Europeiska statsobligationer på väg mot bottennotering

Ränteuppgången drivs till stor del av att marknadens aktörer nu räknar med att Europeiska centralbanken tvingas höja styrräntan – eventuellt tre gånger – för att motverka de stigande energipriserna. Ränteskillnaden mellan italienska och tyska statsobligationer – ett vedertaget mått för investerares oro kring eurozonens skulder – har dessutom nästan fördubblats sedan konfliktens början.

Begränsat utrymme för finanspolitiska stödåtgärder

Till följd av konflikten i Iran och dess konsekvenser på bränslepriserna har många av de stora nationerna i EU agerat för att minska inverkan. Spanien fattade beslut om skattesänkningar på 5 miljarder euro under torsdagen, genom att sänka momsen på el, naturgas och olja med 11 procentenheter. Även Italien har agerat genom att tillfälligt sänka skatten på bränsle med 20 procent.

Simone Tagliapietra, senior fellow vid Bruegel, säger till FT att de åtgärder som hittills aviserats av regeringar, däribland den spanska, tyder på att mycket står på spel.

– Europeiska regeringar är under finanspolitisk press, vi har många konkurrerande behov, inte minst försvarsutgifter, och de offentliga budgetarna är begränsade. Jag ser inte det finanspolitiska utrymmet för att införa åtgärder som de vi vidtog 2022 och 2023, menar Tagliapietra.

Risk för fortsatta höjningar

Utvecklingen framåt hänger till stor del på "bund yields" – de tyska statsobligationerna – som fungerar som referenspunkt för hela eurozonen. Den tyska tioårsräntan har nu stigit till 3,1 procent, delvis på grund av planerade utgiftsökningar, vilket i sin tur pressar upp lånekostnaderna för andra medlemsstater.

Tomasz Wieladek, chefsekonom på T Rowe Price, varnar för att skuldsättningens hållbarhet kan bli osäker om de tyska räntorna stiger över 3,5 procent. I ett sådant scenario riskerar lånekostnaderna för länder som Italien och Frankrike att närma sig 5 procent, vilket skulle sätta ytterligare press på finanspolitiken.