Skarpt läge inför Nato-mötet i Helsingborg: ”Hur löser vi den här knuten?”

På torsdagen och fredagen samlas Natos utrikesministrar i Helsingborg. Det är ett förberedande möte inför stats- och regeringschefernas Nato-toppmöte i Turkiet i juli i år.

I fokus står det allt mer spända säkerhetsläget och frågetecknen kring USA:s engagemang i Europa och Nato. Men Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard har sagt att hon även vill prioritera frågan om försvarsindustriellt samarbete.

När Natomedlemmarna i Europa ställer om till att spendera 3,5 procent av BNP på rent militärt försvar, handlar det om hundratals miljarder kronor per år. Så vilka frågor är viktigast för försvarsindustrin och vilka budskap lyssnar man efter under Nato-mötet?

Öppna dörrar för Saab

– Saab följer arbetet inom Nato nära och sedan Sverige blev en del av alliansen har många dörrar öppnats för oss, skriver Saabs presschef Mattias Rådström till EFN.

– Natoländerna är Saabs kunder och vi ser ett fortsatt stort intresse för våra lösningar och system, särskilt i Europa. Det svenska Nato-medlemskapet har också breddat förutsättningarna för samarbete och innebär att Saab deltar och tecknar kontrakt i de gemensamma upphandlingar som alliansen gör via sin upphandlingsmyndighet, samtidigt som vi är delaktiga i dialoger om framtida behov och förmågor.

Mindre fragmentering, tack

Gott så, men Robert Limmergård, generalsekreterare för Säkerhets- och försvarsföretagen, Soff, tycker att det finns utrymme för förbättringar.

– Det är en trend i Europa att prata om att anskaffa mer försvarsmateriel gemensamt, vilket är viktigt för att få upp volym och få ner kostnad, säger han.

– Samtidigt ser vi en fragmentering där medlemsstaterna investerar i sitt eget land, både för att det är skattepengar och för att man vill säkra den egna tillgången. Så å ena sidan så finns det en förståelse för att man måste lösa det här gemensamt, men å andra sidan springer alla på sina egna bollar nationellt i stuprör. Där skulle jag vilja se en politisk enighet kring anskaffningsprocesserna och inte bara ett jagande efter procentsatser.

Han efterlyser också mer långsiktighet, inte minst i Sverige. Han menar att det behövs en transparent dialog mellan staten och försvarsindustrin.

– Styrkan hos svenska försvarsföretag är att den har verkat under konkurrens på en internationell marknad i högre grad än många andra länder. Svagheten är att det inte finns någon etablerad, långsiktig dialog mellan industri och svenska myndigheter bortom mer kortsiktiga beställningar och mål som det finns i exempelvis Tyskland. Så jag hoppas på signaler om mer långsiktiga dialoger, där industrin redan idag bättre förstår vad staten har för tankar på längre sikt.

Den civila industrin

Karl Engelbrektson, före detta arméchef i Försvarsmakten, numera rådgivare till Handelshögskolan, föreläsare samt styrelseledamot i en rad företag, efterlyser även han större enighet hos Natoländerna.

– Jag hoppas att man kommer ut från mötet i Helsingborg med en större politisk enighet när det gäller militärstrategiska satsningar, och där är ju industrin basen, säger han.

– Det kräver konkreta åtgärder som kan vara komplicerade att genomföra, men eftersom läget nu är så skarpt tror jag att den politiska viljan finns där.

Karl Engelbrektson hoppas också att Natos utrikesministrar ska diskutera den civila industrins del i totalförsvaret.

– För att ha ett försvar som är avskräckande räcker det inte med satsningar på själva försvarsindustrin, utan vi behöver även se energi, dataflöden, transporter och logistik generellt som strategiska tillgångar. Det behövs ett slags privat-offentligt partnerskap för att göra de här systemen robusta.

I de partnerskapen krävs enligt Karl Engelbrektson beredskapsavtal som går stick i stäv med industriella trender som lean production, just in time och minimala lager.

– Istället för just in time, behöver vi bygga för just in case. Om det skulle bli krig borde vi redan ha byggt lager av viktiga produkter. Och för att vi ska göra det krävs att industrin har en överkapacitet och inte bara producerar direkt till leverans. Det kostar pengar, och för det behöver det finnas långsiktiga avtal med staten.

Samordning  brister

Joakim Paasikivi, tidigare lärare i militär strategi vid Försvarshögskolan och idag senior rådgivare på Mannheimer Swartling, är delvis inne på samma spår. När USA drar sig bort från Europa, måste europeisk försvarsindustri kliva fram. Det här är väl känt, Saab säger till exempel själva att en delförklaring till företagets tillväxt är just det amerikanska tillbakadragandet.

– Europeisk försvarsindustri har en bred kompetens inom i princip alla områden som finns, även där USA är ledande idag, säger Joakim Paasikivi.

– Problemet är att vi inte är lika konsoliderade som amerikansk försvarsindustri. I Europa har vi konkurrerat med varandra i större utsträckning, och som en följd av det har den europeiska försvarsindustrin gjort saker i för långsam takt till för högt pris.

– Alternativ till amerikanska produkter finns redan, men de är tillverkade i för små serier och för dyra. Hur ska vi lösa den här knuten? Det är en fråga Nato-mötet gärna får ge ett svar på.