Brexit – hård, mjuk eller inte alls?

Han arbetade för Lehman Brothers, men startade en egen tankesmedja-

-som sedan dess har höjt varningar om bristande finansiella regelverk.

Han har varit rådgivare åt FN, EU, Världsbanken, olika centralbanker-

-och lagstiftare.

I dag diskuterar vi europeisk ekonomi med ekonomen Sony Kapoor.

-Välkommen! -Tack för att jag får vara med.

Du har blivit något av en handelsresande i europeisk ekonomisk kris.

Hur gick det till?

Det var mestadels en lycklig slump.

Min tanke med att söka mig till finansmarknaden var-

-att jag hade sett hur viktig finanssektorn är.

Som uppvuxen i Indien visste jag värdet av avregleringar.

I synnerhet för ett land som Indien.

Jag såg mig själv som en gammaldags passionerad kapitalist.

I traditionell bemärkelse.

Vad kan vara ett bättre ställe att lära sig om kapitalism än finanssektorn?

Föga anade jag då att den moderna finanssektorn-

-är långt från den kapitalism-

-som ska flytta varor och tjänster till där de gör mest nytta.

Alltså det man lär sig om i ekonomisk litteratur.

Faktum är att det är ett riggat system, fullt av monopolbildningar.

Det är ett system fullt av konkurrenshinder-

-och ett system som livnär sig på offentligt stöd.

Det saknar marknadsdisciplin.

Efter att ha sett monstret från insidan-

-var jag starkt motiverad att förändra det.

I synnerhet när jag såg riskerna som började byggas upp strax före 2007-

-inom bostads- och fastighetsmarknaderna och derivathandeln.

Enligt snart sagt varje ekonom-

-inklusive dig-

-skulle Brexit innebära ekonomisk katastrof för Storbritannien.

Detta beskylldes för att vara skräckpropaganda under kampanjen.

Men det har gått mer än två månader sedan omröstningen.

Sysselsättningen är hög, folk shoppar, det svaga pundet har lockat turister.

Skräckscenariot tycks inte ha inträffat.

-Var varningarna överdrivna? -Inte alls.

Det viktigaste att hålla i tanken är att Brexit ännu inte har inträffat.

Det är anledningen till att många av de mer alarmerande varningarna-

-för negativ ekonomisk påverkan ännu inte har besannats.

Dels har Brexit ännu inte inträffat-

-och för varje dag som går ökar chansen-

-att Brexit aldrig blir av.

Och om det sker blir det många år fram i tiden.

Inget kommer att ske inom ett halvår, ett år, eller två.

Eller ens de närmaste fem åren.

Det finns en skillnad mellan-

-att en meteor slår ner, vilket är vad Brexit skulle innebära-

-och att någon varnar för att en meteor ska slå ner.

Detta var bara en rådgivande folkomröstning som innebär att Brexit kanske inträffar.

Men det kanske aldrig händer, och ingen vet något i dagsläget.

Att Brexit inte skulle inträffa-

-är inte det bara önsketänkande hos en Europavän som du?

Delvis, kanske. Men bevisen finns där.

I synnerhet med tanke på att Brexit-

-kan leda till en allvarlig erodering-

-av den välstrukturerade och genomarbetade fredsprocessen i Nordirland.

Brexit kan innebära att en konservativ premiärminister-

-därtill en från Tories, som ju vill hålla samman Storbritannien-

-under sin mandatperiod ser upplösningen av den 400 år gamla unionen med Skottland.

Ingen brittisk premiärminister vill hamna i historieböckerna-

-som den som regerade under Storbritanniens sönderfall-

-och dessutom få sin mandatperiod totalt överskuggad-

-av den ekonomiska kris som ofrånkomligen följer på Brexit.

Ingen vill leda ett parlament som helt saknar utrymme för-

-någon som helst ny lagstiftning annat än den tröstlösa uppgiften-

-att skriva om och omförhandla en mängd lagar-

-som Storbritannien i dag tar in i stor skala från EU.

Det blir ett premiärministerskap rakt igenom definierat av Brexit.

Teresa May lär ju vara en kompetent politiker med sina egna, tydliga idéer-

-om vad hon vill för Storbritannien.

-Och hon röstade inte för att lämna. -Hon röstade inte för Brexit.

Jag misstänker att hon inte är vidare mottaglig-

-för att få sin enda chans till premiärministerposten-

-totalt dominerad av negativa skeenden som ligger bortom hennes kontroll-

-och att helt sakna tid och utrymme-

-för den intellektuella process som krävs-

-för att göra sitt eget avtryck som brittisk premiärminister.

Teresa May har ju sagt att "Brexit innebär Brexit".

Ingen vet vad det betyder.

Just nu handlar debatten om en hård eller mjuk Brexit.

Vad tror du? Tror du på ingen Brexit alls?

Jag har två gånger i BBC lovat att äta upp min hatt-

-om det blir ett Brexit, i sändning.

-Det ser vi fram emot. -Jag har inte skaffat någon chokladhatt än.

Jaså, det är planen, en chokladhatt?

Om jag skulle satsa pengar skulle jag satsa på att Brexit inte blir av.

Men mellan de två alternativen en hård Brexit, alltså ett tvärt slut-

-och en mjuk Brexit, enligt norsk modell...

-Att stanna kvar på den inre marknaden. -Ja, att vara del av den.

...att behålla en viss fri rörlighet av människor etc.

Mellan de två alternativen-

-skulle jag säga att det mest sannolika är en förändring-

-från status quo som är så liten som möjligt. Alltså en mjuk Brexit.

Det tror du alltså.

En av de stora frågorna kring Storbritanniens vägval-

-är framtiden för City of London.

Polens vice premiärminister var senast i raden av ledare-

-som kom hit till London för att övertala brittiska banker och deras chefer-

-att flytta sina verksamheter härifrån efter Brexit.

Kan någon av dessa utländska charmoffensiver nå framgång?

Om Storbritannien verkligen lämnar EU-

-misstänker jag att det blir ett betydande utflöde av människor och verksamheter-

-bort från City of London-

-till andra finansiella centra.

Det mesta kommer att röra sig mot Irland, Frankfurt, Paris och Luxemburg.

De är de fyra centra som ligger närmast-

-dock fortfarande avlägsna som tvåa, trea och fyra och femma.

Men de ligger närmast City of London-

-när det gäller finansiellt kunnande-

-och att ha den grundläggande infrastrukturen på plats.

Jag tvivlar starkt på att Warszawa blir-

-Europas nya finansiella centrum.

Det finns begränsningar i processen, plus att en betydande mängd-

-affärer och uppgörelser sker i London-

-som inte är beroende av att Storbritannien är del av EU.

Dessa affärer finns kvar.

Oavsett vad som händer förblir City of London ett viktigt finansiellt centrum.

Men från att ha varit det viktigaste-

-eller näst viktigaste efter New York-

-kommer det att halka ner till tredje, fjärde, femte eller kanske sjätte plats.

-Som Tokyo i dag? -Något i den stilen.

Kanske snarare som Singapore.

En av de överskuggande frågorna för City of London-

-vad gäller förhandlingarna gäller så kallad "passporting".

Detta innebär rättigheten för brittiska banker att agera inkörsport för tjänster-

-vidare in i resten av EU.

Hur viktigt är detta, och kommer de att kunna behålla det?

I händelse av en brexit!

Detta är den enskilt viktigaste frågan för City of London-

-och den största fördel de har av att vara del av EU.

Det är möjligheten att kunna sammanföra i ett enda land-

-och störningsfritt kunna agera-

-och sälja varor, tjänster och produkter-

-oavsett vilket land de befinner sig i.

Detta gör City of London till en lämplig postering-

-i synnerhet för många amerikanska banker-

-men också asiatiska och banker inom tillväxtekonomierna-

-de stora kinesiska bankerna, till exempel-

-för att kunna nå EU-marknaden.

Om Brexit innebär-

-att City if London förlorar dessa "passporting"-privilegier-

-kommer stora kinesiska banker, som vill nå merparten av EU...

Kom ihåg att i Storbritannien bor 65 miljoner, av totalt 500 miljoner.

De kommer hellre att gå via Frankfurt eller något annat finansiellt centrum.

Storbritanniens tillgång kvarstår inte som privilegium.

Då kan de hellre fortsätta att verka från Hong Kong eller Singapore.

Ju större skillnad som finns mellan-

-hur lätt det är att nå kontinenten från London-

-och hur lätt det är från Singapore, New York eller Hong Kong-

-desto mer sannolikt är det att affärerna stannar.

Det kan alltså komma en lightversion av "passport"-privilegierna.

Det kan ge viss privilegierad tillgång men inte fullt ut.

Även med Storbritannien utanför den inre marknaden?

Ja, det är inte en fråga om antingen eller.

Men vi förlorar mycket affärer om privilegierna försvinner.

En idé som har fått spridning är "ekvivalens".

Det innebär att om EU:s lagstiftare-

-säger att ett tredje land har en likvärdig lagstiftning-

-då kan vi ge dem tillgång till den inre marknaden.

Detta har delvis tillämpats för vissa amerikanska clearingcentraler-

-som därmed kan göra affärer med EU.

Detta kan fungera, men vi ska minnas att det var en liten del-

-av det totala lagstiftningspaketet inom finanssektorn.

Dessutom tog det fyra år att förhandla fram.

Det finns en stor glipa-

-mellan "passporting" och ekvivalens.

"Passporting" är en rättighet. Ekvivalens måste förhandlas-

-och kan dras in när som helst.

En förlust av "passporting" innebär att affärerna i City of London-

-kan sjunka med upp till 25-50 procent.

Sen är City of London inte ens Singapore längre...

De är inte ens med i spelet, eller?

Singapore är ju ett viktigt finanscentrum-

-men det ligger väldigt långt efter-

-både London och New York.

Skillnaden mellan Singapore och London, som är mycket tydlig nu-

-försvinner, och London blir ett betydligt mindre viktigt finanscentrum-

-i motsats till att vara nummer ett.

Den brittiske EU-kommissionären Jonathan Hill avgick precis efter omröstningen-

-men innan dess var han drivande i att skapa en kapitalmarknadsunion.

Detta skulle göra möjligt för investerare och mäklare att verka fritt inom EU.

Vad tror du händer med detta nu?

Det har två delar.

Bakgrunden till kapitalmarknadsunionen är-

-att EU generellt sett är ett system beroende av sina banker.

USA har en mer hälsosam balans mellan banker och kapitalmarknader.

En anledning till att euro-krisen var djupare än den amerikanska-

-var att många av EU:s banker var mycket svaga-

-och måste räddas av regeringar, och fortsatte därmed-

-att kasta en mörk skugga över ekonomin.

I USA däremot kunde kapitalmarknaden-

-kliva in och fylla tomrummen efter bankerna.

Det var en del av inspirationen till kapitalmarknadsunionen.

Inom EU är Storbritannien det närmaste man kommer den amerikanska modellen.

De har både kapitalmarknader och banker som stödjer den brittiska ekonomin.

Tyskland, i andra änden av spektrat, har en närmast totalt bankberoende modell.

Om Storbritannien lämnar, försvinner den med mest erfarenhet-

-inom kapitalmarknader och den som har störst kapitalmarknader-

-och som var största drivkraften bakom en kapitalmarknadsunion.

Vi vet ju vad som händer när en armé förlorar sin general.

Kapitalmarknadsunionen kommer att bli lidande.

Den kommer att bli av. En möjlig, liten fördel-

-som den kan ha fördel av kan vara att den domineras av euro-området-

-och har en enda institution, Europeiska centralbanken,

-i en reglerande och övervakande roll.

De skulle ha en enda valuta, istället för två stora valutor.

Detta kan få en del av friktionen att försvinna och vissa rörelser att bli lättare.

Men på det stora hela blir det en mindre och svagare kapitalunion-

-än om Storbritannien hade varit en del av den.

Eftersom City of London är så viktig för landets ekonomi-

-har Storbritanniens roll i Bryssel ofta varit att skydda City of London-

-och har därmed urvattnat förslag-

-till striktare finansmarknadsregler i EU.

Tror du att nu, när Storbritannien lämnar, om de gör det-

-att vi nu får se ett EU-

-med större möjligheter att införa striktare regleringar på finansmarknaden?

-Får jag ifrågasätta denna beskrivning? -Var så god!

Om man innan krisen hade gett folk en lista med dessa fem länder:

USA, Schweiz, Storbritannien, Frankrike och Tyskland-

-och bett dem rangordna dem efter välvillighet gentemot finanssektorn-

-hade vi nog sett Storbritannien och USA i topp, följda av Schweiz-

-med Frankrike i botten och Tyskland någonstans i mitten.

Om man de facto ser till de roller som dessa länder har spelat-

-när det gäller nya finansiella reformer-

-för att hindra att kriser av det slag vi såg 2008 upprepas-

-blir rangordningen den omvända.

Storbritannien har utsatts för hård lobbying-

-inte bara av egna banker men också av europeiska institutioner-

-för att försvaga sina synnerligen strikta hållningar vad gäller regleringar för banker.

Storbritannien har alltså varit striktare än EU som helhet?

Vad gäller banker, ja. Jag kommer till den distinktionen.

Det finns en fras som ofta användes:

"Att guldplätera EU-regler".

Bank of England införde ännu striktare likviditetskrav-

-för banker verksamma i Storbritannien än vad EU krävde.

Tyskland, å andra sidan, delvis på grund av sitt-

-politiska beroende av Sparkasse, Landesbank och andra-

-däribland Deutsche, som hade stort politiskt inflytande i Tyskland-

-spelade en mycket negativ roll och vattnade ur EU:s bankregleringar-

-och även internationella regleringar och diskussioner på G20-nivå.

Frankrike har ett status-system och många banker är mäktiga.

Bankernas chefer har gått på samma elitskolor-

-som alla presidenter verkar komma ifrån, bortsett från Sarkozy. De har starka kopplingar.

Fransmännen var heller inte konstruktiva när det gällde att skärpa regelverket-

-för finans- och kapitalmarknaderna, på tal om din tidigare fråga.

Storbritannien har spelat denna traditionella roll.

De har i vartenda fall, när det gäller hedgefonder-

-eller aktiefonder försökt att försvaga regelverket.

Ett sätt att se det är-

-att traditionellt sett har Storbritanniens politiker varit beroende av City of London.

Under de senaste 15 till 20 åren-

-har bankernas dominans ersatts av hedgefonder och riskkapitalbolag.

Alltså aktörer på kapitalmarknaden.

Istället för att gå till City of London går brittiska politiker-

-numera till Mayfair och träffar hedgefondförvaltare-

-och försöker gå deras ärenden i Bryssel.

Storbritanniens syn på regleringar har varit striktare än resten av EU.

Storbritanniens syn på regleringar för kapitalmarknader har varit mindre strikt.

Jag förväntar mig försvagade regelverk för banker i EU om Storbritannien lämnar-

-men regleringar för kapitalmarknader kan hårdna.

Du är ju inte bara ekonom utan också målare.

Har du målat något med inspiration från Brexit?

Jag måste erkänna att-

-jag nyligen började måla då eurokrisen kulminerade.

Bakgrunden var ett läkarbesök för mina sömnsvårigheter.

Länder och banker föll ju som käglor.

De sa att jag måste sluta tänka på krisen.

Fanns det någon kreativ aktivitet jag gillade? Jag sa "tidigare målade jag".

"Skaffa dig lite duk och färger!"

Jag hade en utställning i Bryssel som fick titeln:

"Varför i helvete bry sig om eurokrisen, när man kan göra det här i stället."

På senare tid, i synnerhet efter Brexit-

-vilket skapade stor personlig oro, jag är ju passionerad EU-vän-

-plus att jag kanske måste släppa min lägenhet i Berlin.

Då började jag måla igen.

När man tittar på målningarna från veckan efter Brexit-

-ser man att de har blivit mycket dystra.

Jag är normalt en anhängare av fauvismen som ju är färgglad och munter.

Allt gult, orange och grönt har blivit-

-grått, brunt och mörkrött.

Jag hoppas att mina målningar återigen ska bli muntrare.

Det bygger delvis på att vi stannar kvar i EU.

Vi hoppas att grönt, gult och rosa återvänder i ditt måleri.

-Tack så mycket Sony Kapoor. -Tack själv!

Trots att farhågorna om ett ekonomiskt kaos efter Brexitomröstningen inte har besannats var inte varningarna obefogade. Det menar Sony Kapoor, chef för tankesmedjan Re-Define. Anledningen är att Brexit ännu inte inträffat, och det är oklart när det gör det och hur det kommer att gå till.

Frågan är dessutom om det blir en Brexit, blir det en hård eller en mjuk Brexit?

Och det är ingen lätt uppgift för politikerna. Framför allt inte med ett Skottland som inte vill lämna EU:

”Ingen brittisk premiärminister vill vara den som kommer att kommas ihåg som den som översåg kollapsen av Storbritannien”, säger Sony Kapoor.

Makroekonomen Sony Kapoor är chef för tankesmedjan Re-Define. Han har varit rådgivare åt bland annat FN, EU, IMF, OECD och Norges regering. Han intervjuas här av Katrine Marçal.

  • Stockholm satsar på julbelysning0:41

    Stockholm satsar på julbelysning

    Stockholm vill i år bli Skandinaviens bästa juldestination. Det märks på prislappen för årets julbelysning, som blir över sex miljoner kronor. Ändå blir några stadsdelar...

  • Besöksnäringen blomstrar i Göteborg2:55

    Besöksnäringen blomstrar i Göteborg

    Göteborg lockar såväl nationella som internationella besökare, och besöksnäringen har sett en expansion den senaste tiden. Det menar Carin Kindbom, vd för Svenska Mässan, som tror att tjusningen ligger i helhetsupplevelsen. 

  • 3:17

    "Hållbarhet är en dialog"

    Finansbranschen har en stor roll att spela i företagens hållbarhetsarbete. Det menar Elisabet Jamal Bergström, hållbarhetschef på Handelsbanken.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -0.3%
NASDAQ-100 0.1%
NASDAQ Composite 0.1%

Vinnare & förlorare

Evolution Gaming Group 3.9%
Resurs Holding 3.5%
Vitrolife 2%
Sweco -1.9%
Oriflame -2%
Alfa Laval -2.2%
Uppdaterad tor 17:35
Fördröjning 15 min