Så går det med ekonomin efter valet

Marçal och Ekdal resonerar och summerar

Efter en vecka i Visby är vi nåt klokare kring–

–vad som händer med den ekonomiska politiken efter valet?

Det är en otrolig osäkerhet på alla plan.

Det är ett helt unikt läge i svensk politik.

Vi vet inte hur regeringen ser ut.

Alla underliggande strukturella "utmaningar"–

–är maskerade av den lågräntedopade konjunkturen.

Det lär bli den stökigaste regeringsbildningen–

–sen 20-talet. Det är vi inte vana vid.

Sen vet vi inte vad som väntar när konjunkturen viker.

En märklig situation att ekonomin går så bra–

–men det är en enorm osäkerhet i luften–

–som märks i politiken. Alla är nervösa–

–men vet inte exakt varför.

Det är en "europeisering" eller normalisering av Sverige.

I Europa har det varit så här länge. I Holland–

–tog det 208 dagar att bilda regering.

Tyskland...

Där tog det mycket längre tid än det brukar.

Ekonomin i både Holland och Tyskland...

I Holland hade de en väldig tillväxt under den perioden.

Och rekordet Belgien där det tog 500 dagar.

Vi håller på att bli ett land som alla andra.

Vi har varit bortskämda med effektiva regeringar–

–som levererar på sina löften.

Folk vet nog inte att Sverige sticker ut positivt där.

Men... Nu blir det lite ett annat läge.

Men det behöver inte ta så lång tid.

Om opinionsläget håller i sig så blir det 40-40-20.

40 för Alliansen, 37 om KD åker ut.

40 för de röd-gröna och 20 för SD.

Det som händer är att Stefan Löfven tvingas avgå.

Det blir en borglig talman som ber Ulf Kristersson–

–bilda regering. Han bildar då en moderat regering–

–med stöd av SD och övriga allianspartier i riksdagen.

Det blir lite jobbigt för Liberalerna och Centern.

Det blir som 91-94. Är det inte mest troligt?

Jo, men det finns många lösa skruvar och muttrar–

–som kan ställa till det.

Partier som ligger när spärren, man har lovat olika saker...

SD håller på avtryckaren och vill maximera sitt inflytande–

–på det enda område som man bryr sig om.

Ekonomin känns väldigt mycket som 1990.

Ögonblicket innan nåt...

Så illa?

...jobbigt händer.

Den här mandatperioden liknar Sossarnas 80-tal.

De hade devalverat, kronan var lågt värderad–

–och en lånedriven högkonjunktur–

–som maskerade alla strukturproblem.

Sen kom allt ikapp på en gång.

Men statsfinanserna är bättre i dag.

Det finns låneutrymme.

Bostadsmarknaden går inte lika bra som den har gjort.

Det är väl inte som i slutet av 80-talet?

En sån bubbla som vi har i dag...

Det finns inga historiska exempel på att luften pyst ut–

–och att det sen rättat till sig.

Det brukar spricka med ett pang.

Att vi klarade finanskrisen 2008-2009 så bra–

–gjorde att det inte blev nån reformvåg då heller.

Av bostads...?

Bostads- och arbetsmarknad, skattesystem, alltihop...

Som det blev efter krisen i början på 90-talet.

Det är inte bara Socialdemokraternas fel.

Från regering Reinfeldt 2 2010 och framåt–

–har det hänt väldigt lite strukturellt i politiken–

–fast det händer stora saker i vår omvärld.

Saker som borde förändras är t.ex. skattesystemet.

Jag är inte lika orolig för en inhemsk driven kris.

Däremot är vi på toppen av konjunkturcykeln.

När kommer nästa finanskris att komma?

Är det handelskriget mellan USA och Kina–

–som kommer att sätta igång det.

Är det nåt med euron, Italien och banksystemet där?

Med en väldigt svag regering i Sverige–

–som knappt får igenom sina budgetar–

–och med jättelåga räntor och jättesvag krona–

–när varken Riksbanken eller regeringen kan göra nåt.

Det är oroväckande.

Vad som triggar det kan vi inte veta.

Det var samma 1990-1991.

Oljepriset steg, krig i Mellanöstern–

–och USA hade kris i sitt banksystem.

Det finns tusen saker som kan gå snett internationellt–

–men just att vi är så högt belånande.

Räntedopningen har skapat en situation–

–som påminner mycket om 80-talet.

Kjell-Olof Feldt skrev en bok om–

–hur man misskötte eftervården av det fantastiska läget–

–med en undervärderad krona då exporten gick som tåget.

Många pratar om ett hot likt 30-talet och nazisterna.

Det ska naturligtvis tas på allvar–

–men det känns mer 1990 än 1932.

Det görs jämförelser på den borgliga sidan–

–att SD går att lösa man klarade Ny demokrati.

Men det är väl svårt att jämföra.

Ny demokrati hade ett par procent.

SD kan bli lika stora som Moderaterna.

Att ha ett stödparti som är lika stort som en själv–

–i riksdagen. De får mycket mer inflytande.

Vi vet ganska lite om SD i de här frågorna.

Den generella tendensen att det är nån slags renlärighet–

–som lockar väljarna... SD, V och C–

–har 40 procent tillsammans.

Det de har gemensamt är att de är ganska renläriga–

–och inte så pragmatiska.

Om man lyssnade på Jonas Sjöstedt:

Allting är de rikas fel. Lyssnar man på Jimmy Åkesson–

–så är allt invandringens fel.

Det är en ganska förenklad bild.

Men det är de partierna som går bra.

S, L och M kämpar på.

Apropå nästa finanskris...

Göran Persson sa nyligen–

–att efter nästa finanskris så går Sverige med i euron.

Det var Jan Björklund inne på i Almedalen.

Det var ett ganska anmärkningsvärt utspel–

–även om man förstår det ur ett liberalt behov–

–att profilera sig. Snabbspår in i euron–

–utan en ny folkomröstning.

Tror du att det kommer de närmaste åren?

Jag gillade Björklunds EU-anslag i det här talet.

Det är ganska inopportunt.

Det är ingen självklar vinnare.

Göran Persson och andra minns–

–att EU-anslutningen var en del–

–av den tidens krisbekämpning.

M och S gick för första gången ihop–

–för att rädda Sverige med hjälp av EU.

Persson och de lite äldre ser väl en parallell–

–och om det skiter sig igen kan man binda sig till euron–

–för att inte ha en skvalpvaluta.

Det beror ju helt på om euron överlever.

Nu med den italienska populistregeringen...

Persson säger att man klarat eurokrisen–

–euron har funnits länge och inte brutit samman.

Det är en helt annan bild nu.

På lång sikt kommer Sverige att gå med i euron.

Men inte det närmaste decenniet.

Om Sverige får en jättekris men euron står stabilt–

–tror jag att Sverige skulle gå såsom Björklund–

–och Persson skissar. Men det är ganska osannolikt.

Sverige hamnar inte i en jättekris om inte Europa gör det–

–eftersom vi är så omvärldsberoende och knutna till euron.

Det är moment 22 som gör att det ligger långt fram.

En sak som jag har tänkt på under veckan är–

–att vi har klagat på att det varit–

–så få politiska förslag från scenen.

Över lag har valrörelsen karaktäriserats av det.

Men fackföreningsrörelsen gör också den analysen–

–och kliver fram mer. De har pratat om–

–det som saknats från politiken–

–automatiseringen, fjärde industriella revolutionen–

–digitaliseringen... Unionen och Kommunal–

–driver projekt tillsammans.

Och TCO talar om skattepolitik på ett konstruktivt sätt–

–till skillnad från de politiska partierna.

Kommunerna, fackförbunden och Svenskt Näringsliv–

–ser den konkreta verkligheten med sitt behov av reformer.

Alla bemanningsproblem. Vem ska ta jobben–

–som specialistsjuksköterskor, poliser, lärare...

Politikerna pratar om siffror–

–men inte om hur det ska gå till.

Det finns en pragmatism inom fackföreningsrörelsen.

Man funderar på policy-utveckling, eftersom regeringen–

–kommer att bli svag och att nån måste ta ansvar.

Kanske Sverige med fackföreningsrörelsens tradition–

–av ansvarstagande, har en fördel i en europeisk kontext–

–jämfört med andra länder–

–i liknande parlamentarisk situation.

Om man tänker på hela civilsamhället...

Folkrörelserna. En kraft att falla tillbaka på–

–i jobbigare tider. Nu känns det som om allt flyter–

–fast ekonomin går som tåget. Alla oroas av–

–vart landet är på väg. Polariseringen, rasismen...

Men det korporativa Sverige, folkrörelserna...

Och policy-arbetet, alla tankesmedjor som har bra idéer...

Man kan tycka att det pratas för mycket i Almedalen–

–men även bra saker kommer fram.

Men i politiken märks det inte alltid.

Ett universellt fenomen. Det politiska ledarskapet i USA–

–och Storbritannien...

Trots all kunskap och mycket som går år rätt håll–

–är de styrande idioter.

Vi är inte där ännu, men det finns ett glapp–

–mellan nivån i samhället och den i politiken.

Men även den enorma teknologiska förändringen–

–den fjärde industriella revolutionen...

Robotiseringen, förändringen–

–av arbetsmarknaden med gig-ekonomin...

Konkreta processer som politiken borde ta tag i–

–men i stället blir det symbolpolitik.

Finns det nåt samband?

Det är tjänstefel. Att gå på brott, straff, integration...

"Svenska värderingar"...

Väljarna säger att sjukvården är den viktigaste frågan.

Men inte ens om den, kommer några konstruktiva budskap–

–från politikerna. De väljer de frågor–

–som passar bäst för slagord.

Jag tycker att man borde vara mer teknokratisk–

–och tala om systemen. En gammal, god svensk gren.

Man saknar den generationen: Anna Hedborg...

Teknokraterna. Bengt Westerberg, Bo Lundgren...

Folk som talade om skatter–

–välfärdssystem, arbetsmarknad...

Nu ska allt vara "storytelling".

Men vad säger vi om näringslivet?

Vilket ansvar får näringslivet–

–i situationen som troligen uppstår efter valet?

För att förhindra en kris.

De har ju också... Tyvärr...

I USA har näringslivet en kärlekshistoria med Trump.

Näringslivet bortser från hans oacceptabla beteenden.

Och ingen bryr sig om budgetunderskottet längre.

Man älskar honom för avregleringen av miljölagarna–

–och skattesänkningarna. Även det svenska näringslivet–

–har såna tendenser. Kortsiktigt tänkande–

–i enkla maktkalkyler. Maximalt låga skatter–

–och så lite "red tape" som möjligt.

Och ingen ska peta på friskolorna.

Skolfrågan är ett skolexempel.

Där skulle man kunna kliva fram.

Korporativt, både fack och arbetsgivare.

För att lösa problem på arbetsmarknaden–

–och policy-mässigt med skattereformer...

Som vid den stora skattereformen 1990.

TCO och SAF var drivande för att rätta till ett systemfel.

Det finns utrymme...

Som Socialdemokraterna och dåvarande Folkpartiet gjorde.

De fick till det politiskt–

–men den korporativa sfären drev på.

Många kan skärpa till sig.

Den här typen av situation är vanlig i Europa:

Att det tar tid att bilda regeringar–

–att regeringar faller och återkommer, nyval...

Så den svenska situationen är kanske inte så oroande?

En normalisering till den europeiska normen.

Inte ens Storbritannien har en majoritetsregering–

–trots majoritetsvalsystemet.

Statsfinanserna är goda...

Men det finns forskning som visar att svaga regeringar–

–tenderar att spendera mer för att köpa sig stöd–

–i Riksdagen. Kanske behöver vi inte oroa oss?

Nej. Det talas mycket om polariseringen.

Men samtalsklimatet mellan partiledarna–

–om det blir allvar... Inga brända broar finns.

Då kan man skapa nya konstellationer–

–men det är inte allvar på det sättet ännu.

För de långa stråken i svensk samhällsutveckling–

–har det kvittat vem som regerar.

Vad tänker du på?

Skatter, tillväxt, offentliga utgifter...

Om man rensar bort de politiska majoriteterna–

–borgerlig eller socialdemokratisk regering...

Man har växeldragit både med reformer–

–och skapande av systemfel.

Så det finns en uthållighet i samhällsutvecklingen–

–och det robusta näringslivet, civilsamhället...

Det finns utrymme för mer politiskt schabbel–

–än vi haft tidigare–

–liksom för osäkerhet i regeringsfrågan.

Den långa ekonomiskpolitiska linjen nu...

Avregleringar, privatiseringar...

"Nyliberalism" kallades det av vissa på 90-talet–

–och början av 2000-talet. Nu går det väl åt motsatt håll–

–om man ser till den ekonomiska vetenskapen?

OECD presenterade sin "Jobs Strategy" här.

Den ser helt annorlunda ut i dag än 1994–

–när den först kom. Helt andra rekommendationer–

–mer socialdemokratiska.

Ja. En enorm scenförändring.

Den typen av nyliberalism är ju stendöd.

Alla försvarar välfärdsstaten nu.

Moderaterna mer än nån annan.

Förvisso med fokus på att stoppa invandringen.

Men gamla trotjänare som Ulf Adelsohn–

–är orolig för välfärdsstaten–

–fast hela hans politiska karriär–

–gick ut på att befria svenskarna från den.

Läget är ett helt annat.

Växande klyftor i spåren av automatisering–

–och globalisering. Nya instrument–

–för fördelningspolitik krävs.

Jag skulle vilja se en stor skattereform–

–av den typ som TCO efterlyser.

Från arbete till konsumtion och kapital.

Det talar politikerna väldigt lite om.

Fortfarande har vi världens högsta skatt på arbete.

Och om jobben försvinner med robotiseringen–

–blir det svårt att behålla den.

Ja. Varför ska folk ta chefsjobben i offentlig sektor–

–om allt försvinner i skatt?

Men varför inte återställa matmomsen–

–och fastighetsskatten?

Alla är eniga, men kallar det "politiskt omöjligt".

Vad är det ni säger i England? "Reason will prevail."

Men det är nog inte just förnuft–

–som styr brittisk politik, med tanke på Brexit.

Men den som lever får se.

Havet finns kvar oavsett regering.

Ja. Gotland ligger kvar.

Vad händer med den ekonomiska politiken efter valet? Halvvägs mellan Almedalen och valdagen tar Katrine Marçal och Niklas Ekdal greppet på näringslivet, konjunkturen och – självklart – regeringsfrågan.

  • Stor äppelskörd väntas0:58

    Stor äppelskörd väntas

    Maj månad var ovanligt varm och solig i år, vilket skapade nästintill perfekta förutsättningar för en fin äppelskörd. Äppelriket Österlen räknar med en skörd på...

  • Finansministern positiv till framtiden0:50

    Finansministern positiv till framtiden

    Regeringen befinner sig på Harpsund för att diskutera budgeten, bara en knapp månad innan valet. Finansminister Magdalena Andersson berättade under torsdagseftermiddagen om det ekonomiska läget och budgetplanerna för 2019.

  • Madonna fyller jämnt1:05

    Madonna fyller jämnt

    I dag fyller världsstjärnan Madonna 60 år. Sedan genombrottet på 80-talet har hon skrapat ihop en förmögenhet på 590 miljoner dollar. I födelsedagspresent har hon önskat sig pengar, som ska gå till föräldralösa barn via organisationen Raising Malawi. 

  • 22:05

    "Globalisering bygger på att nationellt möter lokalt"

    Katrine Marçal sitter ned med chefekonomen Catherine Mann för att prata om globaliseringens inbromsning, där internationell handel med tjänster får stort fokus. Relationen mellan Kina och USA i form av handelskrig, ekonomiskt medberoende och risker diskuteras.

  • Så har sommaren påverkat elpriset6:30

    Så har sommaren påverkat elpriset

    Elpriset har under den varma sommaren hamnat på ungefär det dubbla jämfört med förra sommaren, och fyra gånger så högt som sommaren 2005. Anledningen? Regnmängden. Energimarknadskonsulten Christian Holtz på Sweco kommenterar.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 0.1%
NASDAQ-100 0.3%
NASDAQ Composite 0.4%

Vinnare & förlorare

Peab 8.7%
THQ Nordic 4%
Evolution Gaming Group 1.3%
JM -1%
SSAB -1.1%
Bonava -1.1%
Uppdaterad fre 09:50
Fördröjning 15 min
  • Kött- och mjölkbrist hotar Sverige5:21

    Kött- och mjölkbrist hotar Sverige

    Den torra sommaren kommer att få långtgående effekter för både jordbruket och konsumenterna. Thomas Bertilsson, näringspolitisk chef på LRF, Tomas Olsson, lammuppfödare på Norrby gård...

  • Spelutvecklare missar viktigt mål2:30

    Spelutvecklare missar viktigt mål

    Spelbranschen växer så det knakar - och lockar nya målgrupper. Men trots att kvinnor och äldre lockas till dataspel, hänger inte utvecklarna med. Lisette Titre-Montgomery...

  • Fehmarn Bält kortar vägen till Tyskland4:00

    Fehmarn Bält kortar vägen till Tyskland

    2020 ska bygget av en tunnel mellan Rødby i Danmark och Puttgarden i Tyskland starta. När tunneln är klar – enligt planen 2029 – har landvägen till Sveriges viktigaste exportmarknad Tyskland kortats med 16 mil och restiden med tåg med flera timmar.