Så kan Sverige styras

Marçal och Ekdal resonerar och summerar

Ja, Niklas, ingen regering–

–och det ser ut som om Sverige kommer att styras–

–på en moderat budget. Det låter som en nyliberal dröm.

Inga klåfingriga politiker i Rosenbad–

–samtidigt som man får moderata skattesänkningar.

Vad tror du?

Snarare en mardröm.

Både för förtroendet för det politiska systemet...

Det blir väldigt oklart vem som har ansvaret.

Magdalena Andersson är finansminister–

–men man ska regera på Ulf Kristerssons budget.

Man har tappat bort väljarna.

Väljarna har tappat räkningen för ganska länge sen–

–om vad som egentligen pågår.

Samt det uppdämda reformbehovet som rullas framåt.

Jag håller inte med om att Moderaterna är nyliberala.

Det är mycket utgiftsökningar–

–snarare än att skala ner staten.

Visserligen vill de sänka skatten. Men vårdköer ska kapas–

–och det ska satsas på försvar och polis.

Väljarna röstade på mycket, men inte moderat politik–

–administrerad av Magdalena Andersson.

Det ser man ut att få den närmaste tiden.

Man får backa bandet för att förstå hur vi hamnade här.

En övergångsbudget läggs av en övergångsregering.

Det för första gången nånsin.

2018 är historiskt på många sätt.

En statsministerkandidat röstades bort av riksdagen.

Kristersson blev historisk på ett sätt han inte tänkt sig.

Och sen en övergångsbudget.

Där är det rätt tänkt att skala ner den.

Ta bort offensiva satsningar och låta politiken övervintra–

–tills en ny regering är på plats.

Men om den moderata budgeten går igenom–

–hamnar vi i sämsta världarna på ett sätt.

Ansvaret är oklart, inga stora breda reformer–

–men ändå en del utgiftsökningar för skattesänkningar.

Det är inte särskilt tilltalande.

Magdalena Andersson har gått fram som man ska–

–utifrån läget. Hon har lagt en övergångsbudget–

–och pratat med de andra partierna.

Det som man har enats om brett–

–är sänkningen av pensionärsskatten på 350 kronor i månaden–

–för genomsnittspensionären.

De andra satsningarna som man pratat om i valrörelsen–

–miljarderna till kommunerna–

–och pengar till försvaret... Det kommer inte att ske.

Det blir en mer restriktiv budget.

Magdalena Andersson har förklarat det på ett klokt–

–och teknokratiskt sätt. En roll som passade henne bra.

Mycket riktigt gick S:s förtroendesiffror upp då–

–när de ideologiska ambitionerna skalades bort.

Det enda som är lite akut är försvaret.

Där är de flesta överens om att det finns behov–

–med tanke på hur det ser ut i vår omvärld.

För pensionärsskatten finns en samsyn så det är rimligt.

Men med reformbehovet...

Det är ju i början av en mandatperiod–

–som en regering kan genomföra större–

–och kanske mer kontroversiella, men nödvändiga, reformer.

Vi kommer väl få en regering nån gång–

–men tiden för den typen av reformer rinner ut.

Vi har haft åtta år av väldigt svaga regeringar.

Reinfeldt II och den socialdemokratiska regeringen–

–som har haft ett väldigt lågt reformtempo.

Vi har haft god ekonomi och svaga minoritetsregeringar–

–som inte klarat av att ta de stora greppen–

–när det gäller bostadsmarknad, skattepolitik–

–arbetsmarknad, integration, skola...

Man kan nämna massor av problemområden–

–där det byggs upp bubblor av problem i Sverige.

När det väl kommer en kris blir allt det här synligt.

Vi tappar värdefull tid–

–även om det ytligt sett ser ut som om vi har den tiden.

Man kan förstås lägga ändringsbudgetar–

–på en övergångsbudget i vår.

Men exempelvis inkomstskatterna kan man inte ändra–

–under ingående år.

Men det ser inte ut–

–som om Magdalena Anderssons neutrala övergångsbudget–

–kommer att vinna i riksdagen.

Moderaterna kommer att gå fram med sin budgetmotion.

Varför gör de det?

Det är den kristerssonska filosofin–

–om att köra ända in i kaklet.

Han fortsätter på den vägen.

Det är kanske ingen överraskning.

Men lite överraskande är att C och L–

–tänker lägga egna budgetar–

–och sen lägger ner sin röst vid slutvoteringen.

Det vill säga släppa fram Kristerssons budget.

De har röstat nej till Kristersson som statsminister–

–men släpper fram hans budget.

Det har väljarna svårt att hänga med i...

Två steg bakåt för Alliansen och ett framåt.

På ett sätt kommer man närmare en allianslösning.

Kristersson hävdar att man lägger fram Alliansens budget.

Det ställer C och L inte riktigt upp på.

Han hävdar att Alliansen fortfarande lever.

Den lever ju mer om hans budget går igenom.

Det blir ännu svårare för C och L att släppa fram Lövfen.

Rent maktpolitiskt är det ett lite framsteg för M.

Men för det politiska systemet, reformtakten–

–och förtroendet för hela systemet är det inte bra.

Att regera landet på en budget som inte är framlagd–

–av en regering med hela det maskineri–

–av tjänstemän och remissinstanser–

–utan istället regera på en budgetmotion från ett parti–

–innebär vissa svårigheter.

Framför allt undergräver det förtroendet för hela systemet.

Om det blir nyval eller i nästa val–

–är risken uppenbar för ännu mer svårhanterligt resultat.

Det har hittills visat sig vara ohanterligt.

Övergångsbudgeten ska vara klar några dagar före jul.

Eller Moderaternas budget, eller vad den nu ska kallas.

Vi kan kanske få en regering innan dess.

Annie Lööf håller på och sonderar. Hur går det?

Ingångsvärdena för hennes sondering är ganska hopplösa.

Hon pratar om att hålla ihop Alliansen–

–och sy ihop nåt samarbete med Mp–

–där man kanske behöver S:s acceptans.

Det verkar helt verklighetsfrämmande.

Hon vill väl köra det alternativet i botten.

Den enda rimliga tolkningen är–

–att hon ser en chans att bli statsminister.

Det skulle kunna vara en blocköverskridande variant–

–med C, L, Mp och S i regering och Annie Lööf 8,5 %–

–som Sveriges första kvinnliga statsminister.

Hennes favoritserie är den danska tv-serien Borgen–

–som börjar med detta scenario. En kvinnlig partiledare–

–för ett litet liberalt parti som till slut är den enda–

–som kan få ihop det hopplösa parlamentariska läget.

Det ligger nånstans i bakhuvudet på Annie Lööf.

Annars är det svårt att förstå Centerns agerande.

Det är så många ingångsvärden som inte går ihop.

Nej till SD. Nej till Löfven. Hålla ihop Alliansen...

Då blir det inget.

Då blir det nyval.

Ja, eller Annie Lööf som statsminister.

Det har jag svårt att se att S skulle släppa fram.

Visst har C och S samarbetat historiskt, men...

Tittar man på Centerns ekonomiska politik–

–är den till höger om Moderaterna.

De vill sänka skatterna till OECD-genomsnittet.

Det är skattesänkningar på 400 miljarder.

Man vill undanta företag med under 50 anställda–

–helt från turordningsreglerna. Då sätter LO i halsen.

Och så vidare...

Man står väldigt långt från S i den ekonomiska politiken.

Centern är högerpartiet när det gäller marknadsekonomi.

Historiskt har det funnits en samsyn. Kohandel.

30-talets krisuppgörelse mellan Bondeförbundet och S–

–kohandeln och på 90-talet–

–när Olof Johansson och Göran Persson gjorde upp.

Det har ofta byggt på ett köttben åt bonderörelsen.

Höjt pris på smör på 30-talet.

På 90-talet var det halverad matmoms.

Då gick det att köpa Centerns röster.

I dag är det svårare när det är ideologiska motsättningar–

–som utmanar arbetsmarknad och skatter.

Samtidigt är det två i grunden pragmatiska folkrörelsepartier.

Psykologiskt sitter det nog längre in för Liberalerna–

–att samregera med Socialdemokraterna.

Liberala kommunalpolitiker har attackerat Björklund–

–för att inte ha släppt fram en alliansregering.

Det blir svårt att köpa Annie Lööf med smör.

Inte ens allt smör i Småland.

Det är nog statsministerposten...

Det har jag svårt att se att S släpper fram.

Då skulle man kunna tänka sig Löfven II–

–en ren socialdemokratisk regering–

–som förhandlar med C och andra partier i riksdagen.

Man kan tänka sig S och Mp eller S, L och Mp...

Det är rörligt mål beroende på de partiinterna opinionerna–

–aktörerna vet nog inte själva vart de är på väg–

–och opinionsmätningarna.

Hotet om nyval. Liberalerna gör nog nästan vad som helst–

–för att undvika ett nyval.

M vill nog inte heller ha nyval.

Centern som är världens rikaste parti–

–har råd med ett nyval och skulle kunna framkalla ett–

–av en slump.

Kanske. Men Annie Lööfs turer har gjort det lite oklart–

–vad hon egentligen representerar.

Men de har pengar att göra en bra valrörelse.

Men väljarna kommer att slå bakut.

Vi är inte vana vid nyval.

Bara kostnaden... Det kostar hur mycket som helst.

Och att dra igång hela apparaten en gång till–

–för att få ett ännu otydligare valresultat...

De enda som garanterat går framåt då är SD.

Det gör att alla med tiden blir mer benägna–

–att hitta en väg ut–

–och släppa fram nåt man tidigare inte accepterat.

Skulle Annie Lööf kunna släppa fram Kristersson?

Det är också en variant.

Särskilt om C och L nu släpper fram hans budget.

Då har man tagit ett halvsteg tillbaka till–

–det som man kanske förväntade sig efter valresultatet.

Ett slags chickenrace mot SD och S.

Du och jag satt på en bänk i somras i den här tv-kanalen–

–och förutsåg ett valresultat väldigt likt det vi fick.

Det var inte för att du och jag är några genier–

–utan för att det var uppenbart–

–att det barkade åt det här hållet.

Varför var M och Alliansen inte bättre förberedda?

Det är lite tjänstefel att inte ha pratat mer med varandra.

Ulf Kristerssons att gå fram ända in i kaklet–

–med M-KD-försöket och sen spräcka Alliansen.

Alliansen är en existentiell fråga särskilt för M.

Det kommer att stå honom dyrt så småningom–

–om han inte kan sy ihop det på nåt sätt.

Förberedelser är viktigt.

I Storbritannien hade man ett scenario 2010–

–när Liberaldemokraterna kunde gå antingen–

–med Labour eller med de konservativa.

I Storbritannien måste det lösas på ett par dygn.

Då valde de att gå med de konservativa–

–för att de hade förberett kompendier med olika förslag–

–plastat in dem och bundit dem.

Direkt efter valet kunde de lägga dem–

–på Liberalernas bord och säga:

"Det här vill vi göra. Är ni med?"

Medan Labour ringde och ville sondera–

–utan att nån riktig plan.

Självklart gick Liberaldemokraterna med de konservativa.

Det är viktigt med planer redan före valet.

Den som är bäst förberedd vinner.

Så var det lite 2006 med Alliansen och Reinfeldt–

–som förberett rejält inom M.

Sen förberedde Maud Olofsson och han Alliansen.

2018 verkar Alliansen var improvisation.

Det är synen på SD som har rört till ritningarna–

–och att C och L är så kluvna internt.

Inte ens partiledarna verkar ha vetat–

–var man stod före valet.

Om man tittar ut över Europa–

–så finns det en annan öppning–

–en så kallad italiensk lösning.

Då inte i bemärkelsen att V och SD ska regera–

–vilket de delvis gör i Italien.

Grundlagen öppnar för att talmannen kan säga:

"Nej, det här går inte. Vi tar in nån utifrån."

Nån som varken är partiledare eller sitter i riksdagen.

Niklas Ekdal, du får sondera i riksdagen.

Kan vi tänka oss några såna namn?

Talmannen är ju väldigt pressad.

Talmannen i din bok "Öppna era hjärtan"–

–som är en satir över vad som skulle kunna hända...

Där får talmannen panik efter fyra talmansrundor–

–att han blir utbränd och låser in sig på spa.

Han får ett nervsammanbrott.

Jag skrev den för ett år sen. Nu får jag dåligt samvete–

–att ha skrämt Andras Norlén.

Jag hoppas att han klarar tre eller fyra rundor.

Det är en sällskapslek att tänka på namn utanför politiken.

I Italien var det en känd ekonom, Mario Monti–

–eller den nuvarande premiärministern Giuseppe Conte–

–som är jurist, som plockats utanför politiken.

I Sverige finns det namn som står över partipolitiken–

–som Gunnar Wetterberg eller Inga-Britt Ahlenius.

Nån från näringslivets håll har ropat på Göran Persson.

Anders Borg är lite samma typ, lite ekumenisk–

–och gärna uttalar sig om allt möjligt.

Ångrar alla misstag han gjorde under sin regeringstid.

Men det är nog en ganska dålig idé.

Talmannen tänker nog inte i de här banorna.

Det vore en misstroendeförklaring–

–mot det politiska systemet att inte partierna får fram–

–en kandidat utan får gå över ån efter vatten.

Då undergräver man systemet som redan är så skakat.

Vi behöver mer duktigt folk i partierna.

Att ta nån utifrån är som att säga–

–att de inte ens klarar att få fram en statsminister.

Skulle den personen kunna lösa motsättningarna?

Vi har ingen vana vid det i Sverige.

I Italien har den en fundamental misstro–

–mot det politiska systemet. Vi är på väg i den riktningen–

–men man vill försöka rädda det som räddas kan.

Det är nog ingen bra idé, även om det är ett kul ämne.

Marknaden har inte reagerat.

Men du tror att det kommer att pågå ganska länge.

Det är svårt att se hur man ska kunna lösa det.

Det blir ett chickenrace–

–när nyvalsbilan hänger över partierna–

–och nån måste ändra sig.

Risken är stor att det blir en övergångsregering–

–fast med en moderat budget–

–och talmannen fortsätter på väg mot nervsammanbrott.

–att sondera.

Det kan fungera i goda ekonomiska tider–

–eller relativt goda ekonomiska tider.

Magdalena Andersson skrev ner tillväxten lite grand.

Arbetslösheten ligger fortfarande runt 6 %.

Men det är många orosmoln ute i Europa.

Brexit ser ut att gå mot ett katastrofscenario just nu.

Budgetbråken i Italien...

Och geopolitiska hot kring Iran, Ryssland–

–och handelskrigen.

Det som skulle kunna sätta fart på det är en extern chock.

Då tror jag att partiledarna snabbt skulle enas–

–om en samlingsregering. Avståndet är inte så stort.

Då får Löfven och Kristersson den ursäkt de behöver–

–för att kasta sig i armarna på varandra i solnedgången.

De skulle nästan bli lättade.

Det man håller på med nu är svenska lyxproblem.

Skillnaderna mellan partierna i mitten–

–V och SD borträknade, är historiskt små.

Titta på när Palme och Fälldin höll på–

–eller Ingvar Carlsson och Carl Bildt.

Då det fanns en personlig och ideologisk motsättning.

Blir det kris skulle Löfven och Kristersson kunna bilda–

–en samlingsregering på två dagar.

Det finns ingen personlig eller ideologisk animositet.

Men där är vi inte än. Marknaden verkar tugga på.

Den verkar inte bry sig om politisk instabilitet.

Det har varit värre på andra håll i Europa ganska länge.

Chocker som Brexit och Trump kommer man över ganska snabbt.

Börsen går ner en dag och sen tickar det på.

Även lång utdragen osäkerhet som Belgien, Holland–

–och Tyskland har marknaden inte brytt sig om.

Hotet är att det undergräver förtroendet för hela systemet–

–och att det i längden utmanar demokrati och rättsstat.

Det uppdämda reformbehovet skjuts på framtiden.

Det finns mycket som det inte tagits tag i–

–som är lite bråttom.

Det skyls fortfarande av de låga räntorna och god tillväxt.

Det är historiska skeenden och mycket förändras.

Det politiska landskapet kan skrivas om för lång tid.

Saker som har stor betydelse för svensk ekonomi...

Spelarna som springer runt och äter för mycket fikabröd...

Du har ändå skrivit en bok–

–kring hur man tänker.

Är de medvetna om vad det är för stora saker–

–de spelar med?

De anar inte hur de kommer att framställas i historiens ljus.

Det liknar ganska mycket 1918, 1932 eller 1976–

–när det hände saker som satte det politiska landskapet–

–för lång tid framöver.

Det som händer kring regeringsbildning och budget–

–kommer att skapa ett helt nytt landskap.

Alliansen kanske är historia.

Men jag tror inte aktörerna själva vet riktigt...

Många har uppenbarligen inte haft nån plan.

De vet inte hur det kommer att sluta–

–och hur de kommer att framstå i historieböckerna.

Ingen press–

–bara svensk utveckling de närmaste decennierna.

Det gör inte saken lättare för dem.

Dagar, veckor och månader har gått sedan riksdagsvalet, men ännu ingen regering i sikte. Katrine Marçal och Niklas Ekdal sammanfattar läget.

Blir det Ulf Kristersson budget som kommer vinna och hur kommer en regering som inte står helt bakom den kunna styra med den?

Kommer det i slutändan bli Annie Lööf som blir statsminister, eller kan det till och med en oberoende statsminister, som i Italien?

Eller blir det i slutändan en regering med Moderaterna och Socialdemokraterna? Niklas Ekdal menar att de två partierna skulle kunna få ihop en regering på två dagar, om en förutsättning är uppfylld.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -0.5%
NASDAQ-100 -3.3%
NASDAQ Composite -3%

Vinnare & förlorare

Swedish Orphan Biovi… 2.4%
Swedish Match 0.6%
Tele2 0.5%
Lundin Petroleum -4.4%
Paradox Interactive -4.4%
ÅF -5%
Uppdaterad mån 11:47
Fördröjning 15 min
  • ”Stort teknologiskt skifte i banksektorn”3:52

    ”Stort teknologiskt skifte i banksektorn”

    Fintechbolagen blir allt fler och löser problem vi inte visste vi hade. Kostnaderna sjunker och det bäddar för hög lönsamhet i sektorn. Det menar före detta finansministern Anders Borg (M).

  • ”Örebro är landet lagom”4:06

    ”Örebro är landet lagom”

    Örebro har klarat fastighetskriser relativt bra. Stadens fastighetskung Per Johan Behrn menar att detta beror på att staden inte har dragits med i prisrusningar som drivits på av nya aktörer.

  • Så mår den kinesiska ekonomin2:40

    Så mår den kinesiska ekonomin

    Från handelskrig till investeringar; det är mycket som händer i den kinesiska ekonomin. Maximilian Kärnfelt, nationalekonom på Mercator Institute of China Studies (MERICS) ger sin...

  • Försvagat läge för Stockholmsföretagen2:35

    Försvagat läge för Stockholmsföretagen

    Stockholms företagsklimat har blivit betydligt sämre. I Svenskt näringslivs ranking har Stockholms kommun tappat över 100 placeringar på fyra år. De övergripande problemen kretsar kring bostadsbristen, kompetensförsörjningen och den problematiska trafiken.