Därför ska du investera i råvaror

Välkommen till EFN Råvaror–

–som tar ett bredare grepp på råvarutemat.

Vi ska tala om varför man ska investera i råvaror.

Björn Iwarsson, välkommen.

Vi ska titta på hur en investering i råvaror stått sig–

–jämfört med aktier.

Som vi ser är det en ganska bedrövlig syn.

Det här är Goldman Sachs råvaruindex, GSCI–

–totalavkastning delat med totalavkastning–

–för svenska aktier. Fram till 1980 ungefär–

–var det ganska bra att äga råvaror.

Men sen dess har det varit bedrövligt.

Hellre få tänderna utsparkade–

–än att investera i råvaror.

Vi tar en annan bild som har kvar samma kurva–

–mot amerikanska tioårsräntan. Här ser vi ett samband.

Fram till 1980 steg räntorna. Sen dess har de fallit.

Man kan alltid säga–

–att Paul Volcker ville bekämpa inflationen i USA.

Sen spred det sig över resten av världen.

Men det kan ha funnits en annan förklaring.

När räntan faller, eller trendar nedåt så länge–

–ökar allting som diskonterar kassaflöde i värde.

Ta som exempel rätten att bo nånstans.

Säg att den rätten är värd 140 000 kronor per år.

Om räntan är 10 % och värdet på den eviga rätten–

–blir 140 000 kronor delat på 0,1.

Det är 1,4 miljoner kronor.

Så mycket skulle man betala för ett hus–

–om räntan är 10 % och rätten värd 140 000 kronor.

Om räntan faller till 1 %, som i dag.

Då blir det 140 000 kronor delat med 0,01–

–som är 14 miljoner kronor.

Det är inte bara priset på fastigheter som gått upp–

–på grund av att räntan gått ner sen 1980.

Det har påverkat obligationer, naturligtvis, 1 till 1–

–aktier och mark. Det som är diskonterande–

–har stigit i värde. Men det har inte gynnat råvaror.

De är inte diskonterande, utan bara saker.

Pris styrs av utbud och efterfrågan just nu.

Därför har det varit bra att ha investerat–

–i aktier, obligationer och fastigheter sen 1980.

Nu kan det bli ett skifte. I USA har man höjt räntan.

Om vi stannar här. Räcker det att räntorna inte sjunker?

Då har inte de diskonterade tillgångarna medvind längre.

Då ser det inte lika förfärligt ut med råvaror längre.

Om man blickar framåt. En majoritet–

–av världens obligationer handlas med negativ ränta.

Här pratar vi om långa tidsperspektiv...

Vi gick tillbaka 40 år.

Gäller det framåt också?

Om man märker en specifik trend som pågått länge–

–men inte pågår för alltid...

När man gör skattningar av portföljsammansättningar–

–ska man ta hänsyn till det och inte bara ta–

–fem, tio, femton eller tjugo års historik.

Man kan vara offer för andra trender som pågått längre–

–men som ändå inte pågår för evigt.

Att vi står inför högre ränta eller inte sjunkande ränta–

–talar för råvaror.

Men om vi jämför med obligationer...

Hur har råvarorna då stått sig?

Ganska väl. Ungefär samma avkastning som obligationer–

–fram till precis efter finanskrisen–

–då centralbankerna började köpa obligationer–

–i olika QE-program. Det har gjort att obligationer–

–har gått väldigt bra de senaste tio åren.

Det vet vi kommer att ta slut.

Det har nyligen börjat ta slut i USA.

Man slutar med QE och vänder på steken.

Det är samma resonemang där. Råvaror är väldigt brett.

Vi har allt från olja och guld–

–till majs och bomull.

Det är också stor skillnad mellan olika råvaruindex.

Det är inte som aktieindex.

Att man kan köpa upp sig på en indexplacering–

–som man kan med aktier. För råvaror–

–säljer producenten terminskontrakt–

–för att bli av med risk.

Det är en försäkringslösning. Istället för att ha pengar–

–och bära risken. Terminskontrakten har en löptid–

–upp till några år beroende på vilken råvara det är.

De förfaller. Vill man inte ha leveransen–

–så måste man sälja dem och köpa nästa.

Då spelar det stor roll vilka terminer man köper.

Vilken löptid de har och när man köper dem.

Hur ska man tänka om man vill investera–

–i råvaror på lång sikt? Vilket index ska man välja?

Man ska inte välja nåt standard benchmarkindex–

–som Bloombergs råvaruindex eller S&P GSCI.

Man kan ta som exempel och jämföra–

–Handelsbankens och SEB:s index–

–som har gått väsentligt mycket bättre–

–än de båda benchmarksindexen.

Vi ska titta på hur det har sett ut för olika råvaruindex.

Här är SEB:s råvaruindex–

–och jämfört med Standard & Poor's.

Handelsbankens ser ungefär likadant ut.

Den röda kurvan är S&PGSCI.

Om man placerade 100 dollar i det i början av 2005–

–så har man förlorat pengar.

Men hade man placerat i Handelsbankens eller SEB:s index–

–hade man dubblat pengarna.

Skillnaden mellan de båda indexen i avkastning år för år–

–är ganska konstant. Det finns en systematisk skillnad.

Det är strategin bakom som skiljer sig.

AP-fondsutredningen vill tillåta råvaror i AP-fonderna.

Det vill inte regeringen.

Vad är din kommentar till det–

–med tanke på att vi pratar om de långa trenderna–

–på uppemot 40 år? Vad säger du?

Det finns två hypoteser om varför det finns avkastning–

–i råvarumarknaden. Det finns en riskpremie.

Den var Keynes inne på redan 1930.

Han menade att många producenter ville bli av med risk–

–och var villiga att betala en riskpremie.

Andra akademiker säger att det inte finns nån riskpremie–

–när man tittar på avkastningen.

Men det blir ändå avkastning från rebalanseringsvinster.

Det vill säga, om man varje år bestämmer sig för–

–att rebalansera portföljen, återställa vikterna.

Man köper det som gått ner och säljer det som gått upp.

Då har man tjänat pengar.

Den skolan menar att det förklarar avkastningen–

–i ett råvaruindex. De kan inte se den i råvaruterminerna.

Om man tittar på en portfölj...

När vi har patchat på Handelsbankens eller SEB:s index–

–för den period vi har, ser vi att om man hade–

–50 % aktier och 50 % obligationer–

–hade man fått ett aritmetiskt medelvärde–

–på avkastningen på 14,4.

Om vi hade tagit lite från obligationer och stoppat–

–i råvaror, hade vi fått 30 punkter högre avkastning–

–trots att råvaror har gått sämre.

Det kommer från rebalanseringsvinsterna.

Det talar för att man borde tillåta det här.

I synnerhet om vi tittar framåt.

Betänk att en stor del av historien–

–vars avkastning man fattar beslut på–

–är kanske inte representativ för en framtid–

–med stigande ränta eller inte fallande.

Vi ska avrunda med att prata om nickel.

LME-veckan håller på, London Metal Exchange Week.

Där har det talats mycket om efterfrågan på nickel–

–i samband med den förväntade batteriboomen.

Det har fått priset att rusa med över 5 % i går–

–och ytterligare 3,5 % i dag. En anmärkningsvärd ökning.

Nickel har gått väldigt bra den senaste tiden–

–och varit väldigt volatilt.

Nickel används i rostfritt stål.

Det blir en råvara om man hittar ett användningsområde–

–för materialet.

Hittar man ännu ett användningsområde–

–då blir det en boom.

Så det är inget förvånande över–

–de remarkabla prisökningarna?

Man blir alltid lite imponerad av så stora...

...prisökningar på en gång. Tack.

I dagens EFN Råvaror behandlas ämnet råvaror i helikopterperspektiv. Torbjörn Iwarson, förvaltare på Skandia, berättar om varför man ska investera i råvaror generellt.

Råvaror: Påverkas av räntor

Råvaror: Välj rätt råvaruindex

Råvaror: Tvist om insläpp i AP-fonderna

Nickel: Priset rusar 8,5 procent

Programledare: Ellinor Beckett

Börsindex

OMX Stockholm 30 -1%
NASDAQ-100 -0.4%
NASDAQ Composite -0.2%

Vinnare & förlorare

Fenix Outdoor 2.6%
Nolato 1.8%
Lundin Petroleum 1.6%
Axis -2.5%
Hennes & Mauritz -2.8%
Munters -4.1%
Uppdaterad fre 17:35
Fördröjning 15 min

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier