”Stairway to Brexit”

Vi är inne i en andra andning för brexit-förhandlingarna–

–sen skilsmässoförhandlingarna blev klara i december.

Sen dess har pundet stärkts och rubrikerna blivit färre.

Men Katrine Marçal, du tycker snarare att det börjar nu.

Det är nu det börjar–

–om man är intresserad av det som kommer efter brexit–

–vilket de flesta företag är. Det är i år det avgörs.

Det kan man illustrera–

–med EU:s chefsförhandlare Michel Barniers brexit-trappa.

Förklara vad vi ser här.

"Stairway to Brexit" har den kallats av Michel Barnier.

Det är hans sätt att visuellt uttrycka de olika alternativ–

–som finns för britterna efter en brexit.

Här är vi nu. Storbritannien lämnar EU.

Där är vi 2019 i mars.

Det här är första steget i trappan.

Det är den lösning Norge har.

Vad säger att man inte kan ha den lösningen?

Det kanske Sverige skulle gilla.

Ja, vi har så mycket handel med Storbritannien–

–och skulle gärna se att den fortsätter ostört.

Den norska modellen innebär att Storbritannien lämnar EU–

–men stannar kvar i EU:s gemensamma marknad.

Det kan britterna inte tänka sig att acceptera–

–eftersom de inte vill betala stora summor till EU–

–och inte vill acceptera den fria rörligheten.

Även EU-domstolen måste man lyda under.

Precis.

Och betala pengar.

Norge betalar mer per capita till EU än Storbritannien.

Bara en sån sak. Vi går vidare till nästa steg i trappan.

Då är vi på lösningen som Schweiz har.

Varför funkar inte det?

För varje steg ner kommer man längre bort från EU–

–med sin relation.

Schweiz är inte med i EU eller den gemensamma marknaden–

–men har en egen lösning, som innebär samma problem–

–som den norska lösningen.

Man skulle behöva acceptera den fria rörligheten.

Det var den stora frågan i omröstningen.

Man vill inte behöva acceptera EU-invandringen.

Vi går vidare till Ukraina.

De har inte fri rörlighet, men det är ändå problem.

Ja, för den typ av avtal Ukraina har med EU–

–gör att man måste acceptera EU-domstolens jurisdiktion.

Man vill inte att den ska lägga sig i brittiska lagar.

Så det här går inte heller–

–utifrån de krav man har ställt upp.

Och slutligen: Turkiet.

De har liksom hakat på EU:s egna avtal.

Det här är den stora frågan om EU:s tullunion.

Storbritannien ska lämna EU och gemensamma marknaden–

–men ska man lämna tullunionen?

Det debatteras i brittiska regeringen.

Men man vill nog även lämna tullunionen–

–för att man vill kunna sluta helt egna handelsavtal–

–med resten världen. Då går inte den här typen av modell.

Det som Storbritannien säger nej till–

–ligger i deras makt att säga nej till.

EU kan gå med på det, mot eftergifter.

Det här är Barniers trappa. Det är hans sätt–

–att sätta bilden av vem som krånglar.

Trappan ger en bild av britternas nej till mycket.

Det är ju sant, men det här är en förhandling–

–och hans sätt att sätta bilden.

Och så de som inte får vara med i trappan:

Kanada och Sydkorea, som har egna avtal...

Frihandelsavtal med EU, helt enkelt.

Det är där Barnier och EU tror att man kommer att hamna–

–utifrån vad Storbritannien vill få ut av förhandlingen.

Ett frihandelsavtal med resten av EU, helt enkelt.

Varför är det inte troligt att man hamnar där?

Britterna är inte så pigga på det.

Brexitministern Davis säger–

–att de kan tänka sig en "Kanada plus plus plus"-lösning.

Ett mer omfattande frihandelsavtal.

Då menar han att den ska omfatta finanssektorn–

–som är så viktig för Storbritannien.

Det säger EU nej till.

Där är stötestenen. Om man ska få ett eget avtal–

–och om finansbranschen ska ingå i det.

Var man då kan hamna–

–vilket skulle ses som ett stort misslyckande...

WTO. Sannolikt, eller?

Det kan hända. Det finns ju en tidspress på att lösa det.

Man måste ha nånting mer eller mindre klart i höst–

–för att kunna hålla tidsschemat.

Nu pratar man om ett övergångsavtal–

–på mellan två och tre år, där reglerna fortsatt gäller.

Men man kan hamna här om förhandlingarna går i stöpet.

Särskilt om det blir en kris i brittisk inrikespolitik–

–eller om nån annan tar över från May.

Då kan man hamna här.

Många av de mer extrema brexitörerna–

–i regeringen och konservativa partiet, vill ju hamna här.

Näringslivet tycker inte att det är bra.

Du sa: "om det blir riktigt stökigt". Det är väl stökigt?

Det är stökigt i regeringen. May har ju fått kritik.

Den konservativa tidningen Spectator skrev–

–att hon måste visa ledarskap eller avgå.

De skulle ha bestämt sig för länge sen–

–för var britterna vill hamna, och fattat ett beslut.

Det har de inte kunnat då det konservativa partiet–

–är så pass splittrat. Och det är bråttom–

–för i slutet av mars får EU:s chefsförhandlare Barnier–

–nya direktiv från EU-länderna om vad de vill åt.

Innan dess måste man ha en bild av vad britterna vill ha.

EU behöver nåt att ta ställning till, helt enkelt.

Vad är nästa steg? Det är en ny förhandlingsrunda snart.

Nästa steg är att Theresa May sätter ner foten–

–gällande vad Storbritannien vill uppnå.

Då måste hon lyckas ena sin regering.

Där är många av de hårdare brexitörerna paranoida över–

–att May försöker lura dem och vill hamna här.

Att hon har haft en retorik som betyder det här–

–men går mot nån form av Norge-lösning–

–på grund av att näringslivet vill ha det, och så vidare.

De är rädda för det de kallar "BINO":

"Brexit In Name Only". Att de är lurade.

De är arga. Då blir det politiskt bråk och stökigt.

Tack så mycket, Katrine Marçal.

Katrine Marçal analyserar EU:s chefsförhandlare Michel Barniers berömda Brexittrappa och förklarar varför det mest troliga avtalet kommer bli en kalldusch för finansmarknaden.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -0.4%
NASDAQ-100 -0.4%
NASDAQ Composite -0.2%

Vinnare & förlorare

Saab 5.5%
Lifco 3.2%
SSAB 2.8%
Evolution Gaming Group -2.3%
Attendo -3%
Hemfosa Fastigheter -3.6%
Uppdaterad mån 17:35
Fördröjning 15 min