Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Den misslyckade toryledaren Theresa May hade för en tid ett vibrato i klass med Margaret Thatcher. Tyvärr satsade hon det på att prata strunt om Brexit, knyta sin trovärdighet till historiens knäppaste amerikanska president och utlysa ett nyval som kostade henne majoriteten i parlamentet.

Nåväl, vid ett tillfälle prickade premiärministern ändå rätt. Efter terrordåden i Manchester och London tog hon i från tårna och artikulerade en obekväm sanning om jihadismen och internet. ”Det är nog nu.” Något drastiskt måste göras åt propagandan som gång på gång inspirerar till massakrer.

Poängen gick dessvärre förlorad i bruset av högstämt trams som kommit före och efter. May var ju länge inrikesminister, i hög grad medansvarig för dagens säkerhetsglapp. I valrörelsens desperata final gick hon till överdrift åt andra hållet med uttalanden om att mänskliga rättigheter inte får stå i vägen för trygghet.

Här krävs några distinktioner inför den fortsatta kampen mot terrorn. Att stänga ner det öppna samhället vore detsamma som att kapitulera för en fanatisk sekt. USA har redan prövat något i den stilen efter 11 september, med tortyr, olagliga interneringar och feltänkta invasioner. Så vinner man inget ”krig mot terrorismen”.

Om det enda verktyg du har är en hammare kommer varje problem att se ut som en spik. USA svingade sin hammare som en arg snickare på steroider. I stället för al-Qaida och Saddam Hussein fick vi så Islamiska staten, ett klart allvarligare hot mot väst.

Det finns alltså anledning att se upp när begrepp börjar förskjutas, då tortyr förvandlas till ”förstärkta förhörsmetoder”, övervakningskameror blir ”trygghetskameror”, ”godhetssignalering” används som skällsord och ”deep state” framställs som demokratins sista utpost.

Men låt oss för den skull inte vara naiva. Det är ingen mänsklig rättighet att få propagera för massmord.

Ett drygt decennium efter starten av Facebook och Youtube präglas synen på internet fortfarande av barnsliga frihetsfantasier. Några megaföretag har tjänat storkovan på romantiken, och det öppna samhället betalar priset. Det är dags att ställa andra publicistiska krav, inrätta andra legala ramar och upprätta andra spärrar mot de värsta digitala kloakströmmarna.

Varför ska nätet flöda av material som i tryckt form hade skickat upphovsmännen rakt i fängelse? Varför ska man ostört kunna ropa vidrigheter på det digitala torget som aldrig skulle accepteras på det vanliga torget?

Eftersom jag i femton år tillhört ledningsgrupperna för stora dagstidningar – gammelmedier som vacklar under konkurrenstrycket från nätjättarna – kan jag möjligen misstänkas för jäv. Men detta handlar inte om att skydda förlegade informationsmonopol eller affärsmodeller. Det handlar om samhällsansvar.

Det håller inte att jämföra Facebook, Twitter, Google eller Youtube med neutral teknik som telefoni. Det är skillnad på en teleoperatör som kopplar samtal från person till person, och publicistiska plattformar där samma budskap potentiellt når miljarder. Världen har fått ett allvarligt underskott på ansvariga utgivare.

Så sent som under den arabiska våren för fem år sedan levde föreställningen om internet som en frizon bortom statlig kontroll, där alla kunde göra sin röst hörd på lika villkor och mobilisera mot tyranni, knyta kontakter över gränserna och förverkliga sig själva.

Hur det gick med den arabiska våren vet vi. Nu känner vi också till potentialen att sabotera demokratiska val, att sprida hat och hot, förgifta den frihet som internet lovade att främja.

Du anar att något är på väg att förändras när en tidning som Financial Times skriver:

”I denna Alice-i-underlandet-värld skummar nätbolagen minsta detalj om sina användare för att sälja till annonsörerna. Sedan rasar de mot varje statligt intrång som ett steg mot massövervakning och auktoritärt styre.”

Sorry, alla datanördar, IT-entreprenörer och innovatörer – det är inte höjden av frihet när en handfull digitala storföretag dikterar reglerna bortom demokratisk kontroll, med staters säkerhetsbyråkrater hopplöst på efterkälken, medan deras kanaler pulserar av dödlig propaganda.

Som FT noterar:

”Internet domineras av en handfull globala företag vars självgoda idé om att vara annorlunda tjänar som ursäkt för att slippa det ansvar alla andra avkrävs.”

Hög tid att dra slutsatser av den insikten.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.