Jokkmokk – en älvkrök med framtidstro

Nu har vi kört i 2,5 timmar från Luleå och rullar in i Jokkmokk–

–som är nästa mål för Sverige på gång-gänget.

Jokkmokk mitt i Lappland är en gigantisk kommun.

Vi snackar 14 gånger 14 mil stort.

Jag såg nånstans att varje invånare har 3-4 kvadratkilometer för sig själv.

Det är ju inte så tokigt. Annars är Jokkmokk mest känd för sin marknad–

–och för att vara en samisk samlingsplats, kan vi kalla det–

–för samisk kultur och samiskt hantverk.

Men det finns också många andra företag här. Ni ska få hänga med till några av dem.

Ni tillhör inte det heta kustområdet och är ingen del av gruvnäringen.

Ni är en liten ort mitt i smällkalla Lappland.

Ditt jobb måste vara oerhört otacksamt.

Det är spännande att du säger det. Jag kommer just från kustregionen.

Jag har bott i Luleå, kanske en av de hetaste orterna i Norrland–

–och kanske även i Sverige.

Det finns två sätt att se på det. Vi är en spännande plats i inlandet.

"Spännande" är ett intressant ord i sammanhanget.

Det är mångfacetterat. Det händer mycket här.

När jag flyttade hit tänkte jag att nu kommer jag till en kommun som inte är präglat av Vattenfall.

Men det finns hur många vattenkraftsanläggningar som helst.

Men vi har inte fastnat i det. Det finns innovationstänk och entreprenörer i hög grad.

Det finns många som vill starta och också gör det.

Ni var i Stockholm och pysslade med webbhandel–

–för de här fina sameprylarna. Varför stack ni upp hit till Jokkmokk?

Jokkmokk kontra Stockholm... Då ligger Jokkmokk i centrum för oss...

Aha...säger jag lite förvånat.

...och Stockholm lite mer i periferin.

Tänker du på produkterna eller på var kunderna finns?

Kunderna och vår inspiration, kanske.

–Hur stor är den samiska marknaden? –Enorm.

Det är väldigt få företag som riktar sig till den samiska marknaden.

Det är 10 miljarder eller mer varje år.

Det låter väldigt mycket. Hur stort område? Talar vi Norge...?

Vi talar Norge, Sverige, Finland och det finns även samer i andra delar av världen.

Det finns många samiska ättlingar i USA som vi skickar grejer till.

Hela den samiska marknaden handlar om hundratusentals människor.

Hur dominant är samekulturen?

Dominant skulle jag inte säga att den är.

Det är en viktig del av Jokkmokks varumärke.

Den kännetecknar mycket av det Jokkmokk står för.

Spelar den också roll vad det gäller näringsliv och företagande?

Absolut. En del av vårt näringsliv är den samiska näringen - rennäringen–

–som vi har haft länge, men som vi också ser föryngras i dag.

–De yngre vill ta över? –Ja, och vi ser nya uttryck för vad man kan göra.

Du har drivit den här restaurangen i sju-åtta månader. Hur känns det?

Fantastiskt kul.

Man märker det på befolkningen. Den är glad.

–Funkar det? –Det funkar bra.

Det är glada miner och folk är nöjda.

–Så du kör på och förblir Jokkmokk trogen? –Ja. Man måste ha lite framtidstro.

Jokkmokk är Sveriges till ytan näst största kommun efter Kiruna.

Men befolkningen har krympt under flera decennier–

–som i många andra glesbygdskommuner.

Samtidigt är antalet arbetslösa lägre än riksgenomsnittet.

Det tycks inte vara bristen på arbete som i första hand får folk att flytta.

"Jokkmokk" är samiska och sägs betyda "älvkrök".

Den samiska befolkningen är stor.

Samernas utbildningscentrum, Svenskt fjäll och Samemuseum finns här.

Samisk kultur präglar en stor del av samhället.

Vi får en spaktur nu, på en verksamhet som har utvecklats gradvis–

–nämligen fiskflyg. Från början handlade det om fisk och nu nästan bara, uteslutande om flyg.

Hur kommer det sig att du blev helikopterpilot, Liza?

Det är en bra fråga. Jag började med att flyga flygplan och insåg snabbt att det var lite tråkigt–

–att åka från en flygplats till en annan. Jag tycker det är roligt att jobba med helikopter.

Jag gör mycket jobb, man är inte lika begränsad på samma sätt att åka till en flygplats.

Det är fantasin som sätter gränserna, det är mycket varierande jobb.

Jag skjutsar folk som ska ut och fiska eller jaga. Det är mycket samebyar, vi driver renar.

När de ska upp i fjällen, ska de ha ut alla sina saker, motorcyklar, fyrhjulingar etc.

Det lyfter man ut, hängande under helikoptern.

Ni är tredje generationen nu.

Känns det på nåt sätt? Tycker du att det är ett familjeföretag som har gått vidare?

Absolut, det är glädje, även för de andra generationerna.

–Var det nåt snack för dig när du var liten. –Nej, det här var mitt dagis.

–Så var det? Du är ju uppväxt här i Porjus, –Det stämmer.

400 invånare, det har aldrig känts smått?

Kanske när man var yngre, då ville man ut och se lite, men det var ändå det här som drog.

Hela vinterhalvåret är det teknisk högsäsong. I och med att det vi gör är lite säsongsbetonat–

–så är det mer flygning på sommaren och lite mindre av den varan på vintern.

Då planerar vi in allt tyngre underhåll på vinterhalvåret.

Ni är tre delägare nu. Drar ni alltid åt samma håll?

Det gör man inte.

Vad är det ni ibland kan tycka lite olika om?

Ja, det kan vara lite detaljer om hur man ska driva eller prisfrågan och sånt.

Jag ser det som en enorm trygghet att kunna bolla frågor med varandra–

–när det är nåt inom verksamheten. Vi har byggt upp den och driver det som vi vill ha det.

Vi har fått fria händer av generation två. De har gett oss det med varma händer–

–och sen har vi fått bygga upp det som vi vill ha det och fått stöd av dem, naturligtvis.

Och nu sitter vi här med sju helikoptrar.

Det är inga dåliga summor ni har investerat, jag frågade nån av dina grabbar.

Det var väl en 20 miljoner för helikoptrar bakom oss? Är du inte orolig?

–Nej. –Du ser rätt nöjd ut.

Jag är rätt nöjd. Gör man goda arbeten, så genererar det tillbaka, man får fortsätta.

–Firman disponerar sju helikoptrar. –Är de belagda en bra dag?

Sommartid är de det. Vintertid är de inte det.

Vintertid, så...ja.

Vi flyger nästan på daglig basis under vinterhalvåret.

Då är det kanske frågan om en eller två helikoptrar som är ute ett par timmar.

Men hela filosofin är att allt ska rulla när det är sommar och turistsäsong.

–Hur lång är turistsäsongen? –Från midsommar till september ut.

–Fram till slutet av september i alla fall. –Men det är inte mycket, drygt tre månader.

–Nej, men det är då det händer, till fjälls. –Och det är då ni ska dra in kulorna?

Ja, det gör vi vintertid också, men det är kanske en annan karaktär på flygningarna.

Bl.a. flyger vi mycket åt de stora statliga bolagen.

Vattenfall bygger kraftledningar och det är ofta förenat med vintern. Man väljer att göra det då.

Marknaden är att man har nischat in sig på ett område där man är.

Fast vi täcker även hela Sverige, en del jobb i Norge, Finland kan det vara också.

Men vi försöker göra ett bra jobb här på hemmaplan.

Är man i Jokkmokk med omnejd så handlar det naturligtvis mycket om renar.

Och nu ska vi snacka ren–business med Olof Thomas här.

Jag tänkte att vi ger dem lite extra. De har fått konstgjort pelletsfoder i morse.

–men de trivs inte i en hage, de vill vara ute och röra på sig.

De rör sig väl över rätt stora ytor?

Jo, så jag tänkte att vi ger dem lite hänglav, så har de lite terapi, pyssel och extra godis.

Allt det här svarta ni ser, är skägglavar. Det tycker de väldigt mycket om.

–Vill du såga, så att du inte bara turistar? –Det kan jag göra, hjälpa till lite.

–Fast nu är det bara kraftiga grenar kvar. –Men de är ganska lättsågade.

Du pysslar med renar på två sätt. Å ena sidan sköter du renarna, tar hand om dem, matar dem.

Du är god vän med dem. Å andra sidan handlar det om slakt, försäljning av kött o.s.v.

–Kan du känna att det finns en konflikt? –Nej. Många frågar, men det är så naturligt.

Jag har två pojkar, de är fyra och sex år och de är med på slakt redan nu.

Så man är med redan. Det är en del av livet.

Vilka är det framförallt som vill ha renkött? Är det i Norrlandstrakterna eller söderut?

Kunderna är nog söderifrån, från kust och Stockholmsområdet.

Det blir en säsongssysselsättning det här.

Slakten kommer igång i september och håller på tills nu. Sista slakten för i år var nu i februari.

Vi är väldigt små inom branschen. Renköttsbranschen är liten.

–Jag förstår det, med tanke på omsättningen. –Så vi nischar oss och jobbar nära mot krögare...

...mot kund och styckar, lägger nästan varje knivsnitt som kocken vill ha det.

–Det är roligare att jobba så, direkt med kocken. –Ni kan tänka er så konkreta termer?

–Ja. –"Kalle på bykrogen vill ha det så här."

Jo. Nej det är: "Juan på Gastrologik i Stockholm vill ha bort kappan på rostbiffen."

"Så ta bort kappan på 40 rostbiffar, så packar vi det åt Juan på Gastrologik."

Så jobbar vi. Det tar vi lite extra betalt för, men jobbet blir mycket roligare. Och det uppskattas.

Samer har namn på alla snöförhållanden, efter olika fenomen.

Men det här finns det inte namn för, att det är så mycket snö i träden att björkarna viker sig.

Man ska känna naturen, vara "wood smart".

Skogssmart alltså, istället för "street smart". Är du det?

Nej, jag lever mer på min vilja och ambition.

De här ska ha kalvar i mitten av maj, åtminstone de större.

Det är en del honkalvar som är årskalvar, åtta-tio månader gamla.

De här ska kalva.

Finns det nåt man kan kalla för samisk affärskultur?

–Definitivt, det tycker jag. –Hur är den?

Inte lika affärsmässig, i rent ekonomiska termer alltså.

Man vill sälja nåt som känns bra, som man kan stå för.

Och det behöver inte absolut generera maximal vinst.

–Är ni lite ädlare än andra? –Definitivt inte, vi är mycket sämre på att arbeta...

...och väldigt oplanerade, men vi gör fina grejer ibland. Ibland får vi till det.

Historiskt har Jokkmokk fått stora investeringar som gett en hel del jobb.

Utbyggnaden av vattenkraft i Luleälvdal har kanske varit den viktigaste investeringen.

Ortens största arbetsgivare är kommunen och Vattenfall.

Samenäringar som renskötsel och förädling är också en stor del av arbetsmarknaden.

Oavsett bransch handlar det huvudsakligen om småföretag.

Ny företag lockas med argument som: Gott om plats, kyla–

–och en innovativ befolkning.

Allt det här är diplom och utmärkelser som Jokkmokks Korv har fått.

Jag har aldrig sett maken, det är nåt i hästväg.

Vi ska träffa 23–åriga Viktoria från ägarfamiljen.

En svår familjetragedi förändrade hela hennes liv.

Jag flyttade till Stockholm, utbildade mig till frisör–

–och hade precis blivit klar med min traineeutbildning, när vår lillebror gick bort.

Två veckor senare började jag jobba här.

Alla tänker att jag är så stark. "Hur kan du vara så stark?"

Alla hanterar sorg på olika sätt. Jag hade korvfabriken.

Vi växte upp med korvfabriken. Jag, William, Matilda, korvfabriken, mamma och Magnus.

Det är inte bara ett företag, men en familjemedlem.

Här är fabrikens kärna.

Rökeriet.

–Är rökeriet viktigast? –Ja, det är vår nisch. Rökta produkter.

Vad gör er korv godare än andra?

Det hemliga receptet.

Bara farfar och Magnus kan receptet.

–Vet du inte ens själv? –Nej, inte kryddorna.

–Är du inte nyfiken? –Receptet finns bankfacket. Om nån vill veta...

Vi har olika rökerier: kallrök, varmrök...

Vedröken är vår äldsta. På det här golvet sov Magnus när han lärde sig rökning.

–Sov din pappa här? –Ja, när han lärde sig att röka sidfläsk.

Han sov här för att kunna klocka.

Samiskrökta skinkan är vår populäraste produkt. Den kallas så för att den röks med björkved.

Som samerna...

Ni håller fast vid era gamla produkter med ursprungsrecepten.

Inga nymodigheter, ni har få produkter... Ska ni fortsätta med den strategin?

Ja, men nu har Magnus provat nåt nytt: blåbär och lingonskinka, hjortron...

–Man provar... –Hur smakar det?

Blåbärsskinkan var jättegod.

Här har vi korv som skickas till södra Sverige.

–Var det den som inte fick kallas falukorv? –Ja, det är Jokkmokkskorv.

Man hade kunnat bygga upp företaget, sälja det och få en massa pengar...

Men det hade känts tomt utan korvfabriken.

Det känns bra att ha ett företag som alltid går med vinst, som alltid går framåt.

Att få vara med och driva företaget framåt. Att ständigt vilja bli bättre.

Kanske har nån av er ett smycke som kommer härifrån.

Jokkmokks Tenn. Ett av alla småföretag i Jokkmokk som för samiska traditioner vidare.

Inte minst vad det gäller utsmyckning. Leif berättar mer.

Du och två andra anställda tog över för 20 år sen.

Hur resonerade ni då?

Det var kniven på strupen.

Den gamle ägaren berättade att det fanns risk för nedläggning eller försäljning av bolaget.

Vi tvingades att bli egna företagare. Och det är vi inte ledsna för idag.

Vi har lärt oss företagandet den hårda vägen.

Vi siktade inte på att bli miljonärer, det är mer ett livsstilsföretag.

Självklart får vi lön, men vi gör inga stora vinster, vi har inte det som nåt krav heller.

Vi älskar det vi gör. Gravyrerna på lyktorna är hämtade från den samiska spåtrumman.

Det här är tecknet för nåjden, den samiske schamanen.

På den här graverar jag fyra olika samiska gudar.

–Är den samiska kulturen en tillgång för er? –Den är själva grunden i företaget.

En modern design med samisk gravyr.

Det var marknad för ett par dar sen. Hur gick det?

Bra, som vanligt.

–Vad betyder det? –Marknaden är en viktig del av vårt år.

Som samhälle, men framför allt som företag.

En stor del av vår omsättning kommer från marknadsförsäljning.

Nu går vi till nästa rum och tittar på hur vi smider.

Har du tänkt på hur det skulle vara att vara företagare i Stockholm? En helt annorlunda miljö.

Jag har tänkt tanken och det finns fördelar.

Publiken finns där. Hur mycket folk som helst.

Men förutom det finns fördelarna i Jokkmokk.

Det är lättare att påverka tjänstemän på kommunen.

Lättare att anställa människor du känner. Jokkmokk har stora fördelar för företagare.

Vi ser att väldigt många vill lära sig hantverket.

För tio år sen var det inte alls lika vanligt. Men nu får vi många förfrågningar.

Det finns återväxt den dag det behövs.

Jag tror på en framtid för Jokkmokk.

Jokkmokk var spännande så här mitt i vintern.

Vi har åkt skoter och helikopter och till och med nästan spark.

Vi hade faktiskt tur med kylan. För nån vecka sen var det 40 grader kallt.

Nu var det anständigt - tre-fem minus.

Nästa gång vi ses i "Sverige på gång" är det sannolikt lite varmare.

Häng med, "Sverige på gång"! Så heter reportageserien, det vet ni.

Nu pulsar Sverige på gång-gänget fram i ett snöigt Jokkmokk – en gigantisk kommun mitt i Lappland. Jokkmokks marknad är precis över och företagen pustar ut efter en av årets mest intensiva perioder. Den här gången möter vi flera unga företagare, allt från renskötare och hantverkare till några av Sveriges tuffaste helikopterpiloter.

  • Så vinner du budgivningen1:45

    Så vinner du budgivningen

    Har du funderat på att köpa nytt boende? Stina Ollila förklarar några olika taktiker för att gå vinnande (och inte ruinerad) ur budgivningen.

  • Så handlar du smart på Black Friday1:17

    Så handlar du smart på Black Friday

    Black Friday har fått rejält fäste i Sverige. Christina Söderberg, sparekonom på Compricer, tipsar om hur du ska gå tillväga för att lyckas med dina inköp.

  • Laddinfrastrukturen utvecklas på flera håll2:42

    Laddinfrastrukturen utvecklas på flera håll

    Efterfrågan på elbilar väntas fortsätta öka framöver, men hur ser det ut med laddmöjligheter egentligen? Olle Johansson, vd på Power Circle, menar att det blir allt bättre och flera förslag finns för att underlätta elbilsladdning.

  • Så kickstartar du aktiesparandet1:52

    Så kickstartar du aktiesparandet

    Har du funderat på att börja spara i aktier? Tove Zander är vd för Unga Aktiesparare och har några tips som hjälper dig komma i gång. 

  • Tidig julhandel i år1:28

    Tidig julhandel i år

    Bopriserna pressas. Besked om pensionssystemet väntas före jul. Bostadsbyggandet tar fart.

  • 3:31

    "Bopriserna sjunker på alla fronter"

    Valueguard presenterade under tisdagsmorgonen nya HOX-siffror, som visar en nedgång på tre procent sedan förra månaden. Claudia Wörmann, boendeekonom på SBAB, kommenterar.