Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Mervin Kings och Marvin Goodfriends utvärdering av Riksbanken innehåller en hel del kritik mot Riksbanken. Men också en hel del kritik mot den förra regeringen med Anders Borg som finansminster och den nuvarande med Magdalena Andersson. Framför allt gäller det förvirringen kring vem som hade ansvar för den den finansiella stabiliteten, och bostadsbyggandet.

Nedan finns några av de punkter då regeringarna kritiseras i rapporten. (Förutom de tillfällen då oklarhet om regeringens agerande diskuterades på Riksbanksmötena)

 

”En av svårigheterna i samband med utformningen av penningpolitiken under denna period var att regeringen inte beslutade vilken myndighet som borde ha ansvar för den finansiella stabiliteten. Riksbankens oro förstärktes när Finansinspektionen under våren 2015 drog tillbaka sina förslag om amorteringskrav för hushållen, därför att myndigheten, trots att den insåg att sådana förslag var nödvändiga, menade att man inte hade fått ett tillräckligt tydligt rättsligt mandat för att kunna gå vidare. Riksbankens uppdrag har försvårats avsevärt av regeringens obeslutsamhet när det gällde att införa en klar och tydlig ordning för makrotillsynen. ”

sid 8

”Rochet och Goodhart bedömde Riksbankens och andra svenska myndigheters förmåga att upprätthålla finansiell stabilitet under krisen. Det som bekymrade dem mest var att det inte tydligt framgick av lagen från 1999 vilket ansvar Riksbanken hade för den finansiella stabiliteten och att regeringen dessutom inte hade gett Riksbanken eller någon annan finansiell tillsynsmyndighet befogenhet att bedriva den makrotillsyn som behövdes för att säkra finansiell stabilitet. ”

sid 18

”En av svårigheterna i samband med utformningen av penningpolitiken under denna period var att regeringen inte beslutade vilken myndighet som borde ha ansvar för den finansiella stabiliteten. De slutliga besluten om ansvarsför- delningen på detta område tillkännagavs inte förrän 2013. Ansvaret för detta måste läggas på regeringen. Det var ett misstag att låta motstridiga mål finnas kvar inom direktionen. Riksbanken trädde in för att fylla ett vakuum i politiken och gjorde klart att man ansåg att Finansinspektionen inte hade gjort tillräckligt för att hantera den oro som utvecklingen på bostadsmarknaden gav upphov till. ”

sid 95

”Så länge regeringen inte vidtar kraftfulla åtgärder för att förbättra utbudet på bostadsmarknaden kommer de finansiella myndigheterna sannolikt att under ganska lång tid framöver ställas inför stora utmaningar till följd av hushållens växande skuldsättning. Vi uppmanar regeringen att ta detta problem på största allvar. ”

sid 102

”Det vidtogs fler åtgärder för att höja kapitalkraven på bankerna för deras bolån (se bilaga 3), men varken Finansinspektionen eller Riksbanken hade fått befogenheter att vidta dessa åtgärder av uttryckliga makrotillsynsskäl. Regeringen dröjde med att lösa frågan, vilket tyvärr ledde till en period då både Finansinspektionen och Riksbanken drev kampanj för att få dessa befogenheter. Det var först i december 2013 som det formella beslutet fattades om att ge Finansinspektionen makrotillsynsbefogenheter. Finansinspektionen är i första hand en tillsynsmyndighet och har, som vi har noterat, varit mer ovillig än Riksbanken att betrakta den växande skuldsättningen som ett oros- moment. Detta kan delvis avspegla det faktum att Finansinspektionen är direkt underställd regeringen. När Finansinspektionen fick ansvar för makrotillsyns- befogenheter meddelade den ansvariga ministern att den största fördelen med att ge Finansinspektionen huvudansvaret är att myndigheten är direkt underställd regeringen och att detta ökar det demokratiska ansvaret. Men det är skillnad mellan det demokratiska beslut som en vald regering fattar om vilken upp- sättning makrotillsynsinstrument som får användas och de beslut som fattas av den myndighet till vilken sådana befogenheter har delegerats om hur instrumenten ska användas. Det finns en risk för att den nuvarande regimen kommer att leda till lång reaktionstid på framtida farhågor för den finansiella stabiliteten, och den bör ses över regelbundet. ”

sid 102

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.