Reinhart: För mycket självgodhet runt skuldsättning

Harvardprofessorn Carmen Reinhart–

–en av världens mest framstående forskare–

–inom området finansiella kriser.

Hon har studerat ekonomiska nedgångar i hela världen–

–under en lång tidsperiod.

När det skakar till i tillväxtmarknader–

–som Argentina och Turkiet, känner hon igen mönstret.

Låga räntor och ökad skuldbörda har skapat problem–

–som inte bara drabbar fattiga utvecklingsländer.

Historien visar att även ledande och utvecklade ekonomier–

–kan fara illa.

Vi träffade Carmen Reinhart under ett Sverigebesök–

–samtidigt som oron fattade greppet–

–om världens finansmarknader.

Argentina har vänt sig till IMF.

Den turkiska liran har stabiliserats de senaste dagarna.

Förändrar det din dystra analys av tillväxtmarknaderna?

Tillväxtmarknader är ett vitt begrepp.

Men de länder som är mest sårbara–

–inför höjda räntor och starkare dollar–

–är de länder som är beroende av extern finansiering.

Av olika skäl passar Argentina och Turkiet in där.

Argentina stod utanför kapitalmarknaden i över tio år–

–efter sin mycket allvarlig kris.

Landet återvände till världens kapitalmarknader–

–med en ny regering och har bara lånat–

–från den internationella kapitalmarknaden i ett par år.

Men en faktor som om och om igen har karaktäriserat–

–flera av tillväxtmarknadernas situation–

–är vad Miguel Savastano, Ken Rogoff och jag kallar–

–skuldintolerans.

Det refererar till det faktum–

–att även låga utlandsskulder som ser harmlösa ut–

–alltså skulder som inte är i den inhemska valutan–

–kan ställa till det.

Det är det som nu har hänt i Argentina.

Om man tittar på argentinska utlandsskulder–

–ligger de inte på nivåer som får en att säga:

"Det beror helt klart på överbelåning."

Problemet för Argentina är att landet fortsättningsvis–

–kommer att behöva utlandsfinansiering.

Att de i det sammanhanget vänder sig till IMF–

–är en stark signal på att de vill vara marknadsvänliga.

De vill fortsätta föra en marknadsbaserad politik.

I Turkiet är situationen annorlunda.

Vi vet inte... Den nuvarande regeringen–

–är inte direkt marknadsvänlig.

Valresultatet är ovisst–

–men fastställs troligtvis.

Det finns en sårbarhet i Turkiet–

–bortsett från den politiskt laddade situationen.

Under årtiondet med låga räntor–

–började turkiska bolag låna mycket i dollar.

Nu är det naturligtvis en källa till sårbarhet.

De har bytesbalansunderskott.

De måste låna sig ur–

–det som Guillermo Calvo har kallat–

–"Det plötsliga stoppet av kapitalflödet".

Förklaringarna ser olika ut–

–men båda länderna är beroende av utlandslån.

Det påminner om det som hände under "Taper Tantrum".

Kommer detta att hända om och om igen?

De grundläggande nyckelfaktorerna i det här fenomenet–

–finns alltid där.

Under perioder med låga räntor–

–i de utvecklade ekonomierna...

I Europa har vi fortfarande extremt låga räntor–

–och även i Japan. Men i USA har de börjat normaliseras–

–och det förväntas fortsätta.

Under perioder med låga räntor finns jakten på avkastning.

Det gör att investerare–

–hugger panikartat när tillväxtmarknaderna växer.

Det är inget nytt.

Max Winkler skrev en utmärkt bok om det här på 1920-talet–

–som heter "Foreign Bonds: An Autopsy".

Den handlar om...

...periodiska högavkastande räntebärande värdepapper.

Det är en gammal historia.

Nu återupprepas den.

Kommer vi att få se det igen? Förmodligen. Ja.

Räntorna kommer att gå upp under en tid.

När de går ner är allt glömt.

Cykeln kommer att ha synkronicitet–

–mellan de utvecklade marknaderna och tillväxtmarknaderna–

–avseende tajmingen av finanskris, skuldkris, valutakris...

Senast det hände var på 1930–talet.

På 1930-talet när bankkrisen spred sig–

–bland de utvecklade ekonomierna...

Aktiemarknaden i USA kraschade 1929.

Därefter fick bankerna problem under 1930–

–som sen fördjupades 1931 och så vidare.

Tillväxtmarknaderna, med sänkta råvarupriser–

–och problem med utlandsskulder–

–drogs också med i krisen.

Det var helt synkroniserat.

Det var den senaste gången det var synkat.

Naturligtvis...

När Paul Volcker, fedchef i slutet av 70-talet...

...använda kraftfulla medel för att minska inflationen–

–och höjde räntan–

–till nivåer vi inte hade sett under efterkrigstiden...

Det gav en dominoeffekt på marknader–

–över hela världen.

USA hade lågkonjunktur...

...på grund av den förda penningpolitiken.

Det var ingen systematisk kris som 2008-2009.

Men i tillväxtmarknaderna var det kris.

2008-2009 drabbade krisen främst utvecklade ekonomier.

Tillväxtmarknaderna drabbades hårt men kom snabbt igen.

Mycket tack vare Kina.

Så synkronicitet är alltså rätt så sällsynt.

Du nämnde Kina.

Kina är ny spelare på lånemarknaden.

Skulle Kinas oklara utlåningssystem–

–kunna förhindra en bankrusning och finansiell panik?

Jag tror inte det.

Eller båda ja och nej.

Låt mig börja med nejet.

Nejet handlar om...

Kina har blivit en viktig borgenär.

Speciellt i många låginkomstländer.

Och borgenärer är borgenärer. De vill bli återbetalade.

Oavsett om det är amerikanska banker på 80-talet.

Eller...

Japanska banker före den asiatiska krisen.

Eller tyska och andra europeiska banker i gränszonen.

Borgenärerna vill ha pengarna tillbaka.

Jag tror inte att Kina är ett undantag i det avseendet.

Jag ser inte det som en faktor–

–som skulle kunna förhindra–

–nån form av extern kredithändelse.

På den mer positiva sidan–

–som du så korrekt beskrev det–

–är det ingen insyn.

Det är utlåningar från myndighet till myndighet.

Det kan vara en utvecklingsbank–

–som lånar ut till en regering.

Det skapar inte rubriker.

Ingen skriver att obligationsinnehavare är redo för strid–

–eftersom räntebetalningarna var...

Det är inte den typen av borgenärer.

Även om problemen finns där–

–hängs de inte ut för allmän beskådan.

Lorenzoni nämnde igår att det här globala spelrummet–

–gör att forskare som du själv–

–blir mindre överraskade när en finanskris kommer.

Har du nån finanskris på känn just nu? Vad ser du?

Jag tycker...

Han satte fingret på det faktum–

–att för internationella makroekonomer som jag själv–

–så försvann aldrig krisen.

Det var inte som att depressionen kom och försvann.

Vi har alltid studerat nån form av kris.

Om man var med på–

–Ken Rogoffs presentation igår–

–kunde man höra om vårt arbete om USA:s subprime-kris.

Det presenterades på American Economic Association–

–i januari 2008.

Den artikeln förbereddes år 2007–

–och presenterades i januari 2008.

I januari 2008 frågade vi oss–

–om USA står inför ett banksammanbrott.

Det var hyfsat långt före de händelser som kom att ske.

En del av historien är i huvudsak... För både Ken och jag–

–och andra makroekonomer–

–är kriser inte ovanliga.

Åter till din fråga. Hur ser det ut i framtiden?

Jag ser till viss del samma undfallenhet nu–

–med avseende på skulder–

–som vi då hade med avseende på finansiering.

Jag tror inte att våra kommande problem–

–kommer att likna de som vi hade 2007-2009.

Det kommer att vara mer skattemässiga–

–problem med statsskuldsättning.

Min slutkläm igår–

–var att utvecklade ekonomier inte har varit främmande–

–för statskonkurs.

Världsmakter har inte varit främmande för statskonkurser.

Några av de konkurserna skapade rubriker, andra inte.

När omstruktureringen är mer ogenomskådlig–

–när man har skulder i officiella händer.

Till exempel skulder som centralbanker har.

Det blir mer en fråga om interna...

Interna kredithändelser skapar inte rubriker–

–snarlikt det jag tog upp om Kinas utlåning.

Det finns för mycket undfallenhet–

–vad gäller skuldsanering, nedskrivningar–

–och kredithändelser.

De finns inte på de utvecklade ekonomiernas radarskärm.

Och det beror på låga räntor?

Anhopningen av skulder underlättades av låga räntor.

Om det är så billigt att låna, varför inte fortsätta låna?

Det är ett riskfyllt antagande.

Tanken på att skulden skulle vara fri från risker–

–fallerar väldigt snabbt–

–när skuldandelen av BNP fortsätter att stiga.

Är det så smart att kalla det för en riskfri tillgång?

De här sakerna händer inte över en natt.

Men jag tror att...

Om vi blickar tio år framåt så kommer vi att se–

–mindre konventionella metoder för att minska skulderna–

–än vad som förutspås av de sakkunniga.

Så även svenskarna har anledning att vara oroliga?

Sverige är inte som alla andra–

–vad gäller utvecklade ekonomiers bekymmer.

Svensk statsskuld och underskott i bytesbalansen...

Sveriges skulder sköt upp i luften–

–och underskottet i bytesbalansen ökade–

–vid bankkrisen 1991.

Sen så kom det väldigt bestämda–

–åtgärder i hanterandet av bankkrisen–

–och skattefinanserna.

Så den svenska erfarenheten skiljer sig från andra.

Det låter som en bra baksmälla.

Ni hade en baksmälla.

Men så ser inte er situation ut nu.

Men i en större skala–

–så är det så det ser ut för många utvecklade ekonomier.

Och det inkluderar USA, som jag nämnde tidigare.

USA har inte bara sina högsta skuldnivåer–

–sedan slutet på andra världskriget–

–utan de beräknas dessutom att öka.

Japan är i en egen liga förstås.

Italien är problematiskt.

Grekland har man inte fått bukt med egentligen.

Och du vet...

Inga betydande framsteg i Portugal och Spanien.

Det här är inga bekvämlighetsnivåer–

–på skuldsättningen.

Har Federal Reserve ett ansvar för att andra länders–

–tillväxtekonomier ska må bra.

Ja, men...

Ansvaret har två sidor.

För lågt för länge kan också uppmuntra överbelåning.

En stor del av problemen med tillväxtmarknaderna–

–som till exempel privata företag i Turkiet–

–och privata företag i Chile.

Många regeringar blev slappa och tänkte–

–att de låga räntorna gjorde det enkelt för dem...

Problemen dyker upp när räntorna blir höga.

Men de kan också dyka upp om de är låga för länge.

Det är ett ansvar–

–men det finns alltid där.

Harvardprofessorn Carmen Reinhart har studerat ekonomiska nedgångar och kriser under många år. När det nu skakar till ekonomiskt i tillväxtmarknader som Argentina och Turkiet känner hon igen mönstret där låga räntor bidrar till att skuldbördan ökar.

Reinhart menar att självgodheten när det gäller statsskulder, skuldnedskrivningar och andra åtgärder är för stor. Hon drar paralleller till självgodheten när det gällde finansiering som härskade innan finanskrisen 2007 – 2008.

Carmen Reinhart är professor i internationella finansiella system vid Harvard.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -1%
NASDAQ-100 -2.3%
NASDAQ Composite -2.2%

Vinnare & förlorare

ÅF 2.4%
Dometic Group 2.3%
Thule Group 1.9%
SSAB -5%
Fagerhult -5.6%
Loomis -6.7%
Uppdaterad mån 17:35
Fördröjning 15 min