Europa i spåren av finanskrisen

Politik och ekonomisk risk hänger ihop.

Kanske mer så i dagens Europa än på mycket länge.

Vi pratar med Lena Fahlén, chef för Handelsbankens räntefonder. Välkommen.

Tidigare följde såna som du konjunkturbarometrar–

–för att bestämma vad ni skulle investera i.

Nu följer ni den politiska utvecklingen i Europa i detalj.

Efter finanskrisen är ju frågan om EU ska hålla ihop.

Först spekulerade marknaden mot Grekland, Irland–

–Spanien och Italien. Då följde man politiken där.

I spåren av krisen har populismen vuxit–

–och i många länder vill folk inte längre vara med i EU.

Brexit är det senaste exemplet.

Frågan om vi klarar att hålla ihop Europa blir så viktig.

Den andra frågan är att i spåren av finanskrisen–

–har ECB sänkt räntorna så mycket–

–att det inte finns mycket mer kvar att göra.

Då blir pressen på politikerna–

–att göra strukturella reformer väldigt stor–

–vilket vi följer noga.

Är marknadsanalytiker bra på att förstå politiskt spel?

Visst är det svårt, men marknaden vill ju ha stabilitet.

Det är jobbigt med osäkerhet, exempelvis Brexit.

Sen vill man ha tillväxtskapande reformer.

Det är en annan värld än de kurvor vi vanligen följer.

Man utgår ofta från att aktörer är rationella–

–men applicerar man det på politik blir det ofta fel.

Man tror sig kanske ha den ekonomiska pragmatismen.

Att man tänker på tillväxt och långsiktigt.

Så är ju sällan det politiska spelet, det gör det svårt.

Inför Brexit-omröstningen trodde flertalet ekonomer–

–att Storbritannien skulle välja att vara kvar i EU.

Ur en ekonoms perspektiv är det mest rationellt.

Dessutom påverkar ju den bedömning marknaden gör–

–det ECB och politiska ledare gör.

Bill Clintons rådgivare, James Carville sa–

–att han ville återfödas som obligationsmarknaden.

Den tycks bestämma politiken i världen.

Det sätter ju en väldig press, vilket vi såg i Sydeuropa–

–när finanskrisen härjade som allra värst 2010 och 2011–

–med spekulationerna kring Grekland och andra länder.

Det tvingade politikerna till reformer–

–som man har pratat om så länge–

–och det tvingade ECB att ta ett större ansvar–

–och det tvingade fram bankunionen.

Man hade pratat om det länge, men politiskt–

–hade det varit svårt att genomföra–

–så kriser föder reformer.

Det såg vi även i Sverige under 90-talskrisen.

Då tvingades vi till reformer–

–som varit nödvändiga sen länge.

Tyckte marknaden!

Gällande politisk risk pratar man mycket om Italien.

1/3 av de osäkra lånen i eurozonen finns i Italien.

I kombination med folkomröstningen den 4 december–

–om konstitutionen och att minska senatens makt–

–så råder stor osäkerhet. Hur ser du på Italien?

Situationen är komplex och komplicerad.

Dels har bankproblemen påverkat bankaktierna–

–och finansmarknaden i år.

Nu är det någorlunda under kontroll.

Man har skjutit till pengar till banken med mest problem:

Banco Pashi di Siena.

Det är under kontroll, men det är inte bra.

Marknaden vill att premiärminister Renzi–

–ska få igenom senastreformen.

Det är svårt att få igenom politiska beslut i Italien–

–och svårt att göra välbehövliga reformer–

–därför att landets två kammare har lika mycket makt–

–vilket gör det hela ganska trögt.

Nu vill Renzo minska senatens makt väldigt mycket.

Han har fått igenom ett förslag om–

–att förenkla beslutsfattandet i underhuset.

Om han lyckas och får ett ja i folkomröstningen–

–skulle det underlätta hanteringen av banksystemet.

Man skulle få en stark regering som kan fatta beslut.

Ett nej skulle skapa stor osäkerhet–

–vilket marknaden ogillar.

Det var kanske inte så smart av Renzi–

–att lägga hela sin karriär som pott i folkomröstningen.

Han har ju sagt att han avgår vid ett nej.

Det uppfattas ju ofta som att då lyssnar folk–

–men nu blir det snarare en omröstning–

–kring hans popularitet och synen på Italiens elit, EU–

–och många andra saker.

Ja, när han valde att sätta huvudet på spel–

–så ledde han i opinionsundersökningarna–

–och han ville ha igenom det här kraftfullt.

Sen har vindarna svängt lite och det blir snarast–

–en omröstning kring hans reformagenda och person.

Han la en budget i dagarna för att sockra–

–löftet till väljarna så vi får se om opinionen vänder.

I nuläget leder nej-sidan med ett par procent–

–men väldigt många har inte bestämt sig.

Avgår han vid ett nej...?

Tveksamt, men han får nog svårt att sitta kvar.

Sannolikheten är högre än 50 % att han avgår.

Frågan är ju vad som händer då.

Då kallar väl presidenten till nyval...?

Eller så ber han Renzi att bilda ny regering.

Presidenten kan ju ändå be Renzi–

–att leda landet fram till 2018.

Sen gör man kanske en variant av senatsreformen.

Den kritiseras för att vara illa förberedd och hård.

Ett alternativ kan vara att mjuka upp den.

Risken är att det blir nyval under första kvartalet 2017.

Femstjärnerörelsen går ganska bra i mätningarna.

Ett anti-EU parti som inte är främlingsfientligt–

–som många andra populistiska rörelser...lite vänster.

De är emot det mesta, bland annat euron–

–som de vill folkomrösta om, vilket oroar marknaden.

De vill vara kvar i EU, men slopa euron.

Det är lite otäckt ur marknadsperspektiv.

Enligt konstitutionen får man inte folkomrösta om euron–

–så frågan är om de kommer runt det här.

Stödet för euron i Italien är ganska stort.

Risken är att det blir stökigt och osäkert.

Att vi inte får handlingskraft att ta itu–

–med banksystemet och välbehövliga reformer.

Renzi har börjat, men det går trögt.

Han vill reformera senatens beslutsrätt–

–för att kunna fortsätta med arbetsmarknadslagstiftning.

Över till en annan folkomröstning som inte gick så bra.

I Storbritannien handlar allt om Brexit, förstås.

Hur stora problem får den brittiska ekonomin?

Här ser vi hur pundet har rasat mot dollarn.

Hur allvarligt är det?

Det är ganska allvarligt.

Marknaden har tolkat resultatet lite schizofret.

Omedelbart efter resultatet föll börserna kraftigt–

–och pundet rasade. Sen återhämtade sig börserna–

–men pundet fortsatte att vara svagt.

Problemet är att vi ju inte vet nånting än.

Jag var nyligen i London–

–och den gemensamma nämnaren är att ingen vet.

Det lutar ju åt en "hard" Brexit.

Att Storbritannien både lämnar EU och inre marknaden?

Man är inte beredd att förhandla om immigrationen–

–vilket ju oroar marknaden.

De realekonomiska effekterna ser vi inte nu.

De kommer när företagen väntar med investeringar.

Konsumtionen tickar ju på som vanligt.

Exporten gynnas av det svaga pundet.

Det var nog förhastat att tro att landet skulle gå in–

–i en recession nu, det vet vi ju först om två år.

Det här är ett typexempel på när marknaden–

–tittar på vad som händer i politiken.

Det andra fallet för pundet triggades igång av–

–det premiärminister Theresa May sa i tv–

–vilket säkert många marknadsanalytiker tittade på.

Vi har ju inga siffror vi kan följa.

Det är ett förhandlingsspel och uttalandena–

–från ledande politiker blir extremt viktiga.

Det lär vi få vänja oss vid framöver.

Uttalande från politikerna kommer att påverka marknaden.

Theresa May sa att man sätter igång Artikel 50 i mars.

Alltså för att Storbritannien ska lämna EU.

Kommer det att trigga nån marknadsreaktion...?

Det beror på informationen inför förhandlingarna.

Vi behöver veta vilken linje Theresa May vill föra.

Om hon kan rucka på nåt kring immigrationen...

Vi vet inte så mycket om förhandlingspositionerna än.

Marknadsreaktionen påverkar den position hon tar.

Det är även mycket på gång i Frankrike–

–med en stark främlingsfientlig populistisk rörelse.

Du var nyligen i Paris. Vad är ditt intryck?

Det är mycket fokus kring presidentvalkampanjen.

Man är i stort sett överens om att Marine Le Pen–

–tar sig till andra omgången i presidentvalet.

Sen är det lite oklart vem hon kommer att möta.

Troligen blir det nån från högersidan.

Hollande och vänstern är väldigt impopulära.

Förmodligen blir det nån från högersidan.

Det lutar mellan förre presidenten Sarcozy–

–och tidigare premiärministern Alain Juppé.

De flesta anser att om nån ska kunna möta Marine Le Pen-

–så bör det vara Juppé.

Folk från både höger och vänster kan rösta på honom–

–och gå ihop att Marine Le Pen inte ska vinna.

Tidigare har man sett i regionalvalen–

–att man har röstat på högern eller vänstern–

–men när Front National går vidare till andra omgången–

–röstar man på motkandidaten för att hon inte ska segra.

Juppé tycks gå mest hem i de breda lagren.

Han är inte så hård som Sarcozy–

–som väl tilltalar högerkrafterna i partiet–

–men det breda massan är anti honom.

Hur stor är risken att det här är en elitbild från Paris?

Den dynamiken fanns ju väldigt mycket kring Brexit.

Man sa att britterna röstar för status quo.

Historiskt sett har man inte röstat för revolution–

–men analytiker som åkte utanför London–

–fick en annan bild som visade sig stämma.

Tror du att den risken finns i Frankrike?

Ja, men det ser inte ut så i opinionsundersökningarna.

Tittar man på tidigare val är det så många som vill–

–att Front National inte ska vinna.

Det är inte bara immigrationen som är en het fråga.

I norra Frankrike oroar man sig mycket för–

–att tillverkningsindustrin flyttar till andra länder.

Här har Front National försökt att positionera sig–

–lite som Trump, man ska behålla inhemsk industri.

Vilka reformer kan man förvänta sig av Juppé–

–gällande arbetsmarknaden och ekonomin?

Högern har en allmänt ganska liberal agenda.

Man pratar om att öka arbetstiderna, sänka skatterna–

–och försöka att reformera arbetsmarknaden.

Generellt är man ganska medveten om–

–vad som behöver göras.

Man har en tung byråkrati och tung skattebörda–

–och man behöver förändra det–

–vilket man är hyffsat överens om.

Det säger ju även vänstern under Hollande.

Medvetenheten finns, det svåra är att genomföra det.

När man träffar politiker där får man lite intryck av–

–att de tycker att nån annan ska göra det.

Det är lite förvånande, nån borde vilja ta ansvar.

Ett land som har gjort reformer som ni har gillat är Spanien.

Ett land som visar att det går att ha 3 % tillväxt–

–men ingen regering.

Här ser vi de spanska tillväxtsiffrorna–

–jämfört med Italien. Hur går det ihop?

Det är intressant. Rajoy tog makten 2012–

–och han leder högerpartiet där.

Han ansågs ju som så tråkig, världsfrånvänd–

–och han åkte inte till Bryssel, vilket han borde.

Han kritiserades för att bara läsa en fotbollstidning.

Han såg över arbetsmarknadslagstiftningen–

–pensionssystemet, den ganska reglerade tjänstesektorn–

–och fick igenom en rad reformer.

Han hade också konstruktiva diskussioner med facket–

–så att löneökningarna kunde hållas under kontroll.

Det har gjort att man fått någorlunda ordning–

–på den spanska ekonomin.

Tillverkningsindustrin går ganska bra, jobb skapas–

–arbetslösheten faller, även om den fortfarande är hög.

Som vi ser i grafen är det fortfarande i dubbla tal–

–vilket driver missnöjet och populismen.

Ungdomsarbetslösheten är fortfarande väldigt hög–

–men det går åt rätt håll.

Det var rätt att ta tag i banksystemet först–

–i stället för att skjuta på det, som i Italien.

Han har förhandlat till sig mer utrymme gentemot EU-kommissionen gällande underskottet.

De behöver inte dra ner det till 3 % redan nu–

–utan först 2018, vilket ger mer utrymme.

Ja, och det understöds av att man har visat–

–att man genomfört en tillräcklig del av reformagendan–

–och kommissionen inser nog att inte alla länder–

–kan spara samtidigt i en svag värld.

–Det tog ett tag... –Ja, man måste gå långsammare.

–Men de har ingen regering. –Förhoppningsvis har de det innan 31 oktober.

Vi hade ett val i december som inte ledde till någonting–

–fick ett nyval i juni som inte heller ledde någonstans–

–och nu har Spanien en frist till 31 oktober–

–för att försöka bilda en regering.

Som det ser ut nu, kommer Rajoy att kunna fortsätta.

Det socialdemokratiska partiet släpper inte fram honom–

–men de håller på att förgöra sig själva–

–de har mycket interna stridigheter och deras ledare Sanchez fick avgå.

Eftersom de har så mycket interna stridigheter–

–släpper man förmodligen fram en minoritetsregering–

–där Rajoy med sitt Partido Popular bildar regering–

–eventuellt med det liberala partiet.

Det blir förmodligen en ganska svag regering–

–men ändå en regering som marknaden tycker om–

–som fortsätter med reformer.

Spanien har klarat sig utan regering i nio månader–

–men så mycket längre går det nog inte.

I prognosen för tillväxtsiffrorna drar man ned nu.

Kom ihåg att Europa har haft ett stöd nu, låga räntor–

–och låga bensinpriser. Det klingar ju av nu.

Det gäller att fortsätta reformarbetet.

Fortfarande finns det mycket kritik mot Rajoy–

–och korruptionen, samt att han uppfattas stå för–

–den typ av elitstyre som många är trötta på nu.

Därför populistiska krafter som Podemos gått starkt.

Det är ett parti som inte fanns för några år sedan.

Nu har man tappat, även det på grund av inre strider.

Men populistiska krafter finns och det finns kritik–

–mot Rajoy. Man tycker att det är ett högt pris man får betala för reformerna.

Fortsatta politiska och ekonomiska risker–

–tack för de analyserna, Lena Fahlén.

Vi kommer att fortsätta följa Europa och utvecklingen här.

Tack så mycket!

Politisk och ekonomisk risk hänger ihop, och mer i dagens Europa än på mycket länge.

Tidigare följde investerare konjunkturbarometrar för att bestämma hur pengar skulle placeras. Men i dag följer de också den politiska utvecklingen in i minsta detalj.

Katrine Marçal och Lena Fahlén, chef för Handelsbankens räntefonder, diskuterar läget i Europa. Med Italien, Storbritannien, Frankrike och Spanien i huvudfokus.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -0.3%
NASDAQ-100 1.1%
NASDAQ Composite 1.1%

Vinnare & förlorare

Dometic Group 7.4%
NetEnt 3.8%
Addtech 2.3%
Hennes & Mauritz -1.8%
Lundin Petroleum -2%
Loomis -6.2%
Uppdaterad ons 10:09
Fördröjning 15 min