Roslings råd till näringslivet

om kompetens, konsumenter och nya marknader

Jag brukar tänka på liknelsen med Britney Spears.

Hon är ju artisten.

Men skicka henne ensam till en area utan sin "crew"–

–så kanske inte spelningarna blir jättekul.

Han var Britney Spears.

Gör du ett stavfel i ditt CV brukar du inte få jobbet.

Samtidigt finns det otaliga i näringslivet–

–som när de ska ange hur många som bor–

–på respektive kontinent gör fel med 1 miljard–

–åt ena eller andra hållet.

Varför har vi så dåliga kunskaper om vår omvärld?

Varför tror vi att världen är sämre än den är?

Jag är på stiftelsen Gapminder och ska träffa–

–Anna Rosling Rönnlund–

–som tillsammans med sin man Ola Rosling–

–och sin berömde, numera bortgångne svärfar Hans Rosling–

–har skrivit boken "Factfulness".

Anna Rosling Rönnlund, tack för att vi fick komma hit.

Det här var Hans Roslings kontor.

Ja. Nu använder vi det som mötesrum, ett öppet rum.

Du och din man Ola sitter...?

Det är en samvetsfråga nu när vi har skrivit boken.

Vi har mest suttit hemma.

Vi är här med jämna mellanrum.

Vi har mest jobbat hemifrån det senaste året.

Det var ett intensivt arbete att slutföra boken.

Vi känner alla till det svärdslukande, datavisualiserande–

–världsfenomenet Hans Rosling.

Av 20 miljoner invånare i Syrien bor 8 miljoner kvar hemma.

12 miljoner är på flykt.

Av dem har mindre än 0,5 miljon kommit till Europa.

Den stora krisen är i och precis utanför Syrien.

Men ni var egentligen tre personer som var världsfenomenet.

Ja, och resten av Gapminder-teamet också.

Så är det ofta. Ta liknelsen med Britney Spears.

Hon är ju artisten. Men skicka henne ensam till en arena–

–utan sin "crew", så blir inte spelningarna så kul.

Han var Britney Spears.

Vem var du?

Eftersom vi inte hade nån enorm "crew"–

–så var jag och Ola ett allt-i-allo.

Många av föreläsningskoncepten har vi utarbetat ihop.

Vi gjorde visualiseringen. Han använde nästan allt.

Vi regisserade många av hans föredrag.

Ola framför allt arbetade fram datan.

Jag har framför allt varit den som har jobbat för–

–att det ska vara lätt att förstå och tillgängligt för dem–

–som kanske inte från början är tokintresserade av frågan.

Hur gör man det öppet och allmänt användbart?

Det har varit min passion.

På olika plan har det kommit igenom.

Visualisering av data.

Hur man förklarar och presenterar.

Det behöver inte vara visuellt, utan även i text.

Vad är det man ska prata om och hur?

Ni är kände för datavisualiseringar, bollar och så vidare.

Men ni använde också fotografier–

–för att ge människor en mer faktabaserad bild av världen.

Det projektet baserades på–

–att när vi höll på och visualiserade världen–

–med rörlig grafik, väcktes en frustration hos mig.

Man kunde få helheterna på plats–

–men det var svårt att relatera till vad flödena innebär–

–för vanliga människor i vardagen.

I mediaflödet ser vi människor i exceptionella–

–och dramatiska ögonblick.

Jag ville komplettera den bilden med vardagsbilder–

–på folk runt om i världen. Då startade vi Dollarstreet.

Grundidén är väldigt enkel. Tänk att världen är en gata.

De fattigaste bor till vänster, de rikaste till höger–

–och alla andra nånstans mittemellan.

Vi har åkt hem till familjer och fotat samma föremål–

–på ett systematiskt sätt i varje familj.

Toalettstolar, tandborstar, hårborstar, spisar, sängar osv.

Ungefär 150 grejer i varje hem.

Sen sätter vi in hushållen på ekonomiaxeln.

Grannarna till det huset som vi har varit i–

–kan vara varifrån som helst i världen.

Det kanske ligger ett hus från Kina bredvid ett från Mexiko–

–bredvid ett från Ukraina eller nåt sånt.

Då kan man "browsa" och titta på världen–

–baserat på standard på tandborstar.

Eller jämföra hur husdjuren ser ut.

Eller bokhyllan...

Det är ett bra komplement till medias dramatiska bilder–

–av världen. Vi ser väldigt mycket hemskt.

Ju längre bort det är, desto fler är hemskheterna.

Vi ser sällan en vanlig vardag inifrån hos vanligt folk.

Vi försöker bygga ett stort projekt där vi samlar in...

Just nu har vi drygt 300 hem från drygt 50 länder.

Det ökar hela tiden.

Drömmen är att projektet ska innehålla–

–minst tio hem på olika ekonomiska nivåer–

–i varje land i hela världen. En atlas över vardagslivet.

Det bryter också upp vårt sätt att tänka–

–i västvärld och utvecklingsländer.

Vi bor på samma gata granne med olika delar av världen.

På samma inkomstnivå ser vi stora likheter–

–över kultur- och religionsgränser och geografiska gränser.

Det är nyttigt för våra hjärnor som tenderar–

–att tänka stereotypt om hur folk från ett visst land är–

–och tillskriva dem bra eller dåliga egenskaper.

Vi grupperar gärna. I Dollarstreet bryts landstereotyperna.

Det är olikheter inom länder på grund av inkomstspridning–

–och likheter mellan länder på samma nivå.

Hur var det att gifta in sig i familjen Rosling?

Du har träffat en ny kille som heter Ola.

När du kommer hem till hans familj. Står hans far Hans–

–och slukar svärd och ropar att du har fel om världen.

Det var verkligen inte så.

Vi träffades när vi var 16.

Då hade vi ambitionen att hålla på med konst.

Vi hade ingen tanke på att samarbeta med hans pappa.

Hans var hyggligt karismatisk som person.

Han pratade gärna om vad han höll på med–

–och delade med sig av sånt som var problematiskt.

Han försökte göra förenklingar till sina studenter–

–för att förklara världen. Han visade oss utkast.

Vi kunde inte hålla oss utan började hjälpa honom–

–att göra dem bättre.

Det var så kul. Vi höll på med konstgrejer.

Det var så applicerat att använda viljan–

–att visualisera nånting meningsfullt.

Vi märkte inte att det övergick till ett arbete.

Det tog flera år.

Jag pluggade på universitetet samtidigt.

Jag gick på fotohögskolan.

Parallellt läste jag sociologi.

Egentligen höll vi mest på med sånt här.

Det var så kul.

Gradvis insåg vi att det var ett arbete.

Vi började göra animerad statistik.

Ni hade livliga diskussioner när ni jobbade ihop.

Vad gällde det? Allt.

Vi var ganska samkörda och passionsdrivna alla tre.

Vi var samkörda kring vad vi ville uppnå.

Vi ville göra en faktabaserad världsbild–

–som folk kunde använda och förstå.

Vi ville sprida den gratis. Vi ville så klart–

–att folk skulle fatta fler faktabaserade beslut.

Stridigheterna var nog att tre så passionerade personer...

Vi ville åt samma håll men var tre olika karaktärer.

Vi var inte alltid ense om vilken väg vi skulle gå.

Då var det mycket stridighet kring metod.

Hur ska vi ta oss härifrån till dit?

Det gruffade vi oss ofta igenom.

Det var gruff, inte skrik?

Skrik var det aldrig.

Men frustration när alla försöker förklara–

–varför deras väg är rätt. Så tjafsade vi om det.

Men vi var lyhörda i gruppen och var bra på att ge oss–

–när nånting var bättre än det andra.

Vi kunde släppa våra egna misslyckanden och ta nederlaget.

"Okej, din idé är nog bäst." Så ställde vi om och körde.

Det var lite olika mixar i vad som gick igenom.

Den här boken, som Bill Gates sagt–

–är en av de viktigaste böcker han nånsin läst–

–"Factfulness". Vad är "factfulness"?

Det är ett sätt att förhålla sig–

–till verkligheten och fakta.

Att hitta nyfikenhet och ödmjukhet i att vara–

–mer faktadriven i sin världsåskådning.

"Factfulness" rent praktiskt...

Vi har identifierat tio dramatiska instinkter–

–som vi tycker att människor drivs av–

–för att förstå världen.

Om vi inte tyglar de instinkterna–

–så får vi lätt en felaktig världsbild.

"Factfulness" är en handbok i hur du–

–med enkla knep kontrollerar dina dramatiska instinkter–

–som gör att du tycker världen är mer dramatisk än den är.

Vad är det vi har så fel om världen?

Det finns tre huvudmissförstånd.

Det ena är att klyftorna bara ökar.

Det andra att det bara blir sämre.

Det tredje att befolkningen bara ökar.

Det är de tre som vi har koncentrerat oss på.

Att klyftorna ökar kan vara sant.

Det blir större skillnad mellan de fattigaste och rikaste.

Men vi glömmer bort de 80 % som är i mitten.

Vi försöker visa hur hela befolkningen fördelar sig.

Inte bara extremerna som vi tenderar att prata om.

Frågan om att allting blir sämre...

Dels är vi drivna att berätta om försämringar.

Det är vi nyfikna på och det rapporteras det mycket om.

Man vill veta om nya faror för att kunna skydda sig.

Vi visar på att mycket historiskt har blivit bättre.

Ofta i en rapportering, även om det finns en positiv trend–

–så rapporteras det om tillfälliga dippar.

Den långsamma förbättringen får sällan medialt utrymme.

Den får inte ens utrymme i vårt huvud.

Även om nån skulle berätta det, skulle vi nog inte lyssna.

Vi är inte så intresserade av såna berättelser.

Den tredje att befolkningen bara ökar...

Vi försöker visa hur FN:s befolkningsprognoser ser ut.

Vi tittar på befolkningen historiskt, i dag–

–och prognoserna in i framtiden begripliga.

Det är kontraintuitivt hur befolkningen växer.

Det är de tre grejerna vi håller på med hela tiden.

Boken är nästan skriven som en självhjälpsbok.

Med hjälp av den blir man lugnare och mer harmonisk.

Ni är ute och föreläser över hela världen.

Era föreläsningar är ganska... Ni testar folk i publiken.

Ni visar att alla har fel. Jag gjorde ert test häromdan.

Ni brukar ropa att publiken har mer fel än schimpanser.

Det tycker de flesta är ganska befriande.

Vi lever ju i ett kunskapssamhälle–

–där vi ser upp till hög utbildning–

–och hög intelligens.

Men vi glömmer bort att kontrollera–

–allt vi tror att vi kan.

Det är ganska uppfriskande om än lite frustrerande–

–att se att vi inte är så duktiga på allt vi trodde.

Den stora nöten vi försöker knäcka med testerna–

–är att vi tenderar att ha en självbild–

–där vi inte tror att vi behöver lära nytt–

–eftersom vi tror att vi redan kan.

Men när vi har fel i det vi tror att vi kan–

–måste vi acceptera det–

–för att våga öppna upp och ändra.

Det vi försöker lära ut om världen är enkla koncept.

Vi tror att det viktigaste är att man lär sig–

–att världen är föränderlig, så det är lönlöst–

–att lära sig exakta siffror utantill.

Men det är meningsfullt att ha de stora trenderna–

–och de globala proportionerna hyfsat rätt. Det är lätt.

Det är inga svåra saker. Men om vi tror att vi redan kan–

–öppnar vi inte för att ta in ny information.

Varför är det viktigt för näringslivet att ha–

–koll på den här typen av fakta?

Vi har testat många i näringslivet, i företag och så där–

–och när de också har sämre resultat än slumpen–

–det är ganska vanligt att människor har det...

Schimpanser är nära slumpen.

Vi ställer tolv frågor som har a, b och c–

–och om man gav dem till en schimpans som inte kan läsa–

–så hade den tagit en av a, b eller c-bananerna–

–och statistiskt sett hade de fått 33 % rätt på frågorna.

Bara genom slump.

Men när vi testar människor är de ofta mycket sämre.

Vi har förutfattade meningar om världen som inte stämmer.

Vi tror inte att människor kan kunna det som vi frågar om.

Det är inte ett kunskapstest där vi kräver–

–att folk ska kunna den exakta informationen i frågan.

Det är en indikator. När vi ställs inför en fråga–

–som vi inte kan svaret på–

–och vi tittar på svarsalternativen, vilket väljer vi?

Där tenderar folk systematiskt att välja...

Om det är tidstrender väljer de gärna–

–det sämsta alternativet.

Vi har en dystopisk verklighetsbild.

Och folk är dåliga på befolkningsfrågor.

Det är stora skillnader på alternativen.

Har fattigdomen halverats eller fördubblats?

Frågorna är aldrig i decimalspannet.

Men om vi har ett näringsliv som får helt fel på frågorna–

–om man bara funderar på vad man gör–

–alltså investera pengar för framtiden–

–bygga upp nya verksamheter, hitta nya konsumenter–

–och man får fel på var befolkningen befinner sig–

–eller om man har fel i hur olika länder har utvecklats–

–så kan man missa de stora nya marknaderna.

Man kanske producerar allt på fel ställe–

–för att man har förutfattade meningar som driver en fel.

Det viktiga som vi försöker säga är inte...

Folk är inte dumma i huvudet.

Vi är offer för våra hjärnor som drar slutsatser–

–som inte är relevanta.

Det är de här instinkterna...

Vilka är de?

Det är tio olika.

De viktigaste?

Den frågan får jag hela tiden.

Första gången blev jag perplex–

–för om några var viktigare hade vi skrivit färre.

Men en av de som jag tänker ofta på–

–är en som vi kallar Ödesinstinkten.

Att vi tenderar att tänka att saker är statiska.

Att ett land, en kultur, en religion–

–är som den alltid har varit.

När vi ser på världen så är det svårt–

–att hänga med och förstå vad som sker–

–för allt förändras över tid.

Om man till exempel pratar värden och moral–

–med nån som är mycket äldre eller mycket yngre–

–märker man direkt att det har hänt grejer.

Inte bara på individplanet. Saker förändras hela tiden.

Det är viktigt, för annars kan man tänka–

–att Afrika är som det alltid har varit.

Eller att i Vietnam är det som det alltid har varit.

Eller att svenska värden är fasta och statiska.

Men tittar man på datan ser man att saker ändrar sig.

Det tror jag är den viktigaste insikten–

–att ha med sig när man fattar beslut på en global nivå.

Att man friskar upp i huvudet–

–att även om jag vet hur det är idag–

–bör man vara öppen för att saker är i rörelse.

Men ni drar ut kurvor och talar om hur det är om 50 år.

Vi försöker ju... Alltså, vi försöker ju–

–att inte göra trender in i framtiden–

–om vi inte tror att det är möjligt.

Befolkningsprognoser in i framtiden–

–är ju lättare att göra för att generationer–

–utvecklas långsamt. Det är lätt att förutspå–

–framtiden vad gäller befolkning.

Att förutspå vädret eller ekonomin närmaste veckan–

–kan vara mycket knepigare.

Men vi säger inte att vi vet hur det kommer att bli–

–utan att det är vad FN:s befolkningsexperter förutser.

Däremot försöker vi förklara fenomenen.

Hittills har FN haft rätt i sina prognoser–

–vad gäller befolkning–

–så därför vågar vi visa de framtidsprojektionerna.

Ni drar kurvor bakåt. Ni har data från 1800-talets början.

Den kan väl inte vara säker?

Nej, det är varierande.

Så är det idag också.

Det är olika i olika länder hur säker datan är.

Det är olika hur moget statistiksystem man har.

Där brukar vi trösta oss med att...

Det stora problemet är en enorm okunskap.

Ofta är de här felmarginalerna som finns i datan–

–mindre än det fel som folk har i sina huvuden.

Den dagen som folk har högre precision i sitt tänk–

–då kan vi prata mer om kvaliteten på den här datan.

För det mesta är det väldigt bra data.

Om det här är en självhjälpsbok–

–som ska få folk att må bättre...

Hans Rosling kallade sig inte optimist, utan vad sa han?

"Possibilist". Det tycker jag är bra.

Man tittar på hur vi har kommit hit–

–och tänker att vi borde lösa saker framåt också.

Det är inte samma som att säga–

–att vi vet att allt kommer att bli bra.

Man är inte bara driven av en känsla av allt blir bättre.

Folk tror att saker har blivit sämre än vad det har–

–men det är ändå inte bra.

Vi har mycket att jobba på. Och det finns hotbilder.

I England finns uttrycket "Keep calm and carry on".

Ta det lugnt och fortsätt som det är.

Folk kanske läser er bok och tänker att de inte behöver–

–bry sig om världen för att allt verkar bli bättre.

Den risken finns säkert.

Men jag tänker att målet lite grann är...

Anledningen till att ha en överblick om världen...

Vad vi vill uppnå är en baskunskap–

–lite som körkortet.

När jag kör bil–

–känner jag mig trygg för att de andra som kör–

–har gått samma körkortsutbildning.

Det är en ganska töntig sak. Det är inget häftigt–

–inget ideologiskt drivet.

Men det är lämpligt att ha en baskunskap.

Jag eftersträvar samma i vår kunskap om världen–

–och om hur vår hjärna hanterar information–

–och att vi förstår att vår hjärna är en stor felkälla.

Vi hanterar information som tar oss fel i analysen.

Vem tjänar på den här negativa bilden av världen än–

–vad verkligheten egentligen är?

Vem vinner på det?

Personligen vet jag inte vem som vinner på det.

Det blir som en tävling. Den som har det värsta–

–att komma med får uppmärksamhet–

–och får folk intresserade i den riktningen.

Men när det trappas upp och blir som en intressekamp–

–för att ha det allvarligaste problemet–

–så finns en risk i att folk blir avmätta.

Och att man känner att det inte är nån idé att göra nåt.

Det kan vara omvänt.

Om man har en känsla av allt är dåligt och blir sämre–

–så finns ingen anledning att engagera sig i nåt–

–för det går åt skogen ändå.

Jag vet inte vilken metod som är bäst–

–för att få folk att aktivera sig.

Det är inte dåligt att kunna mer om hur man själv tänker–

–och mer om världen.

Jag har svårt att se att man kan förlora på det.

Svartmålar miljörörelsen i onödan i klimatfrågan?

Nej, det har onekligen haft effekt.

När vi frågar om miljön får nästan alla rätt–

–i de här 14 länderna där vi har frågat.

Där har man lyckats uppnå en–

–kunskap om att klimatet kommer att bli–

–varmare i framtiden, enligt experterna.

Men när de nu är över den här punkten–

–att folk har den kunskapen–

–kanske man ska börja agera och sluta–

–elda på bilden av...

Du menar att de överdriver?

Nej, jag menar att om vi ska...

De har nått så långt i sin kommunikation–

–och fått så många att förstå situationen–

–så vi är i en bra position att göra saker nu.

Folk är redo att förändra grejer.

Då ska man lyfta fram de goda exemplen istället?

Ja, också. Grejen med att vara faktadriven är–

–att man måste lyfta fram de exempel–

–som behöver lyftas fram för frågan.

De är olika i olika sammanhang.

Man ska varken vara–

–optimist eller pessimist. Man måste–

–vara mogen och titta på vårt fält.

Vad har vi för data? Hur ska vi förhålla oss till den?

Och det...

Där tror jag att vi alla kan bli lite duktigare.

Ett råd ni ger till näringslivet är–

–att europeiska företag bör ta bort Alperna ur sin logga–

–och flytta huvudkontoren bort från Europa. Varför?

Vi är en så liten fraktion av mänskligheten.

Europa, eller forna väst som det kallas slarvigt–

–är ju 1 miljard människor av världens sju.

Vi är kvar i en självbild–

–av att vara navet kring vilket allt händer.

Om vi gör nåt vill andra ta efter.

En självbild vi fortfarande har.

Men om vi tittar runt om i världen händer jättemycket.

Vi har enormt kompetent och högutbildad personal...

Eller personal? Människor!

Alla jobbar på Gapminder.

Nej, men det finns mycket kompetens–

–runt om i världen och det är inget som säger–

–att en högutbildad kompetent person i Kina–

–har ett intresse av att jobba i ett företag–

–som brandar sig självt som europeiskt.

Att vi säger så...

Hans har föreläst och träffat flera företagsledningar.

De måste hantera den här nya situationen–

–där det är svårt att rekrytera–

–de bästa från Asien till nåt som är paketerat–

– som klassisk europeisk eller amerikansk företagskultur.

Vad är du mest positivt överraskad av–

–i världen just nu?

Jag tror att...

Det mest fascinerande är kanske att...

Antalet personer som dör i naturkatastrofer.

Att det går ner så kraftigt.

Hur kraftigt då?

Mycket, helt enkelt.

Det har halverats.

Det jag tycker är häftigt är–

–hur vi människor kan lösa saker som är svåra att rå på.

Hur rår man på naturkatastrofer?

På en massa olika sätt.

Bättre övervakningssystem.

Bättre information till människor–

–så att de hanterar krissituationen bättre.

Bättre byggnader–

–bättre sjukvård som kan hantera de skadade–

–bättre utryckningsfordon...

Det är en massa saker som samverkar.

Det är häftigt–

–för det ger en positiv bild framåt.

Vi kan inte rå på jordbävningar och tsunamis.

Det är bortom vad vi kan styra idag.

Men att vi klarar att förbättra–

–möjligheten att hantera den typen av problem–

–det är häftigt.

Tack, Anna Rosling Rönnlund.

Tack.

Dåliga kunskaper och överdriven pessimism. Det präglar mångas syn på omvärlden. Detta är något som Gapminder vill bekämpa.

Katrine Marçal intervjuar Anna Rosling Rönnlund, som är medgrundare till Gapminder och avlidne Hans Roslings svärdotter.

Anna Rosling Rönnlund berättar bland annat om den nya boken Factfulness som hon och hennes man Ola Rosling skrivit klart.

  • Stora Sundby slott: en ny generation flyttar in7:26

    Stora Sundby slott: en ny generation flyttar in

    Stora Sundby slott ligger strax norr om Hjälmaren och snart ska det få en ny slottsherre. Det är Mauritz Klingspor som fått slottet av sin far som ska flytta in tillsammans med sin fru Ida-Sofia.

  • Moody's lägger krut på miljöfrågor2:55

    Moody's lägger krut på miljöfrågor

    Environmental and Social Governance, eller ESG, är något som betyder allt mer för företagen. Åtminstone om man får tro kreditvärderingsbolaget Moody's. Matthias Hellstern är vd för Moody's Investor Service och han menar att miljöfrågor är en viktig del av riskbedömningen av företag.

  • 7:27

    "Skilj på Trump och USA:s säkerhetspolitik"

    I veckan har Trump sagt flera saker som inte gillades i USA och som han senare har tagit tillbaka. Enligt Mike Winnerstig, säkerhetspolitisk analytiker på FOI, är det mycket ovanligt att Trump tar tillbaka uttalanden över huvud taget. 

  • Jubileum för kungligt firande på Öland2:05

    Jubileum för kungligt firande på Öland

    I år är det 40 år sedan kronprinsessan Victoria firade sin födelsedag i Borgholm på Öland för första gången. Initiativtagaren Kay Wiestål gör nu sitt sista år som arrangör.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -0.3%
NASDAQ-100 0%
NASDAQ Composite -0.1%

Vinnare & förlorare

Uppdaterad fre 17:35
Fördröjning 15 min