Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Den svenska stormaktstiden på den nordeuropeiska elmarknaden ser ut att bli lika framgångsrik och bestående som 1600-talets territoriella landvinningar.

Reträtten är då, som nu oordnad, och några bestående avtryck eller vinster har inte detta givit, tvärtom. Bolaget är finansiellt urholkat, trots de fantastiska resultat som genererades under de sju godåren som rådde fram till 2009.

Att Vattenfall nu annonserar ”försäljningsprocessen av tyskt brunkol tar ytterligare ett steg” är i ännu ett steg i detta återtåg. Den tyska brunkolsverksamheten har blivit ett för tungt politiskt och moraliskt ok för Vattenfalls svenska ledning att bära.

För i takt med att det affärsmässiga i den tidigare kraftiga expansionen i Danmark, Tyskland, Polen, Holland samt det närmast koloniala fiaskot i Liberia ha havererat så har den politiska styrningen, och då inte minst svenska inrikespolitiska hänsyn, av Vattenfall blivit allt tydligare.

Att sitta på klimatmässigt mycket kontroversiella, men relativt sett lönsamma tyska brunkolstillgångar, har uppenbart blivit för mycket för ledning och styrelse i bolaget.

Så nu annonserar man att man tagit ytterligare steg i försäljningen, och langar dessutom in de tyska vattenkraftstillgångarna i försäljningspaketet, för att möjligen göra det mera attraktivt. Tidpunkten är emellertid illa vald. Elpriserna är i botten och få om ens någon industriell köpare lär nappa.

I stället handlar det mest om opportunistiska Private Equityköpare, som likt ulvar cirklar runt det tilltänkta bytet. Här finns ett starkt kassaflöde att hämta hem och en verksamhet som trots sin höga miljöbelastning är vital för den tyska elproduktionen, men uppenbarligen omöjlig för en svensk statlig ägare att förvalta. Vattenfall har redan skrivit bort närmare 18 miljarder av det bokförda värdet, för en verksamhet som under 2014 uppskattningsvis genererade ett underliggande rörelseresultat på knappt 10 miljarder kronor.

Med en restpost av tyska verksamheter bestående av eldistribution och fjärrvärme i Berlin och olönsamma stenkols- och gaskraftverk så hade det varit bättre att kliva ur Tyskland helt och hållet. Och med en holländsk verksamhet, läs Nuon, som inte tjänar några pengar alls så är det frågan om att inte Vattenfall bör återgå till att vara en helsvensk aktör och fokusera allt på att vårda och utveckla de tillgångar som man har här.

Det gäller inte minst att försöka ställa om vattenkraften för att optimera dess effekt, så att man bättre kan möta och inte minst tjäna pengar på en marknad där volatil vind-, och om den nuvarande regeringen får som den vill, solel får en allt viktigare betydelse för prisbilden.

 

Se även Nyhetsrummet 22 september.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.