Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Per Lindvalls botaniserande bland prognosmakare och bubbelvarnare fortsätter och denna gång identifieras två skilda skolor.

Det finns en klar tudelning av bubbelvarnarna i två ekonomipolitiska högar. Den ena är de som tror på de självkorrigerande fria marknaderna, ofta libertarianer eller konservativa som hävdar att minimal inblandning av staten är att föredra. En oreglerad ekonomi kommer visserligen att vara cyklisk, men de djupare kriser som uppkommer gör det ofta på grund av det som den österrikiska ekonomen Joseph Schumpeter benämnde ”kreativ förstörelse”, det vill säga en utveckling av ny teknik och nya affärsmodeller som gör tidigare lönsamma enheter obsoleta. Faber, Schiff och inte minst Martin Armstrong hör till dessa. (Den nu aktuella Martin Armstrong varnade 2014 för att fackföreningarna utgör västvärldens värsta ekonomiska giftpiller.)

Enligt dessa beror djupa kriser i normfallet på statliga inblandning och regleringar, som olika stöd till amerikanska bostadsköpare vad gäller bostadskrisen, och några även på grund av det centralbankstyrda ”fraktionella banksystemet”,  där pengar kan skapas ut ur ”tomma luften”. Många av dessa har hamnat helt snett under de senaste åtta åren med mycket låga räntor. De har varnat för hyperinflation och börskrascher och propagerat starkt för investeringar i fysiskt guld, och även i några fall i kryptogamvalutan Bitcoin.

Business Insider: The 10 Most Notorious Doomsayers On Wall Street

I den andra, och i stort sett enbart akademiska, högen hittar vi de som istället pekar på marknadernas inneboende instabilitet som den viktigaste faktorn till ekonomiska kriser.  Det handlar om att marknaderna drivs av de ”djuriska instinkterna”, (Animal spirits för att citera Keynes). I Keynes anda så utvecklade den den amerikanska ekonomen Hyman Minsky sin finansiella instabilitetsteori,  enligt vilken kredittillväxten följer en cykel med allt sämre säkerheter. I det euforiska slutskedet så ska räntor och lån betalas med värdeökningar på de belånade tillgångarna. Ekonomhistorikern Charles Kindlebergers berömda bok ”Manias, Panics, and Crashes: A history of financial crises”, från 1978 analyserar och förklarar historiska kriser med tydlig inspiration från Keynes, Fisher och inte minst Minsky. Robert Shiller har med sina beteendevetenskapliga metoder också byggt vidare på dessa teser. År 2009 publicerade han tillsammans med George Akerlof boken ”Animal Spirits – How human psychology drives the economy, and why it matters for global capitalism.

Till höger om mittfåran hittar vi även en del monetarister i Milton Friedmans anda, vilka ser centralbankerna som en mycket viktig institution, men att övriga statliga regleringar och statlig påverkan av marknaden bara är skadlig och kan leda till så stora störningar att kriser uppstår. Det är emellertid få framgångsrika bubbelvarnare i denna kategori. (Nej Björn Wahlroos, du platsar inte här.) Alan Greenspan försökte 1996, men missade både den riktiga dotcombubblan och bostadsbubblan.

Det är även mycket tunnsått med framgångsrika och uppmärksammade europeiska bubbelvarnare. Den barcelonabaserade brittiska ekonomen Edward Hughes, som tidigt varnade för den spanska fastighetsbubblan är en av få.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.