Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Härom veckan firade familjen Wallenberg sitt maktbolag Investors första 100 år med ett jättekalas på Grand Hotel i Stockholm. Över 1500 gäster trängdes i festsalar, restauranger, barer och sällskapsutrymmen.

Men även om stämningen var god dämpades den av att ett av Investors kärninnehav befinner sig i kris. Det handlar förstås om Ericsson, den svenska högteknologiska industrins flaggskepp.

Vad bara få av gästerna visste var att den man som wallenbergarna sätter sitt hopp till för att lösa problemen fanns bland gästerna. Frågan är förstås hur han ska bära sig åt. Och om de satsar på rätt häst.

***

Vi stannar på Grand Hotel men går 17 år tillbaka i tiden. Före lunch den 8 december 1999 stoppas handeln med Ericssons aktier på börsen. Några timmar senare är Spegelsalen knökfull av journalister, aktieanalytiker, pr-konsulter, fondförvaltare och nyfikna.

Steve Ballmer

Steve Ballmer

Ericssons då tämligen färske vd Kurt Hellström går upp på scenen, men det är inte han som får åskådarna att kippa efter andan av upphetsning. Det gör i stället hans sällskap Steve Ballmer, vd för den amerikanska it-jätten Microsofts vd. De båda direktörerna annonserar ett ”banbrytande strategiskt samarbete”. Ett gemensamt bolag ska utveckla produkter och tjänster inom det område som spås bli nästa glödheta sektor inom den redan glödheta it-branschen: mobilt internet.

”Den här alliansen är väldigt, väldigt, väldigt viktig för Microsoft. Vi har haft diskussioner i gång med alla de stora spelarna i branschen, men Ericsson är vår drömpartner”, säger Ballmer.

IT-yran grasserade och i stort sett allt som Ericsson kommunicerade eldade på aktien till nya febertoppar. När börsstoppet hävdes skuttade Ericson upp tio procent till ännu ett kursrekord. Det blev början på ännu ett rally som slutade tre månader senare, den 7 mars år 2000. Då värderades Ericsson till 1 800 miljarder kronor, 37 procent av det samlade värdet av hela börsen. Ericsson har aldrig varit i närheten av den värderingen igen. En aktie kostade motsvarande 800 kronor, att jämföra med 45 idag. Aktiens resa till stratosfären hade gått på mindre än två år. Men för bolaget hade det tagit lite längre tid.

***

I december 1989 gjorde tidningen Ny Teknik en gallup bland vd:arna för Sveriges största ingenjörsföretag. De skulle spå vilken produkt eller teknik inom deras respektive bransch som skulle slå igenom under det följande decenniet och vara dominerande år 2000. Ericssons koncernchef Björn Svedberg svarade ”bildtelefonen”, en vanlig fast telefon, utrustad med en kamera och en skärm så att de som samtalade kunde se varandra.

Denna presshistoriska utflykt syftar inte till att kasta ett löjets skimmer över Björn Svedberg. Bara peka på att inte ens högste chefen i det bolag som just då var i full färd med att uppfinna mobiltelefonin, anade kraften i den revolution som stod för dörren. Och som sköt riktig fart bara ett par år senare och då ritade om telekommarknaden i grunden.

Även för Ericsson som bolag innebar den nya mobiltelefonin en enorm omställning. Tidigare hade bolaget en kund i varje land – för det mesta ett statligt monopol som Televerket – som köpte utrustning för fast telefoni. Nu blev det i stället flera kunder på varje marknad, ofta noterade, som konkurrerade med varandra. Teknikskiftet innebar också att Ericsson klövs i två, till en början organisatoriskt, snart också rent fysiskt. Lag Syd vid Telefonplan i Stockholms södra förorter fortsatte med den fasta telefonin. Mobilverksamheten flyttade till Kista norr om staden och fick följaktligen smeknamnet lag Nord.

År 1995 ledde Lennart Grabe – då hög Ericsson-chef och senare vd för Posten – en framtidsstudie som skulle spå hur Ericssons värld kunde tänkas se ut tio år senare, 2005. Det gick bättre för Grabes grupp än för Björn Svedberg.

”När jag tog fram den där studien senare hade kanske 80 procent av det som de förutsåg faktiskt också inträffat”, säger en dåtida medlem i Ericssons koncernledning.

Gruppen hade gjort påfallande träffsäkra scenarier över vad digitaliseringen, internet, globaliseringen och de ökande kraven på mobilitet och kommunikation skulle medföra. Kanske var det också dessa insikter som kulminerade fyra år senare vid presskonferensen på Grand Hotel. Och kanske var Microsoft-affären inte feltänkt per se. Det var bara det att världen inte längre hängde med Ericsson som hade blivit rusigt av framgångarna under 1990-talet. Men festen tog ett abrupt slut och gav en baksmälla som nära nog knäckte bolaget.

**

Det var inte bara Ericsson som drogs med i it- och mobil-hysterin. Operatörerna såg också möjligheterna som öppnade sig med den annalkande tredje generationens mobiltelefoni, så kallad 3G. Det gjorde även många av jordens stater. För dem blev mobiltelefonin en sedelpress. När de sålde 3G-licenser på auktion kring millennieskiftet trissades priserna upp till fantasinivåer. Den summa som de betalade för licenserna motsvarade tio årsvinster i alla världens telekomoperatörer. Och då hade de inte ens börjat bygga själva näten. Dessutom hade de dragit på sig enorma skulder för att finansiera licenserna. Är det inte i just såna lägen, när optimismen är gränslös och skuldsättningen skenar, som bubblor brukar brista? Jo, precis. När börserna dök var det inte lika lätt för operatörerna att finansiera nya nät och de fick lägga band på sina ambitiösa utrullningsplaner.

En annan omständighet bidrog till att marknaden tvärnitade. Mobiltelefonerna, alltså själva lurarna, var vid den här tiden byggda primärt för rösttrafik samt möjligen ett och annat SMS, vilket de existerande 2G-näten klarade utmärkt. Det fanns alltså egentligen ingen större efterfrågan på den nya kapacitet som nu tillfördes. Och att överutbud leder till prispress vet varje skolbarn.

Samtidigt briserade en annan stinkbomb i Ericsson. Denna var dock hemgjord. Bolaget var vid den här tiden världsledande inte bara på mobilsystemen, utan även en av de största tillverkarna av mobiltelefoner. Den verksamheten var väsensskild. Mobilerna var konsumentprodukter där en enskild modell kunde säljas i miljontals exemplar. Och konsumenterna var inte som operatörerna som köpte ny utrustning var tionde år eller så. I början var de glada om samtalet gick fram, men ganska snart blev kunderna mer kräsna och började kräva nyheter hela tiden. Minst en gång om året, helst oftare. Vid millennieskiftet stod det klart att Ericsson höll på att förlora kampen till Nokia. Finländarnas mobiler var helt enkelt mer användarvänliga och snyggare än svenskarnas. På marknad efter marknad drog Nokia förbi och ifrån svenskarna.

Denna näst intill perfekta storm var nära att knäcka Ericsson. Omsättningen sjönk ihop som en sufflé och miljardvinsterna förbyttes i lika stora förluster, nästan över en natt. Bolaget räddades med hjälp av gigantiska sparpaket samt landets till dags dato största nyemission på 30 miljarder kronor. När den genomfördes sommaren 2002 hade Ericsson tappat 98 procent av börsvärdet från all time high två år tidigare.

T200, en klassisk mobil från SonyEricsson.

T200, en klassisk mobil från SonyEricsson.

 

Vid det laget konsoliderades mobilerna inte längre i koncernen. Halva verksamheten hade sålts till japanska Sony hösten 2001. När omstruktureringen var klar 2005 hade antalet anställda i Ericsson halverats till 56 000. Då var även Carl-Henric Svanberg koncernchef sedan två år. Han hade tagit över från Kurt Hellström, som initierade strukturprogrammen.
**

Det var en synnerligen stukad koncern som Svanberg tog över. Besparingsprogrammen rullade fortfarande och medarbetare som blev kallade till chefen vågade knappt dyka upp av rädsla för att bli uppsagda.

”Carl-Henric är nog en hygglig ingenjör och duglig säljare och allt det där. Men hans viktigaste insats var att ingjuta nytt hopp i organisationen. Få den att tro på framtiden så att det blev roligt att arbeta på Ericsson igen”, säger en dåtida chef i bolaget.

Ericssons största tillgång var förstås den enorma kunskapen om mobilsystem som fanns ansamlad i koncernen. Knappast något annat bolag kunde mäta sig. I hela världen. Ericsson fortsatte nu att utveckla 2G-tekniken, samtidigt som man satsade på att bli bäst även inom 3G. Det var mödosamt, men ett lyckokast. Många av konkurrenterna fokuserade krympande FoU-budgetar på 3G och lämnade 2G mer eller mindre åt sitt öde. Men trafiken i 2G-näten toppade faktiskt inte förrän 2009, samma år som Carl-Henric Svanberg lämnade Ericsson. Bolaget fortsatte alltså att mjölka den gamla kossan.

För att få fart på 3G-användningen hittade Ericsson även på nya användningsmöjligheter. Detta var före Iphone och som nämnts var den tidens mobiler fortfarande bäst att ringa med. Så Ericsson lanserade redan då mobilt bredband, så att man kunde koppla upp sin dator direkt mot 3G-nätet.

Svanberg lade också mycket kraft på ett projekt som kallades ”operational excellence”. Det var jättetråkigt för utomstående men välgörande för bolaget. Processerna effektiviserades hela vägen från utveckling till färdiginstallerad produkt så att dessa kom i tid, till rätt ställe och utan fel. Det sparade mycket pengar åt bolaget och ökade lönsamheten.

Ett tredje strategiskt vägval var satsningen på det affärsområde som kallas ”tjänster” och som mot betalning sköter driften av kundernas, alltså operatörernas, system. Under Svanberg-tiden fyrdubblades tjänsteförsäljningen och den svarar idag för något mindre än hälften av Ericssons omsättning.

Dessutom ska företagsledare precis som fotbollsmålvakter ha tur. I Carl-Henric Svanbergs fall handlade det om tillväxtländernas ”mobilisering” som nu tog fart. Inte minst Kina installerade hundratusentals, om inte miljontals, basstationer. Och Ericsson tog vara på tillfället. Genom att utveckla basstationer som gav större täckning kunde antalet master i näten begränsas. Detta gav i sin tur bättre ekonomi för operatören, extra viktigt i fattiga länder som ville bygga sina nät snabbt men saknade finansiella muskler.

Carl-Henric Svanberg

Carl-Henric Svanberg

Om Ericssons anställda tyckte om Carl-Henric Svanberg så var det inget mot vad börsen gjorde. I alla fall till en början. Aktien gick från under 30 kronor när han tillträdde våren 2003 till över 150 tre år senare. Men kärleken tog slut den 8 oktober 2007. Ericsson utfärdade då en vinstvarning som blev famös. Skälet var att operatörerna åter snabbt drog ner sina utbyggnadsplaner. Denna gång på grund av en annalkande lågkonjunktur.

På några veckor halverades aktiekursen till cirka 70 kronor. I det häradet låg den kvar när Svanberg lämnade Ericsson på nyåret 2010. Även om aktien inte blev någon riktig kurskomet igen så slog den i alla fall med 50 procent under hans tid. Därmed lyckades han betydligt bättre än efterträdaren.

**

Hans Vestberg hade arbetat nästan två decennier i Ericsson när han blev koncernchef. Han hade varit utskickad till olika länder, varit chef för affärsområdet Tjänster samt finansdirektör, CFO. Vestberg beskrivs som en enormt energisk person som har svårt att sitta still.

”Hans är öppen och enkel att förstå sig på och att ha att göra med. Inga divalater eller krusiduller. What you see is what you get”, säger en person som har arbetat med Vestberg i flera år.

Vestberg är begåvad och man behöver sällan upprepa ett budskap för att det ska gå in. Han är också en tävlingsmänniska fostrad i idrottsrörelsen under sina år som elitspelare i handboll. Möjligen har det ympat in en laganda i honom, han månar om folket runt sig och om laget, Ericsson. Alla ska med.

Manegen var knappast perfekt krattad för Hans Vestberg. Han ärvde åtminstone tre tickande bomber av Svanberg. Den första var det hälftenägda mobiltelefonbolaget Sony Ericsson där förlusterna fortsatte att rada upp sig.

”Samriskbolaget med Sony tog väldigt mycket tid och kraft i styrelsen under de där åren. Det var uppe på snart sagt varje sammanträde”, säger en styrelseledamot.

Situationen löstes till slut året efter genom att Sony övertog Ericssons ägarandel i bolaget.

Det andra problemet var att mobilmarknaden konsoliderades. Operatörerna började gå ihop och det blev färre men större kunder med bättre förhandlingsposition. Det pressade priserna. Ericsson har färre än 400 kunder och grovt gäller den gamla 80-20-regeln, 80 procent av vinsterna kommer från 20 procent av affärerna.

Utrustningsleverantörerna har också konsoliderat sig. Nokia gick ihop med Siemens och köpte sedan Alcatel-Lucent, medan Ericsson köpte delar av konkursade Nortel. Men vad hjälpte det. Redan när Vestberg blev vd kom det största hotet från Kina och stavades Huawei.

Bolaget startades 1987 och etablerade ett kontor i närheten av Ericsson i Kista redan 2000. Det berättas att Huaweis första basstationer var kopierade efter Ericssons så i detalj att till och med serienumren på kretskorten var identiska. Men 2012 passerade kineserna Ericsson och blev världens största telekombolag mätt i omsättning. Och förra året var Huawei dubbelt så stort med en omsättning över 500 miljarder.

Huawei har kompromisslöst prisat in sig på marknaden och bland annat levererat 4G-nät på Ericssons bakgård åt både Tele2 och Telenor. Och på hemmaplan i Kina, världens största mobilmarknad i antal användare, tar Huawei tre av fyra 4G-kontrakt, medan Ericsson och Nokia får dela på återstoden.

Ericson klarade sig ändå hyggligt under Vestbergs första fem år, åtminstone på börsen. Aktien gick som index. Men våren 2015 bröts förtrollningen. Sedan dess är den ner 60 procent i ett av dessa utdragna men dramatiska kursras som tycks vara återkommande i Ericsson. Vad är felet? Varför hamnar LM ständigt i dessa svackor? Är det interna faktorer eller en besvärlig omvärld som ställer till det?

**

När Ericssons tillförordnade vd Jan Frykhammar presenterade kvartalsrapporten förra veckan drog han paralleller till 2007 när kunderna plötsligt slutade köpa 3G i avvaktan på 4G. Enligt Frykhammar är det väntan på nästa generation, 5G, som får kunderna att stampa på bromsen den här gången också (i förening med att låga råvarupriser pressar operatörerna i tillväxtländerna).

Men det är en ganska närsynt analys. För Ericsson har egentligen aldrig återhämtat sig efter finanskrisen. För tio år sedan hade bolaget en rörelsemarginal i intervallet 16 till 20 procent. Sedan Vestberg tillträdde 2010 har den pendlat kring 8. Det måste beskrivas som svagt för det bolag som uppfann mobiltelefonin och fortfarande är ledande på området. Som jämförelse kan nämnas att konkurrenten Nokia, som bara är hälften så stort, har haft 14 respektive 12 procent de senaste två åren.

Bedömare som EFN har talat med tillskriver denna stora skillnad att Ericsson sysslar med för mycket som är olönsamt.

”Om man skiljer ut intäkterna som stammar från Ericssons kärnområde, Radio, så är den verksamheten mycket lönsam. Men det är svårt att se det för en utomstående på grund av hur vi redovisar”, säger en hög chef.

Han pekar på att de betydande licensintäkterna för patent nästan uteslutande kommer från radiodelen, men att de redovisas som ett eget intäktsområde. Vidare är de delar av tjänstesidan som bygger och installerar kundernas nät, samt underhåller själva basstationerna, lönsamma.

”All den businessen får vi ju tack vare Radio, alltså att vi säljer våra nätverk. Resten av tjänsterna är inte lönsamma.”

Ericsson har genom åren köpt in många bolag och lagt ner stora utvecklingsresurser på att ta fram nya produkter för att bredda sortimentet. Bolaget har också gjort en stor och omskriven satsning inom Multimedia. Med få undantag har dessa investeringar givit magert resultat. Trots det har styrelsen och ledningen inte haft kraft att avsluta de ofruktsamma projekten som därför har fortsatt att sluka resurser år efter år.

Ingen nöt har dock varit så svårknäckt – och kostsam – för bolaget som att koppla ihop mobilsystemen med internet, alltså egentligen att anpassa dem för stora mängder datatrafik. Teknologin benämns IP, internet protocol, ett ord som får gamla Ericsson-medarbetare att rysa.

”Det är ett stort svart hål. Ett jättestort svart hål. Det har slukat hur mycket pengar som helst, miljarders miljarder”, säger en veteran.

”Det vi kallar Enterprise (här i praktiken IP, reds anm) har det lagts enormt mycket resurser på utan några andra resultat egentligen än stora kostnader”, säger en styrelsemedlem.

Följden har blivit att Ericsson är femma på denna marknad där Cisco är ledande. En bitter ironi är att Ericsson köpte in sig i marknadstvåan Juniper på 1990-talet just för att trygga IP-försörjningen, men tvingades sälja aktierna i krisen 2001. EFN kan även avslöja att Ericsson var en hårsmån från att köpa tvåan Alcatel-Lucent för ett par år sedan, men drog sig ur i sista sekunden.

”Det var i princip bara underskrifterna som fattades, men någon blev orolig för pensionsskulden. Så då köpte Nokia istället”, säger en källa.

I vintras presenterade Hans Vestberg ett samriskbolag med Cisco för att lösa IP-problematiken. Men här finns anledning att vara försiktig med förväntningarna. Tidigare joint ventures som Ericsson har haft med andra jättar som Microsoft och Sony har inte givit några stora vinster (däremot förluster i det senare fallet).

**

Hans Vestberg

Hans Vestberg

IP är viktigt därför att det är en så central del av det som kallas ”Internet of things”, eller med Hans Vestbergs ord ”The Networked Society”. Det är en vision som bygger på att det beräknas finnas 50 miljarder uppkopplade prylar i världen år 2025. Alla dessa kommer att behöva kommunicera med varandra genom mobila nätverk i nästa generation, 5G. Det kan handla om allt från självkörande bilar, tåg och bussar över smarta hem och fabriker till förarlösa drönare som levererar varor från Amazon.

”Det som särskiljer 5G är att informationen överförs så snabbt att det i praktiken blir som realtid. Det är vad som behövs till exempel för att fjärrstyra en bil, eftersom den rör sig rätt långt på en sekund”, säger Anders Elgemyr som har bevakat Ericsson i över 25 år, först som journalist, senare som finansanalytiker.

Tiotusenkronorsfrågan är hur Ericsson ska kunna slå mynt av dessa insikter och den nya tekniken. För som en tidigare styrelsemedlem påpekar:

”Om 90-talet var leverantörernas decennium och 00-talet var operatörernas, så håller 10-talet på att bli de stora globala spelarnas som Apple, Google och Facebook. Risken finns att det är sådana spelare och inte Ericsson som blir de största vinnarna på 5G.”

Ericssons huvudspår är ändå att bolaget för det första ska vara med och bygga infrastrukturen. För det andra leverera teknik till helt nya typer av kunder, som biltillverkare, flygbolag, gruv- och kraftbolag. Och för det tredje räknar bolaget med att få avkastning på sin stora patentportfölj.

”När det gäller connectivity är vi fortfarande bäst i världen. Det ligger i vårt DNA och det finns ingen som slår oss där. Så andra företag kommer att behöva använda våra patent i massor av olika sammanhang och då får vi licensintäkter”, säger en Ericssonchef.

EFN har intervjuat ett dussintal personer i och runt Ericsson för den här artikeln. Flertalet tror att bolaget kommer ta sig ur även den här knipan.

”Det är jag helt övertygad om. De har varit värre ute än så här och alltid kommit tillbaka”, säger exempelvis analytikern Anders Elgemyr.

Och den som ska göra jobbet är alltså Börje Ekholm. Och han kan med fördel låta sig inspireras av Nokia. Det finländska bolaget var i djup kris för tre, fyra år sedan men genomförde en hårdhänt omstrukturering där allt som inte var lönsamt eller omistligt skars bort. Viktigast var förstås att mobiltelefonerna såldes till Microsoft. Redan 2014 var Nokia lönsamt igen och förra året förvärvades alltså en av de ledande IP-leverantörerna, Alcatel-Lucent.

”Man skulle behöva skära bort ungefär en tredjedel av det nuvarande Ericsson. Men då måste den nya ledningen först få med sig styrelsen och sedan ägarna. Sånt går inte att genomföra utan ett orubbligt stöd ända från högsta ort”, säger en bedömare.

”Det finns väldigt mycket hjärna och mycket hjärta i Ericsson. Men för ett så stort grepp krävs det mod också. Och på den punkten har det kanske varit lite sämre på sina håll.”

Lyckas Börje Ekholm blir det säker en fest till på Grand Hotel, fast om tio år, när Ericsson fyller 150. Och då lär en ny skeppare ha tagit över. Det är svårt att tro annat än att Ekholm slutar om två, tre år när städjobbet är gjort.

 

 

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.