Avesta – bruksorten som vägrade ge upp

Vad skulle hända om man tog bort 10 %–

–av alla jobb i Stockholm?

Ungefär 50 000 personer skulle bli arbetslösa.

Med det skulle hela samhället påverkas drastiskt.

Det var precis vad som hände i Avesta.

En klassisk bruksort, vackert belägen vid Dalälven–

–i södra Dalarna.

Sverige på gång-gänget har landat i Avesta.

En ort som slåss för att få behålla folk och företag.

Vi ska träffa flera företag som slåss i motvinden–

–och ett kommunalråd som är på väg att förändra–

–bilden av Avesta.

Han har dessutom nåt riktigt stort att berätta.

Bergslagen var en gång hjärtat i svensk ekonomi–

–med aktiva malmbruk och gruvor–

–men har idag några av Sveriges fattigaste kommuner.

Mitt i det området ligger Avesta–

–en ort som egentligen inte borde blomstra–

–men gör det.

Vi står här vid verket - en härlig gammal bruksmiljö.

Är det här arvet ett ok eller en tillgång?

Bilden av bruksorter är att det är nostalgiska–

–tillbakablickande orter utan framtidstro.

Gräset växer på övergivna bensinstationer.

Så ser det inte ut här hos oss.

Den här byggnaden är från 1874–

–innan dess var det kopparbruk. Det har varit–

–oavbruten industriproduktionen sen 1630.

Man har hela tiden lockat till sig nya konstruktörer–

–som tagit fram nya produkter.

Här bakom mig har ni Stora Enso i Fors.

En börsnoterad koncern och extremt viktig–

–för Avesta kommun med över 500 anställda.

Det är ett typexempel på det man kallar "glokalt".

Den stora lokala betydelsen–

–parad med internationalisering. 98 % går på export.

Vi ska träffa Cecilia Carter.

Där har vi fem kilometer kartong. Häftigt!

Hur går det för er på Fors?

Bra. Det har alltid gått bra i Fors.

Mycket beroende på att det är bra produkter–

–stabila kvaliteter och slutprodukterna.

Förpackningar, kartong.

Vi tillverkar råmaterialet kartong–

–som sen går till tryckare och konverterare–

–för att bli förpackningar till livsmedelsindustrin–

–eller bokomslag.

Ni är förtjusta över att ni producerar kartongen–

–till Zlatans parfym.

Det kanske inte är några jättevolymer.

Inte jättevolymer, men väldigt trevliga volymer.

Vi strävar efter–

–att ta oss in på de högkvalitativa segmenten.

Hur hanterar du balansgången från väldigt lokalt–

–till väldigt globalt?

Det är ett stort företag och kan vara långa beslutsvägar.

Å andra sidan har vi väldigt mycket muskler.

Vi kan hjälpas åt inom våra egna divisioner–

–men även få hjälp från andra.

Det är fördelen med ett stort företag.

Vi är lokala, men jobbar globalt även i Fors.

Var hamnar kartongen när vi pratar om hållbarhet–

–och behovet av att reducera antalet förpackningar?

Det är en intressant fråga. Det går hand i hand.

Alla kunder har nån form av hållbarhetskrav.

Förnybar råvara, låga utsläpp–

–att ha fossilfria bränslen och så vidare.

Vi måste vara hållbara för att nå kommersiell framgång.

Känner du ett tungt ansvar på dina axlar–

–att hålla igång det här?

Det är ett stort ansvar. Samtidigt känns det skönt–

–att kunna hjälpa kommunen.

Det känns bra att flera generationer har jobbat i Fors.

Vi vill kunna säkerställa framtiden också–

–för kommande generationer.

Vad är det som ligger på ditt bord just nu–

–som du ska fixa, lösa eller driva?

Att se till att fortsätta vara framgångsrika.

Vi har också stor konkurrens.

Det har kommit nya kartongmaskiner–

–med liknande produkter som dem vi har.

Det blir tuffare.

Min utmaning är att förbättra våra produkter–

–att vi kan nå de högkvalitativa segmenten–

–och se till att ha en långsiktig överlevnad.

Det är min stora utmaning.

Det var stora varsel på ett av våra stora privata företag–

–i oktober 2011, på Outokumpu–

–och ett halvår senare på Stora Enso. På ett år–

–tappade vi 974 jobb inom tillverkningsindustrin.

Får man en depression då? Hur hanterar man det?

Radion kom på morgonen och frågade–

–vad min första tanke var. Då ville jag säga:

"Helvete!"

Men vi måste förändra det, ingen gör det åt oss.

Vi måste själva ta tag i det.

Vi måste bredda näringslivet och ha fler ben att stå på.

Vi kan inte vara så beroende av järnverket och Stora Enso.

Det hade vi behövt göra långt tidigare.

Men i kriser kan man ta möjligheten–

–att göra stora förändringar.

Att våga tänka tanken: "Vad ska människor jobba med"–

–"om inte järnverket finns?"

Vad jobbar man med om inte Stora Enso finns?

Om Outokumpu och Stora Enso skulle försvinna–

–är det en bra bit till nästa stora arbetsgivare.

En av de större är Västanhede Trafik–

–som sysselsätter många. Företaget har även tagit–

–ett större antal nyanlända in i verksamheten.

Entreprenören Tomas Ramsell är tredje generationen–

–i familjeföretaget.

Farfar körde lastbil 1957.

Han tyckte att det var ganska kämpigt.

Han fick handlasta mycket. Det var slitsamt.

Han hade en granne som körde taxi.

Historien förtäljer inte om de drack en öl eller inte.

De kom fram till att de hade ganska tråkiga jobb båda två.

Då gick de in i persontransportbranschen.

Min farfar drev det till 1976.

Då var det en väldigt liten rörelse.

Det var begränsningar av tillståndsprövningar.

Det var svårt att få tillstånd att få köra fler fordon.

Sen tog mina föräldrar över.

Mina föräldrar skiljer sig 1989–

–när jag är 20 år ramlar jag in i det här väldigt abrupt.

Du var 20 år och företagets fortlevnad hängde på–

–ditt beslut. Ett stort ansvar.

Ja.

Det är 28 år sen du stod inför det svåra beslutet.

Nu har du facit.

Under tio år trodde jag att jag hade gjort fel.

Det var fruktansvärt jobbigt.

Runt 90-91 när kronan släpptes fri–

–och Bengt Dennis satt i Riksbanken.

Jag satt på den presskonferensen.

Han förkunnade siffran 500.

Det var helt orimligt. Vi hade inte så mycket fordon–

–och inte så mycket skulder–

–men det vi hade var otroligt jobbigt att dra runt.

Förutsättningarna förändrades enormt.

Då funderade jag många gånger.

Men sen kom det nån sorts vändning.

Jag är nog otroligt envis.

Det finns en enorm drivkraft nånstans.

Under 90-talet var jag med och startade–

–ett samverkansbolag som hette Sambuss.

En massa likasinnade gick ihop–

–och försökte pressa ner inköpspriser. Samverka.

Det var på nåt vis vändningen.

Försöker du addera nya nischer till det du håller på med?

Det är nog det jag tycker är roligast.

Drivkraften är att så ett frö och se vad som händer.

Att få utveckla, förädla och göra nånting bra.

Jag vill hålla på med olika saker. Jag är entreprenör.

Som ett resultat av 2011 års stora varsel–

–och negativ befolkningsutveckling–

–kom projektet Avesta 2020–

–med ambitionen att vända trenden.

Vi satte jäkligt tuffa mål.

Vi skulle vända en negativ befolkningstrend–

–som varit negativ sen 1960. Då bodde det 30 000 här.

Det var fler som bodde här på 60-talet.

Sen var det nere i 21 460.

Och i dag...?

23 161 enligt senaste månadsrapporten.

Befolkningen vänder vi.

Är "vi" politikerna?

Nej, inte bara politiker.

Vi hade bred politisk enighet när vi tog fram förslaget.

Vi fick med oss oppositionen.

Det var inte bara tjänstemän. Vi ville verkligen få med–

–näringsliv och medborgarna. Vi jobbade brett med det.

Ni har några egenheter i kommunen–

–med gratis kollektivtrafik och lite annat.

Vi införde det 2012.

All kommunal trafik är avgiftsfri för alla.

Det har ökat resandet med 300 %.

Det är en merkostnad på 4,6 miljoner.

Det är 200 kronor per invånare. Det är det värt.

Är det fler grejer du har satsat på?

Vi är Sveriges ledande kommun vad det gäller heltid.

Kommunen som arbetsgivare har inga delade turer.

Det pratades det om inom mitt parti–

–på varje partikongress.

Här pratar vi inte så mycket, utan gör det.

Det införde vi 2010. Det är verkstad.

Har man sagt nåt, ska man göra det.

Jag kommer in sen.

Det var Mats som gick in.

Han gillade träslöjd och har nu företaget Hantverksdesign.

Han säljer nästan allt i Stockholmstrakten.

Men han kommer aldrig att lämna Avesta.

Snart ska han förklara varför.

Här doftar det som det ska.

Här luktar det trä.

Vad är det i huvudsak ni gör?

Mestadels köksinredningar, trappor, fönster...

Specialsnickerier. Bardiskar...

Då är det alla möjliga träslag.

Vad är grejen med att snickra?

Man ser att man producerar. Det växer fram...

Man får en feeling från träbiten till bostaden–

–köksskåpet, trappan eller vad det nu kan vara...

Skapandeprocessen.

När blev ditt barndomsintresse faktiskt ett jobb?

Det var 1982 när jag var 20 år.

Då kom jag på att jag ville driva nåt själv–

–få bestämma över min tid–

–och göra det jag tyckte var kul.

Det har jag gjort nu i 35 år.

Vad är det... Vad gör du med det här?

Det är luft i bordet.

Skjuter man på den så svävar den nästan.

I dag är vi drygt 30 anställda.

Det kommer en ny anställd varje år.

Vi har skyndat långsamt.

Vi försöker alltid leverera så att kunderna är nöjda.

Vi har fått gott rykte. Det har hela tiden varit idén.

Har du haft nästippen ovanför vattenytan hela tiden?

Ibland har den varit lite högre ovanför–

–och ibland precis på gränsen. Vi har kämpat.

När du följer svensk bostadsdebatt...

Varenda kommun har ont om lägenheter.

Hur tänker du där?

Risktagandet vi gör när vi köper ett markområde–

–är kommunens och länsstyrelsens handläggande.

Är byråkratin en begränsning för dig?

En jättebegränsning.

Gör det att du inte kan ge dig in i nischer–

–som du gärna skulle testa?

Så är det.

Söker ni er längre och längre ut från Avesta?

Du nämnde Karlaplan och Lidingö.

Slutkunderna finns till 90 % i Stockholm.

Och gärna kapitalstarka...?

Det är en stor fördel. De är intresserade av–

–att lägga mycket pengar på sin bostad.

Om ni säljer mest i Stockholm–

–varför inte ha snickeriet där?

På en liten ort har vi närmare till underleverantörerna–

–och kunniga människor som vi snabbt får grejer ifrån.

Att transportera sakerna till Stockholm–

–är inget hinder.

Vi tjänar så mycket i andra änden på att vara här.

Många känner igen varandra.

Det är lättare att få en personlig kontakt–

–och lösa olika problem och utmaningar.

Det går snabbare att ta beslut.

Har Avesta som stad och kommun en kritisk storlek–

–som är jobbig att arbeta med?

Inflyttningen sker inte automatiskt, ni måste kämpa.

Ska man lägga mer lök på laxen–

–så beskrivs regionen ofta i mindre smickrande termer.

Sveriges fattigaste område... I samband med Trump–

–snoddes uttrycket rostbältet.

Blir du förbannad när du hör det?

Jag blir smått provocerad.

Det stämmer inte. DN skrev om Bergslagen–

–som en gång Sveriges ekonomiska Mecka–

–numera Sveriges "Badlands".

Det var Kjell A. Nordström som dömde ut det.

Han skrev att snart ser det ut som Avestas stortorg:

"Några barn, två alkoholister och ett par knäppgökar."

Det kunde jag dementera. Vi har inget stortorg.

Bilden stämmer ju inte.

Jag träffar väldigt mycket företagare.

Över lag går det otroligt bra.

Fler och fler techjättar flyttar till Sverige.

En bra infrastruktur och låga el-priser.

Företag som Amazon, Facebook och nu Google–

–som enligt alla rykten ska placera sitt datacenter–

–just här i Avesta.

En etablering som kan förändra en hel region.

Vi måste beröra det här jätteprojektet.

Ett industriprojekt som än så länge är lite hemligt...

Det finns en del du kan berätta, varsågod.

Vi har jobbat med olika datacenteretableringar–

–i sex-sju år här i Avesta.

I Sverige jobbar man via Business Sweden–

–och sen ner på lokala nivåer.

Det här är typ Facebook i Luleå.

Vi var med i det också. Vi var med bland de fem sista.

Det kommer under olika kodnamn.

Det är kryddor eller färger. Man träffar personer–

–som presenterar sig med förnamn.

Man tänker att det inte blir nåt, men vi pratar ändå.

Nu har vi ett företag vi har jobbat med i 3,5 år.

I december sålde vi mark till dem.

Då hade vi köpt mark i Horndal–

–ett område stort som 141 fotbollsplaner.

Det är en rejäl yta.

Med det uttalade syftet att det här företaget–

–ska kunna använda den marken?

De ska bygga ett datacenter.

Det är ett av världens största företag.

Vi är tre personer som vet vilka det är.

Ni andra kan gissa.

Det borde väl vara ett par hundra jobb?

Näringsministern var med och pratade.

Han hade tittat på liknande i Europa–

–och pratade om 300 jobb.

Under byggperioden är det säkert 1 000-1 500 byggarbetare.

Byggperioden kan vara rätt lång.

Det är i Horndal utanför Avesta med 1 100 invånare.

Så det finns anledning att smajla som kommunalråd i Avesta?

Så är det. Det är bra rull på saker och ting–

–men det går aldrig att slå sig till ro.

Det är inte tanken med ditt jobb.

Nej, då lägger jag av.

Gamla bruksorter dör ut.

Men de som förändras är också de som överlever.

De som rullar upp ärmarna och bryter med det gamla–

–och tittar ut i världen.

Ett skifte från gammal industri till ett helt nytt tänk.

Här har vi Avestas framtid som kommer, kanske.

Och från framtiden kör vi in i dåtiden.

Jäkligt fina...hus.

Med lite 1700-talsprägel nästan.

Man kan väl nästan säga att vi lämnar Avesta–

–på ett lika vackert sätt som vi gjorde entré.

De kämpar på. De har lite motvind–

–med många nedsättande omdömen–

–som "badlands", rostbältet och allt det här–

–men Avestaborna och företagarna är sköna.

De skiter i det.

Som ni har märkt av våra besök–

–så går det ju riktigt bra.

Sverige på gång har kommit till Avesta, en klassisk bruksort i södra Dalarna. Området har kallats bland annat ”Sveriges bad lands” och ”rostbältet”, två epitet som kommunalråd Lars Isacsson inte alls håller med om.

Isacsson pekar istället på ortens ökande befolkning, och särskilt stolt är han över den fria kollektivtrafiken. Lennart Ekdal har också träffat tre drivna personer som leder företag i trakten.

Cecilia Carter var vid EFN:s besök vd på Stora Enso Fors, en av kommunens största arbetsgivare.

Västanhede Trafiks Tomas Ramsell är tredje generationens vd som tror starkt på en mångfald bland de anställda.

Mats Grufving driver snickeriet Hantverksdesign, och menar att trots att kunderna finns i Stockholm tjänar han mycket på att stanna kvar i Avesta.

Och Lars hintar om nyheter som kommer att avslöjas under hösten.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -0.2%
NASDAQ-100 -0.1%
NASDAQ Composite 0%

Vinnare & förlorare

Tele2 6.5%
Axfood 2.4%
Atrium Ljungberg 1.3%
Avanza -5%
Mycronic -7.5%
Modern Times Group -7.8%
Uppdaterad tor 11:00
Fördröjning 15 min
  • Xi Jinpings tid långt ifrån över5:36

    Xi Jinpings tid långt ifrån över

    I veckan startar den kinesiska partikongressen, då president Xi Jinping väntas bli ännu mäktigare än tidigare. Ekonomiprofessorn Hubert Fromlet kommenterar tillsammans med Petra Bergman.

  • May under press att komma vidare med Brexit6:47

    May under press att komma vidare med Brexit

    Theresa May är i Bryssel för att tala med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och EU:s chefsförhandlare Michel Barnier. Katrine Marçal kommenterar den senaste utvecklingen i Brexitförhandlingarna. 

  • Det här är olja1:23

    Det här är olja

    Oljan har länge varit en av de viktigaste energiråvarorna, och i flera länder genererar den stora exportinkomster. Nu spås efterfrågan sjunka, bland annat till följd av en snabbt ökande elbilsförsäljning.