Det här är EFN:s studio i Malmö.

Vi ska prata om dansk-svenskt samarbete.

Eller snarare bristen på det.

Välkommen, Keld Broksø.

Du är ekonomijournalist och författare–

–hemmahörande i Köpenhamn–

–och mångårig medarbetare på Rapidus.

Du bevakar Köpenhamnsområdet.

EFN och Rapidus har inlett ett journalistiskt samarbete–

–vilket gör att Rapidusmedarbetare dyker upp här i studion regelbundet.

Det är väldigt kul. Det kan man se mer om på Rapidus.se och EFN.se.

Tillbaka till det dansk-svenska samarbetet.

Du skrev nyligen på Rapidus att det är kris i samarbetet.

Det är inte första gången jag har skrivit det.

–Du har bevakat det här länge. –Ja, i snart 20 år.

Myntet har två sidor.

Rapidus har följt näringslivet under många år.

Vi har nog skrivit 1000 artiklar om verksamheter–

–som investerar och rekryterar över gränsen–

–och sitter i varandras styrelser osv.

Det är jättebra.

Den andra sidan av myntet är att även om näringslivet är "first movers"–

–så tar det lång tid att få det att fungera.

Just nu syns en hel del tecken på det.

För tio dagar sen skrev Dansk erhvervs, en stor arbetsgivarorganisation–

–direktör Brian Mikkelsen, före detta näringsminister...

–Motsvarigheten till Svenskt näringsliv. –Sydsvenska industri och handelskammarens...

...Stephan Müchler skrev en krönika om–

–att höja ambitionerna i Öresundsregionen igen.

Vi skulle återuppfinna Öresundsregionen och få en version 2.0.

Det är just det som behövs för en rad parametrar.

Varför har man misslyckats? Vad är det som saknas?

Om man ser tillbaka över de senaste 20 åren–

–så har 14 stycken ambitiösa initiativ runnit ut i sanden.

Allvarligast, som jag ser det, var–

–att vi aldrig fick Öresundsuniversitetet att fungera.

Det fanns i 15 år från 1997 till 2012.

Det flög aldrig och sen la man ner det.

Ja. Det satsades aldrig tillräckligt med resurser på att få det att fungera.

Ekonomin handlade om vem som skulle få en bit av kakan och vem som inte skulle.

Ingen politiker satte ner foten och sa att nu ska ni göra så här.

På Öresundsuniversitetet bedrevs nåt som var avgörande–

–nämligen Öresunds Science Region.

Öresunds Science Region bestod av flera delorganisationer–

Öresund Food Network, Öresund IT, Öresund Nano–

–Öresund Diginet, som hade med spelindustrin att göra...

Det är en miljardindustri både i Malmö och Köpenhamn.

De hade skapat det som vetenskapligt kallas Triple Helix-modellen.

Helt kort innebär det att man har en trekant–

–med myndigheter, näringslivet och utbildningsinstitutioner i hörnen.

Det var en kraftig förankring av Öresundssamarbetet.

Det är helt borta och ingen har försökt att återinföra det.

Vad ligger bakom? Är det brist på politiskt ledarskap?

Det är brist på politiskt ledarskap–

–och brist på folklig förankring.

När man tittar på det politiska ledarskapet–

–så är det rikspolitikerna som så att säga bär byxorna–

–när det handlar om Öresundssamarbetet. Tyvärr finns inte de politikerna–

–med i Greater Copenhagen, med fyra regioner och 85 kommuner.

Varför gör de inte det? Låt mig ge ett litet exempel:

Det finns två kommande fasta förbindelser över Öresund:

HH-förbindelsen mellan Helsingör och Helsingborg–

–och Öresundstunnelbanan.

Man är nog väldigt naiv om man tror att vi ska få båda två bara så här.

Det får vi inte. Det betyder att man måste prioritera.

Men politikerna slår knut på sig själva när du frågar dem vad som är viktigast.

Säger man Öresundstunnelbana blir de sura i Helsingör-Helsingborg–

–och säger man HH-förbindelse blir de sura nere i Köpenhamn.

–Nån på högre nivå behöver sätta ner foten. –Absolut.

Det råder konsensuskultur kring Öresund.

Jag har varit på otaliga möten om Öresundsbron med Öresundskommittén–

–och med Greater Copenhagen. När nån säger nåt klokt om samarbetet–

–klappar allihop, men sen sker det ingenting.

Konsensuskultur är skadlig för man når inte fram till problemet–

–där barriärerna finns och vågar inte ta beslut som kanske inte är så populära.

Du nämnde i din Rapiduskrönika att man har sjösatt–

–en ny kommunikationsstrategi i Greater Copenhagen.

Du är inte så hoppfull vad det gäller den.

En ny kommunikationsstrategi är ett nödrop.

Greater Copenhagen har funnits i fyra år.

De borde ha börjat med att utarbeta en strategi.

Nu fyra år efter start ger man en konsultbyrå som heter Operate–

–en halv miljon svenska kronor.

Problemet är att om man har en organisation som inte fungerar–

–kan man lägga 10 miljoner kronor på en kommunikationsstrategi–

–den kommer ändå inte att fungera. I kommunikationsbranschen har man mantrat:

Om man inte kan förklara nåt, kan man heller inte försvara det.

Det finns tecken som tyder på kris runt det här.

Man har haft fyra sekretariatschefer på fyra år.

–Den senaste avgick... –En chefskarusell, alltså?

Nu är det en tillförordnad, men man har ännu inte hittat nån fast–

–trots att det var i september den senaste slutade.

Om man frågar dem direkt skulle de säga nåt annat–

–men för mig är det ett tydligt tecken på att man gjort helt fel.

Om man ska ha en sekretariatschef så ska vederbörande kunna uttala sig–

–å Öresundsregionen vägnar. Vi behöver en Mr eller Mrs Öresund...

–...som är snabb... –...och som kan fronta organisationen.

Ja, och som kan tala om vilken politik som förs och vad som prioriteras.

Det saknas just nu. Nu ska det först igenom ett politiskt sekretariat–

–där politikerna tillfrågas om de har nån annan uppfattning.

Det gör att förslaget urvattnas.

Inom en verksamhet måste man låsa fast direktören–

–och låter styrelsen uttala sig.

Vem är det som låser fast...? Vad är det för krafter som gör–

–att sekretariatschefen för Greater Copenhagen inte kan tala fritt?

Det är politikerna som låser fast dem.

De vill gärna uttala sig annars blir de inte valda.

Men problemet är att politikerna just nu...

Frank Jensen, Köpenhamns överborgmästare–

–lägger en procent av sin tid, han ska styra hela Köpenhamn–

–på Öresundsregionen. Det är ju ingenting.

Om man nu hade en direktör, jag säger direktör istället för sekretariatschef–

–som kunde ställa upp och vara tydlig med vad det är man vill...

Problemet är att samarbetet just nu saknar folklig förankring.

Men, slutligen, om vi vänder på det...

Du sa att det finns olika sidor av myntet.

Det är mycket danskar i Malmö nu.

Köpenhamn kanske klarar sig utan svenskarna.

Spelar det så stor roll? Det kanske rullar på ändå.

Det spelar en jättestor roll.

Ända sen vi börjar tala om Öresundsregionen–

–gjordes analyser, nu har man analyserat en gång till.

Man säger att Öresundsregionen är fantastisk. Det är den fortfarande.

Och det för att om det gjordes ordentligt skulle 1+1=3.

Vi skulle kunna tjäna miljarder på en välfungerande Öresundsregion.

Får jag ge ett exempel på hur man gjorde förr–

–vilket är det bästa som har skett?

Då fanns nåt som hette Öresundskommittén–

–som frågade näringslivet vad de hade för problem.

Det resulterade i en broschyr som hette "33 utmaningar".

Jag gjorde en liten undersökning.

Det visade sig att 19 av de 33 problemen var lösta.

Vem hade löst dem? Jo, näringslivet.

Det handlade om post- och bankavgifter och såna saker–

–som var lätt att ta tag i. Men sen kom de stora utmaningarna.

När man har två olika system som inte pratar med varandra–

–blir det problem för näringslivet.

Kort, nu är det gränskontroller på den danska sidan.

Tidigare var det på den svenska. Vad betyder det?

När jag skulle åka hit för att träffa dig tog det en kvart att komma igenom.

Om jag var pendlare skulle det vara en halvtimme om dagen. 2,5 timmar i veckan.

Det blir 125 timmar om året.

Det är rätt mycket produktivitet som går förlorad.

Men det som är ännu värre är att det ger en förfärlig signal–

–till Öresundssamarbetet som väldigt många vill ha.

Det värsta är att mycket av det kunde man förutse...

Danmark har börjat med kontroller för att det har varit bombningar i Malmö.

Nu har det kommit till Köpenhamn. Nu ska polisen ta tag i det.

Det var lätt att förutse. Om man hade skapat ett starkare polissamarbete–

–innan det hände, så hade vi kanske sluppit gränskontroller.

Stort tack, Keld Broksø, för att du kom till EFN i Malmö.