Storbritanniens trassliga äktenskap med EU

Det är en inte helt okomplicerad historia Storbritannien har haft med Europeiska Unionen. När föregångaren till EU skapades på 5o- talet så var Storbritannien inte med, trots att premiärminister Winston Churchill var den första som nämnde en sådan gemenskap.

Några år senare hade britterna omvärderat situationen och ansökte om medlemskap men stoppades då av Frankrikes dåvarande president Charles de Gaulle som la in sitt veto både 1963 och 1967. År 1973 blev Storbritannien medlem av dåvarande Europeiska Gemenskapen, EG, som år 1993 blev Europeiska Unionen.

Theresa May ersatte David Cameron 2016 som partiledare och premiärminister efter en folkomröstning om EU. Resultatet blev ja till att lämna EU och David Cameron avgick omedelbart. Theresa May skickade in begäran om utträdet ur EU den 29 mars 2017. Förhandlingarna började den 19 juni 2017. Efter 18 månader kom EU och Storbritannien fram till ett utkast till ett avtal som innebär att Storbritannien får en 21 månaders övergångsperiod efter utträdet ur mars 2019.

I december 2018 skulle parlamentet rösta om Theresa Mays Brexitavtal, men i sista stund sköt premiärministern upp omröstningen till mitten av januari 2019. Den 15 januari röstade det brittiska parlamentet och det blev ett historiskt nederlag för Theresa May men hon valde ändå att inte avgå.

Den 29 januari röstade parlamentet om hur en Brexit ska gå till, och det blev nej till en hård Brexit. Däremot gav underhuset stöd till den så kallade nödlösningen om att Nordirland borde ersättas för att undvika en hård gräns. I nuläget står planen kvar att Storbritannien ska lämna EU den 29 mars, hur det i slutändan kommer att gå till återstår att se.