Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Med Trump och Brexit har en hel del fokus på många storföretag flyttats från vad de gör till var de faktiskt sysselsätter människor. Sverige har en relativt sett mycket hög andel internationella storföretag inom tillverkningsindustrin. Men hur svenska är de egentligen och hur ser trenden ut?

Tittar man på utvecklingen över de senaste tjugo åren så är trenden mycket tydlig. De svenska storföretagen har vuxit kraftigt, mätt i antalet anställda, men den svenska andelen har sjunkit kraftigt såväl relativt som i absoluta tal.

Totalt har antalet anställda i 16 klassiska svenska storkoncerner ökat från 659 000 till 812 000. Samtidigt har andelen anställda i Sverige har sjunkit från 27 procent i slutet av 90-talet till 15 procent vid utgången av 2015. Totalt har antalet anställda i Sverige sjunkit från 179 000 till 121 000.

Det är några enskilda bolag som sticker ut extra mycket i denna krympövning. I topp, eller botten, ligger Ericsson där antalet anställda i Sverige har sjunkit från 44 000 vid utgången av 1996 till 17 000 vid utgången av 2015. Lägger vi därtill genomförandet av varslen från fjolårets andra halva så krymper antalet svenska sysselsatta till 14 000 personer, vilket motsvarar 13 procent av telekomföretagets anställda. År 1996 var andelen 30 procent. När den senaste sprarrundan är genomförd kommer produktionsenheterna i Borås och Kumla att sälla sig till ledet av svenska städer – Östersund, Söderhamn, Hudiksvall, Huddinge, Nynäshamn, Katrineholm, Norrköping, Visby – där Ericsson avvecklat sin verksamhet.

Den andra storkrymparen är ABB där antalet anställda i Sverige under samma period har sjunkit från 26 000 till 9 000. Men här handlar det inte alltid om försvunna svenska jobb, vilket är fallet i Ericsson. Krisen i ABB i början på 2000-talet medförde att många verksamheter avyttrades, men verksamheten bedrivs fortfarande i Sverige.

Ett exempel är ABB Ventilation Products, som var en del av det gamla börsbolaget Fläkts verksamhet, nuvarande Fläkt Woods AB, som i början av 2000-talet hade knappt 1 000 anställda, men som fortfarande har knappt 800 anställda i Sverige, huvudsakligen vid anläggningen i Jönköping. Fläkt ägs sedan i höstas av riskkapitalbolaget Triton, och fusionerades i höstas med den tyska konkurrenten DencoHappel.

Ett tredje svensk-krympande-företag är Electrolux. Avknoppningen av Husqvarna har visserligen dragit ner såväl andelen som antalet anställda i Sverige för Electrolux, men jobben finns till stor del kvar i Sverige. Trots det är Electrolux ett av de tydligaste exemplen på att svensk tillverkning har flyttats utomlands.

Electrolux i Memphis

Electrolux i Memphis

Tillverkningen av storköksutrustning flyttades från Alingsås i slutet av 90-talet och under inledningen av 2000-talet flyttades såväl damssugartillverkningen i Västervik, spisfabriken i Motala och 2015 kylskåpstillverkningen i Mariefred. Idag har Electrolux endast en tillverkande enhet i Sverige – tillverkningen av professionella tvättmaskiner i Ljungby.

Man kan kontrastera Electrolux strategiska vägval med tyska Miele, där produktion i Tyskland är en viktig del i företagets kvalitetsprofil. Av Mieles 11 produktionsenheter ligger nio i Tyskland, en i Österrike och endast två lågkostnadsländer som Rumänien och Tjeckien. Storföretag som Autoliv och i synnerhet Hexagon har knappt någon svensk koppling överhuvudtaget.

Trenden mot ett sjunkande antal svenskar i storföretagen är generell. Det är endast fyra storföretag som visar ett ökande antal anställda i Sverige; Saab, Scania, Atlas Copco och Alfa Laval. Ett företag, Sandvik, ligger på samma nivå, drygt 10 000 anställda i Sverige.

Det finns naturligtvis flera förklaringar till att antalet fast anställda har sjunkit, såsom outsourcing och avknoppning av olika kringtjänster som tidigare producerats internt. En allmän strävan efter att minska de fasta kostnaderna genom att istället för att anställa anlita konsulter och bemanningsföretag gör att slutsatserna inte är helt entydiga.

Men tittar vi på trenden för hela den svenska tillverkningsindustrin så har det skett kraftiga neddragningar. Sedan konjunkturtoppen 2007 har den svenska industrisektorn, enligt en rapport från de stora svenska industriförbunden – Teknikföretagen, Ikem (Livsmedels-kemi- och läkemedelsföretagen) och Industriarbetsgivarna, (skogs- och stålindustrin) – minskat antalet anställda med knappt 20 procent, från 660 000 till 520 000, och jämfört med år 2000 har antalet anställda i Sverige minskat med ytterligare 40 000.

En annan trend som accelererat under det senaste decenniet är betoningen och betydelsen av marknadsdominans för att affärsområde ska vara intressant. I stort sett alla företag följer samma mantra att det ska vara ”nummer ett eller nummer två” på sin marknad för att verksamheten ska vara intressant att äga.

Sandviks relativt nye vd Björn Rosengren pekade ut detta som ett huvudkrav i sin strategiska översyn av koncernen. Atlas Copcos avyttring av affärsenheten Dynapac, som tillverkar asfaltsläggare och vältar och har sin största tillverkningsenhet i Karlskrona, motiverades med samma behov av att bolaget måste vara ”etta eller tvåa” för att vara intressant att äga. De enheter som har den marknadspositionen som till exempel Atlas Copcos tillverkning av borriggar i Örebro är i dagsläget väldigt lönsamma.

Detta företagsekonomiska fokus på marknadsdominans inom utvalda nischer snarare än att ligga i teknologisk framkant och utveckla produkter, tjänster och applikationer för att utmana och ge sig in på nya marknader kan långsiktigt få stora samhällsekonomiska och även företagsekonomiska konsekvenser.

De mest påtalade är lägre innovationstakt, och därmed sjunkande produktivitet, samt en obalans mellan företagssektorns lönsamhet, sparande, och dess investeringstakt. Välkända ekonomer som Larry Summers och Robert Reich har lyft fram denna ”oligopolisering”, med hög lönsamhet och låg investeringstakt, som en förklaring till fenomenet ”secular stagnation”, där ett alltför högt sparande leder till låg tillväxt, låga realräntor och låg inflation.

Det är också tydligt att det som under 90- och 00-talet beskrevs som en av de viktigaste framgångsfaktorerna för ett lands välståndsutveckling – att ha kluster av företag inom sektorer med snabb teknikutveckling – har urholkats betänkligt för Sverige.

I början av 2000-talet var telekom- och läkemedelsindustrin det som lyftes fram som Sveriges framtid. Men Ericssons snabba kräftgång, AstraZenecas avveckling av sina forskningsenheter i Lund och Södertälje, samt det som var Pharmacia/Pfizers implosion har gjort dessa sektorer till skuggor av sitt forna jag.

Tittar vi på de svenska storföretagen så kan man argumentera för att det endast är fordonsindustrin, med Volvo och Scania, som har en tillräckligt stor samlad kritisk massa, för att kunna beskrivas som världsledande. Men som jag ska komma till mot slutet finns det gröna skott i den ”nya ekonomin”.

För, strukturomvandlingar och rationaliseringar är naturligtvis något som såväl industrin som ett land måste lära sig leva med. Och från ett makroekonomiskt perspektiv kan man hävda att Sverige har en stor, kanske nästan för stor industrisektor. Motargumentet är att ett land som ligger i periferin måste ha en bas av stabila och framgångsrika exportföretag för att kunna behålla och utveckla sitt välstånd.

Det brukar ofta framhållas att Sverige håller sig väl framme på teknikfronten. Bolag som Spotify, Klarna, King, Skype, iZettle, Mojang och Fingerprint Cards lyfts fram som skolboksexempel på detta. Men sett till antalet jobb som de skapar är det trots allt relativt blygsamma företeelser. Med en årsomsättning på drygt 7 miljarder kronor så sysselsätter Fingerprint bara runt 400 personer, varav en fjärdedel konsulter och hälften i Sverige.

Utmaningen ligger i relationen mellan de många jobb som försvinner och de få nya som skapas. Och även var i Sverige de skapas. Som exempel har Spotify runt 1 600 anställda, varav knappt 800 i Sverige och alla dessa människor arbetar på huvudkontoret i Stockholm.
Det är ungefär lika många som nämnda Fläkt sysselsätter i Jönköping.

170130_tabell

170130_noter

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.