Nobel: Den motvillige företagaren

Om Alfred fått välja själv hade han nog inte ägnat sig åt sprängämnen.

Det var nånting som han drevs att göra för att rädda familjeekonomin.

I dag träffar vi Ingrid Carlberg, som är aktuell med en biografi om Alfred Nobel.

Den nominerades även till 2019 års Augustpris.

Hon ska berätta om Alfred Nobel och vad som fick honom att skapa Nobelpriset.

Ditt mål har varit att skriva en oberoende berättelse om Alfred Nobel–

–och att grunda den på primärkällor och alltså gå djupt ner i arkiven.

Hur uppfattade du sen människan Alfred Nobel?

Han framstår som disharmonisk och komplex. Han lever ett "halvliv", säger han.

Snarare är det väl så... Det var nånting som förvånade mig.

Det som förvånade mig när jag skrev boken är att hans personlighet är så intressant.

Han är ju väldigt komplex.

Och han levde dessutom ett väldigt spännande liv.

Han är mannen som sysslade med sprängämnen–

–men som samtidigt ville bli författare. Han skrev långa svulstiga kärlekspoem.

Han skrev romanförsök, och till och med teaterpjäser.

Han blev väldigt framgångsrik, ändå vacklade hans självförtroende hela livet.

Ibland är det rent självförakt, eller han pendlar mellan hybris och självförakt.

Han är den här uppburne framgångsrike...

...entreprenören och företagaren i Paris i ett patriarkalt samhälle. Han är radikal.

Han är för kvinnlig rösträtt vid en tid då många män inte ens hade tänkt tanken.

Han vill verkligen stötta kvinnor i karriären.

Han läser många kvinnliga författare.

Han är en tidig feminist. Jag kan fortsätta...

Han är rolig ibland. Men han hade också långa perioder när han var nedstämd.

Han kom också att leva ett liv som var vid sidan av det han drömde om.

Många människor gick åt på vägen. Det var explosioner där många strök med.

Berördes han djupt av det?

Han missbedömde, kan man säga, verkan–

–i det nya sprängämnet nitroglycerin, som hade uppfunnits 1847–

–och som han och hans pappa började experimentera med i början på 1860-talet.

Då hade man inte riktigt kläm på hur farligt nitroglycerin är.

Immanuel och Alfred... Immanuel var hans far.

De trodde att det här var ofarligt att transportera.

Det var inte sant. Nitroglycerin kan under vissa former detonera av sig självt.

Det sker en kemisk sönderdelningsprocess som man inte kan göra nåt åt.

Alfred transporterade nitroglycerin gladeligen–

–i champagneflaskor över landsvägar och på skepp över Atlanten.

Det var livsfarligt. Det hände flera stora sprängolyckor.

Hans bror dog i en sprängolycka i Stockholm 1863.

När han reste till USA 1866–

–möttes han av nyheten om 60 döda på ett skepp i Panama, 17 i San Francisco.

Det lades ett lagförslag i Kongressen–

–om att den som gjorde sig skyldig till dödsolyckor med nitroglycerin–

–skulle dömas till döden. Han hade svårt att inte bli berörd.

Framför allt vid ett tillfälle ser man också... Broderns död.

Där finns det få spår av sorgeyttringar, för familjen var samlad kring den olyckan–

–men han har en nära medarbetare som går bort. Då yttrar han sin djupa förtvivlan.

Det här är nåt som indirekt ligger och tynger, naturligtvis.

Det är ett ansvar och ett självförakt som han kanske bygger upp.

Han fick kämpa ganska länge innan han nådde framgång.

Du har nämnt nitroglycerinets många problem.

Dynamiten, som han själv sen uppfann, var inte heller så lätt–

–att få fason på så att det blev som han ville ha det.

Vad var det som gjorde att han till sist lyckades med sina affärer?

Det första var att han lyckades tämja nitroglycerinet efter alla sprängolyckor.

Han uppfann dynamiten och hittade ett säkert sätt att frakta nitroglycerinet–

–genom att han absorberade den farliga oljan–

–i poröst material, kiselgur.

Men det dröjde ett tag, trots den här upptäckten – som skulle gå till historien.

Trots den, så dröjde det innan han tjänade pengar.

Han skriver hem om att han har svårt att få det hela att gå ihop–

–långt över fransk-tyska kriget.

Men det är fransk-tyska kriget som blir hans genombrott, dynamitens genombrott.

Det beror inte på att det användes som vapen under fransk-tyska kriget.

Dynamit funkar inte så. Man använder det möjligen för att spränga broar i krig.

Däremot fick det ett PR-genombrott som jag skildrar i boken.

Han försökte sälja in dynamiten till båda makterna, Tyskland och Frankrike.

I Frankrike kom det att heta "fiendens hemliga vapen".

När de fick nys om att de hade möjlighet att skaffa sig dynamit–

–så skrevs det på förstasidorna i franska tidningar om denna fantastiska dynamit.

"Nu kommer den oss till del. Vi kan använda den"–

–"för att bekriga våra ärkefiender."

Det gjorde att intresset efter kriget var väckt för dynamiten–

–i flera europeiska länder som tidigare hade varit skeptiska. Då går det fort.

–Han blir rik på bara några år. –Han var en skicklig uppfinnare.

Frågan är om han var nån vidare skicklig affärsman.

Han lurades ganska lätt av andra, men till sist blev han rik. Hur kom det sig?

Det stämmer. Han var en kreativ person.

Det som intresserade honom var uppfinningarna–

–inte ekonomin och inte att driva företag, egentligen.

Men i anslutning till genombrottet med dynamiten–

–lierade han sig med en fransk affärsman–

–som var betydligt mer driven när det gällde företagande.

I mångt och mycket är det i samarbetet med Paul Barbe, som fransmannen heter–

–som Nobel bygger upp det här stora företagsimperiet.

Han måste själv sköta en hel del av affärerna.

Då ska han väl karakteriseras som en väldigt försiktig person.

I grund och botten är han en person som är ointresserad av själva företagandet.

Han är bara intresserad av produkterna, kan man säga.

Han bygger upp en av historiens första internationella företagskoncerner.

Då är det den här Paul Barbe som är drivande.

Mot slutet av livet funderade Nobel på vad pengarna skulle gå till efter hans död.

Då tillkom testamentet som lade grunden till Nobelpriset.

Kan du beskriva vilka tankar han hade som gjorde att det blev just det priset–

–som ju fortfarande är så stort.

Där är min bild mannen som lever vid sidan av sin dröm.

Det var ju så, och det är jag ganska övertygad om–

–att om Alfred hade fått välja själv, hade han nog inte ägnat sig åt sprängämnen.

Det var nånting som han drevs att göra för att rädda familjeekonomin.

Hans pappa hade gjort sin andra konkurs i Sankt Petersburg, där de bodde.

Föräldrarna återvände till Stockholm–

–där pappan började med de här nitroglycerinexperimenten.

Alfred kallas dit för att hjälpa honom, för han kan åtminstone lite kemi.

Han har ingen akademisk utbildning alls, men han är begåvad och talangfull.

Sen är det... Det här är ju det spår som de har–

–för att få familjeekonomin på fötter igen.

Alfred jobbar, fram till genombrottet med dynamiten, med att rädda familjeekonomin.

Det kommer brev på brev från föräldrarna om att de inte får pengarna att gå ihop–

–och att det bara återstår några månader innan kassan är tom.

De ber Alfred att göra en bra ny affär så att de äntligen kommer på fötter igen.

Det lever han med. Han får sitt genombrott.

Man märker att han blir stolt över sitt genombrott med dynamiten.

Men ganska snart tilltar frustrationen i breven över alla affärsmöten–

–alla styrelsetillsättningar och alla patentbråk och resor hit och dit.

Han längtar alltmer efter fri tid i sitt laboratorium.

Nån gång... Jag ser en process där, med priset.

Under 1890 drabbas han av två stora bakslag i affärslivet.

De är riktigt rejäla. Då är det som att han har fått nog.

Han känner att "nu eller aldrig ska jag förverkliga drömmen".

Efter de bakslag som inträffar med bara några veckors mellanrum–

–skriver han ett brev till en läkare, som är vän till honom–

–för att höra om läkaren vill starta några medicinska experiment med honom.

Alfred är intresserad av det och tror sig kunna bidra med nåt, fast han är lekman.

Han vill att de ska starta medicinska vetenskapliga projekt ihop.

I slutraden på det brevet säger han i en formulering–

–att han har insett att pengar bara gör nytta...

Han berättar för vännen att han har en stor förmögenhet, som han ju vet–

–och att han har kommit till insikt om att pengar bara gör nytta–

–om de används för att stötta oberoende forskare.

Det ser jag som en nyckelformulering i ett nyckelbrev.

Sen börjar Nobel inleda ett antal forskningsprojekt.

Han donerar och har idéer som han försöker omsätta i projekt. Sen dyker prisidén upp.

Han hade bara drygt fem år kvar att leva då bakslaget kom och han bytte inriktning.

Det kunde han inte veta, men han hade haft dålig hälsa sen tidigare.

Kan det här vara en faktor bakom att ett pris går till fysiologi eller medicin?

Absolut.

Hela buketten av Nobelpris speglar Alfred Nobels stora intressen i livet.

Det är lite av de hemliga drömmarna som han har.

Intresset för medicin tilltar.

Det beror inte bara på att han är sjuk. Det är alla på 1800-talet, inser man–

–när man läser korrespondens här och där.

Alla klagar över sina åkommor, och kurbaden blomstrar.

Det beror också på att medicinen genomgår en väldigt intressant utveckling.

Alfred Nobel är till exempel i Paris–

–när Louis Pasteur upptäcker bakteriernas smittosamma verkan.

Det händer mycket.

Han är nyfiken och sugs upp i 1800-talets vetenskapliga utveckling.

Det är kanske framför allt i slutet på 1800-talet. Han befinner sig i Paris.

Eiffeltornet byggs till vetenskapens ära.

Man ristar in namnen på berömda franska vetenskapsmän i Eiffeltornet–

–för att bevisa just detta. Det är en väldig vetenskapsyra.

Det spär väl på hans intresse för medicin och vetenskap.

Fysik och kemi är naturligt med tanke på hans egen inriktning.

Det ligger väl en utvecklingsoptimism här också.

Stora framsteg ligger runt hörnet om man fortsätter.

En annan inriktning än den naturvetenskapliga har fredspriset.

Nobel hade uppfunnit dynamiten som bland annat användes i krig.

Tror du att han hade dåligt samvete för det?

Han säger att han inte såg nån motsättning–

–mellan engagemanget för fredsrörelsen... Han donerade stora belopp till den.

Och samtidigt utvecklade han sprängämnen som kunde användas i krig, eller vapen.

Som han såg det skulle man med allt effektivare vapen nå en sån höjd–

–att krig blev omöjliga.

På så sätt var vapenutveckling en del av fredsrörelsen i hans resonemang.

Det har vi i terrorbalanstanken. Han var inte ensam om att resonera så då–

–och han är det inte heller i dag. Han hade inte bara dåligt samvete.

Sen har vi litteraturpriset. Där hade Nobel egna författarambitioner.

Han var en romantiker när det gäller författarskapet–

–och den typ av litteratur som han gillade.

Där finns en formulering som många har diskuterat vad den innebär.

Det ska vara verk som går "i idealisk riktning".

Var det sånt som han själv skrev, eller gillade, som han ville belöna?

Ja, det tror jag att han tänkte sig.

Det man menade på den tiden med "idealiskt riktning"–

–var en motsats till den realistiska litteraturen. Realismen.

Nobel var ingen benhård motståndare till realistisk litteratur–

–men han hade svårt när den gled över i naturalism.

Émile Zola målade han ut som en fruktansvärd författare–

–som bara lyfte fram snusket i världen.

Han ville ange en tydlig riktning för vad priset skulle belöna.

Det skulle vara mer idealisk litteratur.

Nu finns också ett sjätte pris som inte är nåt Nobelpris–

–men som delas ut tillsammans med Nobelpriserna, ekonomipriset.

Det har nu pågått i 50 år så det är ganska länge.

Vad tror du att Alfred Nobel skulle ha tyckt om det?

När han skulle karaktärisera sig själv skrev han–

–att hans största synd var att ej dyrka mammon, alltså pengarnas gud.

Visar det på att hans inställning till ekonomi inte var så positiv?

Han var ganska ointresserad av ekonomi.

Det speglar hela ointresset för företagandet.

Nog kunde man hitta nitiska kassaböcker hos honom.

Men i grund och botten om man ser Nobelpriset–

–som en spegling av hans passioner och intressen–

–så var ekonomi definitivt inte ett av dem.

Det tyder på att han inte skulle ha inrättat ett ekonomipris ens 50 år senare.

Han bodde en stor del av sitt vuxna liv utomlands.

I Paris, i Hamburg och slutade sitt liv i San Remo i Italien.

Hur kom det sig att Nobelpriset kunde hamna i Sverige?

Dessutom fick norska Stortinget dela ut fredspriset.

Att Sverige fick Nobelpriset är inte så konstigt.

Han förklarade det inför sina testamentsvittnen med–

–att i Sverige finns störst procentandel ärliga människor.

Givet hur många som hade försökt lura honom i affärer–

–så var det inte så konstigt.

Han har en känsla av hemmahörighet i Sverige genom hela sitt liv.

Han talar fem språk, men skriver helst på svenska.

Han söker sig till Sverige de sista åren och köper Bofors bruk 1894.

Hans mamma var i livet till 1889. Henne besöker han varje år.

Han skriver till sina bröder på svenska. De ses i Sverige.

Sverige har betytt mycket för honom. Så det är inte så förvånande.

Norge och fredspriset förklarar han aldrig, så man kan bara spekulera.

Vid den här tidpunkten hade vi en svensk-norsk union.

Alfred gillade norska författare. Bjørnstjerne Bjørnson nämner han särskilt.

Han...

Det finns en roligt liten detalj... Han uppfinner ett rökfritt krut–

–som Sverige nobbar, men Norge antar kort innan han skriver sitt testamente.

Så kan man fortsätta. Det finns en annan intressant punkt.

I unionen mellan Sverige och Norge hade Norge ingen egen utrikespolitik.

Tänk om det var så enkelt att Alfred Nobel insåg–

–att ett fredspris kan inte en regering som har en egen utrikespolitik få dela ut.

Då blir det en del av den regeringens utrikespolitik.

Då föll det sig ganska naturligt att Norge fick fredspriset.

En sista punkt: Norge hade profilerat sig mycket i fredskampen.

Hittills är det ganska få kvinnor som har fått Nobelpriset.

Det är ungefär 5 % av alla pristagare.

Det verkar inte ha varit Nobels avsikt–

–om han nu var så mycket för att kvinnor skulle ta del av–

–den vetenskapliga utvecklingen.

I sitt testamente omnämner han pristagarna som han

Det kanske var språkligt mer än avsiktligt.

Hur tror du att han såg på det?

Det är intressant det du säger om "han".

Han skrev ett testamente redan 1893–

–där han tydligt formulerar "hon eller han".

Eller det kanske står "kvinna eller man".

Det är möjligen en lapsus att det inte står samma sak i det andra.

I hela hans inriktning är det tydligt...

Ta exemplet fredspriset.

Han har samarbetat och utvidgat samarbetet.

Han stöttade Bertha von Suttner ekonomiskt i flera år.

Han har stor beundran för just Bertha von Suttner.

Han läser och hyllar hennes böcker.

Han diskuterar fredspriset med henne.

Det är med henne han presenterar sin idé om att inrätta ett pris för freden.

Eller att avsätta en del av sitt testamente till ett pris för freden.

Det är alldeles uppenbart att han hade tänkt sig henne.

Då skriver han också "hon eller han".

Det är alldeles uppenbart att han tänkte sig henne som en första pristagare.

Det stack ut mer då än nu.

Han hade nog blivit besviken över att utvecklingen har sett ut som den har gjort.

Det var fler kvinnor som fick priset i början av 1900-talet än det är i dag.

Du har ägnat drygt tre år åt att skriva boken och ta fram material till den.

Det finns åtskilliga okända dokument från utländska arkiv som du använder.

Vad är nytt i din bok i förhållande till vad som tidigare har skrivits om Nobel?

Om du tar några saker.

Hans och familjens tid i Ryssland har varit lite av en vit fläck.

Jag har hittat mycket korrespondens mellan tsarregimen och Nobelfamiljen.

Inte minst under Krimkriget. Där tydliggörs att de hade en ganska central roll.

Till och med tsar Nikolaj kommenterar familjen Nobel.

Men det mest spännande är spionakten över Alfred Nobel.

Det vill säga den franska säkerhetstjänstens spionakt från 1889-1890–

–då man helt enkelt spanar på Alfred Nobel.

Man misstänker honom för spioneri och i nån mening för förräderi.

Det leder till att han tvingas stänga sitt laboratorium i Frankrike–

–och i stället bygga upp det i San Remo i Italien.

Det är otroligt dramatisk läsning. Handskrivna 1800-talsdokument–

–som har varit borta i 50 år och som jag lyckades spåra.

Det berikade enormt.

Det ger en förklaring till att han slutade sina dagar i San Remo–

–och även byggde upp ett laboratorium där.

Och i Bofors.

Det har påverkat utvecklingen av hans livsbana på senare år.

Definitivt det som jag hittade i spionakten.

Nobel har ju blivit ett varumärke efter sin död och blivit en ikon.

Är den allmänna bilden av honom för opersonlig och idealiserad–

–i förhållande till vad du har fått fram?

Det är snarare så att man inte vet så mycket om honom.

Vi ser bysten på Nobelprisutdelningen.

Intrycket man har av honom är väl att han är en butter, förstenad gubbe.

Där stannar det. Jag tycker att jag har hittat en levande människa–

–som inte levde ett problemfritt liv, men med väldigt många strängar på sin lyra.

Du har tidigare skrivit en prisbelönt biografi om Raoul Wallenberg.

Ser du några likheter mellan honom och Nobel?

Det är klart att det är väldigt mycket som skiljer på många sätt.

Men själv ser jag en osäker ung man som söker en stor uppgift och hittar den.

Ja, lite både och.

Jag tror att Nobel hade ett svajigare självförtroende än Raoul Wallenberg.

Båda sökte en slags bekräftelse i livet och hittade den på lite olika sätt.

Annars är det svårt. Raoul Wallenberg var en betydligt mer harmonisk person–

–än Alfred Nobel som nog hade det svårare rent socialt.

Men det som kanske gör att...

Den gemensamma faktor som man hittar är–

–att båda är väldigt gåtfulla personer som har nått världsberömmelse–

–utan att vi egentligen har lärt känna dem.

Du har fastnat för båda personerna som jag tror att du har en fascination inför.

Ja, och det beror på att de är så mytomspunna.

I nån mening är de varumärken bägge två. I synnerhet Alfred Nobel.

Så upptäcker man att vi vet väldigt lite om dem.

Vi har bara skummat på ytan av deras liv.

Jag har velat skriva de här böckerna för att hitta människan av kött och blod–

–som ställs inför utmaningar och placera honom i sin samtid.

Se vad det fanns för influenser. Vad hände runt omkring honom.

Vad var det som påverkade honom?

Att få följa honom hela vägen fram till Nobelpriset.

Båda har gjort väldigt stor skillnad för andra människor–

–vilket var deras önskan.

Om man ska hitta nånting som förenar, så är det väl också det.

Absolut.

Individernas betydelse för historien... Om man tror lite grand på det–

–så är det två personer som sticker ut väldigt mycket.

Min bild är att Alfred Nobel hade en önskan–

–som han formulerade redan som ung–

–att vara till nytta för mänskligheten. Det förekommer i ett poem han skrev–

–om sina framtidsdrömmar. Det är det han aldrig tycker sig lyckas med.

När han söker sig till sina drömmar mot slutet av livet.

Bestämmer han sig för att överlåta det på framtiden–

–till nytta för mänskligheten. Hans dröm var att göra det själv.

Att själv vara till nytta för mänskligheten.

Hans svar blev att testamentera sin förmögenhet till nytta för mänskligheten.

Är det det Alfred Nobel ska vara ihågkommen för?

Är det för Nobelpriset eller för nåt annat om han inte gjort den stora donationen?

–Vad hade vi mints i så fall? –Dynamiten, säkert.

Men då hade vi nog haft en annan bild av honom.

Det är mycket möjligt, men han hade helst själv...

Vad hade han själv velat bli ihågkommen för?

Så är det nog varken Nobelpriset eller dynamiten.

Om han hade lyckats förverkliga sina drömmar–

–så hade han varit en berömd författare–

–och blivit erkänd för sin litterära förmåga.

Det var hans högsta önskan.

Om du ser på prisens betydelse–

–är den vad Nobel önskade med Nobelpriset–

–eller har det utvecklats på nåt annat sätt, utifrån vad du kan se i testamentet?

Ja, det finns en detalj som är intressant.

Det har med prisets storlek att göra.

Det är en av de få saker han kommenterar inför sina testamentsvittnen.

Det var viktigt för honom att priset skulle vara...

Det slog ner som en bomb när det kom att det var den här enorma volymen.

Ett enda Nobelpris 1901 motsvarade 20 årslöner för en professor.

Det blev världsberömt från början för att vara så stort.

Hans avsikt med det var att han ville göra människor–

–som arbetade idealistiskt med sånt som betydde nåt för mänskligheten–

–ekonomiskt oberoende. Forskare, författare och fredskämpar.

Där finns det en väldigt tydlig framåtrörelse.

Det handlar mycket om att möjliggöra oberoende forskning–

–inte bara belöna. Belöningen finns med i formuleringarna.

Balansen har blivit mer belöning vid yrkeslivets slut–

–än möjliggörandet av ny forskning.

Där har det glidit lite fel i förhållande till vad han tänkte sig.

Det har också formuleringen att priset ska delas ut till den–

–som har gjort det bästa under "förlupne år". Det är året innan.

Det pekar ju också i den riktningen.

Forskningen har ju ändrat karaktär så mycket.

Dels går det inte att göra så mycket på ett år.

Det är långa processer. Dels handlar det ofta om flera personer.

Han tänkte sig kanske inte att priset skulle delas så ofta.

Det skriver han inte, men Nobelstiftelsen resonerar i de termerna redan 1898.

Långt innan första Nobelpriset. Tiden måste sträckas ut.

Det ska inte bara vara en belöning för det som har hänt året innan–

–och man ska kunna dela priset.

Man tog sig friheten att revidera hans testamente redan från början.

–Tack så mycket, Ingrid Carlberg. –Tack.

EFN möter Ingrid Carlberg, journalist och författare till boken Nobel – den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris. Hon berättar om affärsmannen och uppfinnaren Alfred Nobel, men också om privatpersonen.

”Han är mannen som sysslade med sprängämnen men samtidigt drömde om att bli författare.”

Ingrid Carlberg beskriver radikalen Alfred Nobel som trodde på kvinnlig rösträtt i ett patriarkalt samhälle, som skrev poesi och blev storföretagare för att försörja sin familj.

Hon berättar dessutom om hans väg till att framställa dynamiten, där hans egen bror dog i processen, ända till att den slog igenom på bred font i fransk-tyska kriget.

Ingrid Carlberg berättar även om hur det kom sig att Nobelpriset instiftades. Och vad hon tror Alfred hade tyckt om ekonomipriset som delas ut till hans minne.

”Om man ser Nobelpriset som en spegel av hans passioner eller stora intressen så är ekonomi definitivt inte ett av dem.”

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 0%
NASDAQ-100 0.2%
NASDAQ Composite 0%

Vinnare & förlorare

Peab 4.9%
Trelleborg 2.2%
Millicom 2.2%
Lifco -1.4%
Sinch -3.7%
Sectra -3.8%
Uppdaterad tor 16:03
Fördröjning 15 min