Ulrica Hydman Vallien: Glaskonstnär och daytrader

Hon är en av Sveriges internationellt mest kända konstnärer med en egen omisskännlig stil.

Min stil är väl...

Den är som den är, för att jag gör vad jag vill.

Jag har varit trogen det jag vill göra.

Hennes glas och vaser har sålts för hundratals miljoner kronor och finns i hem över hela världen.

Hon har designat allt från mobiltelefoner till Boeingplan.

Men hon är också en driven entreprenör och passionerad "daytrader" på börsen.

David Lagercrantz träffar Ulrica Hydman–Vallien–

–och talar om ormar, tulpaner, business, konstnärskap, tragedier och drivkrafter.

Välkommen hit, Ulrica. Vilken ära att ha dig här.

Jag har följt dig under alla år och sett den omisskännliga stilen, känslan av att det är du.

Det finns tulpaner, vargar och ansikten, men det finns också ormar...

Trots att konsten känns så varm finns det ormar.

Vet du varför? Nej.

När jag var fyra år bodde vi i Österskär, utanför Stockholm. Tomten var stenig och grenig.

Där satte jag mig i ett snokbo när jag var fyra år.

Jag satt och lekte med ungarna som kom ur vita, små ägg.

Min mamma kom ut och gallskrek när hon såg mig.

Jag förstod inte varför hon skrek.

Jag har alltid gillat ormar.

Det är någon slags "urhändelse"...

Ja. Och sen har jag använt min förkärlek för ormar...

Vi har haft en stor kungspyton i sex år.

Min son gillar också ormar.

Sen har jag använt ormen både som en skräckupplevelse och något positivt.

Man får en varm känsla av dina ormar.

När du började teckna ormar...

...visste du så att det kom från "urhändelsen" när du var liten.

Jag tror det. Ingen annan tyckte att de var fina.

Jag har gjort ormar i glas som ringlar och ligger på bordet.

Om man gör en upplaga på ett par tusen finns det lika många människor som gillar ormarna.

Visste du strax efter "ormeuforin" att du ville bli konstnär? Kom den känslan tidigt?

Jag längtade efter att starta processer och idéer.

Jag ville bli trädgårdsmästare när jag var riktigt liten. Jag sådde frön som kom upp.

Sen brydde jag mig inte om skörden. Jag ville se det växa.

Det var affärskvinnan Ulrica.

Där kom också tulpanen in, som jag använt mig mycket av.

En kusin som jag beundrade var duktig konstnär och uppmuntrade mig.

Och min pojkvän tyckte att jag var bra på att rita.

Och en lärare köpte en teckning dessutom.

Jag gick i den första enhetsskolan som kom i Åkersberga.

Där fanns en teckningslärare som köpte min första tavla som var riktigt bra.

Den har han fortfarande hemma. Det var uppmuntrande.

Du är äldst av fyra syskon, storasyster.

En besvärlig storasyster.

Jag var en "pojkflicka" när jag var liten. Spelade ishockey med killarna...

Jag gillade inte att ha så många ungar i huset och sa: Jag ska aldrig ha egna barn.

Men när jag blev 27 ville jag plötsligt gärna ha egna barn.

1968 fick du...

1968 förlorade du ett barn.

Ja, vi förlorade ett barn i en olycka.

Han gick ut på isen och drunknade.

Det är ett trauma som jag försöker förtränga.

Han var bara 16 månader.

Barnflickan skulle passa honom...

Det var tragiskt, men...

Det bästa var att jag blev lycklig igen.

För vi fick en Markus, vi hade en Hampus...

Det blev en så gullig och söt son.

När Mattias råkade ut för olyckan, satt Hampus som var två år...

Jag grät och skrek... Då sa Hampus: "Men mamma, du har ju mig."

–Du träffade din man på Konstfack, eller hur? –Just det.

Vi har varit gifta i 50 år. Vi gifte oss efter ganska många år.

När vi flyttade till Småland kände vi trycket av att inte vara ogifta.

Vi blev pikade för det.

Din man är Bertil Vallien, en oerhört känd och framgångsrik konstnär.

Vi gifte oss hastigt och lustigt.

Vi har aldrig firat vår bröllopsdag. Aldrig nånsin.

Det är ganska konstigt. Egentligen tvingades vi till att gifta oss, men vi har varit väldigt lyckliga.

Förra året var det 50 år.

När ni precis hade träffats på Konstfack, så dyker gamla kungen upp.

Nu vet jag inte...

Jag läste att kungen dök upp en dag och köpte ditt verk.

Det var på Konstfacks avslutningsutställning.

Då stod han...

Det var på avslutningen och han stod och tittade på Bertils skål–

–och frågade hur mycket den kostade.

Den kostade 200 kronor. Det var 1961.

"Det var mycket det", sa kungen. "Men jag vill köpa den där också", fröken. Vad kostar den?"

"50 kronor", sa jag. Då tog han den direkt.

Jag tror att han köpte Bertils också. Men det var ganska roligt...

Jag fattade direkt att här gäller det så att han har råd.

Där var du genast affärskvinnan.

Du är inte bara den visionära konstnären som har hållit fast vid sin stil.

Du har hela tiden haft en affärsaspekt.

Jag behövde det helt enkelt. Vi var luspanka när vi flyttade ihop.

Din man tjänade 800 kronor i månaden.

Vi hade varit i USA ett par år innan där. Jag jobbade som sömmerska för att få ihop pengar till mat.

Bertil jobbade hos en keramiker och tjänade inte mycket.

Vi började förstå att det gällde att göra nånting som gick att sälja–

–när vi kom till Småland för att överleva.

Du var tvungen att kunna leva på det och inte bara få uttryck för en konstnärlig vision.

Då satte vi upp en keramikverkstad och Bertil började med glas på Åfors glasbruk inom Bodakoncernen.

Jag jobbade med lera och gjorde konstig keramik.

Rosa konstiga gubbar och... I recensionen stod det: "Hennes ful konst."

–Det stod i Östra Småland. –Var det den första recensionen?

Det var väldigt... Men jag gav mig inte. Jag ville förverkliga det som jag vill göra.

Jag hade min utställning på Konsthantverkarna i Stockholm.

Då blev det en bra recension.

"Hennes 'konstiga' figurer", hette det då.

Det var ett snäpp uppåt. Sen kom hyllningarna så småningom.

Ganska tidigt träffade du Andy Warhol.

Jag var mycket i USA. Det betydde hur mycket som helst.

Hans Fabrik såg jag framför mig. "En fabrik... Jag vill också tillverka jättemycket."

Nånstans har jag haft det där i bakhuvudet hela tiden–

–så jag har blivit ganska kommersiell, utan att skämmas för det.

Litografier för Svenska Dagbladet Accent, som väldigt många har tillgång till–

–och min massproduktion av glas.

Vi har ett eget aktiebolag där jag kan jobba för många. Jag har aldrig varit anställd, utan frilansat.

Vad lärde Andy Warhol dig?

Det där att han bara gjorde, gjorde, gjorde...

Han producerade otrolig, fantastisk konst som blev hur bra som helst.

Men andra människor tryckte hans bilder.

Andra människor i "Fabriken" i New York producerade. Han bara sa... Inte gjorde han allting.

I Sverige ska man sitta själv, vara jätteduktig och jobba livet ur sig.

Man ska bli ansedd som en jätteduktig...

Vad finns det mer som du känner släktskap? Du pratar om det lätta, det enkla...

Hans lätta sätt att sätta dit ett ansikte på en bild. Marilyn Monroe...

Bertil han hade en utställning när han jobbade hos keramikern...

Vägg i vägg med det lilla galleriet i Los Angeles ställde Andy Warhol ut sina soppburkar.

De kostade 30 dollar. Han gjorde små bilder med soppburken.

Vi hade inga... Det var otroligt mycket pengar. Jag satt och sydde och jobbade på timme.

Men hade man förstått... Det är så här alla säger.

Man hade möjlighet att köpa en soppburk av Andy Warhol 1961.

Det var innan han slog igenom.

Du har sagt många gånger att du är stolt över att vara en kommersiell konstnär.

Du ser tidigt att det går att förena den konstnärliga visionen och den kommersiella aspekten.

Jag kan måla en tavla som jag älskar att måla och tror är konst.

Sen kan jag gå in i hyttan på Kosta eller Orrefors–

–och göra ett glas som säljs för miljoner...

Det här är Mine - en av dina stora framgångar.

Då började våra barnbarn komma. Det här gjorde jag 2001.

Då tänkte jag... Glasen bara rök och Markus frågade pappa:

"Kan du inte komma med lite fler glas, för de går bara sönder." Jag tänkte: "Ett glas ska hålla länge."

Det är det första centrifugerade glaset. En teknik där man slänger i mycket glas så att de blir tjocka.

Jag kämpade som ett djur för att jag skulle få stå i botten. Vd tyckte att det skulle stå Kosta Boda.

Det står UHV och är en orm. Varumärket var viktigare än vad Kosta Boda var.

Men det håller i eviga tider. Du har ju själv dem.

De första jag tog hem har vi fortfarande kvar. Men då tänkte jag verkligen på massproduktion.

Det som är så häftigt med dig är att du har gjort allt ifrån glas och massor med vaser...

Sen formger du stjärten till ett Boeingplan.

Det var British Airways som bad 25 olika konstnärer från världens alla hörn...

De samlade ihop dem. Det var väldigt flott sällskap.

Uppdraget var att göra ett flygplan med dekoration som man inte blev rädd för att kliva in i.

Då var jag perfekt för jag gjorde mina glada... Ormar var inte att tänka på.

Konstnärer från Afrika gjorde ett murrigt och farligt...

En dekor som de vägrade att ta för då skulle ingen vilja gå ombord.

Då skulle man tro att det var livsfarligt.

Men British Airways hade sitt årsmöte på Grand hotell och bjöd in mig som hedersgäst.

Det var det plan man tyckte bäst om.

Jag har sett det när det har varit ute och flugit. Du har gjort en telefon för Ericsson.

Just det.

Allt det där hände för att jag var så tydlig i uttrycket.

Du målar och mitt i allt ihop en ständig produktion...

...så tar du ibland en paus och ringer din aktiemäklare.

Det gör jag nästan varje dag när jag är på hugget.

Inte varje dag, men just nu har det varit väldigt roligt ett tag.

Det har varit upp och ner och farligt och nästan krig.

Jag betraktar det som en spelhåla.

Du har haft perioder när du tjänat lika mycket på dina glas som på dina aktieaffärer.

Nu gör jag nog det. Ja, för Kosta Boda håller på att...

Vad är det som gör att du har blivit så duktig på det här?

Jag vågar ta risker.

Du är riskbenägen.

Sen har jag... Nu skryter jag lite. Det har gått jättedåligt ibland.

Då glömmer jag det. Då står surdegen där.

Sen kvittar jag... Då köper jag ganska säkra där jag ser att det kommer att gå upp.

Det behöver inte vara så mycket, jag kan sälja om det är 10 000 i vinst och då säljer jag–

–kanske fyra fem aktier, jag väntar inte på att det ska vara 300 000 i vinst.

Vad har du för tips nu när börsen står lite och väger?

Jag har alltid älskat Nokia som telefon och jag tror att de ska komma igen. De är ju så billiga också.

Sen tror jag på Medivir, man har nog inte förstått hur duktiga de är.

Finns det nånting i ditt utanförskap som gör att du kan se saker på börsen som kanske inte proffsen kan?

Proffsen jobbar ju med enorma summor, jag har kanske inte så hiskligt stora siffror som jag satsar.

Om det är 10 000 i vinst efter tre dagar så nöjer jag mig med det och säljer, det är ju en bra dagsinkomst.

Jag lämnar ju det här om jag är ute och reser, jag är inte så galen.

Du är inte beroende av att ständigt se hur börsen går?

Heter de Scania, de där som gick upp 50 kronor på en dag? De hade jag.

Det sägs ju att det är livsfarligt att vara day trader, men du har klarat dig väldigt fint.

Ja, jag behöver inte jobba längre.

Det är inte vad man förväntar sig av en prestigefylld konstnärinna, det är en trevlig kombination.

Ja, det ger spänning i tillvaron.

Du har vågat gå på tvären i konstnärslivet.

Ja, jag är inte så kinkig. Jag kan ta en smäll och jag kan ta att folk tycker att jag är så kommersiell–

–men hur många jobb har inte jag skapat?

Du bryr dig inte, du kör din grej?

Jag kör mig grej och ingen kan egentligen ge råd till mig, jag blir bara arg om det blir fel.

Jag går min egen väg, precis som du säger.

Jag tar felskär ibland, men då är det jag som har fattat det beslutet.

Är det det som ligger bakom din konst? Nu lägger vi in en stor orm!

I dag tittade jag inte på börsen innan jag cyklade hit, annars är det en ganska spännande tid just nu–

–när det är lite oro i världen. Utdelningar kan också var bra, men även dåligt...

Man brukar tala om att man behöver pauser på börsen och så är det väl även inom konsten?

Är det en bra kombination?

Ja, när jag sätter mig nu så tycker jag att det är väldigt spännande att vara så fri.

Många tror att jag inte jobbar så mycket med glas och att Kosta Boda knappt existerar.

Då ringer det plötsligt folk – nån ville att jag skulle göra ett herbarium–

–och nån annan att jag skulle göra små koppar.

En ny grej där man inte behöver alla aluminiumkoppar. Du får se, det är patent på det.

Man kallar på mig för att få en tydlig dekor och att folk ska känna: "De vill vi ha!"

Nu kan jag sluta med tulpaner, det är de jag får mest skäll för.

Sen får du en injektion från börsen, det är två världar.

Jag känner mig djupt besläktad, jag skriver på samma sätt och sen går jag nervöst in och kollar på börsen.

Jag vet precis hur det kan vara.

Du har det där lite lätta, men din man är en annan sorts karaktär.

Han är min totala motsats, vi är så olika.

Han är lugn, tålmodig, snäll – jag är ilsken, bråkig, dum...

Han är allvarlig i sin konst.

Är inte du allvarlig i konsten?

Inte alltid, jag är mer lekfull–

–men jag har gjort de bilder jag har velat i min sorg men jag är nog ganska färdig med det.

Skulle jag gräva ner mig i det där så glömmer man bort livet.

Jag läste ett kaxigt uttalande när nån sa att du inte var tillräckligt djup–

–och du svarade att det är ytan som intresserar dig.

Det är enklast så.

Det är det enkla som gör det så genialt – att du med enkla utryck kan få det så flott.

Glaset har lite kris i Sverige. Orrefors gick i konkurs.

Nej, Orrefors, där de här gjordes, har lagts ner–

–men som varumärke finns det kvar så formgivarna tillverkar – glaset tillverkas i Tyskland.

Erika Lagerbielke har gjort ölglas som tillverkas i Tyskland, men jag är väldigt störs över inriktningen.

Det blir allt mer billiga servisglas i stället för det handgjorda, handmålade. Av 40 målare är fyra kvar.

Vi har ju varit så stolta över vårt konstglas i Sverige.

Nu bygger Bloomingdale's i New York om sin glasavdelning och nu vill de ha det som är hantverk.

Det försvinner ju allt mer i hela världen. Alla gör billigt pressat glas.

Ett av skälen till att det inte gick är väl att man inte vågade satsa på kvalitet...?

Man tror att hantverkarna är för dyra, att vi inte har råd att ha glasblåsare i Sverige.

I Turkiet är det hur låga löner som helst, men snart vill ju de, precis som kineserna, ha bättre betalt.

Då har vi inga glasblåsare kvar här.

Men så är det med nästan all företagsamhet i Sverige idag, det försvinner till utlandet.

Du har ju haft en enorm framgång. Vad är ditt råd om man drömmer om att få en karriär som du?

Vad säger du till unga entreprenörer och konstnärer?

Var dig själv trogen i det du vill, då vet du var du står mitt i allt.

Har du ett eget uttryck eller satte du sig i ett ormbo eller nånting som du tycker är viktigt för dig?

Man ska vara ärlig mot sig själv och tro på det man gör och strunta i att lyssna så mycket på andra.

Ofta är det andra som är missunnsamma, jag har fått så mycket skit för att jag är kommersiell.

Att jag gör mina tulpaner, men so what?

Jag tror på det och vill göra det själv.

Man ska förstå när man slår sig fram att mycket av den kritik man får är just missunnsamhet–

–framförallt när man börjar få framgång.

Det är dödande, så många vågar inte stå för det de gör och då mår de inte så bra.

Då blir det missunnsamhet mot de som vågar.

Som påminner en själv som sin egen eländiga situation.

Det är ganska stora möjligheter bara man vill.

Man väljer ju själv om man vill jobba med ett företag som IKEA.

Kosta Boda behöver ju formgivare och jag hoppas ju att nån tar hand om dem och om det blir utomlands–

–så får vi väl finna oss i det.

Folk känner av vart det blåser och står sällan för sitt.

Det är en likriktning inom till exempel mode–

–och på Kosta Boda vill man i dag ofta ha nån som kommer från reklamvärlden som gör dekorerna.

Det ska vara snitsigt och snabbt.

Har vi inga målare kan vi inte göra det handgjorda som har ett uttryck.

Nu ska det vara glättigt och nå den unga publiken och då tycker man att jag inte har nåt att säga.

Jag är ju så gammal i dag.

Du hade tidigt modet att gå och göra ditt.

Det kommer sig nog av att jag var storasyster–

–åt de bråkiga småsyskonen som jag egentligen inte ville passa.

Häftigt har det blivit, vi är otroligt glada att ha dig här. Tack snälla.

Det var kul att möta dig.

Glaskonstnären Ulrica Hydman Vallien har avlidit tre dagar före sin 80-årsdag. EFN träffade henne för en längre intervju för fyra år sedan.

Ulrica Hydman Vallien var inte bara en välkänd och framgångsrik glaskonstnär. Hon har även utsmyckat flygplan och mobiltelefoner.

En tidig inspirationskälla för Ulrica Hydman Vallien var popkonstnären Andy Warhol, och hans studio i New York, som gick under namnet The Factory.

”Någonstans har jag haft det där i bakhuvudet hela tiden. Jag har väl egentligen blivit ganska kommersiell. Utan att skämmas för det”, säger Ulrica Hydman Vallien.

Med ett utvecklat sinne för entreprenörskap har Ulrica Hydman Vallien ofta valt att gå sin egen väg. ”Jag gör felskär då och då. Men då är det jag som fattat det beslutet”, säger hon.

Men vad som kanske är mindre känt är att Ulrica Hydman Vallien dessutom var en hängiven daytrader, som under perioder tjänade lika mycket på sina aktier som på sin glaskonst.

  • 22:05

    "Globalisering bygger på att nationellt möter lokalt"

    Katrine Marçal sitter ned med chefekonomen Catherine Mann för att prata om globaliseringens inbromsning, där internationell handel med tjänster får stort fokus. Relationen mellan Kina och USA i form av handelskrig, ekonomiskt medberoende och risker diskuteras.

  • Så har sommaren påverkat elpriset6:30

    Så har sommaren påverkat elpriset

    Elpriset har under den varma sommaren hamnat på ungefär det dubbla jämfört med förra sommaren, och fyra gånger så högt som sommaren 2005. Anledningen? Regnmängden. Energimarknadskonsulten Christian Holtz på Sweco kommenterar.

  • Kött- och mjölkbrist hotar Sverige5:21

    Kött- och mjölkbrist hotar Sverige

    Den torra sommaren kommer att få långtgående effekter för både jordbruket och konsumenterna. Thomas Bertilsson, näringspolitisk chef på LRF, Tomas Olsson, lammuppfödare på Norrby gård...

  • Spelutvecklare missar viktigt mål2:30

    Spelutvecklare missar viktigt mål

    Spelbranschen växer så det knakar - och lockar nya målgrupper. Men trots att kvinnor och äldre lockas till dataspel, hänger inte utvecklarna med. Lisette Titre-Montgomery...

  • Fehmarn Bält kortar vägen till Tyskland4:00

    Fehmarn Bält kortar vägen till Tyskland

    2020 ska bygget av en tunnel mellan Rødby i Danmark och Puttgarden i Tyskland starta. När tunneln är klar – enligt planen 2029 – har landvägen till Sveriges viktigaste exportmarknad Tyskland kortats med 16 mil och restiden med tåg med flera timmar.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -0.2%
NASDAQ-100 0.7%
NASDAQ Composite 0.7%

Vinnare & förlorare

Vitrolife 1.9%
Husqvarna 1.8%
Electrolux 1.3%
Balder -4%
THQ Nordic -5.1%
Paradox Interactive -27.9%
Uppdaterad tis 17:35
Fördröjning 15 min
  • Pepsis vd lämnar0:33

    Pepsis vd lämnar

    Snacks- och dryckesgiganten Pepsico:s vd Indra Nooyi avgår efter 12 år. Hon kommer sitta kvar som styrelseordförande tills början av nästa år.

  • Undvik emojis på jobbet0:51

    Undvik emojis på jobbet

    Använder du emojis i dina jobbmejl? Enligt forskning från både Israel och Nederländerna är det allt annat än positivt.