Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Cristina Stenbeck, som fyller 40 i år, står på höjden av makt och rikedom. Samtidigt genomgår hennes imperium den kanske svåraste krisen sedan hon tog ägaransvaret efter pappans bortgång för snart femton år sedan.

Jan Stenbeck var ingen renlevnadsmänniska. Möjligen bidrog det till att han dog av en hjärtattack i augusti 2002, endast 59 år gammal. Men vad han saknade i termer av asketism, kompenserade han för genom många andra egenskaper; en av dem var framsynthet. Redan våren 1997 tog han in äldsta barnet Cristina, då 19, som suppleant i maktbolaget Inviks styrelse.

Vid faderns frånfälle hade Cristina Stenbeck alltså under fem år följt från insidan hur Jan Stenbeck styrde sitt imperium. Och han hade också lyckats pränta in i henne hur viktigt det är för en arvtagare att inte slå sig till ro och njuta frukterna av vad förfäderna har planterat. Kort sagt; att inte fördärva det som farfar en gång förvärvade och som far ärvde.

170102_janstenbeck2

Jan Stenbeck år 1990

**

Advokat Hugo Stenbeck bildade investmentbolaget Kinnevik 1936 tillsammans med två klienter, familjerna Klingspor och von Horn. De köpte in sig i skogsbolaget Korsnäs och skaffade senare kontrollposter i bland annat verkstadsbolaget Sandvik och järnverket Fagersta.

Hugo Stenbeck avled 1977, samma år som hans barnbarn Cristina föddes. Därefter vidtog en maktkamp om Kinnevik mellan yngste sonen Jan och storasystrarna Margaretha af Ugglas och Elisabeth Silfverstolpe. Med stöd av mamma Märta – och genom ett listigt affärsupplägg – lyckades brodern mota ut systrarna ur bolaget. Finalen utspelades i oktober 1983 på en omskriven bolagsstämma på en biograf i Stockholm. Stenbeck, som var förtjust i hyss och upptåg, fick inte bara rösterna utan även skrattarna på sin sida genom att be vaktmästaren byta ut filmstjärnan John Travoltas namn på skylten utanför så att det stod ”Jan Stenbeck i Staying Alive”.

Fast parallellt förlorade han en annan maktkamp. I augusti genomförde Skanska – som då hette Skånska Cementgjuteriet och var mer av makt- och investmentbolag än byggföretag – den så kallade ”midnattsräden” och tog makten i Sandvik. Stenbeck puttades ur styrelsen och sålde sina aktier i verkstadsbolaget. Vid den här tiden monterades även Fagersta, svårt sargat av stålkrisen, ner genom försäljningar, sammanslagningar och nedläggningar. Det enda som finns kvar av det anrika bruket i Stenbecksfären idag är faktiskt logotypen, Fagerstaliljan, som nu är Kinneviks symbol.

Stenbecks reträtt ur stål- och verkstadsindustrin var alltså mer påtvingad än planerad. Men den förde det goda med sig att Kinnevik hade en stor påse pengar. Och det uppslagsrika affärssnillet visste vad han ville göra med den; han investerade i mobiltelefoni och media. Därmed lades grunden till det som är Kinneviks kärninnehav idag; mobiloperatörerna Millicom och Tele2 samt mediekoncernen MTG som bland annat rymmer TV3 och Viasat.

Fast det dröjde över tio år innan aktiemarknaden började uppskatta Stenbecks omstöpning av Kinnevik. Och när det väl hände blev det för mycket av det goda. Kinnevik-aktien steg med 400 procent på tre år, från mars 1997.  När it-bubblan sedan sprack föll aktien med 87 procent på lika lång tid. Kursen bottnade inte förrän några månader efter Jan Stenbecks bortgång.

**

Det var långt ifrån något robust bygge som Cristina Stenbeck plötsligt fick ansvaret för där på sensommaren 2002. Millicom och Tele2 hade rullat ut nya mobilnät i en rad länder. Sfären hade tagit stora lån för att finansiera utbyggnaden och kassaflödena var ansträngda.

”Så länge Jan levde fanns nog en tro på marknaden att han skulle hantera det där med sin uppfinningsrikedom. Men när han försvann blev folk oroliga. Millicom-aktien var nere i några kronor och det kom aggressiva hedgefonder och köpte upp lånen. Kinnevik var illa ute ett tag”, minns en dåtida medlem i koncernledningen.

Jan Stenbecks lämnade dessutom ett snårigt ask-i-ask-ägande efter sig. I toppen fanns stiftelser i Luxemburg och det börsnoterade holdingbolaget Invik var inklämt ovanför Kinnevik. Arvskiftet underlättades inte av att Jan Stenbeck hade fått ytterligare ett barn fem år tidigare, en halvbror till Cristina Stenbeck och hennes tre helsyskon.

Ett av Cristina Stenbecks första drag var lika briljant som oväntat. Det vittnade också om att hon hade lärt ett och annat av pappa. Den tidigare Volvochefen Pehr G Gyllenhammar rekryterades till ordförande i Kinneviks styrelse. Han hade flyttat utomlands ett decennium tidigare och i stort sett försvunnit från svenska radarskärmar. Men med sin pondus och erfarenhet blev ”PG” ett perfekt komplement till den fortfarande oerfarna unga damen.

170201_gyllenhammar2

Pehr G Gyllenhammar och Cristina Stenbeck, år 2005

Duon skred till verket för att tillsammans med Kinneviks vd Vigo Carlund staga upp koncernen finansiellt. Flera tillgångar såldes, bland annat Korsnäs värdefulla men lågavkastande skogar. Det högbelånade Millicom sålde dotterbolaget Mach med god förtjänst och sin ryska verksamhet till systerbolaget Tele2. Och ägarbilden förenklades genom att Invik renodlades till en finanskoncern (som sedan såldes till isländska intressen just före finanskrisen) och Kinnevik gjordes till ensamt maktbolag i gruppen.

År 2006, efter tre års städjobb, kände sig Cristina Stenbeck redo att ta över ordförandeklubban i Kinnevik. Samtidigt lämnade trotjänaren Vigo Carlund över vd-posten till Mia Brunell Livfors.

”Det var också i den vevan som kassaflödena från mobilinvesteringarna kom igång. Det kom så mycket cash att vi måste fundera över vad vi skulle göra med pengarna. Vi insåg också att tillväxten inom mobiltelefonin snart skulle avta och att vi behövde hitta nya investeringsområden”, säger den tidigare medlemmen i koncernledningen.

”Vi ville vara ett tillväxtbolag, inte något förvaltningsbolag. Det där har Cristina nog från Jan.”

En analys ledd av den nytillträdda vd:n identifierade tre tillväxtsektorer samt en intressant region; förnyelsebar energi, jordbruk, online respektive Afrika. Rent praktiskt resulterade detta i några olika investeringar; där Black Earth Farming, som investerade i jordbruksmark i Östeuropa, var störst. Dessutom avsatte styrelsen 100 miljoner kronor för att investera i digitala verksamheter. Att kalla beslutet djärvt vore en överdrift. Summan utgjorde bara några promille av Kinneviks substansvärde. Däremot skulle det visa sig framsynt. De första slantarna kom att följas av många miljarder inom loppet av några år. Och ledde till att Kinnevik formulerade om hela sin affärsidé.

**

Den som utsågs att leda Kinneviks intåg i den digitala eran hette Henrik Persson. Han hade varit informationschef och hanterat sfärbolagens kontakter med investerare men fick nu en operativ roll. Det första mandatet räckte till tre investeringar av vilka två kan lämnas därhän. Det tredje blev dock en nästan osannolik högvinst, fast inte med en gång. Kinnevik investerade i ett bolag som hette Kontakt East och som var en rysk version av Gula sidorna. Verksamheten gick uselt men ur den växte Avito, Rysslands motsvarighet till Blocket. Kinnevik investerade efterhand 400 miljoner kronor i Avito och när aktierna såldes förra hösten inkasserade bolaget 7 miljarder kronor, mer än 16 gånger pengarna. Vid den här tiden närstuderade Kinnevik även musiktjänsten Spotify, men tackade till slut nej till att bli delägare. Den riktigt stora omställningen mot on-line tillkom mer eller mindre av en slump något år senare.

”Cristina hade träffat Oliver Samwer på något dop och tyckte att han var intressant. Så hon såg till att han träffade Kinnevik-folket”, säger en källa med inblick i sfären.

Oliver Samwer

Oliver Samwer, år 2014

Oliver Samwer och hans bröder Marc och Alexander hade börjat göra sig namn som internets klonkungar, i alla fall i Tyskland. Bröderna kopierade helt enkelt framgångsrika sajter – företrädesvis från USA – och lanserade dem i Europa. Ibland kunde de sälja kopian till föregångaren med god förtjänst. Kinnevik investerade i bröderna Samwers holdingbolag Rocket Internet men gjorde direktinvesteringar i enskilda start up-bolag i Rockets portfölj. En av de första, och bästa, investeringarna blev rabattkupong sajten Mycitydeal. Den såldes till sin amerikanska förlagan Groupon och Kinnevik fick betalt i Groupon-aktier. När bolaget sedemera gick till börsen cashade Kinnevik in och fick tillbaka 50 gånger insatsen, totalt 1 miljard kronor.

Kinneviks överlägset största bet blev modesajten Zalando. Den hade startats av några entreprenörer som kommit ”in i familjen” genom att Rocket Internet investerade.

”När vi började titta på Zalando 2009 sa de att de skulle gå från en omsättning på 5 miljoner euro det året till 150 året efter. Det var ju ingen som trodde på då, så när de sedan levererade och vi ville gå in ett år senare så hade prislappen fördubblats”, säger en källa.

Sen rullade det på. Zalando omsatte 500 miljoner euro år 2011 och 1,3 miljarder året efter. Och nu tvekade inte Kinnevik längre när bolaget tog in nya pengar. Till dags dato har Kinneviks investerat 7 miljarder kronor i modebolaget. Mycket, visst, men inte om man betänker att aktierna är värda 28 miljarder kronor. Det är Kinneviks överlägset största innehav och utgör över en tredjedel av investmentbolagets portfölj.

Kinnevik var länge hemlighetsfullt kring sina digitala investeringar. Så länge det gällde begränsade belopp spelade detta inte så stor roll, men framåt 2011 började aktiemarknaden förstå att enorma summor, flera miljarder, plöjdes ned i bolag som nästan helt saknade insyn. Detta utlöste en viss oro och Kinnevik sackade på börsen, i synnerhet under 2012.

Kanske bidrog denna bristande förståelse från marknaden, kanske var det helt andra skäl, till att Cristina  Stenbeck nu släppte in en italiensk bankir och charmör i sfären.

**

170102_grabau2

Lorenzo Grabau, år 2016

Lorenzo Grabau kommer från Toscana. Under studieåren utmärkte han sig bland annat genom att spela golf på landslagsnivå och jobba extra som skådespelare. Största framgången bör ha varit att han spelade mot en då ännu okänd Nicole Kidman i En australiensiska i Rom, en romantisk komedi från 1987.

Efter en ekonomexamen från universitetet i Rom började Grabau på investmentbanken Merrill Lynch i London. Han bytte senare till konkurrenten Goldman Sachs, där han bland annat arbetade med internet- och mediebolag, och avancerade till partner. Det var också där han lärde känna Cristina Stenbeck. Lorenzo Grabau slutade på Goldman Sachs 2011 för att starta en egen investeringsverksamhet och Stenbeck plockade då in honom i MTG:s styrelse. Två år senare, våren 2013, tog han steget in i det allra heligaste, Kinnevikstyrelsen.

”Det ena som var uppenbart var att han hade Cristinas öra. Det andra var att han tog väldigt mycket plats. Han var väldigt på. Han ville vara starta arbetsgrupper och vara med i kommittéer och visade ett mycket stort intresse för rent operativa frågor”, säger en ledamot.

”När Lorenzo kom in i styrelsen fattade man genast att han var inställd på att bli vd. Han la sig i stort och smått och jag var förvånad över att Mia stod ut så länge som hon ändå gjorde. Under hennes sista år var det i princip Lorenzo som körde showen”, säger en tidigare medlem i koncernledningen.

Fast Brunell Livfors stod inte ut speciellt länge. I slutet av januari 2014 meddelades att hon skulle lämna sin post och vid årsstämman i början av april tillträdde Grabau. På aktiemarknaden fanns det de som undrade om en investmentbankir från London verkligen var rätt person att leda det informella och entreprenöriella Kinnevik.

”Jag hade aldrig träffat Grabau och blev kanske lite förvånad över att de valde någon med den bakgrunden. Men när jag träffade honom gjorde han ett bra intryck. Han presenterade bolaget på ett bra och pedagogiskt sätt”, säger en fondförvaltare.

Lorenzo Grabaus största insats var att han rensade upp i den ganska spretiga portfölj av onlinebolag som Kinnevik hade investerat i. Han slog ihop, sålde och lade ner. Inte minst ägnade han mycket tid och kraft åt att få ihop ett antal e-handelssajter på olika tillväxtmarknader till en enhet under namnet Global Fashion Group.

Så sålde han posten i Avito, den som nämndes ovan, liksom större delen av Kinneviks innehav i call center-bolaget Transcom – ett sorgebarn som varit i portföljen länge. Plus en del annat. Inget av detta var det något fel på.

Ändå fick Lorenzo Grabau sparken för några veckor sedan, efter bara två och ett halvt år på posten. Skälet var tudelat. För det första presenterade han inte särskilt många nya investeringsmöjligheter, utöver tilläggsinvesteringar i redan befintliga innehav. (Ett undantag var Betterment, en nätbaserad amerikansk investeringsrådgivare där Kinnevik gick in med 600 miljoner kronor tidigare i år.)

”Han är gammal bankman som vill ha ordning och reda. Han är oerhört strukturerad och besatt av detaljer. Han avskyr osäkerhet och förstår sig inte på när ett gäng 22-åriga grabbar kommer in i jeans och t-shirt och ritar upp sin affärsidé på en white board. Han vill ha långa power point-presentationer och excel-dokument. Som på Goldman Sachs”, säger en tidigare medarbetare.

”Han var mest inriktad på att kritisera de förslag som kom fram eller begrava dem genom långa utredningar. Han saknade visioner och var riskavert. Det gjorde att han hade svårt att komma till skott och fatta investeringsbeslut”, säger en annan.

Det andra skälet till att Grabau tvingades lämna var att han inte var någon vidare ledare. Flera personer vittnar om att stämningen på Kinneviks huvudkontor på Skeppsbron i Stockholm försämrades markant när Grabau tog över. Inom loppet av några månader slutade flera nyckelpersoner, andra byttes ut. Även vd:arna i kärninnehaven Millicom och Tele2, Hans-Holger Albrecht respektive Mats Granryd, hoppade snart av. Och så stötte sig Lorenzo Grabau med Oliver Samwer, grundaren av Rocket Internet och en centralgestalt i Kinneviks digitala omställning.

”Oliver Samwer är oerhört intensiv och har säkert någon bokstavsförkortning. Han kan ringa när som helst på dygnet och skrika i luren och sen slänga på. Bara för att ringa upp igen några minuter senare och skrika igen. Det blev ingen perfekt match med Grabau”, säger en källa.

Ytterligare en omständighet som knappast var avgörande men som inte heller talade till Grabaus fördel när styrelsen avgjorde hans öde var Kinneviks kursutveckling. Under 2013, innan han tillträdde, rusade aktien. Men under hans vakt låg den stilla samtidigt som index klättrade 10 procent.

**

Kinneviks huvudkontor - Skeppsbron 18

Kinneviks huvudkontor – Skeppsbron 18

Nästa sommar har det gått femton år sedan Cristina Stenbeck tog över ägaransvaret för Kinnevik. De åren kan grovt summeras med att hon fullbordade familjeföretagets uttåg ur basindustrin genom att sälja skogs- och pappersindustrin Korsnäs och placera pengarna i online-verksamhet, primärt e-handel. Strategin har varit oerhört framgångsrik. Den som köpte aktier för 1000 kronor i Kinnevik när Jan Stenbeck dog i augusti 2002 har 11000 kronor idag, utdelningar oräknade. Den som satte pengarna i börsindex i stället har 3000 kronor.

Det är lätt att hänföras av denna strategiska och finansiella succé. Men man får inte glömma att framgångarna har kommit till priset av stort risktagande. Detta tar sig uttryck i att Kinneviks portfölj idag är synnerligen koncentrerad för att vara ett investmentbolag. Fem sjättedelar av tillgångsmassan finns i fyra bolag i två sektorer, mobiloperatörerna Millicom och Tele2 samt e-handelsbolagen Zalando och GFG (se tabell).

”Jag tycker att Kinnevik befinner sig i ett nytt och mycket utsatt läge. De har ingen vd och ordföranden bor i Sydafrika. Dessutom har de har ingen egentlig strategi utan bara en allmän inriktning att utveckla digitala konsumentvarumärken”, säger en person som följer Kinnevik.

För Cristina Stenbeck och resten av styrelsen är det därför högsta prioritet att skaka fram en vd som utformar en tydligare strategi och framför allt en som hittar nästa stora investeringstema för att diversifiera Kinnevik och minska risken i portföljen.

Insiders menar att det är ont om påläggskalvar inom sfären som skulle kunna axla ansvaret. De flesta uppenbara kandidater försvann under Lorenzo Grabaus styre. Undantaget är MTG-chefen Jörgen Madsen som några bedömare anser är en tänkbar efterträdare.

Jörgen Madsen

Jörgen Madsen, år 2013

”Jörgen är begåvad och driven och är en av de få i toppen idag som representerar den gamla Kinnevik-andan. Det talar för honom. Det som talar emot är väl att han är mer av hands on mediekille än investerare och kapitalförvaltare”, säger en källa.

Att det är viktigt att Kinnevikstyrelsen hittar en skicklig vd efter Lorenzo Grabau är en självklarhet. Men problemet ska nog inte heller överskattas.

Cristina Stenbeck har hanterat betydligt svårare situationer än så. Och hon lär fortsätta att hålla sfären i ett fast grepp länge. Hon har ännu inte fyllt 40, det gör hon hösten 2017. Dessutom är återväxten på ägarsidan tryggad. Nyligen födde hon också sitt fjärde barn, och den första sonen. Vad han heter? Det vet vi inte. Men Jan Hugo borde vara en lågoddsare.

 

 

161230_kinnevik-substansvarde

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.