Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Vattenfall lyckades skrapa ihop nya ”engångskostnader” på över 12 miljarder kronor även för fjolårets sista kvartal.  Totalt landade förlusten för fjolåret på minus 26 miljarder kronor.  Det är fjärde året i rad som Vattenfall redovisar en brakförlust. Frågan är: Har Vattenfall städat färdigt nu?

Vattenfall och dess ledning under Magnus Hall vill nog gärna hävda det. För hela bokslutskommunikén präglas av ambitionen att lyfta fram det ”underliggande resultatet”, det vill säga ett resultat där de bortser från större engångskostnader.  Det verkliga resultatet stuvar Vattenfall undan på en undanskymd plats i rapporten. Men när en läsare ändå är på dessa mindre ljussatta partier i bokslutet så hittar denne ytterligare förluster på 10 miljarder kronor, framför allt hänförbara till omvärderade kassaflödessäkringar. Så ägaren staten har att förhålla sig till en samlad förlust på 36 miljarder kronor för fjolåret.

Vattenfalls samlade förluster för de senaste fyra åren landar därmed på närmare 90 miljarder kronor. Mot bakgrund av att det årliga ”underliggande” rörelseresultatet ändå låg på plus 20 miljarder kronor för fjolåret och att Vattenfall sedan 2008 har tagit stora nedskrivningar och avyttrat betydande delar av sin utomsvenska verksamhet, som dansk och polsk kolkraft, tysk brunkol, finska nät, med mera, så borde det snart vara ett rent hus.

Men det ärliga svaret är nog nej. För det första finns det fortfarande en del poster i balansräkningen som ser väldigt porösa ut. Det gäller exempelvis den kvarvarande goodwillen på 12 miljarder kronor från förvärvet av Nuon. Nu särredovisar inte Vattenfall den holländska verksamheten längre, men mot bakgrund av de stora nedskrivningar som skett av andra holländska tillgångar, senast gastillgångar för 2016, och att lönsamheten med all säkerhet är låg eller obefintlig så är den posten svår att motivera.

Varningsflagg bör nog även höjas för Vattenfalls pågående stora satsning på vindkraft, inte minst i Storbritannien. Ambitionen är att bli en ”ledande aktör i Nordeuropa”. Vattenfall har haft sådana ”ledande ambitioner” förr och det har alltid slutat illa. För en utomstående ser det heller inte så bra ut. Under de senaste fyra åren har Vattenfall investerat 28 miljarder kronor i ny vindkraft. Det underliggande rörelseresultatet för vindkraftområdet var 878 miljoner kronor i fjol.

Nu redovisar inte Vattenfall avkastningen på sysselsatt kapital för sina olika affärsområden, trots att det är det koncernens viktigaste målvariabel, där avkastningskravet ligger på 9 procent. Vindkraften ramlade nog in på en avkastning på det sysselsatta kapitalet under 3 procent i fjol. Och ska man vara ärlig så är det svårt att se att Vattenfall har någon egentlig fördel framför andra rent finansiella aktörer på dessa marknader.

Skulle svaret ändå bli ja på frågan om det är slut på den långa förlustraden, så lär det sammanfalla med en större uppgång för elpriserna. Den förtida stängningen av kärnkraftsreaktorerna 1 och 2 i Ringhals är i första hand ett  försök att lyfta dessa. Frågan är bara om det lyckas.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.