Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Teleoperatörsverksamhet kan, likt knarkaffärer, vara extremt lönsamt under rätt förhållanden.

Att likt Teliasonera köpa sig en monopolliknande ställning i några av världens mest korrupta länder från okända säljare har varit som att fiska i några av världens mest grumliga vatten.

Den amerikanska teleoperatören Qwest VD Joseph P Nacchio beskrev i slutet av 90-talet teleoperatörsaffären som den näst mest lönsamma verksamheten i Amerika efter kokain. Att båda dessa affärsområden även innehåller legalt gränsöverskridande var inte Nacchio främmande. Han dömdes senare till sex års fängelse för insiderbrott.

Det är i det sammanhanget kanske inte en slump att världens rikaste man, åtminstone enligt Forbes 2013, är mexikanen Carlos Slim, som via sitt América Móvil helt dominerar den mexikanska telekommarknaden. Slim skaffade sin position via en inte helt transparent utförsäljning av det statliga Telmex 1990.

En annan parallell är att lönsamheten är direkt kopplad till kontrollen över sitt distributionsterritorium. Med de enorma skalfördelar som finns inom operatörsverksamhet, där marginalkostnaden för en ny kund går mot noll, så är det mycket lätt för den största operatören på en marknad att styra priset dit den vill och redovisa en mycket hög lönsamhet.

I Sverige är det Telia med sin dryga 40-procentiga marknadsandel som sätter priset och har en rörelsemarginal, före avskrivningar, på runt 50 procent för sin mobilaffär. (Tele2, Telenor och 3 kan visserligen lägga sig prismässigt något under Telia, men för dominanten är detta helt ok så länge det inte hotar marknadspositionen.) Telia skulle, om de ville, kunna halvera sina priser och ändå redovisa en god lönsamhet. En sådan manöver skulle emellertid samtidigt slå undan benen på ”konkurrenterna” och därmed även illusionen om att detta är någon slags fungerande marknad.

Med tanke på att mobiltelefoni är en nödvändighetsvara över allt i världen i dag, så innebär kontroll av en marknadsdominerande teleoperatör i praktiken en beskattningsrätt på telekonsumenterna. I många utvecklingsländer sannolikt en av de mest stabila skattebaserna.

Det är i det sammanhanget man ska se Teliasoneras investeringar i Eurasien, det vill säga Azerbajdzjan, Kazakstan, Georgien, Nepal, Tadzjikistan och Uzbekistan . Det har där handlat om marknader med normalt högst två reella ”konkurrenter”, det vill säga duopol. Tittar man på lönsamheten hos Teliasoneras eurasiska bolag så ligger marginalerna, före avskrivningar, också runt 50 procent och i Nepal över 60 procent.

Att möjligheten att äga och driva ett sådant bolag också är att ha tillgång till en pengamaskin är knappast något som gått ledarna för dessa länder förbi. När detta samtidigt rör sig om några av världens mest korrupta länder, hör med UD, där fickorna hos de styrande makthavarna och staten mer liknar en kommunicerande muff än separerade kärl så är det så att Teliasonera borde ha bevisbördan för att varje större transaktion där inte har korruptiva inslag och inte tvärtom. Att ha gjort stora affärer, kopplade till exempelvis operatörerna i Uzbekistan och Kazakstan, visar inte bara på extremt dåligt omdöme utan torde gränsa till det kriminella.

Samtidigt är också denna lönsamhet, eller frukterna av den såsom att kunna dela ut de upparbetade vinsterna, något som bara kan upprätthållas med bevarade goda kontakter med de styrande i landet.

Som hedgefonden Muddy Waters skriver i sin rapport så har flera, företrädesvis amerikanska, bolag gått på pumpen när de inte har skött relationerna med makthavarna tillräckligt väl, där erhållet frekvensområde har störts ut, eller där frekvenser inte har förnyats. Att Teliasonera har problem med att föra ut vinstmedel från exempelvis Nepal och Uzbekistan visar hur extremt hög den politiska risken är för dessa verksamheter.

Så hedgefonden Muddy Waters, liksom Patricia Hedelius i sin färska bok, visar tydligt hur Teliasonera har storfiskat i just Muddy Waters. Och hela den eurasiska affären börjar bete sig som Muddy Waters klassiska Rollin´ Stone. En sten som lär rulla över ett antal huvuden på sin väg mot botten i denna gyttjepöl.

 

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.