Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Använd asymmetrisk, men inte privat, information för att överleva Zombieapokalypsen!

I ett tidigare avsnitt av ”Josefsson om…” talade vi om hur pengar skapas av banker i samma stund de godkänner en låneansökan. Men inte nog med att banksystemet självt kan skapa i princip så mycket ”pengar” (kapital) det vill, dess uppgift är också att fördela detta kapital så klokt som möjligt.

Åtminstone i teorin behöver en bank, för att överleva, allokera ett begränsat [sic] kapital till de projekt och investeringar som ger högst (riskjusterad) avkastning. I verkligheten ser det emellertid väldigt annorlunda ut.

För att illustrera, tänk dig för ett ögonblick att du är lånehandläggare på ett lokalt bankkontor. In snubblar en rundnätt kille i trettioårsåldern som kallar sig för ”Scotch”. Scotch är en arbetslös, självlärd programmerare som bor hemma hos mamma, klädd i solkig T-shirt och urtvättade jeans. Han säger att han har en grym affärsidé; han ska programmera ett spel med dålig, fyrkantig grafik och lite oklart spelupplägg där spelarna kan göra ”lite av varje”. Han behöver bara några miljoner.

Skulle du låna ut pengarna?

Antagligen inte.

I dörren, på väg ut, möter en surmulen Scotch en man i mörk kostym och vit skjorta, Derek Schlussel, vd för det börsnoterade fastighetsbolaget Låset. Låset önskar låna 97 450 000 kronor för att bygga om en gammal kontorsfastighet i centrala Jönköping. Av Derek får du alla kalkyler i detalj och som banktjänsteman är du (oftast) ekonomiutbildad och en fena på nuvärdesberäkningar.

Dessa kräver stabila kassaflöden och en någotsånär verklighetsförankrad kalkylränta, vilket Dereks fastighetsprojekt ger dig. Du känner dig trygg i förvissning om att Låset kommer att betala tillbaka sitt lån, med ränta. Sannolikheten är därför hög för att du svarar ’ja’ på Låsets ansökan.

Och faktum är att det är ungefär så som bankbaserade finansiella system har betett sig under de senaste årtiondena.

Anm.: Data är ett genomsnitt för 17 länder sedan 1880

 

Men det som gör att du känner dig trygg går egentligen tillbaka till det forskningsområde som kallas ”Behavioral Economics” där flera Nobelpristagare, bland andra den senaste, Richard Thaler, har givit betydande bidrag (vår diskussion ligger dock närmare de bidrag som en annan nobelpristagare, Daniel Kahneman, har givit).

Enligt den förhärskande neoklassiska modellen borde du faktiskt låna ut till både Scotch och Derek, det är bara en fråga om vilken ränta (riskpremie) som Scotch respektive Derek ska betala. Med all din erfarenhet av långivning, borde ju snarast du som bankman ha ett informationsövertag och enkelt kunna sätta en ”korrekt” riskpremie.

I verkligheten förstår du med stor sannolikhet inte Scotch och hans idéer, och lånar du mot förmodan ändå ut är det med Scotch’s mammas lägenhet som pant. Ditt relativa (eller uppfattade) informationsövertag är helt enkelt så mycket större när det gäller fastigheter än när det gäller dataspel.

Observera att det här är faktiskt ingen kritik av banker eller banktjänstemän. De gör helt enkelt det som kunde förväntas. Men det här beteendet leder uppenbarligen också till ett snedvridet urval, vilket grafen ovan kanske kan vara ett tecken på.

Det stora kruxet är alltså huruvida detta beteende borgar för den långsiktigt effektiva kapitalallokering som våra bankmän-i-skor är satta att ansvara för?

Det korta svaret är antagligen ’nej’.

Vad värre är, ju mer specialiserad och humankapitalintensiv vår ekonomi blir, desto svårare kommer det troligtvis att bli för traditionell bank- och finansiell verksamhet att fullfölja dess ”välfärdshöjande” uppgift att allokera kapital så effektivt som möjligt.

Flera studier pekar på att samtidigt som den generella produktiviteten (det som fördelas i vinster och löner) verkar gå ned så ökar spridningen inom olika branscher, det vill säga det blir än viktigare att kunna välja rätt aktie (och arbetsgivare också för den delen).

Anm.: Jämförelse mellan de 5% mest produktiva företagen i varje bransch (tvåställiga SNI-koder) och resterande 95%. Uttryckt som vägt genomsnitt.

 

När vi under de senaste åren dessutom har pratat om det ”globala sparöverskottet” och ”extrem överskottslikviditet” betyder att det finns en obalans mellan (hög) tillgång på och (låg) efterfrågan av kapital.

Men, som vårt exempel ovan var tänkt att belysa, i händerna på banken är det inte alltid att det myckna kapitalet söker sig till rätt mottagare. Det riskerar istället användas till att främst trycka ned räntekostnaden för existerande verksamheter på ett sätt som riskerar hindra den kreativa förstörelseprocess som kännetecknar en marknadsekonomi[1].

Anm.: Zombiefirmor är andelen företag med räntetäckningsgrad ≤1% över de senaste tre åren.

 

Men, istället för att kritisera banker eller debattera om bankbaserade eller marknadsbaserade finansiella system är att föredra vill jag med den här diskussionen istället ge en annan synvinkel på sparandet.

En varning är på sin plats. Det betyder att jag, till skillnad från alla seriösa ekonomer, inte kommer att uppmana er till att sätta pengarna i breda passiva fonder med låga avgifter. Breda, passivt förvaltade fonder har definitivt sina förtjänster, men min poäng är att om du kombinerar en hög portföljandel sådana med att använda dina personliga egenskaper för att toppa din portfölj blir det antagligen ännu bättre.

Personligen undviker jag till exempel enskilda aktier, för jag är helt enkelt inte speciellt bra på att analysera enskilda bolag. Men, jag tror mig förstå drivkrafter bakom tillgångsslag, regioner och sektorer, varför den typen av investeringar (mestadels fonder) utgör en relativt stor del av mitt ”aktiva sparande”. Jag använder en kunskap som (jag hoppas) ger mig ett informationsövertag.

För att vara mer handfast: Medan många av er säkert tyckte att Scotch förslag ovan var dubiöst, finns det kanske också någon hardcore-gamer bland er som hade kunnat förstå vad vår fiktive Scotch försökte låna pengar till. Och det är precis det som är poängen! Vi sitter alla med vår specifika kunskaps- och erfarenhetsbas. Vi borde använda den när vi sparar och investerar också (om än försiktigt).

Om du har något som gör dig bättre lämpad att bedöma en investeringsmöjlighet, gör en noggrann analys själv istället, sätt inte reflexivt in allt sparande i samma gamla fond eller (ännu värre) på en bank där de bara används till sånt som banken kan (fastigheter t ex).

För, exempelvis, en hardcore-gamer är antagligen utbudet av så högt specialiserade investeringsmöjligheter starkt begränsat, men det ökar hela tiden, till exempel genom specialfonder (som du ofta kan nå via din bank), peer-to-peer lending, ”family offices”, PE-fonder med mera och flera.

Det här är, Nota Bene, ingen rekommendation av något slag, utan mest en indikation på att det finns både möjligheter till, och efterfrågan av, mer specialiserade investeringar.

För att sammanfatta: Oavsett vad du investerar i, genom att vara mer engagerad i ditt sparande och använda dig av din unika kunskapsbas kan du förhoppningsvis bli rikare, men också hjälpa samhället att fördela kapital på ett betydligt mer effektivt sätt än vad bankerna uppenbarligen har mäktat med.

Innan vi skiljs åt för den här gången vill jag också understryka att ett eventuellt informationsövertag inte kan grundas på privat information. Om det gör det kallas det för insiderhandel. Och det avråder jag ifrån. Även om jag tycker att det borde tillåtas, det behöver bara bli mer transparent.

 

_________________________________
[1] Se till exempel: THE WALKING DEAD? ZOMBIE FIRMS AND PRODUCTIVITY PERFORMANCE IN OECD COUNTRIES Läs gärna också: INSOLVENCY REGIMES, ZOMBIE FIRMS AND CAPITAL REALLOCATION 

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.