Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Beslutet om att bygga höghastighetsbanor från Stockholm till Göteborg och Malmö bygger på lösa ekonomiska grunder.

Risken är uppenbar att vi kommer att stå med en modern omodern variant på Göta Kanal när höghastighetstågen ska tas i drift. Samtidigt som andra väsentligt lönsammare projekt har trängts undan.

Årets årsrapport från SNS Konjunkturråd tar upp det systemfel som tycks finnas vad gäller politiska beslut om större investeringar i infrastruktur. Dessa beslut är alltför sällan underbyggda och kopplade till den samhällsekonomiska nytta som investeringarna kan beräknas generera.

Utan att det skrivs rent ut på framsidan så står beslutet att bygga höghastighetsbanor för persontågstrafik mellan Stockholm och Göteborg samt Stockholm-Malmö i fokus.

På presentationen framförde rådets ordförande Harry Flam att rapporten lika gärna kunde ha hetat just Göta Kanal 2.0, som en övertydlig blinkning om vad rådet anser om höghastighetsbanorna. De senare är de absolut största enskilda infrastrukturprojekten i svensk historia, sedan byggandet av just Göta Kanal och tågtrafikens stambanor under 1800-talet.

Rådet framställer Höghastighetsbanorna som ett mycket svajigt och riskfyllt projekt, som trots en mycket optimistisk kalkyl vad gäller såväl kostnader som intäkter ändå visar en negativ nytta. Även klimatnyttan med att bygga banorna är negativa.

Med mer realistiska kostnadsantaganden, för ”megaprojekt” ligger fördyringarna normalt minst 50 procent över prognos, och mer realistiska intäktsantaganden, biljettpriserna kan förväntas ligga klart högre än för dagens tåg, vilket påverkar antalet resenärer negativt och därmed den ekonomiskt klart tyngsta nyttan, restidsvinsten, så blir projektet än sämre.

Så här långt har de beräknade kostnaderna för projektet, enligt Trafikverkets senaste beräkning, stigit från 170 till 260 miljarder kronor. Andra bedömare tror att det i slutändan kommer att kosta minst 400 miljarder kronor. Och om det genomförs så kommer andra lönsamma projekt att trängas undan.

Infrastrukturminister Anna Johansson. Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Infrastrukturminister Anna Johansson. Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

 

Infrastrukturminister Anna Johansson försökte dock i sin presentation, efter bästa förmåga, försvara det fattade höghastighetstågsbesluten med att de samhällsekonomiska kalkylerna är en, om än viktig, del i beslutsprocessen. Men hon hävdade att politiker måste väga in andra faktorer i sina beslut och där de inte minst ”vill påverka hur samhället utvecklas”.

Frågan är varför de vill leda in samhällsutvecklingen på ett ekonomiskt stickspår. Att det råder en så stor bred politisk enighet runt detta projekt är så pass skrämmande att SNS eller någon annan borde dra igång ett större forskningsprojekt i ämnet, omgående.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.