Det här är EFN:s studio i Malmö.
Vi ska prata om dansk-svenskt samarbete.
Eller snarare bristen på det.
Välkommen, Keld Broksø.
Du är ekonomijournalist och författare–
–hemmahörande i Köpenhamn–
–och mångårig medarbetare på Rapidus.
Du bevakar Köpenhamnsområdet.
EFN och Rapidus har inlett
ett journalistiskt samarbete–
–vilket gör att Rapidusmedarbetare
dyker upp här i studion regelbundet.
Det är väldigt kul. Det kan man se mer om
på Rapidus.se och EFN.se.
Tillbaka till det dansk-svenska samarbetet.
Du skrev nyligen på Rapidus
att det är kris i samarbetet.
Det är inte första gången
jag har skrivit det.
–Du har bevakat det här länge.
–Ja, i snart 20 år.
Myntet har två sidor.
Rapidus har följt näringslivet
under många år.
Vi har nog skrivit 1000 artiklar
om verksamheter–
–som investerar och rekryterar
över gränsen–
–och sitter i varandras styrelser osv.
Det är jättebra.
Den andra sidan av myntet är att även
om näringslivet är "first movers"–
–så tar det lång tid
att få det att fungera.
Just nu syns en hel del tecken på det.
För tio dagar sen skrev Dansk erhvervs,
en stor arbetsgivarorganisation–
–direktör Brian Mikkelsen,
före detta näringsminister...
–Motsvarigheten till Svenskt näringsliv.
–Sydsvenska industri och handelskammarens...
...Stephan Müchler skrev en krönika om–
–att höja ambitionerna
i Öresundsregionen igen.
Vi skulle återuppfinna Öresundsregionen
och få en version 2.0.
Det är just det som behövs
för en rad parametrar.
Varför har man misslyckats?
Vad är det som saknas?
Om man ser tillbaka
över de senaste 20 åren–
–så har 14 stycken ambitiösa initiativ
runnit ut i sanden.
Allvarligast, som jag ser det, var–
–att vi aldrig fick Öresundsuniversitetet
att fungera.
Det fanns i 15 år från 1997 till 2012.
Det flög aldrig och sen la man ner det.
Ja. Det satsades aldrig tillräckligt
med resurser på att få det att fungera.
Ekonomin handlade om vem som skulle få
en bit av kakan och vem som inte skulle.
Ingen politiker satte ner foten
och sa att nu ska ni göra så här.
På Öresundsuniversitetet
bedrevs nåt som var avgörande–
–nämligen Öresunds Science Region.
Öresunds Science Region bestod
av flera delorganisationer–
Öresund Food Network,
Öresund IT, Öresund Nano–
–Öresund Diginet,
som hade med spelindustrin att göra...
Det är en miljardindustri både
i Malmö och Köpenhamn.
De hade skapat det som vetenskapligt
kallas Triple Helix-modellen.
Helt kort innebär det
att man har en trekant–
–med myndigheter, näringslivet
och utbildningsinstitutioner i hörnen.
Det var en kraftig förankring
av Öresundssamarbetet.
Det är helt borta och ingen
har försökt att återinföra det.
Vad ligger bakom?
Är det brist på politiskt ledarskap?
Det är brist på politiskt ledarskap–
–och brist på folklig förankring.
När man tittar
på det politiska ledarskapet–
–så är det rikspolitikerna
som så att säga bär byxorna–
–när det handlar om Öresundssamarbetet.
Tyvärr finns inte de politikerna–
–med i Greater Copenhagen,
med fyra regioner och 85 kommuner.
Varför gör de inte det?
Låt mig ge ett litet exempel:
Det finns två kommande fasta förbindelser
över Öresund:
HH-förbindelsen
mellan Helsingör och Helsingborg–
–och Öresundstunnelbanan.
Man är nog väldigt naiv om man tror
att vi ska få båda två bara så här.
Det får vi inte. Det betyder
att man måste prioritera.
Men politikerna slår knut på sig själva
när du frågar dem vad som är viktigast.
Säger man Öresundstunnelbana
blir de sura i Helsingör-Helsingborg–
–och säger man HH-förbindelse
blir de sura nere i Köpenhamn.
–Nån på högre nivå behöver sätta ner foten.
–Absolut.
Det råder konsensuskultur kring Öresund.
Jag har varit på otaliga möten
om Öresundsbron med Öresundskommittén–
–och med Greater Copenhagen.
När nån säger nåt klokt om samarbetet–
–klappar allihop,
men sen sker det ingenting.
Konsensuskultur är skadlig
för man når inte fram till problemet–
–där barriärerna finns och vågar inte ta
beslut som kanske inte är så populära.
Du nämnde i din Rapiduskrönika
att man har sjösatt–
–en ny kommunikationsstrategi
i Greater Copenhagen.
Du är inte så hoppfull vad det gäller den.
En ny kommunikationsstrategi är ett nödrop.
Greater Copenhagen har funnits i fyra år.
De borde ha börjat med
att utarbeta en strategi.
Nu fyra år efter start ger man
en konsultbyrå som heter Operate–
–en halv miljon svenska kronor.
Problemet är att om man har
en organisation som inte fungerar–
–kan man lägga 10 miljoner kronor
på en kommunikationsstrategi–
–den kommer ändå inte att fungera.
I kommunikationsbranschen har man mantrat:
Om man inte kan förklara nåt,
kan man heller inte försvara det.
Det finns tecken
som tyder på kris runt det här.
Man har haft fyra sekretariatschefer
på fyra år.
–Den senaste avgick...
–En chefskarusell, alltså?
Nu är det en tillförordnad,
men man har ännu inte hittat nån fast–
–trots att det var i september
den senaste slutade.
Om man frågar dem direkt
skulle de säga nåt annat–
–men för mig är det ett tydligt tecken på
att man gjort helt fel.
Om man ska ha en sekretariatschef
så ska vederbörande kunna uttala sig–
–å Öresundsregionen vägnar.
Vi behöver en Mr eller Mrs Öresund...
–...som är snabb...
–...och som kan fronta organisationen.
Ja, och som kan tala om vilken politik
som förs och vad som prioriteras.
Det saknas just nu. Nu ska det först igenom
ett politiskt sekretariat–
–där politikerna tillfrågas
om de har nån annan uppfattning.
Det gör att förslaget urvattnas.
Inom en verksamhet måste man
låsa fast direktören–
–och låter styrelsen uttala sig.
Vem är det som låser fast...?
Vad är det för krafter som gör–
–att sekretariatschefen
för Greater Copenhagen inte kan tala fritt?
Det är politikerna som låser fast dem.
De vill gärna uttala sig
annars blir de inte valda.
Men problemet är
att politikerna just nu...
Frank Jensen,
Köpenhamns överborgmästare–
–lägger en procent av sin tid,
han ska styra hela Köpenhamn–
–på Öresundsregionen.
Det är ju ingenting.
Om man nu hade en direktör, jag säger
direktör istället för sekretariatschef–
–som kunde ställa upp
och vara tydlig med vad det är man vill...
Problemet är att samarbetet just nu
saknar folklig förankring.
Men, slutligen, om vi vänder på det...
Du sa att det finns olika sidor av myntet.
Det är mycket danskar i Malmö nu.
Köpenhamn kanske klarar sig
utan svenskarna.
Spelar det så stor roll?
Det kanske rullar på ändå.
Det spelar en jättestor roll.
Ända sen vi börjar tala
om Öresundsregionen–
–gjordes analyser,
nu har man analyserat en gång till.
Man säger att Öresundsregionen
är fantastisk. Det är den fortfarande.
Och det för att om det gjordes ordentligt
skulle 1+1=3.
Vi skulle kunna tjäna miljarder på
en välfungerande Öresundsregion.
Får jag ge ett exempel på
hur man gjorde förr–
–vilket är det bästa som har skett?
Då fanns nåt som hette Öresundskommittén–
–som frågade näringslivet
vad de hade för problem.
Det resulterade i en broschyr
som hette "33 utmaningar".
Jag gjorde en liten undersökning.
Det visade sig
att 19 av de 33 problemen var lösta.
Vem hade löst dem?
Jo, näringslivet.
Det handlade om post- och bankavgifter
och såna saker–
–som var lätt att ta tag i.
Men sen kom de stora utmaningarna.
När man har två olika system
som inte pratar med varandra–
–blir det problem för näringslivet.
Kort, nu är det gränskontroller
på den danska sidan.
Tidigare var det på den svenska.
Vad betyder det?
När jag skulle åka hit för att träffa dig
tog det en kvart att komma igenom.
Om jag var pendlare skulle det vara
en halvtimme om dagen. 2,5 timmar i veckan.
Det blir 125 timmar om året.
Det är rätt mycket produktivitet
som går förlorad.
Men det som är ännu värre
är att det ger en förfärlig signal–
–till Öresundssamarbetet
som väldigt många vill ha.
Det värsta är att mycket av det
kunde man förutse...
Danmark har börjat med kontroller
för att det har varit bombningar i Malmö.
Nu har det kommit till Köpenhamn.
Nu ska polisen ta tag i det.
Det var lätt att förutse. Om man hade
skapat ett starkare polissamarbete–
–innan det hände,
så hade vi kanske sluppit gränskontroller.
Stort tack, Keld Broksø,
för att du kom till EFN i Malmö.