Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

För att upprätthålla tillväxten har Kina under president Xi Jinpings ledning inlett världshistoriens största infrastruktursatsning med sloganen ”En väg, ett bälte”.

Genom nya vägar, broar och städer ska Kina bygga transportleder från västra Kina genom Centralasien ända bort till Europa. Samtidigt ska sjötransportlederna, ”bältet”, via Sydasien, Afrika och Mellanöstern till Europa effektiviseras och förenklas med nya hamnar och terminaler.

De planerade investeringarna för projektet, även kallat den nya sidenvägen uppgår enligt kinesiska myndigheter till hiskliga 8000 miljarder dollar. Det är sjuttio gånger mer än de 120 miljarder dollar som USA genom Marshallplanen investerade i Västeuropa efter andra världskriget, mätt i dagens penningvärde. Hittills har Kina avsatt ca 900 miljarder dollar som kanaliseras via statliga banker och multilaterala finansiella institutioner. Av dessa går 46 miljarder till China Pakistan Economic Corridor som genom energiledningar, vägar och hamnar kopplar samman länderna.

Projektet är kommunistpartiets försök att lösa flera utmaningar samtidigt. I Xinjangprovinsen, utgångspunkten för initiativet, är förhoppningen att massinvesteringar ska stabilisera området. Provinsen – stort som tre Frankrike och långt från tillväxtregionerna i sydöst – plågas av våldsamma motsättningar mellan inflyttade Han-kineser och ursprungsbefolkningen, som anser sig ekonomiskt marginaliserade. Kinas ledning hoppas att göra om reptricket från andra håll i landet; att få befolkningens passiva stöd i utbyte mot stigande välstånd.

Men ”En väg, ett bälte” handlar även om att förenkla och effektivisera varutransporterna med länderna längs med rutten. Det uttalade målet är en handel värt 2500 miljarder dollar inom en snar framtid. Och i takt med att allt fler kinesiska industrier flyttar produktionen från kusten in i landet ökar intresset för att landvägen transportera gods till Europa. För idag tar det ca 60 dagar att med båt frakta en container från sydvästra Kina till Europa. Med tåg genom Centralasien tar det knappt 14 dagar men är än så länge mer än dubbelt så dyrt.

Med det nya initiativet vill Kina även suga upp landets överkapacitet inom framförallt bygg- och stålsektorn, som uppstått efter decennier av infrastrukturdriven tillväxt. Industrier som nu delvis står sysslolösa när Kina växlar över till en mer konsumtionsdriven ekonomi.

Med handel och infrastrukturinvesteringar i Centralasien hoppas Kina även öka sitt inflytande i bland annat Uzbekistan och Turkmenistan som sitter på stora olja- och gasfyndigheter, livsviktiga för den kinesiska ekonomin. Och med Rysslands ekonomiska kräftgång har Kinas politiska inflytande fått större svängrum i regionen.

Men den nya sidenvägen bekräftar även Kinas växande roll som utländsk investerare. Runt millenniumskiftet var de kinesiska direktinvesteringarna utomlands i princip obefintliga för att 2014 uppgå till 120 miljarder, nästan lika stora som utländska investeringar i Kina under samma period. År 2014 värderades samtidigt Kinas totala utlandsinvesteringar till 800 miljarder dollar för att 2020 beräknas uppgå till hela 2000 miljarder, skriver The Economist.

Bedömningen är att Kina främst kommer finansiera projekten genom att plocka ur sin valutareserv som uppgår till ca 3200 miljarder USD, motsvarande 40 procent av landets BNP, och som till två tredjedelar uppskattas vara investerade i amerikanska statspapper. Men frågan är om den kinesiska ledningen snart istället kommer behöva pengarna för att stötta upp en finanssektor på väg att knäckas av dåliga lån. Det hotar världsekonomin, som Kina agerat draglok för allt sedan finanskrisen 2008.

Kinas tillväxt var 6,7 procent under andra kvartalet i år. En våt dröm för ett europeiskt statsöverhuvud men en mardröm för Kinas president Xi Jinping. Det är nämligen den sämsta tillväxten i Kina på 25 år, trots statliga stimulanser. I en intervju den 26 september menade Kenneth Rogoff, tidigare chefsekonom på IMF (http://www.bbc.com/news/business-37468394), att en hårdlandning av Kinas ekonomi just nu är det största hotet mot världsekonomin.

Rogoffs oro handlar om den massiva kreditexpansion som legat till grund för mycket av de senaste årens tillväxt. Även Bank for International Settlements och Bank of England varnar för Kinas växande skuldberg. Enligt tidningen the Economist har landets samlade skulder i förhållande till BNP (debt-to-GDP) vuxit från 150 till ca 260 procent på ett decennium. En sådan expansiv kredittillväxt slutar allt som oftast i en finanskris, konstaterar tidningen.

Carl Cederström

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.