”Handelsstudenterna förtjänar någonting bättre”

Det jag säger är att finansfamiljer och företag–

–som är engagerade i Handelshögskolan–

–ska lämna sin pengasäck vid ek-porten–

–och sen gå.

Man ska inte sitta i styrelserna och utse professorer.

Det finns annat man inte ska lägga sig i.

Utmärkt att näringslivet vill stödja Handelshögskolan–

–men man ska inte var integrerad i verksamheten.

Handelshögskolan i Stockholm är–

–en företagsekonomisk Vatikanstat–

–där den svenska makteliten reproducerar sig själv.

I alla fall om man får tro en ny–

–och uppmärksammad bok i ämnet.

Vi är på Stockholms universitet–

–för att träffa författaren, professor Mikael Holmqvist.

Professor Mikael Holmqvist, tack för att vi fick komma hit.

Handelshögskolan i Stockholm har knappt 2 000 elever.

Vad som än pågår bakom den stora, kända ekporten–

–på Sveavägen, så är det väl inget samhällsproblem.

Det här är en ganska liten institution, eller?

Det är en liten skola, inte mycket större än ett gymnasium.

Men det är en skola som har försett näringslivet–

–med ledare i över 100 år.

Det är en viktig utbildningsinstitution för svensk maktelit.

Inte bara inom näringslivet utan även–

–inom den ekonomiskpolitiska världen och mediavärlden.

Är man som jag intresserad av att studera–

–hur svensk maktelit skapas och upprätthåller sin makt–

–kan man inte runda Handelshögskolan.

Den institutionen måste ingå i en sån studie.

Hur använder den svenska näringslivseliten skolan–

–för att upprätthålla sin position i samhället?

Ett historiskt viktigt skäl till att bilda skolan–

–var att man i början av förra seklet–

–inte ansåg att man hade den status–

–som den ekonomiska eliten tyckte sig förtjänad.

Handelshögskolan bildades just av den anledningen–

–att höja näringslivets status och position i samhället.

Det har man lyckats väl med.

I dag räcker det att vara rik för att vara väl ansedd.

Så var det inte förr. Då var det präster och ämbetsmän–

–som hade position och aktning i samhället.

Även i dag har Handelshögskolan en statushöjande funktion.

Det är också viktigt för det politiska inflytandet–

–som näringslivet kan ha i samhället.

Nyligen kom en ganska stor donation från Ica-handlarna–

–till Handelshögskolan, en professur. Motivationen var–

–att det skulle höja handelns status.

Man använde samma begrepp som användes för 100 år sen.

Du skriver att antagningssystemet skapats–

–för att upprätthålla en viss social klass. Hur då?

Skolan är det enda privata universitetet i Sverige–

–och har en större frihet än de statliga universiteten.

Man kan anta att färre studenter via högskoleprovet.

Bara 5 %.

De statliga universiteten och högskolorna måste anta 1/3.

Ett välfungerande högskoleprov–

–är det mest meritokratiska antagningssystemet–

–alla har lika chans med den urvalskvoten.

Dessutom har man särskilda antagningskvoter–

–som gör att man vid sidan av betygsintag–

–och högskoleprovet anta studenter–

–som man upplever har rätt kvalifikationer.

Då är det framför allt förmåga till aktivitet–

–engagemang, entreprenörskap, excellens i att utveckla...

...man kan vara driven i att skapa en skoltidning–

–eller vara duktig pianist eller liknande.

Att man kan visa färdigheter utöver de höga betyg man har.

Är det dåligt?

Det behöver inte vara dåligt, men det är ett sätt–

–för en institution att kunna på ett annat sätt–

–än andra selektera vilka man vill ha som studenter.

Man kan fråga vilka som studerar på Handels–

–men det mest intressanta är att fråga–

–vilka som inte gör det.

Handelshögskolan har knappt några studenter–

–med arbetarbakgrund eller från studieovana hem.

Historiskt sett har man fått studenter från vissa områden.

Nordostkommunerna i Stockholm, vissa öar i Skåne–

–och Göteborg och liknande.

Områdena som Djursholm och Danderyd kan nästan sägas–

–vara hovleverantörer till Handelshögskolan.

Det är inte så vanligt, tror jag utan att ha belägg för det–

–att man på en skola i Ljusdal pratar om Handels–

–på samma sätt som man gör i de här samhällena.

För några år sen gjorde jag en studie i Djursholm.

Där var Handelshögskolan på många ungdomars läppar.

Då blir det en viss kategori studenter som på skolan.

Nu har man också ett internationellt intag–

–men om vi pratar om den svenska delen är det så.

De förnekar det själva. Att de har få från högskoleprovet–

–beror på att de studenterna inte klarar studierna lika bra.

Men du menar att man vill ha en viss social klass?

Jag vet inte om man resonerar så–

–men effekten blir det.

Handelshögskolan har vidtagit olika aktiviteter–

–för att bredda rekryteringen och få in andra grupper.

Det har man gjort under ganska många år.

Uppenbarligen har det inte lyckats.

Den senaste rapporten från UKÄ visar–

–att Handelshögskolan är det universitet–

–som har minst antal personer från studieovana hem.

Jag är övertygad om att det i familjer med arbetarbakgrund–

–finns väldigt många talanger–

–som skulle kunna vitalisera studiemiljön på Handels–

–och som väl kan mäta sig med studenter–

–från mer priviligierade områden.

Borde det inte ligga i Handelshögskolans intresse–

–och i marknadsekonomins intresse–

–att ha en fungerande meritokrati? Du skriver–

–att dessa eliter och elitsamhällen–

–går emot meritokratin. Eliter får ekonomisk makt.

Sedan kan de reproducera och försvara–

–sina egna och sina barns privilegier.

På sikt underminerar det väl marknadsekonomins principer?

Man kan säga att man skjuter sig i foten.

Å ena sidan tillhör man en priviligierad–

–ekonomisk och social elit.

Eliter har alltid, historiskt sett–

–försökt bevara sin privilegier.

Då är selektion, antagning till grupper, oftast hårt reglerad.

Vilka som får vara med i nätverk och klubbar–

–vilka som får gå på vissa skolor–

–är väl belagt. Å andra sida, precis som du säger–

–så kräver nyskapande och innovationskraft–

–nytänkande.

Om man då stryper inflödet och skapar en homogen grupp–

–får man en konservatism som inte kan vara hälsosam.

Det är helt klart en paradox.

Jag tror att man teoretiskt är medveten om det.

I praktiken blir utfallet att man reproducerar sin klass–

–snarare än att öppna upp för nya grupper.

Ett sånt uttryck för Handelshögskolan är–

–att skolan knappt har växt under de här 100 åren.

Medan högskole- och universitetssektorn–

–har exploderat i alla länder.

Fortfarande är antagningen mycket begränsad.

Det är en mycket liten skola.

Om man jämför med andra business schools i världen.

Ett närliggande exempel är Handelshögskolan i Köpenhamn–

–som också var en liten privat institution–

–men som valde att expandera–

–och nu har 22 000 studenter–

–till skillnad mot 2 000.

Man har en bred samhällsvetenskaplig institution–

–och är en integrerad av det danska näringslivet–

–och producerar ledare för det danska näringslivet.

Handelshögskolan verkar ju i jämförelse–

–med den i Köpenhamn–

–ha valt att behålla sin sociala exklusivitet.

Vad får det för effekter på svenskt näringsliv i stort?

Runt finanskrisen pratade man om problem–

–med en finanssektor där alla kände alla–

–och kom från samma typ av miljö.

Kan man se den typen av effekt på svenskt näringsliv–

–av handelsdominans i jämförelse med Köpenhamn.

Jag har inte studerat de eventuella effekter det kan ha.

Det finns andra som håller på med en sån studie.

Jag kan bara spekulera.

Det kan aldrig vara hälsosamt för en ekonomi–

–med för mycket liktänkande.

I forskarvärlden strävar vi efter–

–att ha problematisering och konfrontation av åsikter.

Det kanske inte är så effektivt i universitetsvärlden–

–men det byts mycket tankar och idéer.

Så kan man inte hålla på i näringslivet–

–där det krävs produktion och liknande.

Men säkert skulle det vara gott med mer kritiskt tänkande–

–för att undvika flockbeteende och grupptänkande.

Om man har en institution som Handelshögskolan–

–som producerar många studenter–

–med likartade perspektiv på livet och omvärlden–

–och som kommer från ganska likartade miljöer–

–tror inte jag att det är positivt.

Det behövs mer variation. I boken ger jag–

–ett antal reformförslag som går ut på–

–att Handelshögskolan måste bredda sin rekrytering–

–och skapa en mer samhällsvetenskaplig institution–

–med fler ämnen och liknande för att uppnå det här.

Jag bor ju i Storbritannien.

När man träffar folk inom finanssektorn där–

–så har de ofta läst 1600-tals historia–

–engelska eller filosofi och så vidare.

Det brittiska systemet är ett helt annat.

Man specialiserar sig inte som vi gör i Sverige.

Bör man gå mer åt den typen av tänk?

Nu har jag inte jämfört med det engelska systemet–

–men London School of Economics är en modell–

–som man skulle kunna fungera kring.

Den heter London School of Economics–

–and Political Science.

Ämnen som statsvetenskap och sociologi är närvarande.

LSE har ett rykte om sig att producera världsledare.

Det kan delvis förklaras av att man utsätter–

–studenterna för större ämnesmässig variation.

Om man ser historiskt på Handelshögskolan i Stockholm–

–så var det större variation när skolan bildades.

Det var bättre balans mellan ämnena.

Vissa av de ämnena som då fanns, som ekonomisk geografi–

–och rättsvetenskap, är i dag ganska marginaliserade.

I dag dominerar företagsekonomi helt på Handelshögskolan.

Den utvecklingen måste brytas.

Där kan man titta på en skola–

–som London School of Economics.

Det finns en diskussion om hela idén–

–med en business school. Det finns 13 000 i världen.

Det här är ett ganska nytt fenomen.

Universitet kan vara betydligt äldre.

Business Schools är drygt 100 år gamla.

Det är en jättestor affärsverksamhet–

–som det tjänas mycket pengar på.

Sen säger många skämtsamt att MBA–

–står för "Mediocre But Arrogant"–

–och att man inte lär sig nånting.

Är du mot själva fenomenet "business schools"?

Nej, jag arbetar själv på en business school–

–sen många år tillbaka.

Däremot finns det olika typer av business schools.

Man kan inte dra alla över en kam.

Jag har studerat den ledande handelshögskolan i Sverige.

Det finns variation på hur ekonomiutbildningar kan se ut.

Handelshögskolan i Stockholm är viktig att studera–

–för att den är den viktigaste producenten av en maktelit–

–och också originalet.

Precis som jag studerade Djursholm som original–

–för en viss livsstil, har jag resonaret likadant här.

Men det finns också många väl fungerande business schools–

–i rent bildande bemärkelse som LSE och Köpenhamn.

Så du är inte emot dem?

Nej.

Då skulle jag inte säga att Handelshögskolan borde bli så.

Det har varit en diskussion om betygsinflation–

–på många friskolor i Stockholm i "fina" områden.

Hur representerade är de bland Handels studenter?

Elever från den typen av friskolor–

–som blivit kända för att sätta frikostiga betyg.

Det finns historiska data på att vissa friskolor–

–har haft överbetygssättning. De skolorna har levererat–

–förhållandevis många studenter till Handelshögskolan.

Så är det än i dag i vissa friskolor.

ProCivitas i Malmö är en av dem skolorna–

–som jag tror ingår i Academedia.

Det är en av de skolor som nyligen–

–i en nationalekonomisk studie pekades ut–

–som en skola med överbetygssättning.

Min studie av Djursholm pekar på andra genvägar–

–till höga betyg i ett samhälle som Djursholm–

–som inte ingår i den typen av forskning.

Det finns olika typer av forskning–

–när man beskriver betygssättning.

I Djursholm noterade jag att det var många elever–

–vilket också lärare pratade om–

–som var dyslexidiagnosticerade.

Det gav olika fördelar när man gjorde nationella prov.

Man får göra prov muntligt och får förlängd provtid.

Det var fördelar. Ungdomar som jag träffade sa–

–att man var "dysse i Djursan" – dyslektiker i Djursholm.

Det var ganska socialt accepterat–

–att bli kategoriserad som dyslektiker.

Det var en bra genväg till högre betyg.

Det beskriver jag utförligt i den studien–

–och hur det påverkade betygssättningen.

Hur har synen på eliter förändrats över tid i Sverige?

Det törs jag inte säga, jag är inte historiker.

Tyvärr kan jag inte svara, men det jag kan säga är–

–att både när Djursholm bildades och Handels bildades–

–var det för att den ekonomiska eliten var ringaktad–

–och man behövde status.

I dag känner man sig nog inte ringaktad längre.

Det räcker att vara förmögen för att vara ansedd.

Du nämnde ju att det har förändrats.

Ja, det stämmer.

Har Handelshögskolan spelat en roll i förändringen–

–eller har det hänt över hela Västvärlden?

Det finns andra exempel på att just ekonomiska eliter–

–har haft behov av att höja sin status.

Jag fick berättat av någon som nyligen varit i Kina–

–att under nån Mingdynasti–

–var entreprenörerna ringaktade.

Ett sätt att få kejsarens uppskattning–

–var att anlägga fantastiska trädgårdar–

–och därmed framstå som bildad.

Trädgårdarna är nu ett otroligt kulturhistoriskt minne–

–men skälet att de anlades var att entreprenörer–

–sågs som mycket lågt stående i hierarkin i Kina.

Är trädgårdar nåt för Handelshögskolan?

Nej, Handelshögskolan har uppnått sitt syfte.

Finansfamiljerna är väl ansedda i dag–

–så Handelshögskolans roll och funktion–

–såsom den har varit historiskt tror jag är väl uppfylld.

Skolan är en stor framgång för svenskt näringsliv.

Det måste ju finnas sunda sätt för näringslivet–

–att engagera sig i universiteten–

–och ha kopplingar till högskolan.

Varför är just Handelshögskolemodellen så dålig?

Den är problematisk av det skälet–

–att om man gör anspråk på att vara ett universitet–

–måste man vara oberoende i sin huvudman.

Man måste även vara transparent och öppen.

Jag har inga problem med privata universitet i Sverige.

Vi borde säkert ha fler. Det finns många exempel–

–inte minst från familjen Wallenberg–

–hur man framgångsrikt har stött svensk forskning.

Det jag säger är att finansfamiljer och företag–

–som nu är engagerade i Handelshögskolan–

–ska lämna pengasäcken vid porten och sen gå.

Man ska inte sitta i styrelsen och utse professorer–

–och det finns annat man inte ska lägga sig i.

Det är utmärkt att näringslivet stöder Handelshögskolan–

–men man ska inte vara integrerad som är i dag.

Det ska man överlåta med förtroende till akademikerna–

–och låta dem forma ungdomarna–

–utifrån universitetets ideal och principer.

Det är förstås mitt perspektiv–

–som nån som verkar inom universitetsvärlden tycker.

Din bok, som alla böcker, har fått en viss kritik–

–som i princip går ut på att du redan innan–

–hade en negativ bild av Handelshögskolan–

–och att inget nytt kunde få dig att förändra den bilden.

Vad säger du om det?

Det är ju rektorn, Lars Strannegård, som hävdar det.

Det var väl liknande tongångar i Dagens industri?

Ja, men sen tror jag–

–att han har blivit inspirerad av den läsningen–

–så jag lägger det i samma säck.

Det stämmer förstås inte, men jag kan ju inte förneka–

–att jag är en del av den här världen.

Jag studerade själv vid en handelshögskola, i Paris.

Jag kände till den värld jag gav mig in i–

–men ingen forskare kan göra det–

–fullständigt objektivt och neutralt.

Man har vissa idéer och föreställningar.

Mycket i studien har överraskat mig.

Till exempel studentkårens stora betydelse.

Det var en överraskning för mig som gjorde–

–att jag omvärderade mina föreställningar om Handels–

–vilket kan vara ett uttryck för att jag inte–

–hade bestämt exakt vad jag skulle hitta.

Vad var det du omvärderade?

Att studentkåren på Handelshögskolan nästan är–

–den viktigaste utbildningsverksamheten.

Det är inom kåren man lär sig att bli en handelsstudent.

Nåt annat som överraskade var att när jag–

–öppnade porten på Sveavägen för första gången–

–hade jag föreställningen att det var ett universitet.

När jag gick därifrån såg jag det mer som ett företag.

Den bilden hade jag inte när jag började.

Även andra saker har överraskat mig.

Vad vill du uppnå med boken för Handels studenter?

Jag hoppas att de läser boken och inspireras–

–att bidra till en förändring av Handelshögskolan.

Jag anser att deras potential inte tillvaratas på skolan.

De förtjänar nånting bättre helt enkelt.

Det gäller även studentkårens verksamhet–

–som är så lierad med en del av näringslivet–

–främst den finansiella sektorn.

Det finns fler sektorer som man kan liera sig med–

–som jag tror kommer att stärka deras bildning–

–och bli mer kritiskt tänkande personer–

–som kommer att gagna dem som framtida ledare–

–om det är det de vill.

Är problemet så mycket Handelshögskolan–

–och inte ämnet företagsekonomi–

–och hur man undervisar i det i hela Västvärlden?

Det har ju diskuterats mycket de senaste 10 åren–

–främst efter finanskrisen.

Handelshögskolan är viktig för ämnet företagsekonomi.

Det bildades där och i dag–

–för att det legitimerade det företagsekonomiska ämnet–

–men företagsekonomi är ju inte begränsat till Handels.

43 000 studenter studerar företagsekonomi–

–på svenska universitet och högskolor.

Min poäng är att det krävs en bättre balans.

Det är inte bra att ett ämne dominerar så mycket.

Vad skulle hända om det privata näringslivet–

–finansierade en privat högskola i socialantropologi?

Det kunde bli intressant och spännande.

Andra ämnen har fått stå tillbaka för att företagsekonomi–

–har vuxit så mycket.

Vill man ha bildade vidsynta ledare–

–är det bra med en mix av olika ämnen.

Varför har företagsekonomi vuxit så mycket?

Därför att man har skapat anställningsbara personer–

–i hög grad utifrån näringslivets behov–

–på ganska kortsiktiga grunder.

Den finansialiserade ekonomin som vi har i dag–

–efterfrågar en viss kompetens.

Det kan också eventuellt ha att göra med–

–att Sverige inte är som de klassiska bildningsländerna–

–Frankrike, England och Tyskland.

Vi har inte bildningstraditioner på samma sätt.

Vi har mer ingenjörstradition här.

Jag vet att det här inte har hänt i exempelvis Frankrike.

Att man har en sån snedfördelning ämnesmässigt sätt.

Det finns kulturella aspekter och behov i näringslivet–

–som har lett till det här.

Om ämnet företagsekonomi inte hade dominerat så–

–tror jag att vi hade fått studenter–

–som hade gått in i industrin och finanssektorn–

–med en mer vidsynt blick.

Samtidigt är Sverige en konkurrenskraftig ekonomi–

–med många startups osv, hur går det ihop?

Jag vet inte, man kan ju få influenser från andra håll–

–än från sin utbildning, som just Handels visar.

Många studenter där pluggar dubbelt.

Man upplever inte studierna på Handels som så krävande.

Rektorn skrev om det i skoltidningen som ett problem.

Det går fint att plugga i Uppsala eller på KTH samtidigt.

Det är kanske andra skolor som står för det...

Handels utvecklar andra förmågor än de rent innovativa.

Vi har tagit ett traditionellt svenskt ingenjörstänk–

–och applicerat det i en ny finansiell tid och fått–

–en enorm explosion av svenska företagsekonomer?

Sen har vi lagt till social kompetens, karisma–

–och kommunikativ förmåga–

–vilket ingenjörerna inte alltid är så bra på.

Det har gjort dessa personer väldigt framgångsrika.

Det är just de förmågorna som man förvärvar–

–vid en institution som Handelshögskolan.

Eller en ekonomutbildning på Stockholms universitet...

Som är ett sätt att reproducera en viss social klass?

Ja, en del av det.

Stort tack, professor Mikael Holmqvist.

På Handelshögskolan i Stockholm utbildas stora delar av den svenska makteliten. Professor Mikael Holmqvist har skrivit en bok där han levererar stark kritik mot skolan.

Holmqvist kritiserar bland annat snedrekryteringen som innebär att få studenter från studieovana hem kommer in på Handelshögskolan. Detta menar han delvis beror på att det privatägda universitetet har friare antagningsregler än statliga universitet och högskolor.

Det privata ägandet leder även, enligt Holmqvist, till att skolans opartiskhet när det gäller till exempel tillsättandet av professorer kan ifrågasättas.

Slutligen ifrågasätter Holmqvist den stora dominans som ämnet företagsekonomi har fått. Men detta är inte ett problem som är specifikt för Handelshögskolan i Stockholm. Det är ett problem i universitets- och högskolevärlden i hela Sverige.

Mikael Holmqvist, som är professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet, intervjuas av Katrine Marçal.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -1.2%
NASDAQ-100 -0.6%
NASDAQ Composite -0.7%

Vinnare & förlorare

THQ Nordic 14%
Swedish Orphan Biovi… 7.6%
Hansa Medical 7.3%
Lifco -2.8%
Ericsson -4.2%
Alfa Laval -4.3%
Uppdaterad ons 17:35
Fördröjning 15 min