Josefsson om… impulskontroll

Riksbanken och andra centralbanker–

–är ständigt i skottgluggen. Kritiska röster hörs–

–både från marknadsaktörer och akademiker.

En av kritikerna är faktiskt här.

Dig har man hört i debatten.

Det finns mycket att säga om Riksbanken.

Fokus har legat på avvikelserna från inflationsmålet–

–och att man inte har nått fram förrän nu.

Den debatten är global.

Du sa att det skulle handla om impulskontroll i dag.

Vad har det med det att göra?

Min egen svaga impulskontroll.

Det har varit svårt att avstå från kritik av Riksbanken.

Vi tar ett steg tillbaka och ser på vad som har uppnåtts–

–med hjälp av Riksbanken och inflationsmålet.

Vissa av de kritiska rösterna har hörts mer än andra.

Här kommer ett smakprov på dem.

Riksbankens politik–

–bygger på att tillräckligt exakta prognoser kan göras–

–och att instrumenten för att styra inflationen fungerar.

Så är det inte. De generella prognosmissarna–

–som gjorts de senaste åren är påtagliga.

Min lektion för centralbankerna...

De har inte onda avsikter. De vill säkert hjälpa till–

–men snälla, vi vill inte ha er hjälp!

Ord och inga visor–

–om centralbankernas förmåga att nå målen.

Men hur har det sett ut tidigare?

Och har inflationsmålet inte funkat? Vad tror du?

Jag har en känsla av att det har funkat–

–men försök ändå...

...övertyga dig. Jag ska försöka.

Bilden försöker visa Riksbankens måluppfyllnad.

Grafen verkar krånglig, men jag ska förklara.

På den här axeln–

–mäts avvikelsen från långsiktig arbetslöshet.

På den vertikala mäts avvikelsen från inflationsmålet.

Här i origo är ekonomin balanserad.

Då har centralbanken nått sina mål.

Vi ser ganska många prickar här.

De blå prickarna visar läget innan inflationsmålet fanns.

De spänner över ett enormt stort område–

–medan de röda prickarna, från efter infört inflationsmål–

–är mer centrerade kring origo–

–och visar att Riksbankens politik har gett upphov till–

–mindre svängningar i ekonomin. Det är den stora vinsten.

Då tänker jag så här:

Det här är den svenska metoden.

Det kanske bara är bevis på att det funkar i ett land.

Jag har inte slarvat så mycket–

–utan har kollat på många andra länder:

USA, Nya Zeeland, Kanada och Tyskland.

Det ser ut ungefär likadant i alla länder.

Det är intressant att Tyskland uppvisar samma mönster–

–för det har vi sett som ett föregångsland–

–där man har haft lång stabilitetspolitik.

Men även där har det här inneburit en markant förbättring.

Det händer grejer. Vi kan visa det på fler sätt.

Det här är apropå att ha impulskontroll.

Det är en impuls-respons-funktion.

Den visar vad som händer i ekonomin–

–om vi får en chock, här en positiv tillväxtchock.

Här ser man vad som sker med inflationen.

Det är före inflationsmålet och inflationsförväntningar.

Det ger upphov till en ganska lång cykel–

–och länge har vi en högre arbetslöshet–

–när vi får överraskande hög tillväxt.

Det kan ta 4–5 år innan det stabiliseras igen.

Hur ser det då ut efter?

Men är det här bra, alltså?

Det här är inte riktigt bra.

Det här var problemet före krisen.

När vi fick en sån chock, en inflationsimpuls–

–eller tillväxtimpuls, gav det upphov till–

–långa och svåra anpassningar i realekonomin.

Och efter krisen, så har skalan krympt ihop.

Effekterna är mindre. Och den avtar väldigt fort.

Det är ett tecken på att vi som är agenter–

–hushåll, företag och stat, reagerar på det och tänker:

"Det spelar ingen roll. Riksbanken höjer bara räntan."

Så vi kan utgå från att de når sina mål.

Ökad stabilitet är den stora realekonomiska vinsten.

Nu låter det som om du är positivt inställd till det här.

Du har varit kritisk. Är det här bra?

Jättebra. Riksbankens inflationsmål och deras metoder–

–har gett upphov till en stor förbättring.

Det som är bra är att den ökade stabiliteten–

–gör att vi lättare kan planera för framtiden.

Då kanske jag vågar starta ett företag–

–eller göra en investering. Jag kan vara hyfsat säker på–

–att Riksbanken håller ekonomin i ordning.

Det gör att vi får en stor nytta för samhällsekonomin.

Så det är en väldigt stor fördel med inflationsmålet.

Det låter som om du propagerar för olika teorier.

Ett gäng tycker–

–att man inte ska lägga sig i vad som händer–

–medan ett annat tycker att man visst ska styra.

Det är väl klassiska nationalekonomiska funderingar?

Ja. Men det som var värt med att ta ett steg tillbaka–

–är att vi har så stort fokus på att Riksbanken–

–missar inflationsmålen med tiondelar av procentenheter.

Men tidigare kunde det vara procentenheters–

–eller tvåsiffriga procentenheters avvikelser–

–från stabiliseringspolitiska mål.

Det här är en otroligt framgångsrik stabiliseringspolitik.

Om vi ska ändra den, vilket det talas om...

Vi har riksbanksutredningen–

–och i USA pratar Ben Bernanke och Larry Summers om–

–att vi ska byta ut det mot nåt delvis eller helt nytt.

Om vi ska argumentera för det, vilket jag också gör–

–måste vi komma ihåg att det är en väldigt hög barriär–

–som vi måste ta oss över.

För det ska vara bättre än vad Riksbanken har lyckats med.

Ställer vi ibland lite orimliga krav på centralbankerna?

Där ligger lite av problemställningen.

Vi kanske ställer orimligt höga krav på–

–hur exakt politiken ska funka och när den ska ge–

–en stabil inflation och arbetslöshet.

Men det gäller också Riksbanken–

–som har väntat på att ekonomin ska bete sig som de vill.

Det krävs kanske att vi blir lite mer pragmatiska–

–och säger: "Det här funkar rätt så bra."

Om vi håller oss till ramverket–

–ger det säkert stora samhällsekonomiska förbättringar.

Om vi ska byta ut det, måste vi tänka noga.

"Give Ingves a break."

Ja... Varför inte? Han ska ju vara kvar ett tag till–

–och kan fortsätta med den här politiken.

Men det är viktigt att komma ihåg–

–att det finns ett steg till: makrotillsynen.

En del av stabiliseringspolitiken bedrivs ju–

–av Finansinspektionen genom amorteringskrav och sånt.

Det är ganska ovanligt om vi ser på andra centralbanker.

Även Riksbanken skulle kanske behöva få mer inflytande–

–över just sån makrotillsynspolitik.

Varför är det viktigt att funktionerna är skilda åt?

Det är nog mest demokratiska hänsyn.

Det är inte oviktigt, men då vi har två institutioner–

–som brottas lite om samma kunskapsområde–

–är det kanske smartare att lägga det hos dem–

–som har stabiliseringspolitiskt ansvar: Riksbanken.

I andra länder är det mer en kombo?

I Storbritannien och USA–

–tittar centralbanken på stabiliseringspolitiken–

–men även makrotillsynspolitiken–

–som kan få stabiliseringspolitiska konsekvenser.

Intressant. Riksbanken ska fortsätta göra ett bra jobb–

–och jag ska tagga ner och få lite impulskontroll.

Mer impulskontroll till Roger.

Om du impulserar framåt – vad blir det nästa vecka?

Vi får väl prata om aktiemarknaden. Vad tror du om det?

Alltid intressant.

De flesta gillar det. Vi får se om ni gillar mitt budskap.

Vi ses.

Riksbanken och centralbankerna får utstå ständig kritik – inte minst från Roger Josefsson själv. Men denna vecka lägger han band på kritikimpulsen och undersöker vad penningpolitiken faktiskt har uppnått.

Börsindex

OMX Stockholm 30 -1%
NASDAQ-100 -0.4%
NASDAQ Composite -0.2%

Vinnare & förlorare

Fenix Outdoor 2.6%
Nolato 1.8%
Lundin Petroleum 1.6%
Axis -2.5%
Hennes & Mauritz -2.8%
Munters -4.1%
Uppdaterad fre 17:35
Fördröjning 15 min

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier