”Det här är den nya världen”

Ibland vaknar man och inser att man har sovit vid ratten.

De senaste 20–30 åren har inneburit en stor förändring.

I efterhand inser vi det.

Sovjetunionen upphörde, liksom apartheid.

De senaste 30 åren har 800 miljoner människor i Kina–

–klättrat över fattigdomsgränsen.

Det är enorma förändringar.

Världsekonomin har genomgått ett enormt skifte.

I dag finns till exempel en dynamisk start up-scen i Iran–

–fintech håller på att ta över i Indien–

–och Kina genomför de största infrastruktursatsningarna–

–i världshistorien.

För att förstå skiftet mot öst–

–kan man behöva gå tillbaka i historien–

–till forna tiders sidenväg–

–som på sin tid ritade om kartan för världshandeln.

I Oxford träffar vi den bästsäljande författaren–

–och historieprofessorn Peter Frankopan.

Så, vad är Sidenvägen?

En beteckning som skapades för 150 år sen–

–av en tysk geograf, för att förklara–

–hur länderna i Asien är länkade till varandra–

–och hur Stilla havet är länkat till Medelhavet.

Det finns inga egentliga vägar–

–eller nån plats som ligger i eller utanför vägnätet.

Det är en abstrakt term som beskriver–

–hur varor, folk, idéer och sjukdomar–

–har knutit oss till ett gemensamt förflutet.

Sidenvägen, som abstrakt term, fångar det på ett bra sätt.

Som historiker skrev du en bok om Sidenvägen.

Boken sålde i över en miljon exemplar.

Din nya bok handlar om dagens Sidenväg.

Varför är området och konceptet åter relevant?

Om man ser på historien objektivt och globalt–

–är alla stora historiska förändringar–

–länkade till mellersta Asien.

Alla religioner kommer därifrån–

–alla stora språkgrupper sammanstrålar där–

–och handel och lyxvaror kom förr därifrån.

Det var där vetenskap, lärdom, juridik och förvaltning–

–fulländades för 2 500–4 000 år sen.

Vi har redigerat bort den biten ur vår historia.

Vi börjar med romarna, medeltiden och vår moderna värld.

Men om man tar ett steg tillbaka är Sidenvägen delaktig–

–i allt från vikingarna till första världskriget.

Allt som driver global förändring är länkat till den–

–och 2000-talet är inte annorlunda.

Och världsekonomins gravitationscenter–

–förflyttas nu åter i den riktningen.

Ja, delvis beroende på var resurserna finns.

Och i vår kolbaserade värld–

–återfinns 75 % av världens energiresurser i Asien.

Och i den nya världen med batterier och annat...

De sällsynta metallerna till mobiler och datorer–

–finns till 95 % i Kina, Mongoliet och Centralasien.

Det handlar alltid om resurser.

Även mjuka råvaror som vete och ris...

85 % av världens ris kommer därifrån.

Det är en fascinerande bild av en ny, global ekonomi.

Många har nog hört om fintech i Kina och Indien–

–men jag kände inte till Irans pulserande start up-scen–

–eller den ökande globala efterfrågan på åsnor–

–eftersom en del av åsnan används...

Inom kinesisk läkekonst.

Nu när Kina är en så viktig marknad.

Och när Kina övergav ettbarnspolitiken–

–steg aktierna i företag inom sektorn för barntillbehör.

Barnvagns- och spjälsängsföretagens aktier steg–

–och preventivmedelsaktier sjönk. Så blir det–

–om folk uppmuntras ha lika roligt i sänghalmen–

–med andra följder.

Problemet är att ibland när vi tänker på–

–Ryssland, Kina och Indien, så skiljer vi dem åt.

Vi har olika korrespondenter och ser olika frågor–

–och utmaningar för dem.

Men om man tar ett steg tillbaka och tänker...

I Storbritannien har de bästa fotbollslagen ägare–

–från länder kring Sidenvägen.

År 2018 har mitt lag, Chelsea, en ägare–

–vars pengar kommer från rysk olja.

Manchester City ägs av Abu Dhabi.

Paris Saint-Germain har en ägare från Qatar.

Monacos ryske ägare blev rik i Belarus och Centralasien.

Arsenal hade en viktig aktieägare från Uzbekistan.

Det är en ny värld. Ibland ser vi inte förändringen–

–när den sker, då den inte är dramatisk.

Ibland vaknar man och inser att man har sovit vid ratten.

De senaste 20–30 åren har inneburit en stor förändring.

I efterhand inser vi det.

Sovjetunionen upphörde, liksom apartheid.

De senaste 30 åren har 800 miljoner människor i Kina–

–klättrat över fattigdomsgränsen.

Det är enorma förändringar.

Kina får två nya miljardärer varje månad.

Du skriver att det att lyckas i öst i dag–

–är det avgörande för globala varumärken. Varför?

År 1990 var andelen globala lyxvaror i Kina 0 %.

Det var medlemmar i kommunistpartiet som åkte utomlands–

–i statsangelägenheter.

Då var det inte så lyckat att komma tillbaka–

–med nån ny lyxvara i bagaget.

Men sen Kina har öppnats–

–och omfamnat olika former av förmögenhetsskapande–

–står Kina nu för 33 % av alla lyxvaruköp.

Och vid 2030 lär de stå för nästan hälften.

Så om man är designer på Louis Vuitton eller inom mode...

Detsamma gäller för mat, smak och musik–

–för hotelldesign och hur ett flygbolag ska se ut.

Det kommer att drivas av konsumenternas konsumtionskraft.

Och inte bara i Kina. Flygindustrins tillväxt–

–när det gäller flygplan och vem som reser–

–drivs av stora befolkningar som växer snabbt.

Som Sydkorea, Thailand och Turkiet.

Och befolkningen är enormt stor i Indien.

En tioprocentig ökning där är som nästan halva EU.

Ökningarna beror på bättre hälsovård–

–läkemedel och infrastruktur.

De som bor längs Sidenvägen–

–mellan Medelhavet och Stilla havet–

–utgör cirka 65 % av världens befolkning.

Och när de blir ännu fler...

Många av länderna har demografisk tillväxt–

–och ökande rikedomar och ambitioner.

De kommer att driva och forma hur vi gör saker.

I Kina är rött turens färg. Fler röda saker kommer.

Siffran 8 är en tursiffra. Det lär påverka.

Ett stort tema i boken är den moderna Sidenvägen–

–eller One Belt One Road-projektet–

–som den kinesiska staten driver–

–och som handlar om att bygga pipelines, broar...

...och vägar.

Ett kinesiskt företag vill bygga en hamn i Lysekil.

Det har varit kontroversiellt.

Men vad är One Belt One Road-projektet–

–förutom att det är enormt?

En kinesisk diplomat försökte förklara det–

–som en kör och inte en sång–

–vilket inte gjorde mig klokare. Vad är det för nåt?

Att det är svårt att riktigt förstå, är en del av det.

Och den ursprungliga Sidenvägen var ju inte–

–en gigantisk motorväg från Kina till Medelhavet.

Det är bara en beskrivning av–

–hur folk i hela Asien har handlat med lyxvaror–

–som är unika och dyra–

–och som förklarar hur idéer, varor och rikedom rörde sig.

År 2013 höll president Xi Jinping ett tal i Kazakstan–

–där han sa att Kina skulle återuppliva–

–och ge nytt liv åt Sidenvägen–

–och uppmuntra folk med olika religion och etnicitet–

–att samarbeta. Och det finns väl tre, fyra olika delar.

En är att Kinas ekonomi växer snabbt.

Kinas ekonomiska plan sträcker sig ända fram till 2049.

De har en långsiktig syn på vad de behöver.

De behöver energitillgång och råvaror.

Så staten och statliga företag fokuserar på att säkra det.

Samtidigt är det ett skifte i ekonomin.

Det har byggts mycket i Kina. Så det finns expertis–

–och arbetare som kan bygga byggnader, pipelines och vägar.

När Kina övergår till en servicebaserad ekonomi–

–flyttas de utomlands för att utveckla andra platser.

Det har fördelar för Kinas ekonomi–

–och en del av projekten har lokalt värde också.

Det byggs stora kraftverk i Pakistan–

–där vissa städer har svårt med energiförsörjningen.

När barnen gör läxor, du lagar mat eller wifin dör–

–blir du oproduktiv. Så det kan vara fördelaktigt–

–även för Kinas grannländer.

Och Pakistan är världens snabbast växande retail-marknad.

De har 200 miljoner invånare. Om de blir rikare–

–vill folk köpa kylskåp, frysar, dammsugare, datorer–

–och annat som tillverkas i Kina.

Kina pratar om win-win, vilket har viss logik.

Sen har vi säkerhetsaspekten.

Kina är skyddat av öknar och berg–

–men när Kina rör sig in i en mer global värld–

–och försöker förstå grundläggande idéer–

–och grannar som kan vara hot–

–så tar Kina företagsövervakning väldigt allvarligt.

Det ingår också i processen.

Att säkra den västra gränsen?

Och att hitta ett sätt att få en regional roll–

–som är konservativ.

Kina försöker vara konservativa–

–men ses inte som det av sina grannar–

–då de har stora muskler–

–och verkar villiga att låna ut stora summor pengar.

Enorma summor.

Principen att låna ut enorma summor–

–är inte nåt dåligt i sig.

Att bygga sjukhus, vägar och hamnar kostar pengar.

Mer än vad en investmentbank har råd med.

Problemet är vilka villkor lånen har–

–och vad som sker om nåt går fel.

Alla i branschen vet att planer förändras–

–förhoppningsvis i rätt riktning. Men vad gör man annars?

Kina har haft några uppmärksammade fall som har gått fel.

För en hamn i Sri Lanka–

–stod det klart direkt att lånet inte kunde återbetalas.

I stället för att strukturera om skulden–

–har Kina leasat hamnen i 99 år.

Den är strategiskt bra placerad–

–för tillgång till Indiska oceanen, Sydkinesiska havet–

–Stilla havet, och så. Det har fått folk att reagera.

Men enligt de flesta uppskattningar–

–går 85 % av One Belt One Road-projekten bra–

–men de som går fel uppmärksammas.

Och då ställs det frågor om vad projektet innebär–

–och om vad Kina gör och varför, även i Kina.

Det är dyrt att satsa på projekt–

–och farligt med dåliga projekt.

Infrastruktur är riskabelt.

Det kan vara väldigt riskabelt.

Men det är farligt att anta att det finns nån huvudplan–

–där alla detaljer finns planerade.

Men med hamnen i Sverige råkar det vara så–

–att kinesiska företag har varit intresserade–

–av stora hamnar i Europa, Karibien och Afrika.

Just nu har 10 % av alla europeiska containerhamnar–

–kinesiska ägare. Pireus i Aten–

–ägs av ett kinesiskt statligt företag.

Man kan se det på två sätt.

Om ett land har resurser vill det investera i nåt–

–som har långsiktigt strategiskt värde.

Så var det med det brittiska imperiet–

–eller svenskarna förr i Polen och Ukraina.

Man befäster sina positioner och säkrar tillgången.

Man hittar lokala vänner och skapar allianser.

Och det tar tid.

Men One Belt One Road får mycket kritik i Väst just nu.

Men som Kambodjas premiärminister sa–

–så kommer det många idéer–

–men bara Kina kommer med idéer och pengar.

Så Kina driver One Belt One Road–

–som handlar om att nå ut, öppna upp–

–och investera i grannländer–

–för att bygga stora saker och öka sitt inflytande.

Sen har vi "America First"–

–eller som du skriver i din bok: "We're America, Bitch".

Det är stor skillnad. Är det en liknelse över vår tid?

Att USA vänder sig inåt och Kina utåt?

Nej, ledare i alla världens länder–

–pratar om att göra sina länder fantastiska igen.

Det finns en känsla av att länder har gått vilse–

–och att man borde vrida tillbaka klockan–

–till den gyllene era vi ser det förflutna som.

Men det var inte så gyllene–

–om man var fattig, kvinna eller hade fel hudfärg.

Såna historiska mytologier är farliga.

Det är inte bara Kina och USA som har stora visioner.

Ryssland har en tydlig vision för nutid och framtid.

Liksom Iran och Saudiarabien, som uppträder imperielikt–

–och försöker få inflytande i större områden.

Indien har också en plan för framtiden.

Det slående är att Europa inte har nån plan–

–och inte vet vad Europa betyder eller vad EU borde göra.

Vi vet inte hur vi ska samarbeta bättre.

Vi vet inte hur vi ska handskas med stora frågor.

Vi är bra på att underteckna avtal–

–men det finns inte ett land i Europa–

–som just nu håller sin del av Parisavtalet.

Trots att vi anser det hemskt att Trump drog sig ur.

Historiskt sett är vi inte särskilt bra på att samarbeta.

Du skriver att bara för att solen går upp i öster–

–måste den inte gå ner i väster.

Men utifrån det du har sagt nu–

–låter det verkligen som om solen är på väg ner här.

Rikedom uppstår vid global stabilitet då alla är överens.

Folk i Asien blir rika–

–då kläder görs i Bangladesh och Sydasien.

De blir billigare och vi kan köpa fler.

Vi är bra konsumenter. Det driver vår köpkraft.

Vi är inte så bra på tillverkning.

De flesta tillverkningsjobb har flyttats österut.

Stora varumärken som Volvo och Harrod's–

–de stora fotbollsklubbarna och leksaksbutiken Hamley's–

–har ägare från hela världen.

I Europa har vi inga stora nationella resurser.

Vi existerar och överlever på vår intelligens–

–och genom att vara uppfinningsrika.

Västvärlden lär inte gå upp i rök.

Vi har stora ekonomier.

Italien är den femte största i världen.

Så vi är bra på det vi gör.

Och så länge vi är uppfinningsrika går det bra.

Men solen kan gå ner väldigt snabbt.

Och om utbildning eller statens investeringar slår fel–

–och man överraskas, kan det lätt gå åt andra hållet.

Tack så mycket, Peter Frankopan.

Katrine Marçal träffar Peter Frankopan, professor och historiker vid universitetet i Oxford. Han har nyligen kommit ut med boken ”De nya sidenvägarna”.

Det blir ett samtal som handlar om nutidens och framtidens ekonomi, där Frankopan hävdar att vi i västvärlden går igenom en krisperiod medan Kina, Ryssland och Mellanöstern erbjuder både möjligheter och utmaningar som kommer att forma vår framtid.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -1.5%
NASDAQ-100 -0.4%
NASDAQ Composite -0.4%

Vinnare & förlorare

Swedbank 1.3%
Swedish Match 0.7%
Oriflame 0.5%
THQ Nordic -3.7%
Lundin Petroleum -3.9%
Sandvik -4%
Uppdaterad tor 15:09
Fördröjning 15 min
  • 65 snart ett minne blott1:13

    65 snart ett minne blott

    Diskussionen om pensionssystemets utformning har blivit allt hetare. Nu har riksdagens pensionsgrupp tagit fram ett förslag för hur pensionsåldern ska höjas.

  • Starbreeze: Familjedrama och rock´n´roll13:30

    Starbreeze: Familjedrama och rock´n´roll

    Runt spelbolaget Starbreeze har ett börsdrama utspelats som bland annat gjort tiotusentals småsparare allt annat än glada. Journalisten Max Jedeur-Palmgren har skrivit ett reportage om bolaget.