Toppekonom: EU har blivit ett ekonomiskt misslyckande

Många länder runtom i världen tycks klara sig utan den inre marknaden.

Jag vet att det kommer som en chock. Men jag undrar om mina meningsmotståndare–

–anser att vi bör skicka matpaket till de här länderna–

–som inte tillhör tullunionen eller inre marknaden. De tycks klara sig bra ändå.

Ja, det är ett väldigt tjat om brexit.

Varför envisas Storbritannien med att genomföra brexit?

Jag är här utanför Capital Economics i London.

Jag ska träffa den prisbelönta ekonomen Roger Bootle–

–som ser stora ekonomiska fördelar med att lämna EU.

Brexit är ett politiskt projekt:

Storbritannien försöker nu lämna EU av politiska orsaker.

Men du menar att det finns ekonomiska fördelar med brexit. Vilka då?

Min ståndpunkt är att brexit erbjuder många möjligheter såväl som utmaningar.

Om vi antar de möjligheterna och utmaningarna kommer det att gå bra.

Vilka är faktorerna? Vi sparar på nettobidraget till EU-budgeten.

Ingen enorm summa: cirka 10 miljarder pund om året eller en halv procent av BNP.

Det är inte omdanande.

Men sen kan vi bestämma vår egen handelspolitik, vilket är viktigare.

Många tror att EU är ett fritt handelsområde. Det är det inte.

Det är en tullunion. Den tillåter fri handel inom sina gränser–

–och sätter murar för resten av världen.

Utanför EU kan vi ha vår egen handelspolitik.

Det tredje, och det viktigaste, är möjligheten att bestämma våra regleringar.

Det är inget som förändras samma dag som vi lämnar.

Vi måste påbörja ett program av reformer och avregleringar.

Och det är den huvudsakliga positiva effekten som brexit kan medföra? Varför?

De andra faktorerna är bra de också, men de har inte så stor effekt.

Man måste fråga sig:

Varför har EU överlag varit en zon av jämförbara ekonomiska misslyckanden?

Många tror inte på det, men det är sant...

Inte när Storbritannien gick med i EU 1973... Då hette det förstås inte EU.

Då var det stora ekonomiska framgångar. Det var därför vi gick med.

Men de senaste årtiondena har EU bestått av ekonomiska misslyckanden–

–om man jämför med i stort sett alla andra utvecklade ekonomier.

Man måste fråga sig: Varför?

Och ett av huvudskälen är det europeiska regelsystemet.

Det är alldeles för snävt och "anti-business".

-Det är det vi behöver befria oss från. -Har du nåt exempel?

Det finns en massa. Det går inte att bara peka på en sak.

Vi har Arbetstidsdirektivet som begränsar hur mycket folk kan jobba.

Vi har Bemanningsdirektivet som ska skydda personer som hyrs ut av bemanningsföretag–

–på samma sätt som andra arbetstagare.

Sen har vi direktivet om kliniska prövningar som är EU i ett nötskal.

Förr var Storbritannien världsledande inom cancerforskning.

Inte nu längre, för det här fantastiska direktivet från EU–

–har gjort det jättesvårt och dyrt att pröva nya procedurer och behandlingar.

Så nu har vi dalat på rankingen. Listan kan göras lång.

Regleringarna är hur många som helst och de är betungande för vår ekonomi.

Kärnan i allt är att Storbritanniens export–

–inom EU utgör ungefär 12 % av BNP.

Det betyder att 88 % av Storbritanniens ekonomi inte består av export inom EU.

Men de där 88 procenten måste följa alla regler i alla fall.

Jag skulle säga att många av de här regleringarna som du nämner...

Många i Sverige skulle säga att det låter som bra saker.

De reglerar hur mycket arbetsgivare kan tvinga arbetstagare att jobba.

Arbetstagares rättigheter och så vidare.

Och Europa har en hög levnadsstandard. Är det inte värt nånting?

Till viss del är det bra saker, men de flesta bra saker kommer med ett pris.

Och de här kommer definitivt med ett pris.

Man kan visst säga att sättet att utvecklas ekonomiskt och socialt är–

–att ta fram olika lagar om hur lite man får arbeta och vad man ska få betalt.

Men ekonomin visar att det inte är en speciellt förnuftig metod.

Vad som händer under årens lopp är att de sociala sakerna–

–som så många i Sverige bryr sig om, faktiskt förbättras.

Arbetsförhållanden förbättras. Men enbart på grund av teknologins framsteg–

–och marknadskrafternas inverkan.

Vi behöver inga byråkrater i Bryssel som ska styra och ställa.

När de gör det så tenderar de att göra det på ett klumpigt sätt–

–som innebär väsentliga kostnader för folk över hela landet.

Varför skulle Storbritannien klara sig bättre på egen hand?

Det finns motsägelser här. Vissa säger:

"Hur kan Storbritannien klara sig utanför EU utan deras "clout"?

"Clout" kan översättas till "muskler" eller "kraft".

Skulle vi inte bli mycket mindre? Svaret är: Jo, det skulle vi.

Inte jättesmå. Vi är väl fortfarande femte eller sjätte största ekonomin i världen.

Men inte lika stora som EU. Så visst skulle vi förlora lite på det.

Vi skulle inte ha samma kraft, inverkan och betydelse på världsmarknaden–

–som EU har vid förhandlingar med andra länder.

Men sen har vi argumentet om flexibilitet.

Och alla olika intressen som måste tillgodoses. Där har vi dikotomin.

Och all fakta pekar på att flexibilitet–

–och en enhetlig bas för politiska inflytanden slår "muskler".

EU:s muskler må vara stora–

–men de har inte gjort så bra ifrån sig i förhandlingar om handel.

Sen har vi USA... Det är viktigt eftersom debatten i det här landet...

...är fel ute många gånger, men framförallt verkar så många personer–

–tro att man måste ha ett handelsavtal för att kunna handla.

Till och med många vanliga väljare tror det.

Så länge det gäller att gå till butiken på gatan kan man köpa vad man vill–

–men om man vill handla internationellt så måste man ha byråkrater och politiker–

–"helgon" med sina pennor, som kan diskutera, tänka igenom saker...

Sen kommer den välsignade signaturen, och vips så kan man handla med andra länder!

Det är nonsens. Storbritanniens största handelspartner är USA.

Och vi har inget handelsavtal med USA.

Så problemet med handelsavtal har blåsts upp i den här debatten.

I brexitdebatten? Behovet av ett handelsavtal med EU...

Ja, eller vilka som helst för den delen.

I slutändan tror jag att det vore bättre om vi hade ett handelsavtal–

–om det är ett bra avtal, med EU och med så många länder som möjligt.

Men vi behöver det inte. Vi kan handla utan avtal.

Du gillar inte begreppet "hård brexit" eller "avtalslös brexit".

Du föredrar att prata om en "ren brexit". Varför?

Jag tycker inte att en uppgörelse där Storbritannien–

–lämnar EU utan ett avtal är på nåt sätt "hård".

Orden har felanvänts i den här debatten i syfte att påverka dess utfall.

Om vi lämnar EU utan ett handelsavtal med EU–

–kommer det att orsaka en del svårigheter som är onödiga, i alla fall på kort sikt.

Det underlättar om vi lämnar med ett avtal.

Men idén om att det skulle orsaka en katastrof som vi omöjligt kan hantera–

–och enorma besvär för vår ekonomi, därav ordet "hård", är bara trams.

Om ni lämnar utan ett avtal skulle det medföra tulltaxor–

–tull- och gränsskyddsystem, tillsynskontroller...

Det skulle innebära stora förändringar för handeln mellan EU och Storbritannien.

Och allt skulle ske utan en övergångsperiod.

Ja, jag hoppas det.

Ja, det vore en stor förändring. Men hur stor och allvarlig är den?

Många länder runtom i världen tycks klara sig utan den inre marknaden.

Jag vet att det kommer som en chock. Men jag undrar om mina meningsmotståndare–

–anser att vi bör skicka matpaket till de här länderna–

–som inte tillhör tullunionen eller inre marknaden. De tycks klara sig bra ändå.

Inte nog med det. De exporterar till den inre marknaden med en enorm framgång.

De flesta utvecklade länder runtom i världen utanför EU–

–har ökat sin export till den inre marknaden mer än–

–vad medlemmar av den inre marknaden har ökat sin export till varandra.

Statistiken är klar som korvspad.

Ja, det kanske är svårt att möta tullkontroller och sånt–

–men idén att det inte går att hantera är bisarr.

Ta handeln mellan Storbritannien och USA, vår största handelspartner.

Det är tullkontroller, tullhinder, och även tulltaxor tack vare EU.

Vi handlar jättemycket över hela världen.

Det är förstås obekvämt. Vi vill säkert helst undvika det.

Men idén om att det är ett oöverkomligt hinder–

–motsägs av grundläggande fakta om internationell handel.

Jag vet inte om jag förstår helt. För ett tag sen pratade du om–

–hur den inre marknaden sätter upp alla de här skiljemurarna mot resten av världen.

Och nu pratar du om att de här murarna inte är så höga–

–och att det går bra för Storbritannien att handla med den inre marknaden ändå.

Misstolkar jag dig?

Du misstolkar inte. Det är en fråga om balans. Jag sa att jag inte tror–

–att frågan om handeln och möjligheten att bestämma vår handelspolitik var omdanande.

Men EU har en handelspolitik som inte är fördelaktig för Storbritannien.

Så att kunna bestämma vår egen handelspolitik gagnar oss.

Men en stor del av vinsten från handel och vikten av handelspolitik–

–har att göra med vad man gör själv.

Ponera att vi lämnar EU utan ett frihandelsavtal med EU.

Förmodligen kommer EU att svara med en massa hemska tulltaxor.

Den viktiga frågan är då: Hur gör vi med tulltaxor mot dem?

Vi är inte tvingade att göra som de gör.

Många ekonomer menar att vi borde göra precis tvärtom.

Det vill säga införa en helt fri handel.

Tillåter Världshandelsorganisationen det?

Ja. Så länge vi gör samma sak med andra länder.

Så länge man inte diskriminerar andra länder så är det tillåtet.

Många hävdar att tulltaxorna inte är det stora hotet mot handeln–

–utan att olika regleringar och reglerad protektionism–

–kan vara ett större hot efter brexit. Hur ska Storbritannien förhindra det?

Det finns ett visst hot.

Det vore inte första gången som vissa länder på andra sidan kanalen–

–har gjort det svårt för Storbritannien att exportera.

Det finns en viss fara, men handelsstatistiken säger–

–att det inte är oöverkomligt–

–eftersom länder runt om i världen handlar regelbundet med EU.

Om man är brittisk varuproducent som exporterar till EU efter brexit–

–måste man självklart följa EU:s exportregler.

Precis som vi måste följa amerikanska och kinesiska exportregler etc–

–om vi ska sälja varor dit.

Det är inget stort problem. Det underlättar inte, men är inget stort problem.

Men det viktiga är, för att återgå till min poäng om 12 och 88 procent–

–att din lilla kemtvätt i Oswestry, nånstans ute på vischan...

...ute i ödemarken, inte behöver följa hela EU:s hela regelverk–

–inklusive arbetstider och annat.

–Så det är bara exportbranschen...? –Ja.

Det blir till fördel för Storbritannien.

Du menar att det finns vissa fördelar med brexit–

–som Storbritannien kan dra nytta av ekonomiskt om man är listig.

Men brexit leder inte automatiskt till välstånd.

När blir priset för högt?

Se bara på läget i Storbritannien just nu. Det har varit politiskt förlamat i 2,5 år.

All energi läggs på den här svåra skilsmässan.

Och ännu har bara första steget tagits.

Även om brexit är önskvärt–

–måste det finnas en gräns för när priset blir för högt.

Det har du rätt i. Det måste finnas en gräns, men den har vi inte nått.

Den politiska situationen har varit hemsk.

Vi är alla, inklusive jag själ, dödströtta på och uttråkade av brexit.

Vi vill få det hela överstökat.

Men det har inte skadat ekonomin särskilt mycket.

Vi är lite som Italien. Vi verkar ha klarat oss rätt bra–

–trots att regeringen inte gjort det.

Det är politiskt kaos. Men ekonomin har klarat sig hyfsat.

Inte över sig bra, men hyfsat.

Du har skrivit mycket om euron.

Du är en framträdande kritiker av projektet.

Du tror fortfarande att euron kan kollapsa för oss alla. Varför?

Euron är en halvmesyr.

Det är möjligt att den kan fungera bra. Det är inte troligt, men möjligt.

Men för att göra det, det här är ingen ovanlig syn...

...president Macron verkar tycka likadant–

–måste EU bli en fullskalig union, skattemässigt och politiskt.

Då skulle euron kunna fungera.

Men trycket på halvmesyren är just nu enormt. Helt enormt.

Det var nära att Grekland lämnade euron för ett par år sen. Det var 2012.

Det land som bekymrar mig mest just nu är Italien.

Såna här saker händer inte över en natt.

Det är omöjligt att med säkerhet förutsäga tajmingen.

Men framför allt italiensk och tysk ekonomi förtjänar inte att vara tillsammans.

De är mycket, mycket olika.

Historiskt har Italien lyckats handla med Tyskland–

–delvis tack vare växelkursen som ofta kunde gå ner.

Det fungerade rätt så bra. Påfrestningen blir enorm utan växelkurs.

Italien har också väldigt svag tillväxt.

Det är nästan i recession. Det gäller även Tyskland.

Italien har också hög statsskuld.

Jag tippar fortfarande att ett eller flera länder kommer att lämna euron.

Det mest troliga är att det blir Italien.

Men på tal om Italien så var det bara ett par veckor sen–

–som Matteo Salvini, Italiens EU-skeptiska högerledare sa–

–att hans parti inte gynnas av en "Italexit"–

–från euron. 2014 drev han sin valkampanj kring det.

Om euron är så dålig som du säger–

–och det finns goda argument för det–

–varför vill då ingen lämna?

Det är ett stort och farligt steg. Det skrämmer folk.

Det är knappast förvånande att italienska politiker–

–är försiktiga med att säga att det är det de vill göra.

I Frankrike sa inte Marine Le Pen att hon ville lämna.

Jag tror att hon sa att hon ville ha en folkomröstning.

Men det var allt. Hon hade inte tänkt igenom konsekvenserna.

Där tappade hon säkert stöd under förra presidentvalet.

Italienska politiker tog nog lärdom av det.

Folk i demokratier är generellt sett mot stora ekonomiska förändringar.

Om vi hade haft folkomröstning i Storbritannien–

–om huruvida guldmyntfoten skulle överges–

–är jag helt övertygad om att folk skulle ha röstat emot–

–även om det hade varit helt förkastligt.

Att överge guldmyntfoten var en befrielse.

Som orden i den kända låten: "Att bryta upp är svårt..."

Är inte brexit ett bevis på det?

Italienarna och fransmännen sneglar på Storbritannien och säger:

"Brexit går inte så bra. Bäst att ta det säkra före det osäkra."

Att lämna EU är nåt annat än att lämna valutaunionen.

Du säger att brexit inte går så bra. Det är inte sant.

Vi har inte haft nån brexit än.

Det som inte har gått så bra är allt politiskt förhandlande.

Hela politikerkåren har förlöjligat hela frågan.

Folket i Storbritannien är utleda på sina politiska ledare.

Men kunde du förutspå det här? Du har förutspått saker tidigare–

–som har slagit in. Jag tänker på hela Nordirlandsfrågan–

–som har varit svårast att lösa under brexitförhandlingarna.

Den var det ingen som talade om 2016 inför folkomröstningen.

Om breixitörerna hade tänkt mer på det, hade det gått smidigare då?

Underskattade alla hur lätt det skulle bli att lämna unionen?

Jag förutspådde inte hur det skulle bli, och det tror jag ingen annan heller gjorde.

Men vid nåt tillfälle sa jag:

"Det tog ett årtionde för Storbritannien att gå med i EU."

"Det kanske tar lika lång tid att gå ur."

Vi ansökte om medlemskap, vilket de Gaulle satte stopp för.

När vi till slut kom med 1973 var det väldigt halvhjärtat.

Vi kunde ha haft en folkomröstning 1975 om huruvida vi skulle vara kvar.

Det här är också en process.

Även om vi lämnar EU inom kort–

–under Johnsons avtal, är det en övergångsperiod till slutet på nästa år.

Vi är inte ute förrän om drygt ett år när kommer till handelsfrågor.

Sen ska vi förhandla fram ett handelsavtal.

Jag kan med fasa föreställa mig–

–att allt går i repris i slutet av 2020 och folk ber om en förlängning.

Ja, vartenda år...

Men är det fortfarande värt det även om det tar tio år?

Jag vet inte. Det får vi se.

Ingen vet än vad kostnaden och nyttan blir.

Men jag tror att det är värt det. För det mesta av det–

–som är så besvärligt och tröttsamt är egentligen struntprat.

–Här i Storbritannien just nu? –Ja, och i Bryssel.

Det kommer att få ett slut och det kostar inte särskilt mycket–

–bortsett från att det avskräcker från investeringar just nu.

Om det blir bra, tror jag att när vi väl har lämnat unionen–

–kommer vi att få njuta av en blomstrande ekonomi.

Medan man inom EU, beträffande argument för brexit...

Ett argument för brexit är att det var omöjligt för Storbritannien–

–att behålla sin halvt fristående position inom EU.

Det vill säga utanför euro- och Schengensamarbetet.

Som Sverige, bortsett från att Sverige är med i Schengen.

Och nu när president Macron pressar på–

–mot att hela EU blir en eurozon, blir det anmärkningsvärt–

–om ett av EU:s största medlemsländer att inte vara med.

Konsekvensen av det blir–

–att kostnaden för Storbritannien att stanna kvar skulle öka–

–jämfört med tidigare.

En av fördelarna med att lämna är att inte behöva hamna i den situationen.

Ni skulle ha tvingats närma er euron.

Det skulle inte varit bra. Därför är brexit en väg bort från det.

Du och Capital Economics vann Wolfson Prize i ekonomi för ett par år sen–

–för ett förslag på hur euron skulle kunna brytas upp–

–eller hur ett land, i det fallet Grekland, smidigt skulle kunna lämna.

Är det nånting i det arbetet som skulle kunna appliceras på brexit–

–i hur en smidig skilsmässa skulle kunna gå till?

Det är två helt skilda saker.

För euron och andra valutasystem finns problemet med finansiella marknader–

–och vad som görs där när det står klart vad som ska hända.

En punkt som vi utvecklade i Wolfson Prize-förslaget var–

–att myndigheterna måste hemlighålla planen på att lämna euron.

Annars börjar allt möjligt otrevligt hända.

Samma sak gäller inte för att lämna en politisk struktur som EU.

Det får inga omedelbara finansiella konsekvenser.

Det blir inga marknadsspekulationer. Det blir inga bankrusningar–

–för att Storbritannien har eller inte har lämnat EU.

Så de båda händelserna är helt olika.

Att lämna euron är mycket knepigare och mycket farligare.

Slutligen vad är det största missförståndet utomlands om brexit?

Folk runt om i världen förstår inte vad det är britterna är så trötta på.

Framför allt inte i Amerika.

Jag gillar att prata med amerikaner om det här.

Det förstår inte vad EU handlar om.

Då säger jag till dem:

"Vad skulle ni tycka om att behöva rätta er efter ett beslut"–

–"fattat av högsta domstolen i Mexiko City?"

"Vad skulle ni tycka om obegränsad immigration till USA från Mexiko"–

–"eller Kanada? Skulle det vara kul?"

"Och vad skulle ni tycka om att alla era handelsregler"–

–"bestämdes av nån gemensam instans i Toronto?

Så där går jag an. Efter en litet tag säger de: "Jösses, det vill jag inte."

Då säger jag att det är vad det innebär att vara med i EU.

Så det största missförståndet är att folk inte förstår varför britterna vill lämna?

Ja, det förstår inte vad EU är.

De tror att det bara är en frihandels- sammanslutning, vilket inte är fallet.

Tack!

Brexit behöver inte vara dåligt för Storbritannien. Det menar Roger Bootle, ekonom och grundare av Capital Economics. Tvärtom ser han stora ekonomiska fördelar med det.

Bootle är kritisk till hur EU har utvecklats de senaste decennierna. För mycket regleringar och för många byråkrater har gjort att unionen har tappat i relativ konkurrenskraft.

Ett annat stort problem är euron som Bootle beskriver som ”ett halvfärdigt hus”. För att euron ska kunna bli en ekonomisk succé krävs en ekonomisk och politisk union.

Euron är nu i stället ett problem för EU. Roger Bootle ser Italien som det största problemlandet för tillfället och han förutspår att det kan bli det första landet som lämnar euron. Men att lämna eurosamarbetet lär vara en svårare och mer riskfylld process än Brexitprocessen.

För Storbritanniens del ser Bootle tre fördelar med att lämna EU, man slipper EU-avgiften, man kan ha en egen handelspolitik och stifta egna lagar och regler.

Givetvis finns det också nackdelar, som att Storbritannien kommer vara en mindre spelare i världspolitiken än EU är. Men detta kan det vara värt menar Bootle som även ser handelsavtal som något överskattat.

Programledare: Katrine Marçal

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 0.7%
NASDAQ-100 0.2%
NASDAQ Composite 0.2%

Vinnare & förlorare

Hexagon 5.9%
Dometic Group 5.5%
Nobia 5%
Boliden -1.3%
Hufvudstaden -2.1%
Getinge -2.8%
Uppdaterad fre 17:35
Fördröjning 15 min