Snällheten både en tillgång och svaghet för Swedbank

Förra våren fick flera höga chefer i Swedbank sparken–

–inklusive ordförande Anders Sundström och vd Michael Wolf.

–för att chefer hade gjort privata affärer med bankkunder.

Jon Åsberg, Finansinspektionen friade Swedbank i tisdags.

Är du förvånad över det?

Lite förvånad blev jag.

Jag hade nog väntat mig nån sorts mild tillrättavisning.

FI kom fram till att det fanns brister i banken–

–men inte nog för att ge en reprimand.

Vad talar vi om?

Det fanns inga skriftliga godkännanden för bisysslorna.

Vissa saker borde ha godkänts av ordföranden–

–enligt det som kallas "farfarsprincipen".

Sen tyckte FI att det fanns en viss otydlighet–

–i hur banken hanterar intressekonflikter.

Var det väntat att det hände i Swedbank–

–eller hade det kunnat ske i nån annan storbank?

Swedbank kallas ibland för Sveriges snällaste bank.

Internt brukar man kalla den för det.

Det är väldigt trevlig stämning i banken.

Men baksidan är att det ibland kan vara lite veligt–

–och lite svårt att fatta beslut–

–och allt ska liksom beredas, förankras och mbl:as.

Det kan också ta sig uttryck i–

–att man ibland har svårt att säga nej–

–till underlydande när de ber om en favör.

Du skriver om den snälla banken i din krönika på EFN.se.

Är det här skadligt för banken och de andra aktieägarna?

Man ska nog inte se det som att det är skadligt.

Det är också en tillgång för banken.

Swedbank är lite speciellt. Det är en kooperativ rörelse.

Det är en ganska idéburen bank.

De största ägarna är sparbanksstiftelser och Folksam.

Det är en väldig styrka för Swedbank.

Man har stor lokal förankring runt om i Sverige–

–mest utanför storstäderna.

Där är Swedbank en riktig spelare.

De ligger nära det civila samhället–

–och det är en tillgång.

Men om den här "alla ska med"-kulturen–

–kommer in i banken och påverkar riskbedömning och sånt...

De flesta minns att Swedbank var illa ute i finanskrisen.

Har det nåt med det att göra?

Det kan ha varit så. Företagskultur är en svår fråga.

Men jag misstänker att den här snällhetskulturen–

–gör att de hårda tagen, som ibland krävs, saknas.

Om man ser på Swedbanks kursgraf–

–så ser man att den har gått bra, som de andra bankerna.

Även avkastningsmässigt har den gått bra.

Men om den har gjort det till priset av en högre risknivå–

–då har aktieägarna inte fått betalt för den ökade risken.

Så om ägarna skulle kunna strama upp banken–

–och göra den mer professionell, utan att tappa andan–

–skulle aktieägarna få samma avkastning–

–fast till en lägre risk. Då skulle de ha det lite bättre.

Om man ser framåt... Ordföranden fick avgå.

Vi har Lars Idermark som ny.

Han har ju den kooperativa bakgrunden.

Och så Birgitte Bonnesen som ny vd–

–som ju har en lång bakgrund i banken.

Vad kommer att hända nu?

Det kommer att fortsätta så här, med snälla banken.

Den här kulturen sitter väldigt långt in i väggarna–

–och man tycker nog om den.

Och det är en stor tillgång också.

Man ska inte kasta ut barnet med badvattnet–

–och rensa ut kulturen–

–men kanske vara mer strikt professionell.

Tack så mycket, Jon.

Förra våren fick flera höga chefer i Swedbank sparken, inklusive ordförande Anders Sundström och vd Michael Wolf. Det för att några av cheferna hade gjort privata fastighetsaffärer med kunder till banken.

Finansinspektionen utredde affärerna men friade Swedbank nu i veckan.

Hur kunde detta hända i Swedbank, som vill framstå som ”Sveriges snällaste bank” och är det något som är skadligt för banken och aktieägarna?

Ellinor Beckett pratar med Jon Åsberg.

Börsindex

OMX Stockholm 30 0.3%
NASDAQ-100 -0.3%
NASDAQ Composite -0.2%

Vinnare & förlorare

Swedish Match 3.7%
Dometic Group 2.3%
SCA 2%
Peab -1.4%
SSAB -1.7%
Attendo -2.4%
Uppdaterad ons 17:35
Fördröjning 15 min

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier