Utan staten inga entreprenörer

I många länder hörs samma visa. "Vi har utmärkt forskning"-

-"men kommersialiseringen haltar."

"Vi går bet på det som hände i Silicon Valley, syftande på riskkapitalet som pumpades in där."

Fast det stämmer inte... Det riskkapitalet i Silicon Valley gjorde-

-var att surfa på vågen av offentliga investeringar och då talar vi inte bara om grundvetenskap.

Vi lever i en tid då vi dyrkar idén om entreprenören.

Vi tänker oss ofta ett ensamt geni sittande i en källare–

–som kommer på fantastiska idéer–

–som skapar fantastiska företag som förändrar ekonomin–

–och världen.

Tänk om innovation inte sker på det sättet...?

Tänk om det har lika mycket att göra med staten...?

Det är en stor poäng–

–i professor Mariana Mazzacutos forskning.

Henne ska vi träffa nu.

När vi tänker på innovation ser de flesta för sig en ensam man–

–som sitter iförd munkjacka i en källare nånstans som kommer på helt lysande idéer–

–som kommer att förändra hela världen och göra honom till miljardär.

Varför är denna stereotyp så vilseledande?

Historiskt sett så är bilden falsk.

Om man tittar på alla riktigt stora uppfinningar–

–alltså sådana som faktiskt har förändrat–

–hur ekonomier världen över har arbetat och hur produktion, distribution–

–och rent av hur konsumtionen påverkas.

Då har det varit betydande innovationer och det skulle vara omöjligt att förstå evolutionen–

–oavsett om vi pratar om internet, bioteknik, nanoteknik eller framtidens gröna teknologi–

–om vi inte förstår systemet kring dessa områden.

Systemet i sig har en stor komponent som vi helt enkelt inte pratar om - nämligen staten.

Varför är stereotypen så lockande...?

Alla vill vi se denna Oppfinnar-Jocke.

Det finns en vanföreställning kring vilka som bygger upp dessa förmögenheter.

Ett av problemet är att man har en så skev uppfattning kring–

–skapandet av förmögenheter och bolagen som äger dem.

Det berättigar vissa krav kring skatter.

Det är lönlöst att kräva av staten–

–att man ska höja bolagsskatten–

–när skatten som betalas till staten ändå kvittar.

Staten bollar egentligen bara runt dokument–

–och anslår medel till utbildning och forskning.

Det verkliga risktagandet sker på privat nivå.

När jag säger att det historiskt sett är fel menar jag att om man tittar på de investeringar–

–som gjordes i teknikföretag som bidrog till att våra smarta produkter, som Iphone–

–är just smarta och inte korkade–

–så krävdes privata investeringar i grundskedet när risknivån var väldigt hög.

De var flera aktörer som bidrog till:

Internet, GPS, Touch Screen och Siri.

Utan dessa funktioner hade våra smarta produkter varit korkade produkter–

–och de fick alla statliga medel.

Så staten formar och medverkar till framväxten av marknader, precis som de ska...?

Ja...om vi vill ha innovationsledd tillväxt.

Vill man ha en annan typ av tillväxt–

–kanske man inte ska göra det.

Tillväxten i Storbritannien styrs inte av innovationer.

Den styrs inte ens av investeringar. Det privata skuldberget driver tillväxten.

Tror du att innovatörerna i Silicon Valley är medvetna om behovet av statliga pengar?

Elon Musk får höga statliga anslag–

–men framställs som en ensam hjälte bärande kapitalismens fana.

Om vi ska vara nogräknade så fick Elon Musk 5 miljarder av amerikanska staten–

–i form av rena anslag och investeringar.

Det är viktigt att påpeka.

Anslagen kommer allt för mycket i fokus.

Anslag bidrar till en parasitrelation–

–mellan staten och näringslivet.

Staten har ju gjort direktinvesteringar.

-Vad menar du med parasitrelation? -Saker och ting sker utan statliga anslag.

Statens roll är att få näringslivet att investera inom såna områden som de normalt inte gör.

Tittar man på direktinvesteringar i bioteknik, nanoteknik och internet–

–så var det direktinvesteringar från staten vilket väckte näringslivets intresse–

–gällande var framtida tillväxtområden fanns.

Ta Elon Musk och bilen Tesla S.

Många av bilarna såldes i Norge, runt 30%.

Det är intressant att se hur de drog nytta både av efterfrågan i Skandinavien–

–och anslagen från amerikanska staten.

-Det var både Onkel Sam och Onkel...vad säger ni här? -Olav!

Det garanterades ett lån på 465 miljoner dollar–

–från amerikanska staten för framtagandet av Tesla S.

Det är snäppet mindre än vad Solyndra fick.

Solyndra var ett solcellsföretag som gick i konkurs.

Allmänheten är varse om Solyndra på grund av konkursen. Det blev ett skolexempel på att staten är så korkad.

Den ska inte ge sig in i storfinansen. "Håll er till mindre företag och utbildning"-

-"och låt näringslivet sköta sitt."

Men sanningen är dock att för varje internet finns ett stort antal misslyckade projekt.

Och visst, investeringen i Tesla var bra–

–men den matchas oundvikligen av den i Solyndra.

Vi ska titta på hela portföljen av investeringar.

I stället för att bara titta på det som gick snett ska vi titta på framgångarna...

Staten klandras för misstagen–

–men Elon Musk hyllas för sin framgång.

Det här gäller även vinsterna.

Staten får stå för risken och näringslivet tar hem belöningen.

Skattebetalarna fick betala för Solyndra men det är inte säkert att Tesla ger nån återbäring.

Vinster kunde åter hamna i statskassan–

–om USA hade haft kvar sitt forna skattesystem.

Folk tenderar att glömma att under Eisenhower–

–som var president när NASA och DARPA grundades–

–så var marginalskatten över 90%.

Betänk att han var republikan, general och president! Det var en helt annan era.

Jag menar inte att vi ska återgå till den eran men vi måste tänka mer kreativt i framtiden–

–gällande statligt risktagande och intäkter.

Det kan göras på många sätt. Det mest självklara för mig är att försäkra sig om–

–att företags som gagnas av statliga investeringar–

–även återinvesterar vinsterna i innovationer, produktion–

–och vidareutbildning av arbetsstyrkan.

I stället märker vi av extrem finansialisering–

–inom läkemedels-, energi- och It-företag.

De lägger allt större del av sina vinster–

–på aktieköp, för att driva upp kursen–

–och höga arvoden till ledningen.

Det här är ganska nytt. Steve Jobs, exempelvis återinvesterade nästan hela Apples vinst–

–bland annat på design.

Under Steve Jobs ledning funkade Apple rätt bra.

Däremot i dag, under Tim Cooks ledning lägger man hundratals miljarder på återköp av aktier.

Det lär hämma Apples framtida innovationer.

Det är just problemet med återinvesteringar.

Ett företag som har gagnats så mycket av statliga investeringar, borde känna–

–ett större tryck på att pumpa in pengar i den "riktiga ekonomin".

Det här gäller särskilt läkemedelsbolagen.

Varje år bidrar staten med 30 miljarder dollar–

–men ändå får skattebetalarna betala ännu en gång–

–genom de priser som de själva rättfärdigar.

Det måste ju ändå betraktas som märkligt.

Det borde ställas villkor–

–när staten bidrar med enorma anslag till olika mediciner.

Priset på medicinen borde återspeglas där så att skattebetalaren inte betalar dubbelt.

Skattebetalarna i Skandinavien betalar ju också två gånger via välfärdsstaten.

Här i Sverige är vi stolta över våra innovationer och i Stockholm har fem företag–

–värderade till över en miljard dollar styck, grundats inom loppet av bara några år.

Är det nåt särskilt med Skandinavien som är särskilt innovationsfrämjande?

Ett område där Skandinavien verkligen har varit innovativt–

–utan att det har uppmärksammats nog är bolagsstyrning–

–där vi använder begrepp som andelsägare i stället för aktieägare–

–när vi talar om bolagets ledning.

Det är ett väldigt intressant sätt att locka till sig olika typer av aktörer–

–i genererandet av förmögenheter.

Nu är det inte bara långivare och entreprenörer - nu finns det flera viktiga aktörer.

Att ha en ledningsform av bolaget–

–där fackföreningarna, staten och näringslivet samarbetar vid förhandlingar–

–tror jag är väldigt innovativt.

Olika aktörer bidrar till genererandet av kapital.

I USA arbetar man mer enligt anglosaxiska modeller i ekonomin–

–vilket är problematiskt.

När aktieägarna tittar på avkastningen använder man sig fortfarande av parametrar som man gjorde förr–

–men det återspeglar inte var pengarna genereras.

Jag anser att övriga Europa har mycket att lära av den skandinaviska modellen–

–särskilt i dag när konkurrensen är så global.

Jag tror faktiskt att Kina kommer att ta täten.

De drar inte ner på investeringarna.

Tror du att de tar över artificiell intelligens som de ju investerar tungt i?

De är redo att ta över inom telekom, där är Kina världsledande.

De kommer helt klart att ta över inom miljöområdet–

–särskilt nu när Trump är ute efter organen som finansierar miljöfrågor.

Artificiell intelligens finns ju redan.

Frågan är snarare vad som ska komma efter artificiell intelligens.

Kina är duktiga på att agera inom flera sektorer och mellan sektorer.

De satsar inte pengar på en specifik sektor.

Exempelvis är städerna så förorenade–

–så att det i sig är en utmanande uppgift att försöka förändra det.

Man har en massa olika lösningar och det görs mängder med experiment–

–bland annat inom energivänlig teknologi.

Då talar vi inte bara om återanvändbar energi.

Man satsar på ett grönt och miljövänligt tillvägagångsätt för tillväxt på alla plan.

Man investerar i problemområden, alltså?

Även Tysklands förhållningssätt har varit väldigt intressant–

–gällande deras policy för energiförsäljning.

Den kom till efter tiotals år av påtryckningar från miljörörelsen.

Man beslöt att sluta med kärnkraft.

Ja, och även stålsektorn som anses ganska trist i de flesta länder–

–har gjort en total modernisering.

Stålsektorn i Tyskland, i samarbete med energisektorn, går allt mer över till återanvändning.

–Så är inte fallet i Storbritannien. –Om nu allt det här stämmer...

...kan man ju undra varför det finns så många misslyckade Silicon Valley-kopior världen över.

Politiker som säger: "Jag vill ha mitt eget Silicon Valley där! Snälla, bygg det!"

De misslyckas och kvar finns bara skulder... Varför misslyckas staten så ofta?

Därför att de inte har lärt sig av läxan.

I alltför många länder hör man samma visa:

"Vi har forskning på toppnivå, det är försäljningen som inte vill sig."

"Upplägget var visst inte som i Silicon Valley?!" Där sköt man till riskkapital.

I Silicon Valley kunde riskkapitalisterna åka snålskjuts på statens investeringar–

–och då var det inte bara grundforskning.

Varför har inte Europa ett Silicon Valley?

Det beror på två orsaker.

Den ena är att under de senaste typ 15 åren–

–har vi oroat oss mer för statsskulder än för privata skulder.

Man har missat att det krävs strategiska offentliga investeringar.

I de fall man gjort offentliga investeringar måste man ha ett bättre fokus.

Slutligen så har inte Europa de tålamod som krävs för långsiktiga investeringar.

Vissa länder har det via sina statsägda banker. Tyskland har ju den statliga banken KFW.

Statliga banker är inget måste bara man har ett likvärdigt alternativ.

Israel har en statlig riskkapitalfond och USA har SBIR-programmet.

Det är ungefär som statligt riskkapital.

Vi har olika delar, men inte hela systemet.

Vissa länder går ju bra, ingen kan väl påstå att Tyskland har gått dåligt.

Samma sak gäller Danmark.

Danmark är den största leverantören av högteknologiska tjänster till Kinas gröna ekonomi.

Kina satsar 1 700 miljarder på grön ekonomi.

Att ett litet land som Danmark kan serva Kina–

–med högteknologi är väl bara hur coolt som helst.

I Europa finns en rörelse gällande att beskatta teknikföretagen högre.

Kan det bidra till att räta ut obalansen där staten får ta alla risker–

–och teknikföretagen kammar hem all vinst?

Jag tror helt klart att det behövs en skattereform.

Skatt ska inte vara defensiv, den ska vara offensiv.

Skatt ska vara ett medel för att forma marknader–

–just därför att statliga investeringar är så viktiga när det gäller att skapa förmögenheter.

Förordningar är bara en del kring diskussionerna kring hur förmögenheterna ska återdistribueras.

Det här är ett helt annat synsätt på skatter - att man ska få en del av kakan.

Tack så mycket för intervjun.

Jag tycker att glappet är intressant–

–mellan drömmen om start-up-succén.

Många unga vill bli entreprenörer och förändra världen–

–i enlighet med bilden av den ensamma innovatören–

–och skillnaden av den bild som professorn just gav–

–gällande hur innovation verkligen sker.

Det krävs ofta långsiktiga investeringar från staten–

–som tar en stor del av risken–

–och får ganska lite av uppsidan.

Vi lever i en tid då vi dyrkar entreprenören. Men vem är entreprenören egentligen? Och hur funkar det med innovation egentligen?

Vi tänker oss ofta entreprenören ett ensamt geni i en källare iklädd luvtröja som knäcker fantastiska idéer som sedermera förändrar ekonomin och världen.

Men tänk om detta inte stämmer? Tänk om innovation har minst lika mycket med staten att göra? Det är en stor poäng i ekonomiprofessorn Mariana Mazzucatos forskning. Katrine Marçal har träffat henne.

”Bilden av entreprenören är historiskt falsk”, säger Mariana Mazzucato.

”Utan statlig finansiering skulle alla smarta produkter vara dumma produkter”, fortsätter hon.

Riskkapitalister får ofta ta åt sig all heder för lyckade entreprenörssagor när de i själva verket bara surfar på vågen av statligt stöd hävdar Mazzucato.

Den hyllade entreprenören Elon Musk fick till exempel fem miljarder dollar i stöd från den amerikanska staten.

Och stöd går både till producenter och konsumenter. Tesla fick till exempel produktionsstöd i USA och konsumenterna i Norge, där elbilen sålt stort, fick stöd för att köpa bilen.

Lyckosamma entreprenörer borde ge tillbaka till skattebetalarna och inte bara till sig själva och aktieägarna menar professor Mazzucato.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -0.5%
NASDAQ-100 0.6%
NASDAQ Composite 0.5%

Vinnare & förlorare

THQ Nordic 2.4%
ÅF 2.1%
NetEnt 1.5%
Boliden -2.1%
Swedish Orphan Biovi… -2.3%
JM -3.9%
Uppdaterad tis 11:56
Fördröjning 15 min