Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Att kronan är historiskt svag och att det är Riksbankens fel, det verkar numera alla vara överens om.

Ingves och kronans irr- och ofärd kan enkelt utläsas ur nedan graf där spekulationerna om (och materialiserandet av) tillgångsköp, QE, ledde kronan dramatiskt svagare under hela 2014. Den fortsatt mycket expansiva penningpolitiken har sedan dess tvingat kronan mot den svaga sidan av de historiska snitten.

Och vi som trodde att växelkursen skulle vara rörlig! Vad är det för osund ”beggar-thy-neigbour”-politik som Riksbanken ägnar sig åt? Dopa exportindustrin? När svensk ekonomi redan är urstark. I semestertider dessutom. Förstår Ingves hur dyra våra sommarresor kommer att bli?


Anm.: KIX är ett valutakursindex där vikterna bestäms av vår handel i och med respektive valuta.

Att växelkursen är en viktig bestämningsfaktor, inte bara för våra semestervanor, utan kanske främst för svensk exportsektors konkurrenskraft, är kanske inte så förvånande. Med tanke på den svaga kronan borde förstås kunderna stå på kö för att köpa svenskt stål, trä och högteknologi, eller hur?

I grafen nedan har jag plottat utvecklingen av svensk export och inhemsk efterfrågan jämfört med trendutvecklingen mellan 1997 och 2007.

Vafalls?! Medan inhemsk slutlig efterfrågan utvecklas i linje med, eller till och med något bättre än, tidigare trender utvecklas svensk exportsektor förhållandevis beskedligt. Den oerhört starka finans- och penningpolitiska stimulansen sedan den globala finanskrisen har alltså givit den förväntade effekten på konsumtion och investeringar etc., men av den förment svaga kronan ser vi mycket lite.

Vad beror det på? Låt mig först fastslå att jag också uppfattar kronan som svag, men att jag också ser ett behov av att den fortsätter vara så. Kronan är nämligen inte den enda faktorn som bestämmer hur konkurrenskraftiga svenska exportprodukter är.

På den internationella marknaden är svenska exportföretag i mångt och mycket det som kallas ”pristagare” – de kan inte självständigt sätta priser, utan lyder under ett givet ”världsmarknadspris”[1]. Låg internationell efterfrågan (på svenska exportprodukter) och god inhemsk efterfrågan har efter krisen medfört att svenska kostnader – löner – har utvecklats betydligt starkare än i våra konkurrentländer[2].

Svenska exportföretag har därför inte kunnat bevara sina vinstmarginaler, utan ”vinstandelen” – den del av de samlade inkomsterna (BNP) som går till företagen – har de factofallit tillbaka under de senaste åren (till förmån för löneandelen).

Därför räcker det inte att titta på nominella växelkurser som i första grafen ovan, utan vi måste också ta hänsyn till hur inhemska priser och kostnader utvecklas. När Riksbanken och andra analytiker gör detta använder de ofta KPI- eller möjligtvis PPI-inflation som en enkel approximation.

Med tanke på hur dåligt dessa inflationsmått har samvarierat med kostnadsutvecklingen i övrigt efter krisen är det dock ”bättre” att justera med hjälp av enhetsarbetskostnad (ULC) som tar hänsyn till både relativ kostnads- och produktivitetsutveckling.

När vi justerar växelkurserna för kostnadsutvecklingen syns det tydligt hur kronan stärktes kraftigt åren efter finanskrisen. I dag, medan kronan är drygt 5 % svagare än de senaste årens genomsnitt i ”vanliga” nominella termer, är den i reala termer bara marginellt svagare än det historiska snittet. Det är förstås positivt för den svenska exportsektorn, och är ur ett tillväxtperspektiv särskilt välkommet nu när bostadsinvesteringarna väntas falla tillbaka.

Vad ovanstående analys visar är att även om kronan är historiskt svag i nominella termer (och mot ett par valutor), är den förhållandevis ”normalt” värderad i reala termer och med hänsyn tagen till att kostnadsläget i svensk ekonomi har varit högt, betydligt högre än i våra konkurrentländer, under åren efter finanskrisen (och mot ett brett antal valutor).

Uttryckt på ett annat sätt, vi har den krona vi behöver. Vi har den krona vi förtjänar.

____________________________________
[1]Det här gäller givetvis främst lågförädlade produkter, och är ytterligare ett av de skäl jag brukar använda för att vi inte bara ska ha en dyr skola, utan också en bra skola. Innovation (som vi kan ta betalt för) skyddar oss från konkurrens.
[2]Medan produktiviteten har utvecklats i linje med, eller till och med sämre än, våra konkurrentländer.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.