalens förvärv. 

Men det lyser också igenom när han förklarar vad han fått med sig av att studera civilingenjörsutbildningen i teknisk fysik vid Linköpings universitet.

– Den viktigaste aspekten för mig har varit att jag vet att om jag vill och försöker så kan jag i princip lösa vilket problem som helst, inom rimliga gränser så klart. Det kan vara svårt, men ingenting är omöjligt, säger han och fortsätter:

– Så ett självförtroende i att oavsett vilket ämne det är, så vet jag hur jag tar till mig kunskap, jag vet hur man strukturerar ett problem – och sedan så är jag rimligt bra på att göra själva analysen och lösa problemen.

Aktie som stått och stampat

Självförtroendet till trots så är det inte länge sedan Sandvik var allt annat än en vinnare på börsen. 

För omkring ett och ett halvt år sedan var bolaget och dess vd samt dess ordförande Johan Molin tydligt ifrågasatta i aktiemarknaden. 

Aktien hade då i stort sett stått och stampat efter att Stefan Widing efterträdde Björn Rosengren som vd i ­februari 2020. Värderingen vägrade att lyfta trots att vd:n verkställt avknoppningen av koncernens underpresterare – ståldivisionen som numera är det noterade Alleima – och genomfört en lång rad förvärv med syfte att öka tillväxttakten.

Känns det som att du och Sandvik har fått en revansch?

– Jag skulle inte använda det ordet, men det är klart att det känns bra att vi får betalt för det arbete vi har lagt ned. Vi har varit övertygade om att vi gör rätt saker samtidigt som vi har varit medvetna om att marknaden i många fall ändrar sig långsamt, att det tar tid att få till en sådan här förändring, säger Stefan Widing och fortsätter:

– Men innan man har sett det så kan man ju bara leva på hoppet. Naturligtvis känns det väldigt skönt, men jag går inte runt och tänker på det i termer av revansch.

Vad tänker du när analytiker fortfarande ändrar sin syn på aktien med hänvisning till er historiska multipel?

– Generellt så tycker jag att det finns en tradition hos i alla fall vissa analytiker att man tittar väldigt mycket på historiska värderingar. Det säger ju ingenting om fram­tiden och för ett företag som genomgår en förändring blir det ett ankare. Vissa använder ett fem- eller till och med tioårssnitt och avviker man från det är man över- eller undervärderad.

En kort stund känner Stefan Widing på orden:

– Det är slött. Att hänvisa till ett tioårssnitt, det är slött och det står jag för.

Vad betyder det för en organisation att gå från att vara ifrågasatt till en kursraket?

– Det påverkar inte rent konkret utan vi gör ju samma sak som vi gjorde förut, men det är klart att det kan påverka humöret, att det blir roligare att gå till jobbet.

Genomför man inte sin strategi bättre om det är roligare att gå till jobbet?

– Det kan möjligen ge ett större självförtroende. Förra året avslutade vi en strategiperiod och konstaterade att vi har levt upp till de finansiella målen. Det går ju att säga med större eftertryck när det också har gett resultat i värderingen. Det i sin tur ger ett större självförtroende när vi nu säger att det är värdeskapande att fortsätta exekvera i den riktning vi har.

Känner du dig trygg med att du har knäckt värderings­nöten en gång för alla, att lyftet är uthålligt?

– Jag kan inte uttala mig om framtiden, men det är inte så att vi har löst det med kortsiktiga trick eller temporära lösningar. Vi har fått betalt för det arbete vi har gjort under 5–6 år och det gör mig ganska trygg med att det är en värderingsökning som är beständig.

Stefan Widing lyfter själv fram kapitalmarknadsdagen i maj fjol som en viktig faktor bakom marknadens omsvängning i sin syn på aktien. Där slog Sandvik fast att skärverktygsaffären i affärsområdet Machining visserligen växer långsamt, men att den åtminstone växer. I aktiemarknaden hade det då länge funnits en oro på vissa håll att affären var strukturellt krympande, bland annat på grund av att det krävs färre vändskär för att tillverka elektriska drivlinor för fordon i stället för förbränningsmotorer.

– Att vi pedagogiskt och faktabaserat kunde förklara att så illa är det inte, att affärsområdet kommer att bidra till värdeskapandet, det tog bort mycket av worst case-scenariot hos vissa investerare och analytiker. Marknaden är riskavert och kan man ta bort ett orosmoln så skiftar fokus i stället till positiva aspekter.

Köpte en egen gruva

Bland aktörer i aktiemarknaden förklaras rallyt i Sandvik­aktien under 2025 till stor del av den höga takten i gruvaffären som gynnades av prisrallyt i guld och koppar, bolagets två viktigaste metaller. Att den starka börs­trenden sedan har fortsatt i år förklaras i stället av rusningen för volframpriset. Volfram är en viktig råvara för både skärverktyg och borrkronor och priset har rusat bland annat på grund av exportrestriktioner i Kina som står för omkring 80 procent av den globala produktionen.

I den situationen är Sandvik unika eftersom dess försörjning av volfram är helt oberoende av Kina: bolaget äger en egen volframgruva i Österrike som står för 10–15 procent av behovet, ytterligare omkring 55 procent får Sandvik från återköpt material, medan resten köps från gruvor utanför Kina på långsiktiga avtal.

Om man tar bort gruv- och volframhausse, på vilket sätt har Sandvik blivit ett bättre bolag som förtjänar högre multiplar?

– Jag vill ju hävda att vi redan var förtjänta av det och att den här kursuppgången snarare handlar om ett växande förtroende för att de förbättringar vi har gjort är beständiga. Det har handlat om en bra tillväxtkurva i gruvaffären. Det har handlat om att de digitala mjukvarusatsningarna har visat sig lönsamma och snabbväxande. Samtidigt har vi visat motståndskraft i marginalen. Volframaspekten känner jag att den inte är särskilt viktig i sammanhanget.

Sandvikkoncernens fyra affärsområden

Analyser som EFN Finansmagasinet har tagit del av spår att affärsområdet Machinings rörelsevinst ska dubblas mellan åren 2025 och 2027 tack vare att Sandvik kan höja sina priser på volframpulver och skärverktyg. Det pekas också på en uppenbar risk att vinsttrenden reverseras när nya volframgruvor börjar att producera de kommande åren.

Ser du en risk att Sandvik börjar handlas lite som ett råvaru­bolag, det vill säga att kursen i hög grad styrs av priset på volfram?

– Den som handlar Sandvikaktien på volframpriser har fundamentalt missförstått var våra vinstpooler sitter någonstans över tid. 

Stefan Widing anser dock att den nuvarande situationen på volframmarknaden långsiktigt gynnar bolaget. 

– Jag skulle aldrig gissa på hur volframpriset utvecklas, men långsiktigt är det här bra för Sandvik. Situationen har visat att volfram är en kritisk insatsvara och vi ser konkurrenter som nu inte kan ta order för att de inte kan få tag på råmaterial. Det innebär att vi får nya kunder och marknadsandelar. 

Volframgruvan i Österrike köpte Sandvik 2009.

Hur kommer det sig att ni tog steget och köpte en egen gruva?

– Tidigare köpte vi också volfram från Kina, men sedan började kineserna vägra att sälja det i råform och krävde att få våra recept för att ta fram det processade materialet. Det är ju vår IP så det accepterade vi inte, utan byggde i stället upp en egen leveranskedja. Vi har fått kritik i nästan 20 år för att man ska vara kapitallätt och inte äga sådant här, men det visar ju att det ibland är viktigt att vara långsiktig och våga göra det man tror på.

Vid senaste årsskiftet delade Sandvik på verktygsaffären i två affärsområden, den traditionella skärverktygsaffären i Machining och Intelligent Manufacturing. Det senare består av de många förvärv av industriella mjukvarubolag som Stefan Widing har låtit göra. Tanken är att i stället för att bara sälja verktygen som sitter i maskiner kan Sandviks tillväxt öka om bolaget också säljer mjukvaran som ser till att komponenterna som maskinen tillverkar håller måttet.  

Kritiserad ryggrad

Men affärsområdet stod under det första kvartalet i år för mindre än 3 procent av koncernens totala order­ingång och när man läser analyser om Sandvik eller lyssnar in på investerarkonferenserna i samband med rapporterna får det knappt någon uppmärksamhet alls.

Stefan Widing uppger att det ”rent matematiskt” kommer att ta tid innan affärsområdet blir tillräckligt stort för att få uppmärksamhet. Han jämför med förvärvet av gruv­utrustaren Tamrock, som är grunden för Sandviks gruvaffär. Det gjordes år 1997 när Clas Åke Hedström var vd.

– Det var väldigt kritiserat på sin tid eftersom det kämpade med lönsamheten, men är i dag ryggraden i aktien. När vi nu bygger upp den digitala affären så är det inte för att jag tror att det under min tid kommer att bli ”nya Sandvik”, men kanske kan någon efterträdare en dag tycka att det var ett väldigt bra steg, precis som jag tycker att det var ett väldigt bra drag av Clas Åke att köpa Tamrock.

Stefan Widings företrädare

Sandvik har länge pekats ut som en av Stockholmsbörsens mest självklara styckningskandidater. Verktygs- och gruvaffären har få kopplingar och aktien ansågs länge handlas med en tydlig konglomeratrabatt. Värderingsargumentet har dock underminerats när värderingen nu skjutit i höjden.

Hur stor roll spelar värderingen när ni internt diskuterar koncernstrukturen?

– Vi har hela tiden hävdat att vi är nöjda med Sandvik som det ser ut nu och värderingen är väl snarare att ytterligare ett argument för en uppdelning har försvunnit, säger Stefan Widing och fortsätter:

– Vi har 23 divisioner som är ansvariga för sin egen resultaträkning och strategi. Som världen ser ut i dag är det bra att ha en global plattform som gör att de mindre divisionerna kan växa internationellt där mindre företag kan ha det svårt. Så i det här skedet känner jag att varför lägga två års energi i hela organisationen på någonting som inte skapar något värde alls, i stället för att fokusera på skapa kundvärde, innovation och så vidare.

Sandviks affärsområde Mining har fem kvartal i rad rapporterat en tvåsiffrig organisk ordertillväxt. Under 2025 växte Sandviks orderingång på gruvutrustning dessutom betydligt snabbare än vad ärkerivalen Epirocs gjorde. Det har lett till spekulationer i marknaden om att Sandvik har tagit marknadsandelar.

Tillsammans har Sandvik och Epiroc en helt dominerande ställning på utrustning för underjordsgruvor. Men medan Epiroc även har haft en ledande position inom ytborriggar var det tidigare en produktgrupp där Sandvik var svaga. Stefan Widing har dock återkommande de senaste åren pratat om att bolaget vinner mark inom området.

Om inte Epiroc, vem tar ni marknadsandelar ifrån?

– Jag vill inte ge mig in i den diskussionen. Det viktiga för oss är att vår affär har växt väldigt mycket. Om någon sedan vill hävda att hela den marknaden har växt lika mycket så får de väl göra det. Jag tror inte det, för det vore orimliga siffror, säger Stefan Widing och fortsätter:

– Nu behöver vi inte öka vår marknadsandel mer utan kortsiktigt är vår prioritet att behålla det vi har tagit. När vi nu säljer ovanjordsutrustning så ersätter vi inte befintliga Sandvikmaskiner och då kan vi se fram emot en växande flotta i tio år. Det gör att det nu kommer en våg av eftermarknad i ovanjordsaffären. Om alla andra har vuxit lika mycket, så grattis till dem, då kan vi alla njuta av en bra tillväxt under många år.

För underjordsgruvor brukar man höra att Sandvik är bäst på lastare och truckar medan Epiroc är bäst på borriggar. Är det en rättvis beskrivning?

– Då pratar du nog bara med svenskar. Det finns en sådan bild i Sverige baserat på historiken, men skulle du till exempel åka till Australien så hittar du väldigt mycket Sandvikborriggar. Jag märker när jag pratar med analytiker att de har en skev bild baserat på vilken region de sitter i.

I aktiemarknaden finns på vissa håll en förhoppning att Sandvik inom de närmaste åren ska börja återköpa aktier. Detta eftersom bolagets starka kassaflöden gör att skuldsättningen i rask takt minskar efter att ha ökat kraftigt åren 2020–2022 på grund av de många förvärven.

Stefan Widing uppger dock att återköp hamnar efter organiska investeringar, utdelning och förvärv i prioritetsordningen.

– Just nu är det mer fokus på att försöka hitta värdeskapande förvärv till rimlig storlek. Det är det vi vill lägga kapitalet på, säger han.

Attraktiv nisch

Vid senaste kapitalmarknadsdagen uppgav Sandvik att man ser en stor potential i att göra förvärv inom affärsområdet Rock Processing, som är det mindre av koncernens två affärsområden med exponering mot gruvindustrin och infrastrukturmarknaden.

Organisk orderingång för gruvutrustning

Fotnot: Avser orderingång på utrustning i Sandviks affärsområde Mining respektive Epirocs affärsområde Equipment & Service.

Medan Rock Processing bland annat levererar krossar och siktar nedströms i gruvindustrins värdekedja, i steget mellan gruva och anrikningsverk, levererar Mining utrustning uppströms i värdekedjan, det vill säga till själva gruvorna. Den senare är en betydligt mer konsoliderad marknad där underjordssegmentet domineras av Sandvik och Epiroc.

Samtidigt har Rock Processing klart lägre lönsamhet än Mining. Medan Mining har målet att leverera en justerad ebitamarginal på 20–22 procent ligger Rock Processing på 17–19 procent.

Givet de lägre marginalerna, vill marknaden verkligen se fler förvärv inom Rock Processing?

– Det finns väldigt attraktiva nischer även inom Rock Processing. Att affärsområdet har lägre marginaler beror inte på att vi tjänar mindre i gruvaffären än i Mining utan att Rock Processing har en mycket högre exponering mot infrastrukturmarknaden där eftermarknadsaffären är lägre.

I aktiemarknaden har det ofta påtalats att även om marknaden för underjordsgruvor domineras av två spelare, så finns det fortfarande utrymme för ytterligare konsolide ring nedströms. Danska FL Smidth, med riskkapitalbolaget Altor som största ägare, har återkommande pekats ut som en uppköpskandidat.

Värderingarna har kommit upp, men på lång sikt, vore inte FL Smidth ett perfekt förvärv för Sandvik?

– Vår grundstrategi går ut på att inte göra den typen av stora transformativa förvärv. Det har mycket att göra med finansiell risk. Historien visar att det är svårt.

Strategin är därför att växa med tilläggsförvärv och eventuellt medelstora förvärv.

– Vi vill dels växa inom attraktiva nischer nedströms i gruvindustrin med mycket eftermarknad, dels inom det vi kallar rivning och återvinning som också är en snabbt växande marknad.

Beräknande rival

Så sent som i måndags förvärvade Sandvik ett bolag nedströms i gruvindustrin, italienska Diemme Filtration, som levererar filtrerings- och avvattningslösningar. Bolaget beräknas i år omsätta 1,1 miljarder kronor och bidra positivt till affärsområdets ebita-marginal.

Rivning och återvinning, det låter lite som att ni letar efter ett eget Stanley Infrastructure?

– Nej! 

Stanley Infrastructure är rivalen Epirocs hittills största förvärv. Det kostade cirka 8 miljarder kronor och gjordes mot ­slutet av 2023, samtidigt som efterfrågan från dess största kundgrupp, bygg- och anläggningskunderna, började dyka. Det har ­under lång tid pressat Epirocs marginaler och tvingat koncernen till besparingsåtgärder.

Efter en kort paus fortsätter Stefan Widing:

– Jag vill inte dra den liknelsen alls. Det finns ett väldigt vitt och brett spektrum av produkter i den typen av industri, möjligen är vissa element av den verksamhet du nämner det vi kallar rivning och återvinning, det vill säga mer high end-teknik och mer eftermarknad. 

Räknade Sandvik också på Stanley Infrastructure?

– Nej, det räckte att läsa materialet för att lägga det åt sidan.