Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Vi förväntas alla kunna placera fonder. Men folkbildningen har stora brister och måste bli bättre eftersom vårt ekonomiska skyddsnät bygger på fondsparande. Det pekar fil dr Bo Larsson på i en färsk rapport från Konsumentverket.

För att hitta människor som behöver mer stöd vill han att förmögenhetsregistret återinförs. Men risken är att det skapar fler problem än det löser.

I rapporten, som Bo Larsson gjort på uppdrag av Konsumentverket, pekas ett antal problem kring fondmarknaden ut. Utredaren kommer också med fyra förslag om hur konsumentskyddet kan bli bättre.

Ett av förslagen är att återinföra förmögenhetsregistret för att det ska gå att ”identifiera konsumentgrupper som riskerar att göra dåliga finansiella val”. Men frågan är om det blir bättre val när vi får tillbaka alla tricks och märkliga produkter som förr florerade i syfte att få så liten förmögenhet som möjligt registerad.

I dag har tillgångar betydelse för vissa bidrag och den som söker bidraget bekräftar med underskift att uppgifterna är korrekta. Det är sedan myndighetens sak att göra stickprov, jämföra med kapitalinkomster och på annat sätt kontrollera att de angivna tillgångarna stämmer.

Innan dess, när förmögenhetsskatten fanns, deklarerade vi våra tillgångar och den myndighet som gav bidraget kunde kontrollera mot deklarationen. Då fick också många fler, exempelvis bostadsrättsföreningar, skicka in uppgifter varje år om förmögenhetsvärdet på bostadsrätten.

Det fanns många sätt att komma undan förmögenhetsskatten, både lagliga, i gråzonen och svarta. Och det fanns åtskilliga som tjänade stora pengar på att skapa produkter och hitta vägar undan skatten.

Frågan är om vi vill ha den tiden tillbaka och vilka det i så fall gagnar. Många skulle säkert vilja undvika att få sina tillgångar registrerade bara misstanken fanns att det var första steget mot återinförande av förmögenhetsskatten.

Hur sedan det skulle kunna gå att använda uppgifterna för att hitta de människor som behöver hjälp med fondval och fondkunskap är för mig en gåta.

Men det finns också mycket bra i Larssons rapport. Breda informationssatsningar är inte lika verkningsfulla som riktade informationsinsatser till de som behöver mer kunskap, är ett klokt förslag. Att olika myndigheter bör samarbeta för att hitta dem som bäst behöver kunskap är och bra.

Det fjärde förslaget är mer djärvt – att det ska gå att få uppskov på kapitalvinstskatten vid fondförsäljningar på samma sätt som vid bostadsförsäljningar. Syftet är att få bort inlåsningen i stora, gamla fondinnehav på grund av beskattningen. Ja, det finns till och med ett förslag om årlig uppskovsskatt.

Jag har många gånger hjälpt människor att räkna på hur snabbt de skulle tjäna in sin kapitalvinstskatt om de sålde dyra fonder och investerade i likvärdiga fonder med lägre avgift. Den vanligaste reaktionen är förvåning över hur snabbt det går.

Nya, omständliga beskattningsregler och förmögenhetsregister ser ut som krångliga, dyra och onödiga omvägar när det egentligen handlar om bra folkbildning, goda pedagogiska exempel och en hänsyn från alla aktörer när det gäller människors intresse, möjligheter och förutsättningar att förstå hur fondsparande fungerar.  Ett första steg kan vara att Finansinspektionen och Konsumentverket blir tydligare i vem som har ansvar för konsumentskyddet och folkbildningen.

 

Ps. Är det fler än jag som retar mig på begreppet konsumentskydd. Vi behöver inte skyddas som värnlösa barn eller får ute på heden – vi behöver folkbildning, och en sund och effektiv övervakning av att lagar och regler följs.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.