”Barnspar har mycket med pedagogik att göra”

Nu ska vi prata barnspar–

–med småbarnspappan och författaren Joel Bladh.

I vilken ände ska man börja? Ska man barnspara?

Ja, det tycker jag.

Först och främst får man skaffa barn, kanske.

Men om man har det avklarat–

–så bör man spara lite grand till barnen.

Inte så att man går bet på sin egen sparmöjlighet–

–utan man ska se det som en liten del–

–i ett större familjespar.

Det har väldigt mycket med pedagogik att göra.

Man lär barnen det här med sparande och ränta.

Och ränta på ränta och alltihop.

Lite barnspar ska man absolut försöka få till.

Hur ska man lägga upp sparandet?

Om vi gör det här nu, så ska barnen–

–inte ta del av pengarna när de blir tio eller 15 år–

–utan nån gång i 18-årsåldern och framåt.

Vi har väldigt lång tid på oss att spara.

Då kan man unna sig att ta lite risk med pengarna.

Många tänker nog att barnspar ska vara extremt tryggt.

Man ska inte riskera sina barns pengar–

–och sätter dem på ett bankkonto med 0 % i ränta.

Jag tycker att man ska tänka lite annorlunda–

–och placera pengarna så att de får arbeta.

Jag säger börsen och bolag som genererar lite avkastning.

Ska man spara barnbidraget, eller?

Det är individuellt vad man har för förutsättningar.

Kan man spara hela barnbidraget är det fantastiskt.

Det ger ju en jättestor påse pengar–

–till barnet i framtiden.

Då får man fundera på vad pengarna ska gå till–

–och inte bara: "Varsågod, här får du en hög pengar."

Ska man då spara i sitt eget namn–

–så att man själv kan portionera ut.

Det tycker jag väl egentligen.

Man ska inte tro–

–att ens barn har alltför dåligt omdöme om pengar.

Då har man misslyckats lite som förälder–

–och att fostra dem i vad det här handlar om.

Att föräldrarna har lagt ner mycket möda på–

–att skapa bra förutsättningar för barnet.

Vi har det i vårt eget namn–

–och barnen som förmånstagare–

–om det skulle hända oss nånting.

De är öronmärkta för barnen.

Har barnen ett gemensamt, eller var sitt?

De har var sitt, men egentligen är ett gemensamt bättre–

–som man sen kan dela rättvist mellan dem.

Vi skaffade först ett till det första barnet–

–och sen ett till när vi fick nästa.

Egentligen kvittar det, huvudsaken att du har en strategi–

–för hur pengarna ska delas ut, när, till vad–

–och på vilket sätt. Ska de få lika stor del?

Ska de få vid olika tidpunkter?

Om det blir en stor korrektion på börsen–

–mellan två barns 18-årsdag till exempel.

Har man fler än ett barn bör man fundera lite.

Men kör det på ett gemensamt konto–

–som du själv är "in charge" över–

–och kan portionera ut rättvisa delar av.

Ska man månadsspara eller lägga in allt på en gång?

Jag sa ja direkt. Månadsspar är väldigt bra–

–när man har ett långt tidsperspektiv–

–och kan sprida ut det över tid.

Man pytsar in en liten peng. Hela barnbidraget–

–är mycket pengar. Jag skulle säga ett par hundralappar–

–ger också väldigt mycket pengar.

I min bok står det att 300 kronor på 18 år–

–med en modest antagen förräntning på 7 %–

–som är något i underkant historiskt sett.

Det blir 120 000 kronor bara genom det.

Det räcker till mycket.

Om man tänker att det ska vara till körkort–

–eller att minska ner studielånet eller annat–

–är det en jättebra start på vägen.

Du nämnde att det är viktigt–

–att vara pedagogisk med barnen i sparandet.

Hur kan man vara pedagogisk?

Barnspar är ett sätt att vara det på.

Här handlar det om ålder och mognadsgrad.

Man får ta det i olika steg.

Först ett lekfullt förhållningssätt för att få dem–

–att förstå att det finns nåt som heter pengar.

Ju äldre barnen blir försöker man få med–

–de olika delarna i vad ett sparande är till för–

–och hur det kommer att bli med tiden.

Man försöker få dem att förstå att det kan växa.

Barnspar är en del. Jag tycker att man generellt–

–ska prata om pengar med sina barn.

Vi pratar för lite om pengar generellt i vårt samhälle.

Att få barnen att förstå det här är jätteviktigt–

–för deras framtida väl och ve.

Du tycker att man inte bara ska prata barnspar–

–utan även lite familjespar. Hur tänker du där?

Barnen är ju en del av familjen.

De ska också vara medvetna om–

–att för att kunna göra saker i familjen–

–som får oss att må bra–

–så måste man pytsa in nånting.

Vi gjorde en resa i våras.

Då hade vi ett gemensamt målsparande för resan.

Även barnen var med och bidrog symboliskt.

Men de la pengar i Thailandsburken som vi hade.

Att vara delaktiga är ett bra sätt för dem att förstå–

–att man sparar till nåt specifikt.

Sen kan man prata om hur härligt det är–

–att vara där och vad bra att man sparade pengarna.

Det finns andra exempel...

I dag när jag gick med min son, som också heter Albin–

–hittade vi två pantburkar. Han blev överlycklig–

–för jag har fått honom att förstå att det också är pengar.

Det blev två kronor extra till spargrisen.

Är det nåt mer du vill skicka med tittarna.

Känn inte att du måste spara stora pengar–

–en liten summa ger mycket på 18 år.

Kom igång, gör det så enkelt som möjligt–

–automatisera gärna. Det gör vi.

Allt placeras automatiskt i fonder. Svårare är det inte.

Tack, Joel.

Att spara till barnen är inte bara ett sätt att ge barnen ett sparkapital, det är även ett sätt att lära barnen om pengars värde. Det menar författaren Joel Bladh.

”Barnspar har också mycket med pedagogik att göra, att lära barnen om sparande, ränta och ränta på ränta”, säger Joel Bladh.

Joel Bladh förespråkar ett sparande i aktier och fonder och att sparandet sker i föräldrarnas namn men med barnen som förmånstagare. Och sparandet ska helst ske månadsvis. Någon eller några hundralappar ger mycket pengar i slutändan.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier