Niklas Ekdal: Höj försäkringspremien – säkerhet är inte gratis

Den sista färden från 1972 har blivit en klassiker, med en av filmhistoriens smartaste repliker. Machomannen Lewis Medlock, spelad av Burt Reynolds, presenterar sig i en monolog om försäkringar:

”Insurance? Shit. I never been insured in my life. I don’t believe in insurance. There’s no risk.”

Höjden av självbedrägeri ska det visa sig, på den livsfarliga kanotfärden i vildmarken, men också dagens sanning. Lewis Medlock tvingas gestalta sin egen filosofi: när det skiter sig på allvar hjälper varken skyddsnät, institutioner eller vackra ord, då är det bara handling som gäller. Inställningen till försäkringar säger mycket om människor. Majoriteten tar dem för givna, som tecken på normal ansvarskänsla. Sedan finns de som förtränger tråkiga risker – tänk Lyxfällan – och så finns de som likt Lewis Medlock väger oddsen i relation till försäkringsbolaget och tar sina chanser.

Rent spelteoretiskt är de sistnämnda mest rationella. Den enda försäkring du verkligen behöver är mot utfallet du inte skulle ha råd med, typ att ditt belånade hus brinner ner. Brödrosten och katten är det däremot en dålig affär att försäkra. Det som gäller privatlivet gäller även politiken. Makthavares främsta plikt är att se till så folkhemmet inte brinner. Existentiell risk kräver exceptionell försäkring, i form av militärt försvar.

Sedan överfallet på Ukraina 2022 har vi gradvis blivit avtrubbade. Enighet i riksdagen ger en falsk känsla av trygghet, som om detta redan var fixat, med en plan för beredskapshöjning och Natosamarbete. Försvarsberedningen krossar illusionen i en ny säkerhetspolitisk analys: ”Rysslands riskbenägenhet och vårdslöshet har ökat”, samtidigt som USA inte längre går att lita på. Vladimir Putins uppförsbacke i Ukraina förvärrar paradoxalt riskerna i Sveriges närområde.

Ett ännu ljudligare larm kommer från den avgående arméchefen Jonny Lindfors. Planerna för armén förslår inte i relation till behoven: försvar av Nordkalotten, Gotland, Baltikum, södra Sveriges befolkningscenter. 3,5 procent av bnp på försvaret till 2030, varav 250 lånade miljarder, räcker inte för att täcka ytan, täta alla hål.

Ukrainakriget har skapat en samkörd axel av Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea. Ryssarna kraftsamlar redan längs sin västliga gräns, för att testa Natos sammanhållning och förmåga.

Försvarsministern i Storbritannien avgick nyligen i protest mot sin klena budget. Även om parlamentarisk enighet är en dygd i säkerhetspolitiken borde även svenskar våga bråka i frågan.

Strategiska prioriteringar och tröga processer måste upp på bordet. Detsamma gäller den finanspolitik som blivit dubbelt olycklig för beredskapen. Det är inte höjden av ansvar att skydda svenska konsumenter från marknadens prissignaler på bränsle, el och mat – med lånade pengar som borde ha gått till upprustningen.

En försvarsminister i stil med Lewis Medlock hjälper inte om man har en finansminister från Lyxfällan. Även om vi inte står inför den sista färden så väntar farliga år framöver. Ju snabbare Sverige höjer premien, desto mindre risk att själva försäkringen behöver falla ut.

Sedan är det okej att sucka som statsminister Per Albin Hansson gjorde 1939: ”Vi ha velat social utjämning för sjuka och gamla och så mycket annat. Nu får vi satsa allt på militära företag, artilleri, kryssare och flygplan. Är det inte fan!”