Josefsson om… världsordningen

I dag talar vi om den globala världsordningen.

Min favorit-konspirationsteoretiker är här.

Världsordningen är ett stort ord.

Vilken fin titel jag fick.

Ja, världsordningen är ett stort ord.

Hur världen byggts upp, brukar ligga i ordet–

–och vad som får den att fungera. De senaste 50–60 åren–

–har liberala demokratier med hög grad av samarbete–

–som i FN och WTO, fått världen att fungera.

Och ökad frihandel, förstås.

Har handelshindren minskat?

Ja, i början av 80-talet tog det fart–

–och det har fortsatt–

–till och med finanskrisen för några år sen.

Var inte krisen ett tecken på att nåt behöver göras?

Efter krisen har misstron mot världsordningen ökat.

Många lider och populismen har ökat.

Och allt fler får inte de förväntade inkomstökningarna.

En diskussion om hur världen byggts upp behövs.

Och det blir dagens tema.

Intressant. Ett tecken i tiden är löftena–

–USA:s president Trump gett kring landets skattereform–

–och dess effekter.

Vi går mot den skattereform jag alltid har gillat.

Nu vill jag ha en skattereform och skattesänkningar–

–för folket. Vi betalar högst skatt i världen–

–och vi ska sänka den.

På Wall Street fortsätter man att känna entusiasm.

Dagen efter talade bolagen om att ge bonusar–

–och att alla kommer att bada i pengar.

Som kandidat lovade jag stora skattesänkningar–

–för de amerikanska familjerna som jobbar varje dag.

Ryggraden och hjärtat i landet.

Aktiemarknaden har utvecklats starkt under lång tid.

Optimismen bland investerarna är hög.

Den globala tillväxten är god, bolagsvinsterna stiger–

–och förtroendet för ekonomin är rekordhögt.

Och centralbankerna är försiktiga med räntehöjningar.

Världsekonomin ser bra ut, men kanske inte lika bra–

–som Trump påstår, särskilt efter hans olika paket.

Det sägs att Trumps ekonomi mest gynnar höginkomsttagare.

Stämmer inte det?

Paketet han fick igenom i mitten av december...

Det vi hör på vår sida av Atlanten är att det långsiktigt–

–bara gynnar höginkomsttagare. Det stämmer–

–med en horisont på 2027.

Men de kommande två åren är skattesänkningarna enorma–

–i alla inkomstgrupper.

Ett enormt positivt bidrag till BNP.

0,5–1,25 procentenheters tillväxtbidrag.

En enormt stark ekonomisk stimulans 2018.

Det gör mig positiv.

Man känner igen retoriken och taktiken i Europa.

Många högerpopulistiska partier har gått framåt.

Ja. Vi återvänder till Trump.

Vi hör mycket om att det går dåligt–

–och att Trump gör fel saker. Men det tycker inte–

–USA:s allmänhet. Han var väldigt populär–

–innan han tillträdde. Sen var det ryckigt–

–men efter att förslaget gick igenom steg populariteten.

Med tanke på mellanårsvalet i november i år...

Med bidragen och en stark tillväxt är chanserna goda–

–för Trump och republikanerna att göra ett hyfsat val.

Beror det på finanskrisen?

Utvecklingen är långsiktig. Världsordningen.

Under lång tid har världsordningen stabiliserat ekonomin.

Den har lett till ökad frihandel och ökat välstånd.

Men frihandeln ger även stora inkomstförskjutningar.

När handeln mellan ett fattigt och ett rikt land öppnas–

–får arbetstagaren i det rika landet det ofta sämre.

Det måste politikerna åtgärda.

De populistiska partiernas utveckling...

Vid avregleringarnas och frihandelns start–

–ökade deras stöd. Och efter finanskrisen–

–när frihandeln ökade ytterligare–

–och inkomsttillväxten var låg, ökade stödet ännu mer.

Trenden är lång. Politikerna borde ha motverkat–

–frihandelns snedvridande inkomsteffekter.

Att det inte gjorts, ökar de populistiska partiernas stöd.

Stödet ökar, visst. Men i Frankrike vann Macron.

Betyder det att faran är över?

Nej, det är så lätt att tänka så.

Macroneffekten. Grafen visar andelen av EU:s befolkning–

–exklusive Frankrikes–

–som är optimistisk inför EU:s framtid. Efter hans vinst–

–skedde en förbättring, men bilden är förenklad.

Ett val "gör ingen sommar". Så lyder väl ordspråket?

Frågar du mig?

Man kan konstatera att om Macrons reformer inte lyckas–

–om tillväxten inte kommer igång–

–och om inte de förfördelade i den globala ekonomin...

I Frankrike är långtidsarbetslösheten hög–

–och utanförskapet stort. Förändras inte det är risken–

–att populisterna tar makten nästa val. Och med tiden–

–riskerar vi att få allt "värre" populister.

Det är viktigt att Macron, Frankrike och EU som helhet–

–lyckas sprida välståndet–

–från den globala världsordningen med frihandel.

Men här går det uppåt, nåt är på gång.

Precis. Och man ska vara positiv.

Macron vill förändra den franska politiken–

–i arbetsmarknaden har han redan tagit några kliv...

Han talar om en förändring av konstitutionen–

–så att han får lite mer makt–

–så att han kan förhandla fram ett EU–

–som ger alla mer välstånd.

Macroneffekten utanför Frankrike...

Italien har ett kommande val. Är det frid och fröjd där?

Nej. När jag lyssnar på kollegor–

–och läser ekonomiska prognoser för 2018–

–är alla positiva. Allt verkar jättebra, "ett kanonår".

USA, Europa... Macron vann, faran är över.

Men Italien väcker oro.

Befolkningen är väldigt negativ till EU-samarbete.

Det lägsta stödet för euron i eurosamarbetet–

–relativt lågt förtroende för EU:s institutioner...

Och många av de stora partierna är euroskeptiska.

Femstjärnerörelsen...

Ett typexempel. För ett halvår sen lovade de–

–en folkomröstning om utträde, nu har de backat lite...

Men om de inte får gehör–

–för sin ekonomiska politik inom EU–

–ska de utlysa en folkomröstning.

Italiens utveckling verkar otäck.

Så här ser opinionsundersökningarna ut.

Movimento cinque stelle, femstjärnerörelsen–

–ligger högst. PD, regeringspartiet, i mitt tycke–

–det enda etablerade, "normala" partiet i Italien.

Och Forza Italia med allas "favorit" tillbaka i god form.

Och möjliga konstellationer...

Cinque stelle tänker inte samregera med nån.

Presidenten som vill ha ett stabilt samarbete–

–säger troligen att det inte funkar. Då får vi–

–nån expeditionsministär som ofta i Italien.

Och vilken politik blir det då?

Italien har ofta haft den typen av regeringar.

Ett land som haft röriga konstellationer...

...är väl ändå Italien?

Traditionellt har många struntat i Italiens ledning.

Men nu är landet inte längre oberoende av omvärlden.

Landet kan inte längre devalvera sig ur problem...

Det som håller Italien flytande–

–är Europas goda utveckling.

Men vid varje tecken på en konjunkturförsvagning–

–är risken att politikerna åter–

–skyller på EU och eurosamarbetet, och begär utträde.

Så den starka ekonomiska utvecklingen måste fortsätta.

I Italien har inget av alternativen–

–de grå och ljusblå linjerna som är möjliga koalitioner–

–en politik som ökar landets tillväxtkraft, tvärtom.

Större budgetunderskott och skulder.

På tvärs mot EU:s krav.

Italien är världens tredje största obligationsmarknad.

Statsskulden är redan 133 %. Tiden är knapp–

–för att få ordning på Italiens politik och ekonomi.

Och ingen av konstellationerna går i den riktningen.

I klippet var alla optimistiska. I det jag har läst–

–är de flesta optimistiska inför 2018...

Är Roger Josefsson den enda skeptikern?

Jag är en gammal surkart.

Jag tror inte på en recession inom det närmaste halvåret.

Men vi måste ha en stark utveckling.

Alla tecken på avmattning i ekonomin gynnar populister–

–främst i Italien, där inställningen till EU–

–och den globala världsordningen är så negativ.

Utvecklingen får inte försvagas.

Reformchanserna som finns måste tas.

En slags sammanfattning.

Den politiska risken, den vita linjen–

–har trendat uppåt de senaste åren.

Den högsta sen början av 2000-talet–

–med 11 september-attackerna...

Den förblir nog hög.

Men finansmarknaderna tycker inte det.

Finansmarknaderna, den blå linjen, verkar stabila.

De minskade ekonomiska risken pekar många på.

Men i den ligger en långsiktig trend uppåt–

–och de här två hänger ihop.

De politiska situationen, främst Italiens val, oroar mig.

Att det inte leder–

–till den reformering av Italiens ekonomi–

–som krävs för att bevara den globala världsordningen.

Populisterna har kommit för att stanna?

Risken är stor för det.

Muntert... Finns det nåt mer muntert inför nästa vecka?

Högre räntor. Vi får se. Nånting blir det.

Spännande. Tack.

Tack, Petra.

Roger Josefsson inleder året med att ta sig an en riktigt stor fråga – den globala världsordningen.

Vad kommer prägla världsekonomin 2018? Hur blir det med Donald Trump, Emmanuel Macron, Italien och populismens frammarsch till exempel.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 0.3%
NASDAQ-100 0.1%
NASDAQ Composite 0.2%

Vinnare & förlorare

Hansa Medical 3.6%
Fabege 3.2%
Evolution Gaming Group 3.1%
Tele2 -0.8%
SEB -1.1%
Avanza -5.9%
Uppdaterad fre 16:09
Fördröjning 15 min