Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Verkligheten kom till slut ikapp SSAB:s balansräkning. Nyemissionen på fem miljarder kronor som annonserades i dag skall ses i ljuset av det blivit uppenbart att en ståltillverkare i dagens verklighet inte kan leva med den höga skuldsättning som framför allt SSAB, men även fusionspartnern Ruukki drog på sig under de goda åren fram till 2008.

 

Så en nyemission har legat i korten under en längre tid och med vinstraset under hösten i fjol då blev läget akut. Kassaflödesmässigt räddades bolaget av en kraftig minskning av rörelsekapitalet, framför allt ett minskat lager.

Med en underliggande intjäning som var usel och en marknad som präglats av ett enormt överutbud av kinesiskt stål och priser i fritt  fall, började aktiemarknaden se en ökad risk för att det nordiska stålföretaget med en nettoskuldsättning på 23 miljarder kronor skulle kunna gå i kvav. Men med ett börsvärde som var nere och studsade på 8 miljarder kronor i början av året så framstod en nyemission inte heller som något som aktieägarna skulle jubla åt.

Ett kvartal senare och ett visst flöde av positiva nyheter – som införandet av tullar på kinesiskt stål i såväl Europa som den andra huvudmarknaden USA och att det fjärde kvartalets fria prisfall hejdats och istället vänt upp något – har fått bilden att ljusna något. Aktiekursen har exempelvis studsat upp med 70 procent.

Det är då förståeligt att SSABs styrelse klipper till med det oundvikliga, en nyemission. Att huvudägarna Industrivärden och Solidium tecknar sig för sin del kan ju tolkas som ett förtroende för att ståljätten skall kunna hitta tillbaka till en acceptabel lönsamhet, men på baksidan hittar vi nog en lapp av Braskkaraktär, ”härtill nödd och tvungen”.

Det senaste tillfället som Industrivärden ökade sin exponering mot SSAB var ju i samband med nyemissionen efter Ipscoförvärvet, vilket varit en katastrof.

Att SSAB-kursen studsade upp efter nyemissionsbeskedet och ett inte allt för blodigt första kvartal kan ju tolkas som en lättnadsreaktion, men också att några blankare trampat snett och tvingades stänga sina positioner.

För det är en lång väg tillbaka till lönsamhet för SSAB. Överkapaciteten i branschen är fortfarande ruggig, även om kineserna kommer att genomföra sin omtalade neddragning av sin kapacitet med 100-150 miljoner ton.

Den globala överkapaciteten kommer fortfarande att ligga kvar på nivåer som inte kommer att tillåta att stålpriserna täcker så mycket mer än de rörliga kostnaderna för merparten av stålföretagen. För att kunna visa svarta siffror på rörelseresultatnivå, så krävs att man ligger långt ned på kostnadskurvan.

SSAB säger ju sig att ha sänkt den samlade kostnadsnivån med 2,8 miljarder kronor till helåret 2017 från 2015 års nivå, men de passar också på att säga att investeringarna kommer att ligga klart under avskrivningarna under kommande år. En passning till investerarna att de ska fokusera på resultatet före avskrivningar, för längre ner kan det nog att blinka rött.

 

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.