Anders Borgs bostadsråd till regeringen Löfven

Vi sänder det 25:e avsnittet av Kvadrat. Hur känns det?

Superkul. Det har gått fort och jag har lärt mig mycket.

Borde vi fira med tårta?

Eller så bjuder vi in några tjusiga gäster.

Ja. Nu kör vi.

Välkomna hit Lennart Weiss, kommersiell direktör–

–på bostadsbolaget Veidekke–

–och Anders Borg, tidigare finansminister–

–och techinvesterare.

Tack.

Anders Borg, du har sagt att den svenska bostadsmarknaden–

–riskerar en härdsmälta–

–och att det kan bli en ny finanskris–

–under nuvarande mandatperiod. Vill du utveckla det?

När en konjunkturåterhämtning varar längre än fem år–

–ska man förbereda sig för en avmattning–

–som kommer förr eller senare.

Man vet inte vilket år, och på vilket sätt den kommer.

Men vad som är alldeles klart är att Sverige, Norge–

–och Danmark ligger på den sämre sidan i Europa.

Skuldsättningen är högt uppdriven och historiskt vet vi–

–att en hög skuldsättning bland hushållen–

–driven av stigande bostadspriser under lång tid–

–blir nedgångarna ofta djupa och långvariga–

–som tar tid att återhämta sig från. När hushållen–

–ska återställa balansräkningarna minskar konsumtionen–

–och då blir arbetsmarknaden trögare–

–och arbetslösheten stannar på en hög nivå.

Det tar tid innan löneökningarna återkommer.

I industriländernas kriser de senaste 50 åren–

–är den allvarligaste varningssignalen hög skuldsättning–

–på bostadsmarknaden. Läget i Sverige, Norge–

–och Danmark är extremt.

Lennart Weiss, du är direktör–

–på en av Sveriges största bostadsbyggare.

Är du orolig för att vi kan ha en finanskris framför oss?

Problemet med dagens debatt–

–är att den förs i olika universum.

Vi har problembeskrivningen som Anders gav nu–

–men också en parallell verklighetsbeskrivning–

–som är ett minst lika stort problem.

Stora grupper står utanför bostadsmarknaden–

–flaskhalsar gör att arbetsmarknaden inte får–

–de bostäder som behövs.

Ökande klyftor mellan generationerna.

I spåren av det har ett antal åtgärder vidtagits–

–som visar tecken till att utlösa den kris–

–som myndigheterna varnat för.

Jag vill att de två problemen kopplas ihop.

En diskussion om hushållens skuldsättning–

–och problemen den medför...

Den diskussionen innehåller misstag och fel–

–finansinspektionens beskrivning av problemet–

–är felaktig och vilseledande på ett antal punkter.

Men framför allt kopplas den inte ihop med problemen–

–på bostadsmarknaden. Svensk politik–

–har länge varit ointresserad av dem.

Och åtgärderna som vidtas i spåren av analysen–

–Anders Borg refererar till, drabbar ensidigt grupper–

–med svag position på bostadsmarknaden.

Man borde gifta ihop de här två sakerna.

Det vore bra att börja med ett konsekvensperspektiv.

Vad leder de vidtagna åtgärderna till?

Enligt Anders har bostadsinvesteringarna–

–varit högt uppdrivna på sistone.

Men 2008-2012 var Sveriges bostadsbyggande–

–bara hälften av grannländernas, som andel av BNP–

–och per capita. Nu ligger vi på samma nivå–

–och har ändå bostadsbrist. Jag har svårt att förstå det–

–som ett problem. Att bryta byggkonjunkturen som nu–

–är snarare ett problem. Fritt fall i storstadsregionerna–

–som behöver fler bostäder.

Vad tror du, blir det kris?

Vi har en kris.

I år påbörjas sannolikt hälften så många bostäder–

–som 2017. Boverket menar att 90 000 bostäder–

–borde byggas per år fram till 2020–

–och sen plana ut på 65 000–

–för att möta befolkningsutvecklingen.

I stället får vi nivån 35 000-45 000.

Alldeles för få i relation till befolkningsutvecklingen.

I höstas talade du om en kollaps för nybyggande–

–åtminstone i Stockholm och Mälardalen.

Har läget ändrats?

Marginellt. Men projekt som startades 2017, 2018–

–som närmar sig färdigställande, säljs av–

–tack vare att de konkurrerar på successionsmarknaden.

Justeras priset blir man av med dem.

Men kreditrestriktionerna–

–har ändrat förutsättningarna för branschen helt.

Hushållen måste sälja först och köpa sen.

Då blir det svårt för hushållen att köpa två år i förväg.

Bolånelöftet kan dras in.

Förbättringar på marginalen, men fortfarande en kollaps–

–för Stockholm och Mälardalen. Och Göteborg–

–är nära en kollaps.

Utgångspunkten måste vara–

–att se allvaret i situationen för hela Sverige.

Bostadsbyggandet och byggsektorn har problem.

Men att vi då skulle släppa loss åtgärder–

–som sannolikt leder till en djup och långvarig kris...

Hög arbetslöshet, utslagning av grupper–

–med svagare förankring och de som inte bor–

–i storstadsområdena. Ungdomar och låginkomsttagare–

–drabbas hårdast.

Unga som aldrig kommer in på arbetsmarknaden–

–och får allvarliga problem, så att de under hela livet–

–kanske inte når inkomsten de borde ha.

Sverige har gått från en genomsnittlig byggsektor–

–till en av Europas största och i nästan 30 år–

–har vi haft stigande bostadspriser. Då måste man bromsa.

Det här problemet är av en annan dignitet–

–än svårigheter att hitta bostad på kort sikt.

Att inte ta till sig vad en djup–

–långvarig ekonomisk kris innebär för ett land...

Myndigheterna måste agera.

Efter att vi lämnade har åtgärderna kommit sent.

Tydligare krav mot bankerna på likviditetshantering–

–hårdare krav på nettosoliditet och amorteringskravet–

–borde ha kommit mycket tidigare.

Varje år krävs skärpta regler, det är bara en tidsfråga–

–innan det här får stora och allvarliga konsekvenser.

Då har Lennart och Veidekke inte ansvar för det–

–men resten av samhället får lida av den krisen i fem år.

Byggarna har flyttat och ägnar sig åt annat.

Vi kan inte lyssna för mycket på byggsektorn.

Jag förstår deras utgångspunkt–

–och omställningen blir tuff, men för Sveriges skull–

–måste vi undvika allvarliga ekonomiska kriser.

Din argumentation har förklaringsproblem.

Bostadsbyggandet har inte varit för högt–

–de senaste 25 åren. Vi har ett underskott av bostäder–

–enligt Boverkets statistik–

–som mäter bostadsbrist mot demografi.

Om tio år har Sveriges befolkning ökat med 1 miljon.

Att lösa det genom att flytta om i beståndet är omöjligt.

Du kritiserar kanske att vi bygger ut järnvägar–

–och köpcentrum. Det är samhälls- eller marknadsdrivet.

Är det ett problem får man sätta in åtgärder där.

Men det stora problemet i din argumentation är att du–

–precis som Ingves, tittar på balansräkningarna.

Är den totala ökningen av skulder ett problem–

–måste vi veta vilka hushåll som ökar sina skulder.

Skulderna ökar till 80-90 % när såna som du och jag–

–byter bostäder med varann. Men väldigt lite när ungdomar–

–ska in på bostadsmarknaden. Åtgärderna sätts in–

–mot grupperna med den svagaste ställningen. Sen 2010–

–har bolånetak, skuldkvotstak, amortering ett och två–

–drabbat dem som ska in på marknaden–

–inte dem som redan finns där. Är det ett problem–

–att jag har bolån på stugan och huset–

–borde Finansinspektionen säga–

–att min belåning ska ner från 40 % till 25.

Då gör jag det. Men för ungdomar och förstagångsköpare...

Bara vi i Sverige har den profilen på åtgärderna.

Det kan inte vara rätt. Arbetsmarknaden fungerar sämre–

–ungdomar kan inte flytta till jobben...

Statistik visar att nettoinflyttningen till Storstockholm–

–mer än halverats sen 2010.

Vi har ingen arbetskraftsinflyttning längre.

Företagen har problem.

Du diskuterar ju... Ursäkta mig...

Du lämnar frågeställningen:

Sverige, Norge och Danmark–

–har en högt uppdriven skuldsättning.

Det är fel.

Får jag tala till punkt?

Från forskningen vet vi, inte minst efter 2008–

–att hög skuldsättning är den vanligaste faktorn–

–bakom djupa och långvariga ekonomiska kriser–

–som sliter i sär samhället, drabbar unga, lågutbildade–

–personer utanför storstadsområdena...

Krisen får konsekvenser, både för samhället och ekonomin.

Det viktigaste skyddet mot kriser är att ha ordning–

–på skuldsättning och bostadsmarknad. Dina argument–

–passar i en diskussion om hur vi ska klara byggandet.

Varför ska åtgärder sättas in–

–mot dem med den svagaste ställningen på bostadsmarknaden?

För att de grupperna sen minskar sin konsumtion–

–så att vi får en långvarig nedgång.

Om man låter bubblan växa får de du talar om–

–betala det högsta priset. För de unga–

–och för dem med svagare ställning ska vi undvika kriser.

Finansinspektionen gör stresstester.

Hushållens motståndskraft på hela stocken–

–och på nytagna lån testas. I de stresstesterna–

–ser vi att vid en realränta på 5 %, en ränta på 7 %–

–vid en inflation på 2 %, skulle 3 % av hushållen–

–med nya lån få problem.

150 000 transaktioner sker per år.

Hur många hushåll är 3 % av dem med nya lån?

Några tusen hushåll. Hur kan det vara en makrorisk?

Man måste ha en helhetssyn.

Är det ett problem att ett par i 30-årsåldern–

–som bildar familj tar ett bolån på banken?

30 år i arbetslivet har de framför sig.

Hur funkade bostadsmarknaden när vi kom in?

Premisserna var helt andra.

Den fördelningspolitiska tragedin.

40- och 50-talisterna kom in på en bostadsmarknad–

–med 3 % garanterad ränta, 10 % inflation–

–100 % avdragsrätt, generösa bostadsbidrag...

90-talisterna kommer in nästan egendomslösa.

Och de ska parera dina makroekonomiska risker.

Den politiken är hårresande, eller hur?

Fördelningsmekanismer krävs.

Sverige och Litauen är de enda länderna i Europa–

–som inte har särlösningar för förstagångsköpare.

Det visar Sveriges felaktiga profil–

–ur fördelningspolitisk synvinkel.

Det rör inte bara makrorisker–

–men även fördelningspolitik–

–rättvisa mellan generationer...

Med stöd i Finansinspektionens analyser–

–hävdar jag att många av dina påståenden är fel.

Om vi försöker vara seriösa och fokusera–

–på hela Sveriges intressen, inte bara byggbranschens...

Hamnar man i djup kris–

–som skett i många europeiska länder–

–blir de fördelningspolitiska konsekvenserna stora.

Unga arbetslösa kanske inte under hela sin livstid–

–får den inkomstutveckling de annars hade haft.

Sverige har farliga obalanser:

Hög skuldsättning, en arbetslöshet som tenderar–

–att bita sig fast på hög nivå.

En penningpolitik som är mindre effektiv än förr.

Att skapa risker för den makroekonomiska stabiliteten–

–som det kan ta nåt decennium att städa efter...

För att öka byggandet krävs strukturreformer.

Ändra tillgången på mark, tillåta högre byggnader–

–i storstäderna, kanske med tre, fyra våningar mer än nu.

Minska begränsningarna för användande av mark–

–utanför storstäderna, kanske investera i infrastruktur–

–för att vidga storstadsområdena.

Det behöver man göra.

Vi har försökt göra avregleringar på byggsidan–

–i nästan tio år. Svårigheten är–

–att det oftast finns skäl till buller- eller miljöregler.

Och förändringar leder till motstånd.

Vi försökte minska möjligheten att överklaga byggärenden.

Två utredningar drog slutsatsen–

–att möjligheten snarare borde öka. Det skulle strida–

–mot grundlagstraditionen att minska den.

Så vi kan inte bygga mer på ett sätt som skapar osäkerhet–

–för svensk ekonomi.

Stefan Ingves och Thedéen gör den problembeskrivningen.

Finanspolitiska rådet delar den inte, akademiska ekonomer–

–i allt mindre utsträckning, inte heller bankekonomerna.

Du mäter skulderna på aggregerad nivå.

Varför är de höga i Sverige?

Jo, för att ägarsektorn är stor. Efter Norge–

–har vi den största bostadsägarsektorn i Europa.

Om många hushåll äger sin bostad–

–blir den aggregerade skulden högre. Är det en risk?

Hushållens motståndskraft...

På stocken är belåningsgraden 47 %.

På nytagna lån är den 63 %.

Jämfört med andra länder har svenska hushåll–

–hög motståndskraft. Hushållens inkomster–

–i relation till räntebetalningarna–

–visar en låg räntekvot. Svenska hushålls sparande–

–är högt. Det kan inte jämföras med sparandet i Danmark–

–och Holland före krisen, deras sparande var lågt.

Sparandet är diversifierat i Sverige. I Finland–

–tvingas hushållen att spara ännu mer i bostäderna.

Varför är det mer rationellt?

Åter till Finansinspektionens stresstester.

När så få hushåll med nytagna lån drabbas av 7 % ränta–

–är din verklighetsbeskrivning då korrekt?

Ett annat exempel: Ökar arbetslösheten till 12 %–

–och priserna faller med 40 %... Vi tar in det scenariot.

12 % arbetslöshet och 40 % prisfall.

Då skulle 3 % av hushållen på stocken få problem.

Du tar på dig finansministerns strama min–

–men jag svarar med samma argument.

Finansinspektionens faktaredovisning visar–

–att det inte är nåt stort problem. Få håller med er.

De åtgärder du förordar–

–utlöser en kris i realekonomin här och nu.

Vi tar det lite försiktigt.

De sista 30 åren har det inför varje ekonomisk kris–

–på Irland, i Spanien, Asien, Ryssland, funnits personer–

–som sagt: "Den här gången är det annorlunda."

De ekonomiska tyngdlagarna behöver inte följas.

Just vår skuldsättning är inte skadlig–

–vi behöver bygga vår kapitalstock...

Vår bytesbalans måste få försvagas.

Förr eller senare smäller det alltid.

Inget land kan undvika det. Stora skulder–

–oavsett i vilken sektor de läggs–

–är det en stor makroekonomisk risk.

Du måste ner på 3 000 meter. Ni talar alltid här uppe.

Kan jag få tala till punkt?

Ja, men ta faktaargument nu.

Kommentera Finansinspektionens rapporter.

I ett land där skuldsättningen drar i väg smäller det–

–förr eller senare. Det har vi lärt oss av historien.

Argument som att det är annorlunda för Sverige nu–

–den här gånger gör det inget...

Men sen när det smäller blir nedgången lika djup–

–som på andra håll. Det tar lika lång tid, fyra, fem år–

–av stigande arbetslöshet. Bara ett sätt–

–finns att motverka det: åtgärder för att armera ekonomin–

–i god tid. Byggsektorn kan diskuteras.

Den är viktig för samhället. Vad behöver vi göra–

–på regleringssidan, på marksidan...?

Vad behöver vi göra med skatten för att öka rörligheten?

Troligen krävs också en översyn av hyresregleringen–

–fastighetsägare och hyresgäster måste förhandla.

Att ha det som argument, som ändå är långsiktiga åtgärder–

–som kan ta upp till 20 år att genomföra–

–för att nu inte armera ekonomin mot skuldsättning...

Det är inte ansvarsfullt.

Det är samma argument som vi alltid hör från myndigheter.

Joakim, låt mig göra en kommentar...

Varje gång Finansinspektionen presenterar sina rapporter–

–säger de att hushållens stryktålighet har ökat.

Har hushållen höga skulder i Sverige?

När man jämför Sverige med andra länder–

–jämför man disponibel inkomst mot aggregerade skulder.

Vårt system gör att man jämför äpplen och päron.

Jämför man mot andel av BNP eller hushållens bruttoinkomst–

–ligger svenska skulder på genomsnittlig nivå i Europa.

Det är därför jag säger "kom ner på en konkret nivå".

Ni vill alltid prata om att svenska skulder är så höga–

–men om man dissekerar argumenten–

–är påståendena inte korrekta.

Vi har ett strukturellt problem–

–som gör att vi i Norden bygger för dyrt.

Det tar för lång tid att bygga–

–och konkurrensen i byggsektorn är för dålig.

Produktiviteten i sektorn har varit låg under decennier.

Helt felaktigt.

Vi har det problemet i Sverige, Norge och Danmark–

–medan vi har en snabb urbanisering som är bra–

–för att vi har varit underurbaniserade.

Vi har snabb befolkningstillväxt för att kvinnor–

–även de som bor i städer, gärna föder mer än två barn.

Det är positiva faktorer.

Men då kan inte tryckkokaren som uppstår lösas ut–

–genom att man låter skuldsättningen byggas ut.

För det har allvarliga ekonomisk risk förknippat med sig.

Man måste få politikerna, både kommunalt och på riksnivå–

–att göra strukturella förändringar.

Så att det blir mer mark, bättre att bygga på höjden–

–lägre kostnader för att bygga, ökad konkurrens–

–så att utländska byggföretag kan komma in...

Och även att svenska byggföretag kan konkurrera.

Det finns regionala strukturer som verkar hindra.

Det är den diskussionen vi behöver föra.

Men att vi ska ta lätt på skuldsättning?

Det är en märklig slutsats.

Om vi går vidare och pratar om lösningen...

Nu har vi en ny regering på plats.

Om vi fokuserar på vad man ska göra–

–för att lösa bostadskrisen för de unga...

Boverket har rapporterat att det är bostadsbrist–

–i en majoritet av svenska kommuner.

Hur ska vi ta oss ur den situationen?

Om vi börjar med Anders.

Man måste titta över ännu mer på regelverkssidan.

Hur vi tillåter att man bygger kring buller, standard–

–och storlekar som gör det ofrånkomligt dyrt att bygga.

Jag tror att bygga på höjden är en stor del av svaret.

Det här att våra storstäder har fem, sex våningar–

–och ser ut som en stekpanna är orimligt.

De borde se ut som en pyramid.

Byggreglerna är...

När det gäller byggregleringen är det inte ens regler–

–utan det är skönhetsråden i Stockholm, Göteborg och Malmö–

–som har lagt fast att...

I Stockholms fall ska slottet och kyrkorna vara normen–

–för överbyggnation och det är märkligt.

Lite förlegat?

Ja.

Jag har inget problem med att bygga på höjden.

Veidekke lade fram ett förslag till att höja–

–topografin i centrala Stockholm från Hamngatan–

–i höjd med NK upp till Klara kyrka.

Det vore bra.

Men det skulle bli de dyraste bostäderna–

–som vi har byggt i Sverige.

Om jag gör en grosshandlarkalkyl på produktionskostnaden–

–på att bygga på respektive bygga skyskrapor i det läget–

–blir utpris mot kund 120-150 000 kronor per kvadratmeter.

Det är inte i det segmentet vi har det stora problemet.

Bostadskrisen drabbar idag unga, förstagångsköpare–

–men även inkomsttagare i lägre inkomstklasser–

–både inom LO- och TSO-grupperna.

Ungdomar kommer att möta högre kostnader.

De som ska göra "exit" i bostadsmarknaden får högre andel–

–av övervinsten kvar när de flyttar till en hyresrätt–

–som ju många äldre gör.

Vi har en dramatiskt ökande trångboddhet hos unga–

–och flerbarnsfamiljer. Det här är ett efterfrågeproblem.

Man måste förstå det.

Sen måste man förstå att det är ett finansieringsproblem.

Luckan i Anders resonemang är:

Du svarar inte på vem som ska finansiera bostäderna.

Jag har gjort ett räkneexempel.

Om vi ska bygga 500 000 bostäder i Sverige–

–krävs finansiering på 2000 miljarder.

Med en fördelning av bankfinansiering, eget kapital–

–och lån i bostadsrättsföreningar och fastighetsföretag–

–ökar den aggregerade skuldsättningen.

Om det är ett problem att skulderna hamnar hos hushållen–

–måste väl staten ta en större andel av kakan.

Och sen har vi hushållen själva.

Om vi har ett efterfrågeproblem–

–och trösklarna in på marknaden har ökat–

–måste vi sätta in en åtgärdslista.

En lista som löser det här problemet.

Det kan göras pricksäkert–

–utan höga kostnader för samhället.

Det finns två allvarliga problem–

–och vi måste försöka möta båda.

Vi har en skuldsättning som är den kanske viktigaste–

–makroekonomiska risken för Sverige.

Det är en av de mest allvarliga riskerna i Europa–

–att Norden har så hög skuldsättning.

Det kan man inte vifta åt sidan.

Det är en allvarlig risk.

Sen har vi ett problem i byggsektorn.

Lennart säger att en del av förslagen jag har pratat om...

Jag är ingen expert på hur man löser bomarknadens problem.

Men då måste man lägga ännu större vikt vid att ta fram–

–förslag som gör att det blir billigare att bygga.

Att vi kan hålla ett byggtempo som inte driver upp–

–den allmänna prisnivån på bostäder–

–och som inte förutsätter en snabbt stigande skuldsättning.

Man måste ta diskussionen med den utgångspunkten.

Man kan inte bortse från det ena problemet.

Jag tar gärna en diskussion med Lennart och andra–

–om vad man kan göra för att kunna bygga–

–utan att det leder till skuldsättning.

När man går in i den här diskussionen–

–blir det stickigt kring verklighetsbilden.

Men flyttar man den till den här arenan–

–skulle det vara konstruktivt med den sortens möten.

Här behöver man befrukta debatten med kunskap.

Det är inte så att vi i nån sorts allmän mening–

–har högt uppdrivna byggkostnader.

Då måste vi dissekera problemet.

De senaste 20 åren har byggkostnaderna ökat–

–för att priset på mark har ökat. Det har ökat mest.

Kommunerna ser numera inte mark som infrastruktur–

–utan som kommersiell verksamhet.

I många projekt i Stockholm–

–är kostnaden för mark högre än för produktion.

Det andra som har ökat kostnaderna–

–är våra klimat- och energiambitioner.

De är så högt uppdrivna att installationskostnaderna–

–utger 25 % av den rena produktionskostnaden.

När Hammarby Sjöstad byggdes–

–var det med 150 kilowattimmar per kvadratmeter.

Nu bygger vi på 50. Det har en kostnad.

Nu är vi tekniska, Lennart.

Man måste förstå sammanhangen.

Anders, om vi pratar lösningar...

Hur ska man finansiera byggandet av fler bostäder–

–utan att riskera att hamna i en bostadsbubbla–

–som riskerar det finansiella systemet.

Det behövs åtgärder för att det finansiella systemet–

–ska vara robust.

Vi har andra problem i banksektorn än skuldsättning.

Vi har också ett av de största banksystemen.

Banksystemet är i stor utsträckning finansierat–

–på växelkurs med växelkursrisk.

Så gör man inte i andra länder.

Vi har alldeles för låga riskkrav på bankerna.

Man bör först vidta åtgärder utanför byggsektorn–

–för det är banksektorn som leder till problemen.

Undersökningar visar att vi har–

–Europas starkaste banker i kombination med–

–Europas mest tilltagna regleringskrav på bankerna.

Det beror på hur man mäter. Tittar man på marknadsrisk–

–är svenska banker finansierade i euro och dollar.

I Österrike och Tyskland är de finansierade–

–med de insättningar hushållen gör.

Eftersom insättningarna är i ens egen valuta–

–utgör de ingen risk.

Bankerna vill sälja fonder, inte attraktiva sparkonton.

Det är en riskfaktor för Sverige.

Jag tror att man måste sätta sig ner med byggsektorn–

–hyresgästorganisationer och de regionala strukturerna–

–som ofta har stora länsstyrelser och regionorganisationer.

Helt enkelt prata igenom hur man får fram mark–

–och processer där det inte tar, vad är det...

Är det nio år det tar i Sverige...

Sex till tio år.

...att få ett byggprojekt på plats.

Men det löser inte problemet.

Du går inte till botten med problemställningen.

Om man ska bygga enligt de byggregelkrav vi har i Sverige–

–som syftar till att säkerställa en god bostadsstandard...

Om vi inte ska backa bandet till 50-talet–

–får man inse att det kostar.

Nyproduktion har också alltid kostat mer–

–än det som byggdes för två, tre år sen.

De mekanismerna kan du inte trolla bort.

I ett land med höga löner och klimat- och energiambitioner–

–och där alla vill ha betalt, blir byggkostnaderna höga.

Det du pratar om kan få en marginaleffekt–

–på 2-3 procentenheter. Det är små effekter.

Vi har svaga grupper som inte kan efterfråga.

Men det är också en finansiell utmaning.

Om det krävs finansiella resurser på 2000 miljarder–

–och man har 150 000 transaktioner per år i beståndet–

–som ofta omsätts på en högre prisnivå än de köptes för–

–ökar den samlade skuldsättningen.

Är det ett problem att det hamnar i banksektorn måste det–

–för företagen antingen hamna i obligationssektorn–

–och är det bättre?

Eller så måste det hamna som eget kapital–

–och det är dyrare än lånat kapital.

Då blir bostäderna dyrare.

Och om man i hushållssektorn inte kan gå till banken–

–måste man skapa förutsättningar för långsiktigt sparande.

Det är alla finansministrar bakåt i tiden emot–

–trots att de är bekymrade för skuldtillväxten.

Eller så måste staten öppna plånboken igen.

Man måste ge sig in i den här debattens verkliga nycklar.

De förslag du har här–

–förflyttar diskussionen in i en annan del av sektorn.

Man måste ändra på en förutsättning i ditt resonemang.

Du säger att man bara kan sänka byggkostnaden med 1-2 %.

Det kan inte vara korrekt.

Då måste man vända på perspektivet och säga–

–att vi måste sänka kostnaderna mellan 20 och 30 %–

–och så måste man jobba sig bakifrån.

Hur måste regelverket se ut? Vilka krav kan vi ställa?

Man måste jobba bakvägen.

Om vi inte kan bygga utan det blir väldigt dyrt–

–har vi två problem som står emot varandra.

Det har alltid varit dyrt att bygga nytt.

Och det är politikerna som sätter regelverket.

När jag pratade med John Hassler här refererade jag–

–till ett vanligt argument:

"Varför bygger ni inte en Skoda?"

Vi kan inte det. Regelverket ser inte ut så.

Är det fel på plan- och bygglagen?

Man bör ha en begåvad diskussion om plan- och bygglagen–

–för många av reglerna är till för att säkerställa–

–att vi har goda bostäder.

Vi har regler tydligt inriktade på klimat- och energikrav–

–handikappades önskemål med mera.

Jag är för att sänka tillgänglighetskraven–

–till 50 % av bostäderna, men det har ingen stor effekt.

Då måste man ta bort hiss i flerfamiljshus–

–helt ta bort tillgänglighetskraven–

–kasta ut klimat- och energikraven. Det är på den nivån–

–om vi ska få ner byggkostnaderna.

För byggkostnaden är bara 50 % av den totala kostnaden.

Resten är skatt, mark, byggherreavgifter.

Hur får man bort dem?

I grund och botten måste man nog göra ett omtag–

–kring regelverket på byggsidan–

–och kanske även på hyressättningssidan.

Det finns inga enkla svar.

Vissa menar att hyresregleringen är problemet.

I Norge har man likartade problem–

–trots att man inte har en hyresreglering.

De har social ägarpolitik istället.

De har framförallt privatägda bostäder–

–där hushåll äger ett par, tre bostäder och hyr ut dem.

Ägarlägenheter och sånt...

Det tror jag inte är nån bra ordning

Man måste jobba igenom och göra ett omtag–

–där vi uppnår ungefär samma mål kring miljö–

–säkerhet och hälsa, men med lägre kostnad.

Men med den nya regeringen–

–som är en unik regering ur ett historiskt perspektiv...

Vad är chansen att de får igenom–

–så här stora systemförändringar i hela kedjan?

Det vore bra om de tog perspektivet–

–att det här bör göras ännu bredare.

Alla åtgärder vi talar om är komplicerade att genomföra–

–och tar ofta lång tid.

Då är det en fördel om man gör det bredare.

Det borde inte finnas så stora motsättningar i frågorna.

Det är sånt man praktiskt kan förhandla om.

Där är vi ense.

Jag skulle välkomna om regeringen kallar till–

–breda bostadspolitiska samtal.

Gör två kolumner: utbudsstimulerande åtgärder–

–och efterfrågebefrämjande åtgärder.

De som kommer att ligga på utbudslistan–

–tar lång tid och de är välkomna.

Branschen kommer att hjälpa till med åtgärdsförslag–

–som förkortar planprocessen och så vidare.

Men tro inte att det förändrar byggkostnaderna nämnvärt.

Och det kommer vara åtgärder som tar tid.

De åtgärder som får effekt fort–

–är de som är fördelningspolitiska.

Om vi har problem med skulderna–

–borde vi för länge sen ha infört sparstimulanser–

–av norsk, australisk eller kanadensisk modell.

Det har Anders som finansminister varit emot.

Vi skulle kunna införa ett CSN-lån på bostadsmarknaden.

Låna CSN-lånets mekanik och sätta in det mot ungdomar.

Man kan ha särregler för förstagångsköpare–

–som alla länder i Europa utom Sverige och Litauen har.

De andra länderna har ett flexibelt bolånetak–

–för förstagångsköpare. I de länderna har man förstått–

–att folk i 30-årsåldern har de största behoven.

För de ska sätta bo, skaffa bil, möblera etcetera.

Det är inte i den livsfasen man ska amortera som mest–

–och möta de högsta trösklarna. Man måste hjälpa folk in.

Sen när de har etablerat sig är det helt okej–

–att skruva på reavinstbeskattning eller amorteringskrav.

Men vi har en totalt felaktig ordning–

–på de politiska åtgärderna.

Det är där jag är mest kritisk mot Anders, Ingves, Thedéen.

Deras åtgärder träffar en annan ände av bostadsmarknaden.

De är fördelningspolitiskt felaktiga.

De innehåller ingen finansiell analys av bostadsbyggandet.

Man kan inte komma runt att...

När ett land går in i en långvarig nedgång och har–

–en tillväxt som ligger under vad den borde i fyra, fem år–

–är det entydigt de sämst ställda i samhället som drabbas.

Ägare av finansiella tillgångar kan flytta om i portföljen–

–och vara med på ned- och uppgången.

Men de som har ett yrke men saknar utbildning–

–och inte kan få tillbaka ett jobb som man har förlorat–

–är de som drabbas i en kris.

Det har varit en viktig utgångspunkt för Sverige...

Det är viktigare att adressera än bostadsfrågan?

Det är överordnat allting annat.

Man ska inte utsätta ett land för allvarlig kris.

Du menar att det finns så pass stor risk–

–att det kan hända under de kommande åren?

Ja, den risken är betydande.

Då måste man ha det som restriktion för arbetet.

Vi ska inte driva fram mer skuldsättning–

–eller hitta nya vägar att finansiera skulder.

Vi ska ha ett regelverk som håller igen så gott det går.

Vi ska strama upp reglerna för banker–

–så att det finansiella systemet blir robust.

Sen ska vi göra så mycket vi kan för att göra det–

–enklare och billigare att bygga.

Med den problemanalysen menar du att det är rätt–

–att sätta in åtgärder mot de som ska starta sin livsresa–

–etablera sig i samhället och sätta bo...

Det blir oerhört märkligt.

Det är uppenbart att de som drabbas av det–

–som Lennart talar om, att tillåta skuldsättning–

–är unga människor, de som har kommit till Sverige...

Män över 55 med mindre utbildning.

Personer som jobbar i sektorer på tillbakagång.

Det skulle kraftigt öka de ekonomiska skillnaderna–

–och slå ut ett par hundratusen människor–

–från arbetsmarknaden.

Det som sker nu till följd av de nya restriktionerna–

–är att bostadsbyggandet halveras. Det gör 1 % på BNP.

Ekonomer varnar för att just de åtgärderna–

–påverkar den reala ekonomin.

Det har påverkat hushållen psykologiskt.

Deras konsumtion dras ner.

Det är de åtgärder som du indirekt rekommenderar–

–som förstärker en ekonomisk nedgång nu.

Dessutom förstärker de de sociala klyftorna.

Det kan inte vara ett problem–

–att ett par som har flyttat från en universitetsort–

–till en stad som Stockholm skaffar sig ett bostadslån.

Effekten av att de gör det är att de får väsentligt lägre–

–boendekostnader än om de hänvisas till det alternativ–

–som återstår: nyproducerad hyresrätt.

För det är den absolut dyraste boendeformen–

–i den vita bostadsmarknaden.

Nyproducerade hyresrätter är 30-50 % dyrare.

Om du fullfinansierar en ägd bostad i Farsta–

–landar hyran på tusenkronorsnivå per kvadratmeter och år–

–som är en låg hyra i allmännyttan.

Men det blir bättre för dig om de kliver in i nyproduktion.

Vi kommer inte runt fundamentala ekonomiska förhållanden.

Skälet till att vi i Sverige övergav en regim–

–med volatilitet, osäkerhet på arbetsmarknaden–

–hög inflation och svaga offentliga finanser–

–var att det slät isär samhället när krisen kom.

Ett tryggt samhälle där alla har lika förutsättningar–

–och där vi värnar om de sämst ställda–

–kräver att den ekonomiska politiken är inriktad–

–på stabilitet och att undvika kriser.

Vi måste nästan börja avrunda.

De här åtgärderna förstärker ju klyftorna.

Fast du riskerar att driva upp arbetslösheten–

–slå sönder arbetslösmarknaden, slå ut de svaga.

Det leder till svaga löneökningar–

–till en bred social utslagning.

Du måste ner från 10 000-metersnivån.

Du måste känna ansvar för hur ditt land fungerar.

Vi ägnar mycket tid åt att sätta oss in i de argument–

–som du presenterar och upptäcker på punkt efter punkt–

–att de inte är hållbara. Det är missledande samband...

Vi kommer inte mycket längre.

Ni har starka ståndpunkter båda två.

I nästa avsnitt gästar bostadsministern Per Bolund.

Ni får chansen att skicka med en fråga till honom–

–eller ett ämne som ni tycker att han ska tänka på.

Vi börjar med Anders.

Det viktigaste är att han säkrar upp åtgärder–

–för att finansiera stabilitet.

Vad har han för åtgärdsprogram för att säkra–

–att bankerna, skuldsättningen och byggsektorn–

–inte leder till en allvarlig ekonomisk kris?

Givet den problembeskrivning som Anders presenterar–

–vill jag skicka med frågan:

Hur ska vi minska riskerna–

–på ett fördelningspolitiskt acceptabelt sätt?

Så att de som står utanför kommer in på bostadsmarknaden–

–och riskerna fördelas på såna som Anders och jag.

Hur ska alltså unga komma in på bostadsmarknaden?

Den andra frågan är:

Vem ska finansiera framtidens bostäder?

Om man följer det recept som Anders beskriver–

–finns det bara en part kvar: staten.

Då är vi tillbaka till den bostadspolitik–

–som vi hade i början på 90-talet och som skapade problem–

–och orsakade de avregleringar som skedde.

Man måste förhålla sig till problemen här och nu.

Det som sker nu är ett systemskifte av samma dignitet–

–som när vi gick från statlig lånefinansiering–

–till en bostadsmarknad som upprätthålls av banksystemet.

Men nu är det från lånat till eget kapital.

Det får precis samma djupa konsekvenser.

Utan att riktigt förstå det–

–håller Borg, Thedéen, Ingves och Bolund på–

–att utlösa en kris som de sägs argumentera emot.

Det hoppas jag att Bolund kommenterar.

Det kommer att jaga honom hela mandatperioden.

Det låter som ett bra slut på denna diskussion.

Där har vi nåt att bita i nästa vecka också.

Jag lovar att lyssna.

Stort tack för att ni kom, Lennart Weiss och Anders Borg.

Tack.

Nu dags för Veckans viktigaste.

Bostadspriserna har fallit mest i Linköping och Sundsvall.

Stockholm är värst bland storstäderna.

Minst har de fallit i Helsingborg sen toppnoteringen–

–enligt Mäklarhusets undersökning.

Bostadsköparnas förväntningar och hållning till risk–

–pekar mot ett fortsatt osäkert läge för prisutvecklingen.

Det visar en undersökning från Erik Olsson.

Hög skuldsättning och dyra hus och bostadsrätter–

–bidrar till makroekonomisk obalans i Sverige.

Det konstateras i EU-kommissionens årliga landrapport.

I veckans avsnitt av EFN:s bostadspodd Kvadrat debatterar förre finansministern Anders Borg och Lennart Weiss, kommersiell direktör på byggbolaget Veidekke bostadskrisen.

Det hettar till rejält kring frågor om vilka strukturreformer som bör stå högst på den politiska agendan framöver och hur regeringen och finansinspektionen bör förhålla sig till hushållens skuldsättningsgrad.

Dessutom diskuteras hur man ska få igång bostadsbyggandet och på bästa sätt hjälpa unga och ekonomiskt utsatta grupper att skaffa tak över huvudet.

Programledare: Joakim Båge och Petra Bergman

  • ”Återbäringen är inte bonuspengar”2:04

    ”Återbäringen är inte bonuspengar”

    Skatteverket har börjat skicka ut deklarationen till de flesta svenskar och med den kommer besked om den eventuella skatteåterbäringen. Ica Bankens vardagsekonom Magnus Hjelmér förklarar varför skattepengarna inte är ”bonuspengar” och hur du kan tänka kring att spara eller spendera. 

  • Stjärnekonomernas räntetips30:54

    Stjärnekonomernas räntetips

    Kommer reporäntan att fortsätta upp på kort sikt? Tveksamt, anser Maria Landeborn, sparekonom på Danske Bank, och Christina Nyman, chefsekonom på Handelsbanken. I detta avsnitt av EFN Kvadrat ligger bolåneräntor i fokus.

  • Detta är blankning1:52

    Detta är blankning

    Blankning innebär att du säljer aktier du inte äger, och sedan hoppas du att aktiekursen sjunker. Då kan du köpa tillbaka aktierna till ett lägre pris än vad du sålde dem för.

  • Laddhybriden svårslagen som tjänstebil3:33

    Laddhybriden svårslagen som tjänstebil

    2018 såldes runt 100 000 nya tjänstebilar i Sverige och trenden ser fortsatt stark ut. Hur ska man egentligen tänka när man väljer bil? EFN frågar experterna.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

  • Bolund lovar billiga hyresrätter till unga28:28

    Bolund lovar billiga hyresrätter till unga

    Bostadsminister Per Bolund avser föra en mer aktiv bostadspolitik än tidigare ministrar. Flera stora reformer ligger på bordet, bland annat ska fastighetsavgiften och ränteavdraget ses över. Han är också positiv till att införa statligt subventionerat bosparande för unga.

  • Stort intresse för aktieägande hos unga1:49

    Stort intresse för aktieägande hos unga

    Ungefär 1,8 miljoner svenskar ägde aktier i svenska aktiebolag vid slutet av 2018. Sedan finanskrisen 2008 har andelen svenskar som äger aktier minskat. Men det finns en grupp som går mot trenden, hos unga har aktieägandet ökat kraftigt de senaste fem åren. 

  • Pensionsspara rätt som egenföretagare1:07

    Pensionsspara rätt som egenföretagare

    Egenföretagare behöver ta större ansvar för sin pension än de flesta anställda, eftersom avsaknaden av tjänstepension är något man måste kompensera för.