Josefsson om… eurokrisen

Euroområdet börjar te sig allt mer välmående.

Notoriska EU-skeptiker–

–som Nobelpristagaren Paul Krugman–

–har erkänt att euroområdet trots allt har en framtid.

Roger Josefsson, Krugman brukar veta vad han pratar om.

Jag är glad att du inte kallar mig för notorisk skeptiker.

Nej, nej, jag vet ju att du är realist.

Vad kan du säga om Krugman?

Det Krugman pekar på är att det ser bra ut i eurozonen.

Det har vi pratat förut.

Tillväxten har återkommit och deflationsrisken minskat.

En hel del saker ser bra ut i Europa.

Vi är väl inne i en fantastisk tillväxtperiod just nu?

På global basis är det en av de längre.

För USA är det den näst längsta sen andra världskriget.

Massor av saker ser väldigt positivt ut i världsekonomin.

Men man får också vara lite försiktig.

Det finns en del som är speciellt med eurozonen–

–och eurokrisen som fortfarande diskuteras.

Vi måste fundera på om den verkligen är över.

Vad är det just nu som gör att euroskeptikerna byter fot?

Det stora är att bytesbalansen har varit positiv ett tag.

Det har setts som ett hinder för–

–att eurozonen och länderna i Sydeuropa–

–inte har kunnat ta sig fram.

Ett bytesbalansunderskott antyder–

–att konkurrenskraften inte är så hög.

Det har nu blivit överskott och många ropar faran över.

I din krönika skriver du om en två och en halv-lösning.

Det är en gammal synd.

När eurokrisen var som hetast fanns två lösningar.

Den ena är ett betydligt starkare–

–finanspolitiskt samarbete.

Den andra var att bryta upp euroområdet.

Halvan är när man bara löser de akuta kriserna–

–utan att ta tag i de långsiktiga lösningarna.

Det ger upphov till en massa ekonomiskt lidande–

–framför allt i Sydeuropa.

Där man får fram populister–

–som gör att man hamnar i nån av grundlösningarna.

Kanske den att eurosamarbetet bryter samman.

Lite halvmesyr.

Lite halvdeprimerande. Det är inte långsiktigt hållbart.

Jag är fortfarande lite försiktig.

Jag är inte skeptiker men det finns att fundera över–

–huruvida samarbetet ska kunna överleva.

Så här lät det häromdagen när ECB-chefen Mario Draghi–

–gick igenom den ekonomiska situationen i eurozonen:

Risken mot euroområdets tillväxtutsikter–

–anses generellt sett vara balanserad.

Å ena sidan, kan rådande cykliska momentum–

–kortsiktigt leda till starkare tillväxt.

Å andra sidan, fortsätter nedåtrisker–

–att främst bero på globala faktorer–

–inklusive ökad protektionism–

–förändringar av valutakurser–

–och andra finansiella marknader.

Draghi är inne på att det fortfarande finns osäkerhet–

–kring den europeiska konjunkturen.

Han lyfte fram nåt som är viktigt för vår diskussion:

Hur påverkar valutakursen utvecklingen?

Men han är ganska optimistisk.

Det som har hänt för Draghi och ECB–

–är att de inte längre ser några stora deflationsrisker–

–och att återhämtningen är på väg.

Även om Draghi är en av de mjukare ledamöterna i rådet–

–pekar många på att redan nu avsluta QE-köpen–

–och börja höja räntan.

Det finns ganska stora motsättningar inom ECB-rådet.

Spännande. Har du några grafer?

Massor. Vi börjar med en om konkurrenskraft.

Vi har pratat om det förut.

Konkurrenskraft är ett sätt att beskriva–

–hur de här ländernas exportsektor utvecklas.

I en valutaunion som euroområdet–

–har man en väldigt viktig komponent.

Man har ingen växelkurs att använda som stötdämpare.

Här är det viktigt att exporten går starkt.

De har ett rikt land som Tyskland–

–och ett fattigt som Spanien.

Om då gränserna mellan länderna öppnas–

–och de har samma valuta–

–så borde tyskar investera i Spanien–

–som i sin tur exporterar till Tyskland.

Det gör de så länge kostnadsläget i Spanien är attraktivt.

Här tittar vi på nåt som heter enhetsarbetskostnader.

De nedre linjerna är de reala.

De övre är nominella enhetsarbetskostnader.

Det är ett sätt att försöka ta hänsyn till–

–hur mycket snabbare lönerna ökar–

–i förhållande till produktivitet.

Här bör lönerna inte utvecklas snabbare–

–än produktiviteten. Då måste det tas nånstans ifrån.

Då tas det från vinsterna. Därför har vi de reala.

Skillnaden mellan de här två är hur vinsterna utvecklas.

Från eurons införande och fram till krisen–

–steg enhetsarbetskostnaden i Italien och Spanien–

–kontra Tyskland, som är 100-linjen.

Det indikerar att lönerna stiger i de här länderna.

Det är okej. För det är fattiga länder som kommer i kapp.

Frågan är bara när processen går för långt.

Vad händer med konkurrenskraften?

Här försvagas den hela vägen.

Sen kommer krisen och här har den förstärkts igen...

Lönerna har utvecklats väldigt svagt.

Optimismen handlar om–

–att bytesbalansen åter är positiv. Det var den inte här.

Nu kan man nog säga att eurokrisen är över.

Det är därför potentater som Krugman–

–menar på att det kan funka igen.

När du säger det, betyder det då–

–att faran är över? Det har ju ökat här.

Jag är lite mer skeptisk.

För ofta tittar man på bytesbalansen.

Här är bytesbalansen för de här områdena.

Euroområdet är den blå.

Spanien och Italien hade fram till krisen ett underskott.

Sen har det vänt till ett överskott.

Problemet med analysen är att den använder "kanske".

Det här är det övergripande.

Det handlar inte om bytesbalans mot andra euroländer–

–utan också gentemot omvärlden i övrigt.

Då spelar också andra komponenter roll–

–som till exempel...valutan.

Valutan blir en viktig komponent.

Om euron är svag blir efterfrågan på varor–

–i euroområdet stark. Då ökar bytesbalansen.

Fast det här ser ju ganska bra ut.

Ja, och jag säger inte att det inte har skett nånting–

–men om man tänker på att ett skäl till krisen–

–var att konkurrenskraften hade försämrats...

Om den nu har förbättrats så tydligt–

–att det har blivit ett överskott–

–måste den interna bytesbalansen vara positiv.

Om man ser på grafer i min krönika–

–så ser man att det interna bytesbalanssaldot–

–är negativt för Spanien och Italien.

Det är ett jättestort frågetecken.

De har ju inte tillräckligt förbättrat konkurrenskraften.

Det jag är rädd för–

–är att förbättringen och optimismen för Europa–

–bara handlar om att euron har blivit så svag–

–att bytesbalanssaldot har blivit positivt.

Om det har räckt för att förbättra konkurrenskraften–

–och få internt bytesbalanssaldo positivt, är tveksamt.

Kan du gett nåt konkret exempel för Italien?

Det som har hänt som gör utvecklingen problematisk...

I den inledande perioden skulle man kunna tänka sig–

–att exportsektorn får det bättre–

–att produktivitet och löner ökar...

Då ser byggsektorn och frisörer och allt möjligt–

–på exportarbetarna och hur mycket de tjänar–

–och höjer sina priser. Det är så välståndet ska öka.

Här har det skett tvärtom. Man har vänt på det.

Byggarbetare och frisörer höjde lönerna först.

Exportsektorn har klämts och tappat i konkurrenskraft.

Om det har vänt borde vi se stigande bytesbalansöverskott–

–gentemot andra euroländer, men det gör vi inte.

Därför är jag skeptisk.

I början sa jag att du hade pratat om 2,5-lösningen.

Du har inte riktigt svarat på den frågan.

Vad vi har diskuterat här–

–är ju vad som ledde fram till eurokrisen–

–och sen även i vilken mån den har förbättrats.

Då ser vi att den har förbättrats, men inte så mycket.

Nog inte tillräckligt då balansbytessaldona är negativa.

Det betyder att den halva lösningen innebär–

–att det krävs stark efterfrågan från omvärlden–

–och en svag valuta.

De sakerna styr inte Europa över.

Om man inte genomför rätt åtgärder i Europa–

–som arbetsmarknadsreformer i Italien–

–så får man inte ordning på bytesbalanssaldot.

Om man inte får det uppstår en kris vid nästa recession.

Vi har ingen finanspolitisk union.

Vi har fortfarande euron. Vad kan man tolka det här som?

Att den halva lösningen jag pratade om är i spel.

Okej. Jag är med dig.

Vad skönt. Hoppas att eurozonen är det också.

Okej, och nästa vecka då?

Då har vi en uppsjö saker vi skulle vilja diskutera–

–men jag tror att vi har fastnat för–

–att prata om hur inflationen påverkar dina tillgångar.

Inflation är alltid spännande.

Flera tunga euroskeptiker börjar byta fot och erkänner en framtid för den europeiska valutaunionen. Roger Josefsson däremot anser att det finns två och en halv lösning på eurokrisen och diskuterar huruvida den verkligen är över.

Börsindex

OMX Stockholm 30 0.7%
NASDAQ-100 -0.2%
NASDAQ Composite 0%

Vinnare & förlorare

Uppdaterad tor 09:32
Fördröjning 15 min

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på våra nyhetsbrev. Markera samtliga nyhetsbrev du vill prenumerera på.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier