Borg: Uppenbart att Sverige kommer behöva räntesänkningar

Det klimat vi har, med motsättningar kring identiteter och migration–

–förgiftar det politiska klimatet.

Den socialdemokratiska regeringen har inte gjort en vettig strukturreform på 7 år.

Det är nog den sämsta socialdemokratiska regeringen på 3-4 decennier.

Samtidigt verkar inte oppositionen sätta igång och arbeta.

Det politiska Sverige blir lamslaget av motsättningen kring invandringen–

–som blir den enda frågan.

Anders Borg är en av Sveriges mest färgstarka finansministrar.

Han ledde landet när det blåste under finans- och eurokrisen.

Han älskar självbiografier och är nu aktuell med sin egen.

Då börjar jag med boken. Hur var det att skriva den och varför skrev du den?

När det har gått några år kan det vara nyttigt att reflektera över vad som hände–

–och vad man själv bidrog med och vilka svårigheter man mötte.

Man kan dra lärdomar om hur utsatt Sverige var under krisen–

–och hur man utvecklade politiken som blev "nya Moderaterna".

Det har varit intressant att lite grand sitta och göra en revision på sig själv.

Krisen och omgörningen av partiet ska vi återkomma till.

Jag noterar att du är en bokslukare av stora mått.

Du verkar särskilt vurma för biografier och andra politikers biografier.

Varför är det så spännande läsning?

När jag försöker förstå Sverige och andra länder läser jag biografier.

Där ger nyckelpersonerna sin bild av förloppen–

–och om vilka konflikter och motsättningar som fanns. Jag läser mycket biografier.

Vilka är de bästa? Säg inte din egen.

Av de svenska, och ur finansminister- skrået, så är nog Kjell-Olofs den bästa.

Den läser man snabbast. Ingvar Carlssons memoarer är väldigt bra.

Dem har jag haft stor nytta av.

Erik Fichtelius intervjubok med Göran Persson–

–har både komiska poänger och en hel del lärdomar.

Det är intressant att du som moderat har tre socialdemokrater på din lista.

Du är uppväxt nära socialdemokrater och har många socialdemokratiska vänner.

Beskriv din relation till socialdemokratin.

Jag har ingen komplicerad relation till den. De har styrt Sverige under lång tid.

Det är ett bra land, så de har gjort det bra.

Det var en del strukturproblem. Dem fick Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt åtgärda.

Men jag tillhör inte dem som har en stark aversion mot Socialdemokraterna.

Socialdemokrater i opposition är ofta oseriösa och väldigt ideologiska.

I regeringsställning kan de vara pragmatiska och långsiktiga.

Finns det en längtan att Moderaterna skulle vara det samhällsbärande partiet–

–som länge leder ett land på ett annat sätt än Moderaterna gjort?

Det vore mer naturligt. Moderaterna ska stå för starka finanser, välskött ekonomi–

–och en välfärdsstat som levererar till medborgarna.

Så har CDU, Tory-partiet och Republikanerna–

–kommit att dominera politiken i de länderna.

Sverige har en annan värderingsstruktur. Vi ligger av naturen lite till vänster.

Det har gjort att Socialdemokraterna i Norden har haft en starkare ställning.

Med mina värderingar tycker jag att det vore bättre om det var Moderaterna–

–som var samhällsbärande – ihop med allianspartierna eller Socialdemokraterna.

Hur är det att ta ett steg tillbaka och se partiet gå sin egen väg?

Är det frustrerande att inte längre vara i ledningsställning?

Det kan jag inte säga. Jag jobbar med företag och finansiella institutioner.

Mitt perspektiv är världsekonomin och risker och möjligheter–

–som ligger i Kina, Indien, Ryssland, USA eller Europa.

Jag ska inte säga att jag spenderar så mycket tankekapacitet på Sverige.

Få av de bolag jag jobbar med är beroende av konjunkturen eller politiken i Sverige.

Det är inte mitt fokus. Jag är inte jätteintresserad av svensk partipolitik.

Intressant. En del moderater beskriver dig som väldigt politisk–

–och att du var väldigt engagerad i politiska frågor.

Men i boken framstår du mer som en nästan lite motvillig teknokrat.

Vilken bild är den rätta?

Om man ska övertyga politiker om att göra det som är rätt för ekonomin–

–så måste man läsa opinionsmätningar och ha koll på hur partier fungerar–

–för att kunna formulera sig så att man övertygar partiet om att göra det rätta.

Min utgångspunkt är ekonomens. Det är långsiktighet och ansvarstagande.

Sen får man klä det i en politisk språkdräkt som fungerar–

–och som gör att samarbetspartierna kan landa i att det är den rimliga slutsatsen.

Är det ett politiskt spel att man ska vara lite motvillig när man får tunga uppdrag?

Fanns det verkligen inget annat alternativ? Du verkar ju ha haft roligt.

Om man levt så nära politiska maktpositioner som jag har–

–så har man en realistisk bild av vad det betyder i arbetstid och uppoffring–

–och påverkan på familj och mediabevakning.

De enda som jag tror söker politiska uppdrag är personer med dåligt omdöme–

–eller med bristande erfarenhet. Det är en fördel om det senare är huvudskälet.

Alan Greenspan sa att om man ställer upp i ett amerikanskt presidentval–

–så bör man omedelbart förklaras "unfit for office".

En sakfråga som jag reagerar på i boken rör värnskatten, som du inte avskaffade.

Du beskriver nyttan av att avskaffa värnskatten som ganska begränsad.

Du säger att du inte är frustrerad över eftervärldens politiska val.

–Har du nån reflektion i den frågan i dag? –Vi hade tänkt avskaffa värnskatten.

Det är en skatt som slår på utbildning och förmodligen också entreprenörskap.

Vi gjorde förmögenhetsskatten och fastighetsskatten.

Då var det fördelningspolitiska utrymmet uttömt.

Om man ska avskaffa värnskatten, och det är bra att det görs–

–så borde man ha sökt en finansiering med mer fördelningspolitiska profiler.

Man kunde antingen ha begränsat taket på ränteavdragen–

–eller ha gjort nånting på fastighetsbeskattningen.

Det takbeloppet kunde man ha justerat uppåt.

Jag tror att den reformen är så pass politiskt känslig–

–att man borde ha gjort nånting som faktiskt kompenserar.

Så i sak är det inga problem att den avskaffas?

Det är bra för svensk ekonomi och det bästa den här regeringen har gjort–

–sen den blev vald 2014.

Det är ett steg framåt för skattesystemet. Det är ingen tvekan om det.

Det ska man ge stöd till.

Du nämner fastighetsskatt och ränteavdrag.

Bostadspolitiken... I slutet av boken verkar det som att det är ett område–

–där du gärna hade sett flera åtgärder. Är det fortfarande en gnagande känsla?

Jag tror att om man ska reformera bostadsmarknaden–

–så tar det minst två år innan man vet hur man förändrar en hyresreglering–

–och hur man ändrar en fastighetsskatt och ränteavdrag.

Ingen har en modell för en sån avreglering.

Det har gjorts och måste noggrant studeras.

Man bör förstå vilka fördelningspolitiska kompensatoriska åtgärder som krävs.

Det finns nog olika sätt att ta sig ur en sån struktur, men det har inte gjorts.

Vi satt inte med en färdig modell 2011 och sen avstod från att göra det.

Vi gick aldrig in på djupet i hur man gör det.

Vi tittade på möjligheterna att vidga marknadsinslagen med presumtionshyror.

Men om syftet är att minska skuldsättning måste man gå på det befintliga beståndet.

Det är där man måste öka omsättningen så att bostadsmarknadens dynamik blir bättre.

Det är ett gediget arbete–

–som nån borde sätta sig ner och ta sig igenom.

Vi backar till bokens inledning... Finanskrisen är det inledande kapitlet.

Det är det mest dramatiska.

När jag läser känns det som att vi under- skattade magnituden i hur nära det var.

Är det ett av budskapen? Missförstår vi finanskrisens dignitet?

Det finns två budskap som bär framåt.

Då Sverige är en liten ekonomi med stor finanssektor och stort råvaruberoende–

–så är vi alltid utsatta.

I alla tänkbara konstellationer av kriser riskerar Sverige att drabbas.

Vi måste vara mer robusta än andra.

Men det var väldigt nära.

Om Lettland hade fallit, som IMF och Dominique Strauss-Kahn argumenterade för–

–att programmet skulle avbrytas, så hade nog Litauen och Estland dragits med.

Då hade det varit väldigt tufft för hela Norden.

Då hade förmodligen olika konstellationer av banker...

Några svenska banker hade varit väldigt illa ute.

Då blir det negativa spiraler med minskat förtroende och minskad likviditet.

Då blir den som är frisk plötsligt sjuk–

–och den som är lite sjuk hamnar i ett väldigt prekärt läge.

Jag tror att om det hade gått fel i juni 2009–

–så hade vi fått övergå till en akut kris- hantering för det finansiella systemet.

Det var väldigt nära. Det måste vi ta till oss. Vi måste alltid vara försiktiga.

En aktör som hyllas är Sveriges riksbank, och särskilt Stefan Ingves.

Han kritiseras ofta i dag i penningpolitiska frågor–

–men i din bok framställs han som en central gestalt när Sverige räddades.

Det finns en del i penningpolitiken, som räntehöjningarna före Lehman–

–och sen under eurokrisen, som kan ifrågasättas.

Däremot har Stefan en väldig erfarenhet och mycket hantverkskunskap.

Han har ett pragmatiskt förhållningssätt till hur man hanterar finanskriser.

Han har gjort uppemot 50-60 IMF-program i olika länder.

Där var han en väldigt bra partner att samtala med.

Så ska det vara. Riksbanken ska vara självständig vad gäller penningpolitik.

Vad gäller finansiell stabilitet, och kris, ska samarbetet vara nära.

Intressant. Kan inte det ge gränsdragningsproblem?

Jo, men i praktiken fungerar det så i alla länder.

Centralbanker kan tillhandahålla likviditet–

–men reell krishantering av banker sköts av finansdepartement och skattebetalare.

Det är så stora kapitaltillskott och garantier och annat som behövs.

Där är inte centralbankerna huvudaktör, utan rådgivare och partners.

Arbetet sköts på finansdepartementet.

Du nämner Riksbankens illa tajmade höjningar här och i boken.

Man är på väg att höja räntan igen, vilket förvånar många.

Jag vet inte om du vill kommentera det. Är du rädd att vi är på väg i fel riktning?

Riksbanken har skött det bra–

–sen de reverserade de onödiga höjningarna under eurokrisen.

Däremot har inflationen i Sverige på lång sikt varit för låg.

Jag har svårt att se varför man ska höja räntan.

Om de nu på nåt ideologiskt och principiellt sätt lyckats binda sig–

–till att det är nåt stort värde i att nå nollränta, så kan de göra det.

Vår ekonomi är snarast på väg mot att behöva räntesänkningar.

Det troligaste är att inflationen i Sverige 2021-2023–

–blir lägre än vi trott, när världsekonomin bromsar upp.

Jag har svårt att se varför man ska höja räntan.

Man verkar ha pratat sig fast vid nån typ av principiell hållning.

Det är sällan nånting vettigt.

Du beskriver det i boken som att du ofta befarar det värsta.

Vi står inför en konjunkturavmattning.

Innebär det att minnena från krisen blir extra aktuella?

–Hur ser du på framtiden? –Jag tror inte att det kommer en krasch.

Vi får nog cirka 3 % i tillväxt i världen. USA är i hyggligt hälsosamt skick.

I IMF-rapporten gör de själva en poäng–

–av att bytesbalansunderskotten är mycket begränsade jämfört med i tidigare kriser.

Därtill har centralbanken den här gången tidigt börjat sänka räntan.

Man ska nu inte skrämma upp hushållen.

Räntorna kommer att vara låga. Det stöttar både bostadsmarknaden och konsumtionen.

Varken i Västeuropa eller i USA har vi sett att konsumtionen riktigt har vikit.

Det beror nog på att räntorna har kommit ner.

Innan vi lämnar krisen... Lehman Brothers var en komponent. Banken tilläts falla.

Du verkar inte nöjd med de förklaringar vi fått till varför det gick som det gick–

–när du läser amerikanska finansministrars självbiografier och boken "Firefighting".

Jag har svårt att se varför det var så komplicerat att ta över.

Hade man köpt banken för ett par dollar–

–och stoppat in några 10-tals miljarder dollar–

–hade den banken kunnat avvecklas eller omstruktureras i god form.

Det akuta förloppet där världshandeln i princip avstannade–

–hade förmodligen förbytts i en långsammare avmattning–

–då det hade funnits tid att lösa problemen.

Det hade gjort att skadeverkningen på människor i termer av arbetslöshet–

–omställningskrav, nedlagda fabriker och annat hade varit mindre.

Jag förstår inte varför man valde att släppa Lehman Brothers i gatan.

Även i efterhand framstår det obegripligt.

När Bernanke, Paulson och Geithner skriver om det, går de förbi det–

–som om de inte har nåt att svara för. Men det finns en besvärlig fråga–

–varför man utlöste denna globala turbulens och agerade på detta ansvarslösa sätt.

Då antar man att nån form av ideologi ligger bakom...?

Dels kan man tänka sig att det finns nån allmän socialistaversion i USA–

–dels att det fanns nån typ av ekonomsnack om "moral hazard"–

–att bankerna måste ta konsekvenserna av sina handlingar, som ledde till detta.

Det är svårt att sortera ut varför man begick ett så allvarligt misstag.

I kapitlet som eurokrisen nämner du banker och bail-in-obligationer–

–apropå banker och krishantering. Du formulerar dig ganska skarpt.

Du befarar en kollaps redan i inledningen av nästa kris.

Är det en öm faktor i Europas krisberedskap framåt.

Europa utger en stor risk för världsekonomin ett-två decennier framåt.

Förr eller senare är eurokrisen tillbaka. Sydeuropa har för låg produktivitet.

Det har inte gjorts några grundläggande reformer. Det skapar en spänning.

Italiens och Greklands konkurrenskraft minskar långsiktigt.

Å andra sidan har man valt den märkliga strukturen över bankunionen.

Det är mycket svårare att ta över banker.

Man måste nästan omedelbart utlösa risksystemkriser.

Börjar man kräva att en del av bail-in-obligationerna–

–alltså att obligationsinnehav från pensionssparare, ska omvandlas till aktier–

–får alla banker svårare att finansiera sig.

Det är en modell som nästan inbyggt i sig har negativa kreditspiraler–

–vilket vi ska försöka undvika. Jag tror inte att den modellen fungerar.

Antingen leder den till ett europeiskt Japan som i princip står still–

–med zombiebanker, eller så får man slänga ut modellen så snart en kris kommer.

Drabbar krisen ett stort land åker modellen ut.

Drabbar den flera mindre länder, kan man låta de länderna nära nog koka sönder–

–för att Tyskland och Frankrike ska upprätthålla de här principerna.

Då låter man Tjeckien, Österrike, Belgien eller Holland–

–leva med en zombiebankstruktur.

Det är en väldigt dålig modell och nästan oundvikligt–

–att få nån typ av konkurrenskraftskris med nån typ av finansiell överbyggnad.

Om det händer om fem, tio eller femton år vet jag inte, men det kommer att hända.

Den låter bekymmersam den här krutdurken.

Hur ser du på EU ur ett bredare perspektiv–

–med den här typen av brister i det europeiska samarbetet–

–och hur ser du på Sveriges roll i EMU-samarbetet?

Jag tycker inte Sverige ska gå med i euron och absolut inte i bankunionen.

Vi har en del frihet genom att inte vara medlem. Det är en fördel.

Skulle vi gå in överlåts konflikthanteringen till ECB:s styrelse–

–där vi inte har rösträtt.

Det jag har sett av hur politiker och centralbankschefer agerar under kris–

–är att man rätt brutalt försvarar sina nationella intressen.

Då spelar det roll att man åker ut ur rummet när beslut ska fattas.

Det är klart att vår motpart som är en aktör inom ECB–

–har större möjlighet att göra deals och förhandla med andra–

–för att lösa sitt problem.

Det är en olämplig struktur för Sverige om vi inte är medlemmar i euron–

–och vi bör inte bli medlemmar.

Hur stabila är svenska banker?

De är hyggligt stabila. De har mycket hög kapitaltäckning.

De har hyggligt bra låneportföljer, därför att svenska fastigheter är bra säkerheter.

Hushållen har en hygglig förmögenhetssida.

En stor nackdel är den höga direkta bostadsskulden–

–både mot kommersiella fastigheter och mot bostadsfastigheter.

Det mest troliga scenariot vid en kris är att räntorna sjunker i en spiral nedåt.

Då kanske inte en skuldkris utlöses. Men det är en onödig riskfaktor–

–att addera till ett land med så utsatt läge från början.

Mycket bra...

Du skriver i din bok att det hade varit bättre att förlora valet...

Nu hoppar vi till valförlusten.

...på grund av impopulära reformer än för att reformarbetet tappat farten.

Är det vad du ångrar mest i din tillbakablick?

Det får jag nog säga. Syftet med regeringar är att de ska göra strukturreformer–

–för att möta samhällsproblem. Det är poängen med partier och regeringar.

Det hade varit bättre om vi hade accelererat arbetsmarknadsreformerna 2011-2012.

Vi visste inte att det skulle komma en flyktingkris.

Det var inte känt att IS skulle ta över Syrien i juli 2014.

Oavsett det hade det varit bättre och nu när man har möjlighet att blicka tillbaka...

Sverige har djupa problem på arbetsmarknaden.

De förutsätter omfattande strukturreformer för att komma till rätta med.

Hur ser möjligheten ut att genomföra dem i dagens ganska svåra parlamentariska läge?

Det är klart en komplikation.

Jag tror att den bästa konstellationen för att göra det är–

–nån typ av allians med Socialdemokraterna.

Ska man göra komplicerade saker som arbetsmarknadsreformer–

–förändring av fastighetsskatten, bredare skattereformer–

–göra nåt med arbetsrätten och nån typ av integrerat reformpaket–

–är det svårt att göra på basis av ett högerpopulistiskt parti som SD.

De är inte organiserade för att bära ansvar.

Det är lätt att de i ett sånt läge fäller regeringen, hoppar av–

–eller på annat sätt agerar så att man undergräver trovärdigheten.

Då är det bättre att förankra sig med S från början.

Efter valförlusten fick Fredrik Reinfeldt kritik för att lämna väldigt snabbt.

Du lämnade själv dagen efter valet.

Har du nån reflektion på er gemensamma sorti?

Skapade det problem för partiet eller var det rätt väg att gå?

Det var rätt. Vi hade resonerat mycket om det innan.

Om man har tjänstgjort i tolv år ska man antingen starta om–

–för att vinna nästa val. Då ska ambitionen vara att sitta kvar en-två mandatperioder.

Då ska man starta ett nytt reformprojekt och sen söka förtroende för det?

Det var otänkbart för oss att göra en ny tolvårsresa efter att just ha gjort en.

Då ska man kliva undan, så att man slipper uppslitande eftervalsdebatter.

Olika personer ska positionera sig för att sparka eller släpa ut ledaren.

Många i svensk politik, Thorbjörn Fälldin och många andra–

–har inte velat vara med om. Det förstår jag att Fredrik inte vill uppleva.

Ett partiledarval bör ske i lugn och ro.

Då ska den gamla ledningen kliva åt sidan.

Jag hade ingen ambition att bli partiledare. Då hade jag en skyldighet–

–att snabbt skapa klarhet, så att kandidaterna kunde utkristalliseras.

Naturligtvis är det efterträdarna som bär ansvar för vad de gör.

De kunde fritt sätta igång vilket politiskt arbete de önskar.

När de inte gjorde det bär de ansvaret för konsekvenserna.

Fredrik Reinfeldt har blivit väldigt kritiserad inom M efter regeringstiden.

Är det beklagligt att Nya Moderaterna-projektet postumt–

–är mindre uppskattat i partiet?

Fredrik är väl fortfarande den populäraste politikern i Sverige–

–även jämfört med Ingvar Carlsson och Göran Persson.

Jag tror att svenska folket har respekt för honom och hans gärning.

I och med den kraftiga ökningen av flyktingar under 2012-2016–

–så har frågan blivit väldigt kontroversiell.

Den har på nåt sätt nästan förgiftat svensk politik.

Det är oerhörda motsättningar i frågan.

Fredrik har en stark principiell uppfattning.

Han tycker att Sverige ska ställa upp och vara ett humanitärt land.

Jag delar den hållningen. Sen är min bedömning–

–att kostnaderna har blivit så stora och att det inte går att integrera så många.

Då får man väl bromsa under en period. Men jag har stor respekt för hans hållning.

En rimlig utgångspunkt är att land ska vara så humanitärt som det orkar.

Har du nåt råd i integrationsfrågan i dag?

Det behövs breda reformer av arbetsmarknaden.

Vi måste reformera olika bidragssystem.

Vårt socialbidragssystem är väldigt problematiskt.

Det låser fast människor i delar av Sverige där arbetsmarknaden är väldigt svag.

Vi måste förbättra drivkraften att skapa fler arbetstillfällen.

Det finns ett väldigt stort behov av att reformera.

Därtill tror jag att det är en ödesfråga att få till stånd ett utbildningssystem–

–som säkrar att alla unga människor som kommit till Sverige–

–eller föds här med bakgrund i andra länder–

–snabbt lär sig svenska och får studieresultat–

–som gör dem trygga i att de har en bra arbetsmarknadskarriär framför sig.

Om man flyr till ett land och känner sig trygg i att ens barn har en bra framtid där...

Jag tror att många föräldrar kan tänka sig in i en sån situation.

Om man upplever att barnen inte erbjuds vägar framåt–

–och att deras framtid inte ser ljus ut, lägger det en grund för missnöje–

–som är ett jättehot mot integrationen.

De som kommer hit måste främst känna sig lojala med Sverige.

För att vara det måste det finnas framtidstro, primärt för deras barns skull.

"Jag var tvungen att fly. Det är besvärligt för mig."

"Men nu har jag säkrat mina barns framtid."

Den bryggan måste vara väldigt trygg.

Det andra huvudnumret i boken är omstöpningen av Moderaterna.

Finns det en risk när man byter riktning i ett parti att få en backlash.

I brittiska Labour tog Tony Blair partiet till höger.

Sen har det gjort en ganska kraftig vänstergir.

Jag vet inte om du ställer upp på det, men Nya Moderaterna tog–

–ett steg vänster ut för att sen föras tillbaka efter er period.

Har du nån reflektion över riktningsbyten?

Så fort man byter partiledning ska man göra en åsiktsrevision–

–och fundera igenom vilka uppfattningar som fungerar.

Nu tror jag att i det stora politiska projektet–

–att klara integrationen och möta konkurrenskraften–

–lämnas mycket ogjort.

Det finns ingen plan för att avreglera hyresmarknaden.

Det finns ingen plan för bredare arbetsmarknadsreformer .

Det är där deras uppdrag borde ligga.

Då är det inte så mycket höger och vänster–

–utan de borde vara tillräckligt mycket samhällsingenjörer–

–för att ta fram lösningar på de problem vi står inför i dag.

Klimatet vi har i Sverige med de stora motsättningarna–

–kring identiteter och migration förgiftar det politiska klimatet.

Den socialdemokratiska regeringen har inte gjort en enda vettig strukturreform–

–på snart sju år. Det är nog den sämsta S-regeringen–

–på tre-fyra decennier.

Oppositionen verkar inte heller sätta igång och arbeta.

Det beror på att det politiska Sverige blir helt lamslaget–

–av motsättningen kring invandringen som blir den enda frågan.

Vi byter ämne. I boken beskriver du dig själv som en rebell i folkhemmet–

–som sen blir en pragmatisk, ansvarstagande minister.

Berätta lite om nästa kapitel efter politiken?

Företagaren och entreprenören Anders Borg.

Efter att ha levt i en lång period av ekonomisk kris–

–kändes det skön att ta ut en ny riktning.

Att då jobba med emerging markets, med Kinnevik–

–ett snabbväxande bolag som Zalando som jag själv investerar i–

–och att med East Capital och investera i Öst- och Centraleuropa...

Att få vara en del av den stora teknologiska, politiska och ekonomiska–

–omvandlingen som vi står i–

–och samtidigt hjälpa till att bygga vettiga företag–

–är oerhört spännande.

Det är många gånger mer energigivande än att fundera på–

–det lite destruktiva svenska inrikespolitiska klimatet.

Är du inne på det entreprenöriella spåret tills du pensioneras–

–eller finns det ännu ett kapitel längre fram?

Inom forskningsvärlden till exempel?

Det återstår väl att se.

Nu ska jag fullfölja alla mina investeringar.

Sen får man ta ut en ny väg därefter.

–Tack så mycket, Anders Borg. –Tack så mycket.

EFN möter den före detta finansministern Anders Borg i en lång intervju om svensk och internationell ekonomi och politik.

I intervjun berömmer Borg nuvarande riksbankschefen Stefan Ingves för mycket han gjort tidigare i sin karriär. Men han kritiserar Riksbankens planer på att höja räntan senare i år:

”Det är rätt uppenbart att svensk ekonomi snarast är på väg emot att behöva räntesänkningar”, säger Anders Borg.

På den internationella scenen kritiserar Borg USA för hur de agerade när det gäller Lehman Brothers konkurs 2008. Han är även kritisk till den europeiska bankunionen:

”Förr eller senare kommer eurokrisen tillbaka. Sydeuropa har för låg produktivitet” Bankunionen kommer leda till problem”, säger Anders Borg.

När det gäller svensk politik och Moderaternas valförlust 2014 är Anders Borg självkritisk. Det hade varit bättre att förlora på grund av impopulära reformer än för att man tappat farten säger han.

”Syftet med regeringar är att de ska göra strukturreformer för att möta samhällsproblem”, fortsätter Borg.

När det gäller politiken i dag i Sverige efterlyser Borg breda reformer inom arbetsmarknaden och bidragssystemet. För att lyckas med detta efterfrågar han samarbete mellan allianspartierna och Socialdemokraterna. Han tror inte på beslut som blir beroende av Sverigedemokraterna.

Programledare: Gabriel Mellqvist

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -1%
NASDAQ-100 -0.7%
NASDAQ Composite -0.5%

Vinnare & förlorare

Millicom 1.4%
Swedish Match 1.3%
FastPartner 1%
Mycronic -2.1%
Boliden -2.8%
Addtech -4.9%
Uppdaterad tor 10:24
Fördröjning 15 min