Tyskland vill inte ha Londons banker

The City of London, i folkmun bara "The City"–

–är Londons traditionella finanscentrum.

2,2 miljoner jobbar inom finanssektorn i Storbritannien.

Men vad händer med Londons status–

–som Europas finanshuvudstad–

–när Storbritannien om mindre än två år lämnar EU?

Vi träffar Jeremy Browne, City of Londons EU-representant.

Jeremy Browne, tack för att du ville prata med oss–

–i City of Londons medeltida hjärta. Var är vi?

Vi är i Guildhall. Det roliga med London är–

–City of Londons roll.

För om man var i London för drygt 500 år sen–

–skulle man ha sett dagens City of London.

Det är en fantastik kombination av historia–

–och global, modern kapitalism i ett.

Överallt finns det internationella banker–

–clearinghus och försäkringsbolag.

Hur var sentimentet och känslan här–

–morgonen efter Brexit-omröstningen förra året?

Folk var överraskade. De flesta väntade sig–

–ett annat resultat. De var lite chockade.

Konsensus i City of London var–

–att det vore bättre att stanna i EU.

De flesta var olyckliga och hade röstat på andra sidan.

Men City of London är anpassningsbart och flexibelt.

Så folk har tänkt på hur det ska fungera i praktiken.

Vilka sorts anpassningar görs?

Vi hör om kontor som öppnas i Dublin–

–och att det skissas på flyttplaner. Hur allvarligt är det?

Det beror på affärsområde.

Det låter lite svävande–

–men när folk undrar hur City of London påverkas–

–kan man tala om en total påverkan.

Vissa affärsområden påverkas begränsat och marginellt–

–medan det i andra behöver hanteras–

–även om det inte är livsavgörande.

Men vissa områden påverkas väsentligt–

–av att Storbritannien står utanför.

De jobbar mest med beredskapsplaner.

De vill nog behålla sitt europeiska fokus i London–

–men måste nog bekosta mer...

Talar vi om investmentbanker?

Det vore ett klassiskt fall.

Vissa branscher har London som bas–

–för sina europeiska aktiviteter. Likt ett hangarfartyg–

–gör de affärer i hela Europa från Europas kust.

De måste se på vad de ska lägga inom EU–

–för att kunna göra affärer inom EU.

Ingen vet var ribban kommer att sättas.

De flesta branscher vill omlokalisera så lite som möjligt–

–och inte göra mer än de måste. Men de planerar–

–vilket givetvis kostar både tid och pengar–

–som de helst vill slippa. Men de klarar nog av det.

Vi lär få se meddelanden om omlokalisering–

–men de lär inte vara så väsentliga.

London förblir nog det dominerande centrumet.

Hur kan du vara så säker?

För att orsakerna till Londons dominans–

–går utöver Storbritanniens medlemskap i EU.

London är inte Europas globala finanscentrum–

–för att en kommitté i Bryssel har bestämt det.

Det finns många orsaker.

Engelskan är en, så Dublin har en fördel där.

Mycket handlar om brittiskt rättssystem–

–lagstyret och tillämpningen av rättssystem.

Vi sitter i ett sånt här rum. Det som gör London unikt är–

–att det finns stora kapitalistiska glasmonument–

–men också en solid grund–

–av århundraden av rättssäkerhet och rättssystem.

Om man flyttade alla moderna byggnader–

–från London till Persiska viken–

–skulle man då få ett varmare City of London?

Nej, det skulle inte ha sina grundläggande rötter–

–och kombinationen är väldigt viktig.

Brittisk politisk kultur och affärskultur är viktiga.

Många säger att det vore trevligt med Paris–

–men se på arbetsmarknadens rigiditet–

–med kortare arbetsveckor, svårigheter att friställa folk–

–och höga skatter för folk och företag.

Det gör Paris mindre konkurrenskraftigt än London.

Många städer som är potentiella rivaler–

–som Paris och Frankfurt, som det talas om–

–är för en skatt på finansiella transaktioner.

Det är svårt att förespråka–

–om man vill att folk ska göra finansiella transaktioner.

Så det finns många orsaker.

Och London är Europas enda odiskutabla globala centrum.

Jag vill inte skryta–

–men det bredare ekosystem som London erbjuder kulturellt–

–inte bara "mjukare" kultur, utan även i form av expertis–

–diplomati, juridik eller vad det nu kan vara–

–gör London till en global mötesplats.

Folk vill ha ett globalt finanscentrum i en global stad.

Men om valresultatet var en chock för City of London–

–så måste faktumet att Theresa May har klargjort–

–att Storbritannien lämnar både EU och den inre marknaden–

–ha varit ytterligare en chock.

Ja och nej. Det fanns nog många i City of London–

–som hoppades att effekterna skulle bli så begränsade–

–att det knappt skulle bli nån skillnad mot förr.

Men det stod klart ganska snart–

–att det skulle bli en stor förändring efter valresultatet.

Och om man betänker det politiska–

–klargjordes det tydligt av Merkel, Juncker och Hollande–

–att man inte kunde delta i den inre marknaden–

–om man inte accepterade de fyra friheterna.

Det inkluderade total rörelsefrihet.

Det inkluderar även stora årliga budgettillskott–

–och att underställas EU-domstolen.

Det vill säga de tre saker folk var mest oroliga över:

Immigration, pengar och suveränitet.

Det vore svårt, men en del politiker pläderar för det...

Men om folk reflekterade över vad som skulle ske–

–om premiärministern skulle verkställa valresultatet–

–utan att förändra hållningen till de tre sakerna...

Då skulle många säga: "Det var ju det vi röstade för."

Logiskt innebär det att det kommer en förändring.

Frågan är hur vi anpassar oss till förändringen.

Det blir nog lite Brexit-anpassningar.

Några branscher lär flytta en del av sina funktioner–

–till den inre marknaden.

Men om City of London kan behålla sin oumbärlighet...

Om man beskär ett träd med 5 % utan att skada rotsystemet–

–har man ett friskt träd, nästan lika stort som förut–

–som har potential att bli större än det var från början.

Är 5 % den uppskattade förlusten av arbetstillfällen?

En del oberoende konsulter gör den uppskattningen.

Jag är lite tveksam till en del siffror–

–och inte för att de inte är noggrant beräknade–

–utan för att den slutliga siffran–

–är så beroende av antaganden, som delvis är ifrågasatta–

–att man måste ta siffran med en nypa salt.

Men det blir säkert en reglering på grund av Brexit.

Det finns en del avgörande saker.

En är... Den grundläggande frågan är–

–om London kan behålla sin oumbärlighet.

Om London är 95 % eller 105 % av sin nuvarande storlek–

–är inte avgörande för om London är–

–Europas oumbärliga globala centrum.

Det avgörande för London är att behålla det ledarskapet.

En annan sak är att det ligger i EU:s intresse–

–att London behåller sitt ledarskap.

Alternativet till London som Europas finanscentrum är–

–att inte ha nåt finanscentrum under överskådlig framtid.

Den europeiska ekonomin vinner nog på–

–att vi har ett tydligt globalt centrum i vår världsdel.

Det blir lite justeringar.

Det kan bli nåt för Dublin, Frankfurt, Paris, Madrid–

–eller nån annan stad.

Men EU ska nog inte mäta sin framgång i förhandlingarna–

–utifrån hur man lyckas försvaga London.

För London är en tillgång för Europa.

Det vore självskadebeteende om EU trodde–

–att ett försvagat London vore bra för EU:s 27 medlemmar.

Men hur många andra ekonomiska områden–

–eller monetära zoner–

–skulle lägga ut så mycket finansiell makt på entreprenad–

–till nåt som liknar ett offshorecentrum?

Jämförelsen är inadekvat, men låt mig säga så här:

Vet du nån som anser att Sydostasien skulle bli viktigare–

–om man delade upp Singapore och placerade delar–

–i Kuala Lumpur, Jakarta, Ho Chi Minh-staden och Manila?

Ingen anser det. Vi har ett globalt centrum här.

Det är Europas port till globala marknader.

Det kan bli möjligheter i Frankfurt, Paris eller Dublin–

–men de är inga alternativa rimliga globala finanscentrum.

Och det spelar roll, för aktiviteten har inte samlats–

–utifrån en plan som EU eller Storbritannien har utfört.

Om Paris var den bästa platsen för finansiella tjänster–

–hade de redan funnits i Paris.

Företag har medvetet kommit till London av olika orsaker.

Medlemskapet i EU var en faktor, men inte den viktigaste.

Orsaken till att företag samlade sina affärer här–

–kommer att gälla även efter utträdet–

–och det ligger i EU:s intresse att ha kvar dem.

City of London förlorar sina "passporting"-rättigheter–

–som möjliggör för företag att serva kunder i hela världen.

Det måste väl påverka?

Det finns många globala banker här–

–som inte tror att världen kretsar kring Bryssel.

Kom ihåg att mindre än 7 % av världens befolkning–

–bor i Europa – och den andelen faller.

Så 93 % av världens kunder bor inte i vår världsdel–

–och det är mycket global aktivitet som sker här.

Det finns en ironi i att Frankrike–

–Tyskland och Irland ser efter sina egna intressen.

Den enda som tar ett alleuropeiskt ansvar–

–för att vi ska bli mer än summan av våra delar, är London.

Det är det enda globala centrumet i vår världsdel.

Och det är nog i vår världsdels intresse efter Brexit...

Vad gör ni utan passporting-förfarandet?

Globala banker har sina huvudkontor här.

De har sin kanske största marknad i Asien.

Eller så gör de alltmer i Afrika.

Eller så försäkrar de globala aktiviteter–

–inom flyg eller båtfrakt, eller katastrofer eller så.

Det handlar inte bara om att sälja produkter inom EU.

Men man vill väl ändå göra det? Hur ska det fungera?

Absolut. Det har varit frustrerande för London–

–att de personer som vill skydda den inre marknaden–

–inte låter den utvecklas för finansiella tjänster.

Vi måste hitta sätt att gå runt det–

–och det är inget resultat av Brexit.

Det blir säkert fler större kontor i andra EU-städer–

–men huvudkvarteren blir kvar här.

Men i stället för att ha 10 000 personer här–

–och 500 i Frankfurt–

–blir det kanske 9 500 här och 1 000 i Frankfurt.

Det kan bli en omflyttning. Men en varning:

En del företag kan säga:

"Om vi inte får samma ansamling av aktiviteter i London"–

–"kommer en del branscher att bli mindre lönsamma"–

–"varför vi lägger ner dem."

Då blir Europa mindre konkurrenskraftiga globalt.

Då kanske man flyttar en del aktivitet–

–till Asien eller New York.

Så alla jobb som lämnar London hamnar inte i EU.

Effekten blir en minskning av Europas globala inflytande–

–inom finanstjänstesektorn, men London förblir störst.

London är Europas enda rimliga globala centrum.

Ett alternativ till passporting-förfarande–

–är "ekvivalens". Hur ska det fungera?

Folk i City of London är besvärade av ekvivalens–

–om det innebär att vi bara kan interagera med EU–

–helt på EU:s villkor.

Och det är vad det betyder.

Med 30 dagars uppsägning.

Ingen kan planera utifrån att mattan kan dras...

Bryssel kan dra tillbaka ekvivalensen.

Efter att ha tittat på det under ganska kort tid–

–lär man se att det inte är ett fungerande alternativ.

Jag kan tänka mig att EU föreslår det–

–så att det låter generöst och försonligt–

–men hållningen till ekvivalenser i London–

–lär bli att det inte är ett genomförbart alternativ.

Man överväger om vi kan få till nån sorts ömsesidighet–

–och skapa en reglerande standard på global skala.

Storbritannien och EU kan bidra till det–

–kanske till och med som samarbetspartner.

Sen kan vi implementera dem i Europa.

Då får vi se om Storbritannien vill avvika–

–från EU:s modell, eller om man vill anpassa sig till den.

Många i City of London, och möjligen i regeringen–

–är öppna för en anpassning–

–och fortsätta i bred europeisk regleringsanda.

Men de vill nog ha möjlighet att påverka diskussionerna.

Som pragmatisk EU-medlem säger man:

"London har Europas största finansiella centrum."

"Där finns mycket expertis som är bra för oss."

"Vi kan väl vara tillmötesgående mot britterna."

"De är mindre värda än EU-medlemmar"–

–"men de är kunniga i området."

Som en mer strikt EU-medlem–

–kanske man försöker exkludera Storbritannien–

–från diskussionerna, även om det skadar finanstjänsterna.

Men det är värt att undersöka–

–huruvida Storbritannien kan samexistera med EU...

Ska man gå ur inre marknaden och sen gå in via en bakdörr?

Jag skulle inte beskriva det så.

Storbritannien lär kunna avvika från EU-modellen.

Frågan är om Storbritannien vill göra det.

Och vilket utrymme får man?

Storbritannien vill inte vara som EU på alla sätt.

Man vill inte instrueras av EU–

–om varför man ska vara som EU.

Men väljer Storbritannien aktivt att avvika–

–även utan tydliga fördelar? Jag tror inte det.

Det finns folk här som säger:

"Vi ska göra en dygd av att vara utanför EU"–

–"och avreglera och kontrastera London"–

–"mot den stelnade etatismen i Europa."

Så ser de det.

Men det är inte konsensus här.

De flesta här skulle vara glada–

–över att vara med i en sorts bred europeisk familj.

Det intressanta med många av Theresa Mays tal är–

–att hon inte verkar eftersträva–

–en aggressivt kapitalistisk avreglering.

I sina breda politiska visioner verkar hon–

–sätta Brexit på ena sidan.

Men finanspolitiskt verkar hon nöjd med att sitta–

–i nåt som liknar ett mittenhöger-Europa.

Hon kallas den första post-thatcherska premiärministern.

Folk här har en ytlig syn på Theresa May.

Hon är vår andra kvinnliga premiärminister–

–och tycks ha en kraftfull hållning gentemot EU–

–vilket Margaret Thatcher hade under slutet.

Men finanspolitiskt... Det kommenteras ofta inför valet–

–att Theresa May delvis representerar ett avsteg–

–från thatcherismen, snarare än ett stöd för den.

Den mest vänstervridna konservativa ledaren på 40 år.

Tja, jag har åsikter om det–

–men ska kanske inte avslöja dem.

Men det är slående att man talar om Singapore-alternativet.

Kommer Storbritannien att försöka konkurrera med EU?

När May sa: "Hellre inget avtal än ett dåligt avtal"–

–såg många i Europa det–

–som ett hot om att vi skulle välja Singapore-spåret.

För både premiärministern och City of London–

–är det en sista utväg och inte ett förstaval.

Men hon kan tvingas till det. Om det blir en hård Brexit–

–eller om nåt händer i förhandlingarna–

–så att Storbritannien skadas – vad har hon då för val?

På ett sätt är det bara realistiskt.

Folk har blivit så... "Åh, kan hon säga så?"

Vad skulle du göra som premiärminister?

Tänk dig att EU har en oförsonlig, oböjlig hållning–

–och säger: "Storbritannien får inget handelsavtal"–

–"om man inte betalar en löjligt hög utträdesavgift."

"Vi vill inte samarbeta med Storbritannien."

"Vi tänker sätta ribban så högt"–

–"för handel på den inre marknaden"–

–"att vi driver ut handel ur Storbritannien och in i EU."

Vad skulle du göra? Stå vid Dover och vinka adjö?

Du måste ha ett motbud.

Sänka företagsskatten till 12,5 %.

Det kan man göra i EU också.

Men vilka möjligheter skulle premiärministern ha?

Förutom att ge upp?

Hon kan konkurrera med skatter.

Och det är nog lättare för oss–

–än vad det är för ett kollektivt EU.

Vi kan också konkurrera med regleringar.

Men hon vill nog inte ta den vägen.

Det är en sista utväg, inte ett förstaval.

Och man skulle kunna tro att folk i City of London–

–uppmanade henne att ta den vägen–

–och lockades av låga skatter och avregleringar.

Men de flesta, med några få undantag–

–skulle inte välja att ta den vägen.

Folk vill minimera störningen–

–och få ett fungerande arbetsförhållande i samförstånd–

–med EU, där Storbritannien kanske kan vara mer flexibla–

–då de inte längre är med i EU.

Men man vill inte helt avvika från EU.

Man söker partnerskap snarare än konkurrens.

Bankirer är inte så populära för tillfället.

Många, särskilt på fastlandet, minns finanskrisen–

–när City of London tycktes explodera–

–och skapa stora risker för andra.

Är inte det ett politiskt problem–

–när man går in i de svåra förhandlingarna–

–när ingen, varken May eller europeiska politiker–

–vill vara bankirernas förkämpe?

Det finns många förhållningssätt.

Fransmännen har länge rasat mot anglosaxisk kapitalism–

–men säger nu att Frankrike är bankvänligast av alla.

Många i London minns lite längre tillbaka–

–och är skeptiska till det.

Det finns mycket skepsis i Tyskland om–

–hur framgångsrikt Frankfurt ska få vara.

I Frankfurt är man begeistrad i Frankfurt-alternativet.

I Berlin är man inte det.

Folk anser att det är en börda–

–för regering och skattebetalare att ha ett finanscentrum.

Folk gillar att man får lite fördelar–

–som några tusen arbetstillfällen.

Om de fick det de önskade...

Tio gånger så många jobbar i London än i Frankfurt.

Ett stort skifte skulle få stora konsekvenser–

–för den tyska regeringen. Och jag känner att man i Berlin–

–gärna tar hem lite, men inte vill ha ett större skifte.

Det kan passa många i EU–

–om London förblir centrum.

Och om det blir tillräckligt med fördelar...

Om EU fick några nya jobb att visa upp för invånarna–

–kunde visa att Storbritannien fick betala ett pris–

–för sitt utträde, vilket är viktigt för folk i Bryssel–

–och bibehöll London som Europas globala centrum–

–skulle de kunna känna att det var ett rimligt utfall.

Det är intressant, men Theresa May, då?

Tänk dig ett scenario där hon måste underteckna ett avtal–

–där Storbritannien betalar mycket till EU varje år.

Om man då anser att det är för att skydda bankirerna–

–lär det inte falla väl ut.

Det är en viktig poäng.

De flesta som tittar på vårt samtal–

–har nog varit i Storbritannien.

Men om man frågar var de har varit, har de varit i London.

London är en global stad, en god tillgång för Europa.

Jag får påminna folk i London–

–att sex av sju personer i Storbritannien inte bor här.

Av Englands nio regioner röstade åtta för ett utträde.

Den enda som ville vara kvar var London.

Då de flesta affärsmän och politiker–

–ofta befinner sig i London och umgås med likasinnade–

–kan man få en förvrängd syn.

Theresa May måste styra för hela landets bästa.

Hon måste försöka få till en Brexit–

–som visar på tilltro till väljarna–

–och inte kan anses vara orättvis–

–eller favorisera en sektor–

–på ett sätt som inte visar tilltro till väljarna.

Premiärministern förstår City of Londons betydelse.

Den är viktig för ekonomin–

–i form av skatteinkomster och status.

Men den övertrumfar inte allt annat.

Det kanske City of London skulle vilja–

–men vi måste erkänna–

–att premiärministern bör få till ett förhandlingsutfall–

–som får ett brett samtycke av folket i Storbritannien–

–och inte bara av finansmän i London.

Och euroclearing, då? Där ett clearinghus i London–

–står mellan två motparter i en derivathandel i euro.

Det är en enorm marknad på 930 miljarder pund.

Kommer det att ske i London efter Brexit?

Det är ett intressant problem.

För marknaden är det viktigt att det förblir intakt.

Det är ett bra exempel på där förhandlingarna blir svåra.

När jag pratar med folk i Tyskland och Frankrike–

–pratar de kvasi-nationalistiskt om euroclearing.

De vill repatriera aktiviteten till euroområdet.

De pratar om att de anser det vara en risk–

–att en tredje part styr en sån aktivitet i sitt land.

Men när jag pratar med folk i London–

–är de mer pragmatiska och säger:

"Vi har en väldigt stor fungerande marknad."

"Om man försöker dela upp och omplacera den"–

–"minskar likviditeten, medan risker och kostnader ökar."

"Det innebär att företag i hela Europa får betala mer."

Det är kärnpunkten.

Företag kommer att flytta till andra delar av världen–

–med lägre risker och kostnader.

Det är svårt att lösa eftersom folk för helt olika samtal.

I London handlar samtalet om riskanalys–

–och pragmatiskt affärstänkande.

I Frankfurt och Paris handlar det om–

–ett hävdande av EU:s status.

Min gissning är att det mest pragmatiska utfallet–

–som orsakar svårigheter för båda sidor–

–vore att fortsätta med det mesta av det här i London–

–men med viss tillsynsmöjlighet för EU.

Det har EU-kommissionen signalerat.

Det är ett problem för regeringen–

–och för en del politiker, som tror att ett utträde–

–innebär att man slipper ingripanden från EU–

–som rör inrikespolitiken.

Och det är besvärligt psykologiskt för en del i EU–

–som inte gillar att sånt här fortgår i Storbritannien.

Men för fungerande marknader–

–och lägre risker och kostnader är det nog det bästa.

Det kan ta lång tid, om nånsin, att få det dit–

–men där finns utrymme för en intelligent kompromiss.

En sak som gör London så attraktivt är–

–att ni har tillgång till yrkeskunskap här.

Det är lätt att få folk att flytta hit.

Hur förändras det med den hårdare tonen mot immigration–

–från den brittiska regeringen och följderna av Brexit?

Det är ett intressant område, för det är livsviktigt.

För några veckor sen sa Barclays vd...

Och han är amerikan.

Han sa: "När det gäller marknadstillgång"–

–"en smidig övergång och yrkeskunnigt folk..."

De flesta talar om de två första–

–men till syvende och sist är yrkeskunnigt folk–

–det viktigaste för City of London de närmaste 5–10 åren.

Vi kommer inte att fortsätta ha rörelsefrihet.

Premiärministern har varit tydlig med det.

Men när Storbritannien väl har kontroll över–

–sin immigrationspolitik – vilken politik antar man då?

City of London förordar en liberal hållning–

–som premiärministern kallar det globala Storbritannien.

Men det kan förskjutas mot en mer restriktiv hållning–

–och inte bara i siffror, utan mer styrt av regeringen.

Det finns en tradition i brittisk politik–

–av att marknadskrafter bestämmer mycket–

–i stället för att nån på ett departement bestämmer–

–hur många som ska jobba i varje sektor.

Jag hoppas på en liberal och flexibel lösning–

–som kan få stöd i den allmänna opinionen.

För City of London kan inte skiljas från folket.

Vi vill ha en flexibel och liberal lösning–

–men som också gillas av folket.

Jag hoppas det blir så att folk från Sverige och Europa–

–får fylla i en blankett–

–och får en mer begränsad tillgång till välfärd–

–än vad de har om de kom hit nu.

Men samtidigt ska ambitiösa och kunniga svenskar–

–som vill jobba i London kunna göra det om 5 år–

–och fortfarande få njuta av att jobba i en global stad.

Tack så mycket, Jeremy Browne.

Tack.

Londons finanscentrum förbereder sig på Brexit. Hur många jobb kommer att försvinna? Var kommer de att gå? Tyskland vill antagligen inte ens att bankerna flyttar till Frankfurt, säger Jeremy Browne, City of London’s representant i EU. Det skulle innebära en för stor risk för den tyska ekonomin.

  • Dyrt införande av GDPR0:38

    Dyrt införande av GDPR

    Den 25 maj träder GDPR i kraft - och det kan bli dyrt. Rapporter visar att införandet kommer att kosta 140 000 kronor per företag i Sverige. 

  • Sverige bland de sämsta på AI2:00

    Sverige bland de sämsta på AI

    Ishtar Touailat, innovationschef på Tieto, menar att Sverige ligger efter i utvecklingen av artificiell intelligens och att många inte har möjlighet att ta del av de framsteg som görs.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -0.5%
NASDAQ-100 -0.1%
NASDAQ Composite 0%

Vinnare & förlorare

Paradox Interactive 2.4%
Beijer Ref 2.4%
Elekta 2.2%
SSAB -2.5%
Oriflame -3%
NetEnt -3.5%
Uppdaterad tor 17:35
Fördröjning 15 min
  • Nu är bensinen rekorddyr1:43

    Nu är bensinen rekorddyr

    Ledande bensinbolag höjer priset på bensin med 20 öre per liter. Det innebär att en liter 95-oktanig bensin nu för första gången kostar över 16 kronor.

  • Så mycket mer än ett varv1:44

    Så mycket mer än ett varv

    Göteborgsvarvet är världens största halvmaratontävling med omkring 60 000 anmälda löpare. Och loppet omsätter stora summor.

  • Över 100 000 riskerar körförbud0:49

    Över 100 000 riskerar körförbud

    Söndagen den 20 maj införs nya besiktningsregler i Sverige. Sista siffran i registreringsskylten slutar styra när det är dags för besiktning. I stället införs tidsangivelser.