Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Det samlade intrycket är att hela den svenska stålindustrin genomgår en existentiell kris. Kinas omsvängning från nettoimportör till exportör inom flera tunga segment är en av de viktigaste faktorerna i kombination med en generellt svag världsekonomi.

Krisen inom de investeringstunga olja-, gas-, energi- och gruvindustrierna slår också mycket tungt mot de företag som är exponerade mot dessa.

Som jag skrev förra veckan har stora nordiska stålbolag, som SSAB och Outokumpu, det tungt just nu.

Och det är inte bara de stora ståljättarna som är drabbade. Men det slutar inte där, inte heller det svenska specialstålet biter som det tidigare gjort.

Sandvik Materials Technology redovisade en större förlust för fjärde kvartalet. Även här pressar nedgången för offshoreindustrin.

Lönsamheten för dotterbolaget Sandvik Heating Technology, före detta Kanthal, med en stor anläggning i Hallstahammar, som tillverkar värmetråd, är en skugga av sitt tidigare jag.  Bolaget har gått med förlust under sju av de senaste tio åren och 2015 lär knappast utgöra ett undantag. Antalet anställda har halverats från knappt 700 för 2007 till under 350 idag.

Fagersta Stainless, där Sandvik och Outokumpu äger hälften vardera, är en annan trådtillverkare som har det mycket tungt. Fjolåret innebar en ny förlust och den historiska lönsamheten påminner mycket om Sandvik Heating Technologys.

Snabb- och pulverstålstillverkaren Erasteel Kloster, en gång i världen en kassakossa i Kinnevikgruppen, med anläggningar i bland annat Söderfors och Långshyttan, har också fått se resultatutvecklingen sacka ner under nollstrecket under en oroväckande följd av år. Moderbolaget, den franska metallkoncernen Eramet, redovisade en brakförlust för fjolåret, då aktiekursen också rasade med över 80 procent. Sedan toppen 2008 har Eramet-aktien tappat 94 procent.

På denna nattsvarta stålhimmel är det svårt att hitta några blinkande stjärnor.  Österrikiska Voestalpines svenska verksamheter i Hagfors och Munkfors, Uddeholm, som tillsammans med Kanthal ingick i skandalbolaget Trustor på 90-talet, utgör två sådana.

Särskilt verktygsstålsproduktionen i Hagfors har visat på mycket god lönsamhet. Även koncernen Voestalpine har som helhet trotsat de stora rasen i stålbranschen.

Det sedan 2013 privatägda Höganäs, där Wallenbergstiftelsernas FAM AB och Lindengruppen äger 50 procent vardera, hör också till undantagen. Koncernresultatet för 2014 balanserade runt nollstrecket men ska ha förbättrats under 2015. Balansräkningen är emellertid ansträngd efter utköpet.

Även en tredje börsbekant, Garphyttan, som sedan 2009 ägs av japanska Suzuki, ser också ut att hålla emot. Företaget som tillverkar fjäderstål har haft en stabil utveckling de senaste åren. En hög produktionstakt inom bilindustrin är den gemensamma nämnaren för dessa stjärnor.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.