Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Åren 2016-2017 går till historien för sina gastkramande val och omröstningar. Brexit och Trump var bakslag för anständighet, förnuft och internationalism, vars följder vi inte kommer att överblicka på länge. Valet av Emmanuel Macron blev däremot en seger i fördröjningsstriden mot toknationalism.

Dessa tre draman var binära. Läge ett eller läge noll? Stolpe in eller stolpe ut? Ställningen nu alltså 2-1, vilket innebär osäkerhet om Europas framtid (i synnerhet Storbritanniens) och tvivel (ja, faktiskt) kring den politiska stabiliteten i USA, där Trump tagit det nixonska steget att avskeda sin egen granskare, FBI-chefen.

Tre viktiga val alltså avverkade. Fyra återstår: Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Sverige. Dem kan du i stort sett glömma, åtminstone som investerare.

Massmedier tenderar ju att snacka upp allt med tävlingsinslag. Ett val är ett val är ett val. Där finns vinnare och förlorare, fascinerande personligheter och sportens enkla dramaturgi. Men alla val är inte lika viktiga, och i förhållande till dem vi lagt bakom oss är de kommande oväsentliga.

Theresa May i London överraskade genom att utlysa parlamentsval den 6 juni. Det blir en formalitet och parentes inför de ödesdigra förhandlingarna om britternas utträde ur EU. Kontrasten är skarp till 2015, när de konservativa gjorde misstaget att utlova Brexitomröstningen, till valet 2010 med dess budgetdramatik och valet 2005 efter fiaskot med Irak-invasionen.

Valen till den franska nationalförsamlingen 11 och 18 juni kan verka betydelsefulla för Emmanuel Macrons möjligheter att driva igenom sin politik, men tyvärr lär Frankrike ticka vidare mot den fiskala avgrunden. I det tyska valet den 24 september utmanas Angela Merkel, förbundskansler sedan tolv år tillbaka, av socialdemokraten Martin Schulze. Högerpopulister är som vanligt en osäkerhetsfaktor men ingen förväntar sig annat än att Tyskland tuffar på längs samma spår i avgörande frågor om Europa och den ekonomiska politiken.

Såsom i Berlin, så ock i Stockholm. I september 2018 kan det förstås hända något som med svenska mått blir historiskt – att blockpolitiken bryts upp, att Sverigedemokraterna blir största parti eller får inflytande över regeringen – men för färdriktningen i stort betyder det inte mycket. Sverige kommer att stanna i EU och utanför Nato. Vår välfärds- och skattemodell är förunderligt stabil oberoende av politiska majoriteter. Den som betraktar svenska reformvågor i backspegeln har svårt att avgöra vem som regerade (det viktigaste har skett i samförstånd) och mönstret blir detsamma för överskådlig tid.

Inte mycket att hetsa upp sig över, alltså, och skönt är väl det efter all politisk dramatik senaste året. Det stora som händer nu kommer inte att hända i valbåset utan i sociala medier, i tekniklaboratorier, på nervösa marknader, i fallerade stater och rangliga flyktingbåtar.

En generell slutsats kvarstår om politiken: undvik valsystem och folkomröstningar där alltför mycket sätts på spel samtidigt. Som ett gammalt ordspråk säger:

Det krävs bara en dåre för att kasta ner en sten i en brunn, men det krävs hundra visa män för att plocka upp den igen.

Se även Pontus Herins intervju med Niklas Ekdal om val och ekonomi.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.