Ubers grepp om världsekonomin

Efter finanskrisen har produktiviteten–

–i I-länderna varit väldigt låg.

Det finns vissa svar, men antalet frågor är många fler.

Vad säger du?

Det är en verklig gåta och alla man pratar med–

–inom ekonomisektorn är väldigt villrådiga.

Vissa menar att statistiken mäts på fel sätt.

Produktiviteten kanske finns där, men den går oss förbi.

Sen har vi det pessimistiska synsättet–

–som hävdar att produktiviteten faktiskt går ner.

Att ekonomin saknar nya innovationer.

Man menar även att investeringarna spelar in.

Vi vet att företagen samlar pengar på hög.

Det fokuserar inte på capex som man gjorde förr.

Utan investeringar blir det ingen produktivitet.

Sen har vi även strukturella utmaningar.

Vi måste titta på konkurrensen i stort.

Kanske finns det för många stora konglomerat.

Ur svenskt perspektiv, har jag märkt–

–att inom nästan alla näringar finns det ett bolag–

–som strävar efter att vara prisbästa.

Nära alla näringsgrenar utgörs av oligopol.

Även inom private equity-branschen bygger man oligopol.

Där tror jag att incitamenten spelar in i nån form.

För tillfället är det vettigare–

–att bygga upp ickekonkurrerande oligopol–

–som inte har några investeringsincitament.

Det går egentligen bara ut på–

–att värna om de marknadsandelar man har–

–och så slåss man om marknadsandelar.

När konkurrensen sätter in på marknaden–

–handlar det bara om att hugga för sig marknadsandelar.

Det handlar inte om att expandera.

Det går ut på att sno åt sig konkurrenternas kunder.

Ofta till priser som gör att man går med förlust–

–i väntan på att bli störst på marknaden.

Man växer kanske inte ens organiskt.

Du har skrivit mycket om företag som bland annat Uber.

I The Guardian skrev du–

–att man kanske borde förstatliga Uber.

Uber är ett väldigt intressant företag.

Man haussar upp det till–

–ett väldigt innovativt och teknologiskt företag–

–men det är inte alls särskilt innovativt.

I själva verket flyttas kostnaden och risken–

–till den som utför tjänsten.

På så vis skyddar man sina egna intäkter–

–och tar inga finansiella risker.

Det är de som jobbar som måste bära alla kostnader–

–och ta alla risker förknippade med–

–att köra, serva och städa bilarna.

Det är ju en lysande strategi.

Tänk dig att ha tillgång till en pool med resurser–

–som du inte behöver ha nåt ansvar för–

–men ändå kan ta betalt av!

Kan affärsidén vara mycket bättre?!

Jag har kallat det "Brittiska imperiet modellen".

Man låter legosoldater och pirater ta alla risker–

–i jakten på nya vinster.

Lyckas de i sitt värv, kammar du hem vinsten.

De får de ta alla smällar. Du kan inte förlora!

Uppgifter om produkten sprids via nätverk–

–och snart återstår inga konkurrenter.

Alla nya teknikprodukter–

–bygger på spridning via nätverk–

–där vinnaren tar hem hela potten.

Man kan inte utlova innovationer och effektivitet–

–utan att vara bäst på att nå ut via nätverk.

Det kan bara finnas en på toppen.

Det leder till ett scenario med vinnare och förlorare.

Förlåt att jag är så osammanhängande i dag...

Man har allt eller inget - det finns inget mellanting.

Det drabbar små- och medelstora företag.

Den delen av ekonomin blir mest lidande–

–av strategier där vinnaren tar hem hela potten.

De flesta riskkapitalbolag letar efter denna enhörning–

–så alla pengar styrs in där.

Hela innovations- och teknologisektorn–

–finansieras ju av riskkapitalister.

De har ett helt annat synsätt på investeringar–

–än långsiktiga investerare.

Där går det ut på att man verkligen tror på ett företag–

–och investeraren lägger alla ägg i samma korg.

Riskkapitalister lägger äggen i så många olika korgar.

De ägnar sig åt ett slags statistiskt sannolikhetsspel.

De struntar i om 90 % av investeringarna fallerar.

De är bara ute efter att hitta enhörningen.

Vinsten som det företaget kan generera–

–täcker alla övriga förluster.

Jag oroar mig för att det skapar–

–en dålig miljö för investeringar överlag.

Man går inte in på djupet i företagen man investerar i.

Pengarna flyter runt lite huller om buller–

–vilket leder till mycket svinn och nolltillväxt.

Det är som under dotcom-eran.

Då ansågs ju företag med hög "burn rate"–

–vara de som det gick bäst för.

Det är lite samma sak med riskkapitalbolagen.

Man vet inget om det man investerar i.

Man portionerar ut kapital lite varstans.

Det är lite som med trägårdsarbete.

Kastar man ut nog med frön överallt–

–får man till fram en ny planta–

–och en rosenbuske tittar fram bland ogräset.

Ett närmast statistiskt tillvägagångssätt...?

Kastar man ut tillräckligt med frön–

–så sker det tids nog nåt otroligt.

Kostnadsfördelarna står dock inte att finna.

Modellen kanske höll för 20 - 30 år sen–

–men nu när innovationstakten har stagnerat–

–blir modellen som sådan väldigt dyr för samhället–

–och ger dåliga incitament för entreprenörer.

Om man tittar lite grann på gamla telekomföretag–

–som exempelvis Telia i Sverige–

–med en marknadsandel på 40 % - 45 %–

–och man är prisledande.

Den näringsgrenen är i grunden ett monopol.

Nu stöter de på konkurrens på nätet–

–i form av Google, Facebook och liknande företag–

–och det uppstår en kamp mellan affärsmodellerna.

I Europa har man strävat efter att skydda telekombolagen–

–och USA har pushat för sina stora företag.

Ser du en konflikt mellan affärsmodellerna...?

Absolut, telekomsektorn och många andra sektorer–

–är naturliga monopol.

Det vi ser nu är effekten av nätverken.

Bankväsendet är också–

–en nätverksstyrd monopolsektor.

Bankväsendets effektivitet bygger på nätverkseffekter.

Det uppmuntrar till karteller och oligarkiska strukturer–

–och informationsutbyte till gagn för kartellmedlemarna.

I många länder inser man att telekomnäringen–

–måste vara monopol eller oligopol–

–och vi har en statskontrollerad tillsyn av dem.

Man ser till att avgifterna inte är oskäliga–

–gällande de varor och tjänster som de levererar–

–vilket gör att det hela inte skenar i väg.

Folk säger att det hämmar innovationstakten i företagen–

–och det stämmer säkert, men att bara–

–följa en av linjerna är troligen ingen lösning.

Nu när telekomindustrin blir mer protektionistisk–

–i förhållande till exempelvis Google–

–är det troligen något bra.

Jag är inte så övertygad om att informationsutbyte–

–över gränserna är så bra för den enskilda individen.

Ofta kränks privatlivets helgd och folks rättigheter.

Det är viktigt att veta hur information används.

Jag anser det bra att EU jobbar hårt för–

–att förhindra export av data och integritetsskydd.

Anser du att Google lever upp till mottot "Don't be evil"?

Man kan ju undra vad som fick dem att mynta mottot.

Det känns närmast självuppfyllande.

Att de anade att de skulle bli en stor hemsk organisation–

–med en faslig makt.

Det är svårt att säga om de lever upp till mottot.

Google är ju ett aktiebolag–

–så vissa uppgifter om företaget är ju offentliga.

Till syvende och sist vet vi ju–

–att Google har olika röstvärde på aktierna.

Innehavarna av preferensaktierna beslutar om investeringar.

Vissa menar att de ägnar sig skattearbitrage.

Det beror ju på om man anser att monopolen ska sättas åt–

–eller om de ska få existera med motiveringen–

–att vi behöver de nätverkstjänster de tillhandahåller.

Själv anser jag att man borde förstatliga dem–

–eller åtminstone stycka upp dem lite.

Man märker att telekomoligopolen–

–skyddar forna affärsmodeller.

De vill att de ska vara liten konkurrens–

–så att de kan sälja typ snabbare bredband.

Telia i Sverige har olika märken–

–som riktar in sig på ungdomar och andra grupper.

De stöttar inte investeringar i branschen–

–för att få snabbare bredband.

I USA är ju bredbandskvaliteten usel–

–men företagen har inget incitament till förändringar.

Det skulle ju sabba deras affärsmodeller.

I grund och botten är de ju privatägda företag–

–och inte statsägda.

Man har låtit dessa enorma nationella monopol–

–inta en särställning.

Trots deras stora marknadsandelar–

–står de ändå inför innovativa utmaningar.

Det ingår i själva mönstret–

–för utvecklingen av nationella monopol.

Det blir som med Romarriket.

Tids nog tar innovationslustan slut.

Det kvittar om du är ett privat eller statligt företag.

Det krävs olika krafter för att upprätthålla balansen.

Privata företag behöver statlig översyn.

Det må vara risken för högre beskattning–

–eller nya konkurrenter på marknaden–

–för att hålla uppe innovationsnivån.

Om det är ett statligt bolag som har monopol–

–behöver man känna utmaningen av innovationer–

–ofta från utlandet.

Anser du att konkurrensmyndigheterna–

–har förstått hur den här nya världen fungerar–

–och har de besvarat det på nåt sätt?

Det tycker jag nog.

EU har varit ganska bra på att hantera såna saker.

EU går i bräschen för många antitrust-åtgärder–

–inom data- och telekombranschen.

Beror det på att det inte är europeiska företag?

Det är ju amerikanska man vill åt.

Ja, visst, man ser om sitt eget hus.

Det är därför det blir intressant att följa Brexit.

Om nu Storbritannien lämnar EU–

–kanske några brittiska förkämpar reser sig ur askan.

Då kan de ge sig på EU från hemmaplan.

Alla hävdar att brittiska företag–

–kommer att flytta till Europa–

–men jag är inte så säker på det.

Jag ser det som en ny möjlighet att skapa–

–en helt ny typ av nätverksbaserade företag på hemmaplan.

Kina var smarta med sin protektionistiska strategi.

Uber går inte så bra i Kina–

–just för att man är protektionistisk.

Google och Facebook finns ju inte Kina.

Precis, tänk om inte Kinesiska muren hade funnits.

Tänk bara hur mycket längre Google–

–Facebook och övriga sociala medier ha nått globalt.

Protektionism är ganska viktigt–

–även av kulturella skäl.

Annars får man en ytterst homogen produkt.

Man tar kanske inte i beaktande–

–kulturella skillnader i den utsträckning som man borde.

Kan du se nån europeisk version av Google växa fram?

Om EU lyckas i sina antitrustmål–

–så är ju målet att nya alternativ–

–ska skapas på hemmaplan.

I allt som har med nätverk att göra–

–måste man ju beakta språkbarriärerna.

Gällande sökmotorer är Storbritannien väl rustat–

–att konkurrera med USA.

Jag vet dock inte varför det inte har blivit av.

Vad tror du om öppna sökkällor som Wikipedia?

Är det ett alternativ eller är det–

–för mycket pengar på spel?

Jag ser öppna källor som en sorts utopi–

–som kanske inte blir lika effektivt–

–som ett vinstdrivande företag.

Det bygger ju på frivilligarbete.

Det är lite allmänningens dilemma–

–med öppna källor.

Visst, Wikipedia är ju...

...det mest besökta uppslagsverket i världen.

Frågan är om det håller i långa loppet.

Kan man fortsätta att leva på gräsrotsfinansiering?

Hittills har man ju lyckats med det–

–tack vare sina närmast fanatiskt hängivna följare.

Finns det några andra? Är Linux jämförbart...?

Ja, och de har varit väldigt framgångsrika–

–men det är bara en nisch–

–och ur den växer annan typ av mjukvara fram.

Det lär aldrig bli nån mainstream-produkt.

De som utvecklar och underhåller systemet är experter–

–och de kanske inte har användarvänliga system i åtanke.

När man verkar på expertnivå får man fram–

–system som Linux som är toppen för experter–

–men det kanske inte är nåt för den breda massan.

Då måste man drivas av vinsttänkande–

–och ha tillgång till nån som Steve Jobs–

–som kan göra komplexa produkter lättbegripliga.

En annan sak som du har skrivit mycket om–

–är fintech, bitcoins och kryptovalutor.

Där har du varit ganska kritisk.

Vad tror du om kryptovalturnas framtid?

Gällande bitcoins och kryptovalutor-

-är det ett nätverksfenomen.

Det betyder att endast en av dem kan segra.

Man kan inte ha konkurrerande valutor.

Då skulle det bli kaos.

Det såg vi ju när bitcoin-kursen–

–gick över 1 200 dollar/bitcoin.

Marknaden överöstes av nya bitcoins.

Där såg man hur galet det kan gå–

–när de inte finns några kontrollmekanismer.

Bitcoin håller heller inte måttet säkerhetsmässigt.

Sen har vi förespråkarna för Blockchain.

Det är privatmarknadens eget alternativ.

Bankerna ska testa det–

–och finjustera det efter marknadens behov.

Kan du se nåt användningsområde för det?

Nej, jag är än mer skeptisk till det.

Min åsikt har ändrats med tiden.

Bitcoin är nog det enda som skulle kunna funka.

Blockchain bygger nätverk–

–så man skapar bara nya karteller.

Om dessa karteller lyckas bli mer effektiva än de vi har–

–gällande arbetet på backoffice återstår att se.

Flera av momenten–

–som krävs att man utför på backoffice–

–är sånt som kräver en människa för att hantera. Det kan gälla avtal, tvister och annat.

Det kommer alltid att behövas människor till det.

Du kan inte ta fram ett protokoll–

–som berör alla dessa punkter.

Det skulle kräva en enorm M&A-process.

Alla banker skulle behöva jobba enligt samma normer.

Då kan man ju lika gärna ha en enda statsbank.

Peer-to-peer-lånen var ju på tapeten för några år sen.

Nu tycks de ha stora problem. Kan du berätta lite?

Jag följde det då, men mindre nu.

Man satte stort hopp till den nya peer-to-peer-strukturen–

–som konkurrent till bankerna–

–och flytta över risken till användaren.

Precis som med Uber tar plattformen inga risker.

De fungerar bara som mellanhand–

–när två parter träffas och enas om villkoren–

–och sen tar man kommission för sammanförandet.

Med tiden har dessa plattformar haft problem att växa–

–beroende på att finansvärlden inte alls–

–är lik Uber-världen med mängder av människor–

–som vill åka taxi.

Antalet individer som känner sig kompetenta nog–

–att lusläsa ett kontrakt är betydligt färre.

Kunskapsnivån bland gemene man är för låg–

–för att skapa en outsinlig marknad.

Det finns ett skäl till att man vänder sig till experter.

Vi är alla duktiga på olika områden.

Om det var nödvändigt för alla–

–att kunna göra en utvärdering av låneavtal–

–skulle vi redan jobba som avtalsjurister.

Det har naturligtvis satt press på plattformarna–

–att göra låneprocessen mer lättbegriplig och smidig.

Man har även tagit hjälp av banker–

–i själva hanteringsprocessen.

Lustigt nog påminner det mycket–

–om det som hände under glansdagarna–

–i mitten av 2000-talet.

Vi måste vara noga med att lånen–

–har givits utifrån en solid bedömning.

Studier har visat att folk tog genvägar.

Vi har upplevt det här förr.

En hel del av subprimelånen betalades ju ut–

–efter att folk gjort kreditbedömningar via datasystem.

De hade inget att förlora själva...?

Precis, så plattformen som sådan brydde sig inte.

Det finns inga som helst studier som visar–

–att peer-to-peer-metoden fungerar i stor skala.

Det har hänt mycket sen 2008–

–och då rådde väldigt speciella förhållanden.

Nu finns det mycket tillgångar–

–och centralbankerna ger stödåtgärder.

Det är inte så konstigt att det inte har kommit en smäll–

–men om det går utför i framtiden–

–och vi kommer in i en annan del av cykeln–

–får vi se om de här produkterna står sig–

–mot banktjänsterna de konkurrerar med.

Izabella Kaminska, skribent på Financial Times-bloggen Alphaville, har skrivit mycket nya digitala företag som Uber och vad de innebär för den svaga produktiviteten i västvärlden. Här förklarar hon hur allt hänger ihop.

  • Sol, vind & vatten

    Sol, vind & vatten

    Handelsbanken har sålt hela sitt innehav i Industrivärden. Gästerna i Börslunch Alexander Jansson från CB Fonder och Stefan Olofsson från Sensor Fonder pratar dock hellre…

  • Storföretagen ser mörka moln

    Storföretagen ser mörka moln

    För det tredje kvartalet faller exportchefsindex, det visar Business Swedens rapport. Exportchefsindex, EMI föll till 53,9 det tredje kvartalet, från 58,8 det andra kvartalet. Nedgången beror…

  • Turisterna flyr Frankrike

    Turisterna flyr Frankrike

    Terrorattacker, strejker och översvämningar. Allt har bidragit till att färre turister söker sig till Frankrike. Det regionala turistrådet i Paris har till exempel sett intäkterna falla…

  • Hoten mot den svenska BNP-tillväxten

    Hoten mot den svenska BNP-tillväxten

    I dag samlades regeringen på Harpsund för att sätta ramarna för höstbudgeten. I samband med det gav finansminister Magdalena Andersson sin syn på den svenska…

  • Styckningen av SCA – så funkar det

    Styckningen av SCA – så funkar det

    Hygien- och skogskoncernen SCA delas upp i två noterade bolag; ett för hygienverksamheten och ett för skogsverksamheten. Verksamheterna står för 85 respektive 15 procent av…

  • 5 bolag du ska se upp med

    5 bolag du ska se upp med

    I dagens Börslunch snackas det mycket småbolag. Men givetvis kommenteras också dagens stora nyhet från SCA. Gäster är Christian Brunlid från Handelsbanken och Henrik Söderberg…

  • Allt du behöver veta om RUT-avdraget

    Allt du behöver veta om RUT-avdraget

    Sedan den första augusti har vi fått ett utökat RUT-avdrag. Men det finns fortfarande en del saker i de nya reglerna som inte är så…

  • Allt fokus på Jackson Hole

    Allt fokus på Jackson Hole

    Under två dagar håller Federal Reserve Bank of Kansas City en konferens i Jackson Hole. Vilka förväntningar finns på den årliga centralbankskonferensen?

  • ”Verkstad spretar åt alla håll”

    ”Verkstad spretar åt alla håll”

    Nordisk verkstadsindustri, spelbolag och laxpriserna. Detta är några av de ämnen förvaltarna Peter Lagerlöf från Lannebo Fonder och Erik Sprinchorn Swedbank Robur snackar om i…